Header

Jag trodde det var fredag den 13e förra veckan, att oturen skulle ske då, men inte för mig. Mormor brukar skämta om att vi som är födda Pettersson är födda med otur, men man vänjer sig aldrig!

Idag vakna jag senare än jag borde, vilket innebar att jag endast han slänga på mig en lätt sminkning och kläderna som var närmast till hands, inte ens hunnit borsta håret. Väl utanför porten kände jag kyla om rumpan, det visade sig att byxorna var trasiga från toppen av skinkan och ned mot låret. Problemet med att byta byxor uppstod när jag insåg att jag lagt alla mina svarta jeans i tvätten, då jag hade bokat en tvättid igår, något som jag även glömde bort. Med ful jeansen på tog jag mig till jobbet, tio mi ute sen, trots att jag bor granne med min arbetsplats.

Innan klockan ens slagit lunch så kom ytterligare otur, precis innan utbildning gick mina glasögon sönder och  jag citerar min kollega hur jag ser ut "som en tönt som blivit nedslagen", tyvärr hade vi ingen svart tejp som de rekommenderade att laga med, utan jag har nu hederlig vanlig vit tejp för att rädda min synförmåga.

När det väl var dags för lunch behlvde jag ta mig hem för att rasta hunden. Jag stod utanför min "port" ett par minuter innan jag till slut insåg att jag försöker öppna dörren med mitt passerkort till jobbet, något som är helt omöjligt såklart. När jag skriver detta inser jag även att jag hämtade en kvarg på lunchen för att äta men har glömt bort även det!
När jag nyss skulle njuta av en cigg så  visade sig paketet i fickan vara tomt. Jag tog fram ett nytt paket och skulle slänga det tomma, självklart gjorde jag precis tvärtom.

Nu hoppas jag på att dagen inte kan bli värre, för ikväll då ska jag och Ronja fortsätta med traditionen att se Björn Rosenström varje gång han är i Örebro! Så det blir alkohol och trevligt sällskap till ljuv musik av tonårsidolen.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag har helt tappat fokus och energin till att följa min utveckling och kost som jag lovat mig själv att göra. Jag vill få tillbaka den där energin jag hade i somras när jag under en kort period tog mig ur min psykiska ohälsa genom att fokusera på viktnedgång, följa intaget, träna och bli motiverad av hur snabbt allting gick. Nu är tanken mer "skitsamma, imorgon är en ny dag och jag hoppas den inte blir lika illa som idag". Även om jag försöker de få studierna energinivån räcker till.

Idag blev det kalas för den viktigaste killen i mitt liv, min gudson/systerson. Han som har min bajs humor och intresse för Star Wars (något jag hoppas att han aldrig växer ifrån). Killen som kan varenda bilmärke, gillar superhjältar och har energi som ett helt kraftverk.
Fördelen med att vara moster/gudmor är att man får precis allt det ett barn erbjuder, fast på deltid, man är alltid bäst (enligt honom) & man har någon att skämma bort!

Idag blir han 5 år, och det får mig att känna mig extremt gammal! Att hela 5 år har gått, det känns ju som igår han var den där nyfödda lilla killen man inte vågade röra på BB.

Likes

Comments

Helgen var välbehövligt, och blev hela fyra dagar denna gång. Dock endast för att jag åt dålig mat i onsdags som fick mig sängliggande torsdag - fredag. Eftersom halloween ska bli så minnesvärd som möjligt nu när jag och Maria är värdar ordnas även ett quiz, något som brukar vara uppskattat i vår umgängeskrets, och det fick mig att i helgen få uppdatera mig inom skräckfilm och det kommer bli en om dagen till halloween nu. Jag har alltid suttit med ont i magen och händerna för ansiktet när det visats skräck, men insåg nu att det inte skrämmer som förr. Dock skulle jag inte klara av The ring eller The grudge igen, de är dem värsta skräckfilmerna jag sett. Efter jobbet blir jag alltid så förbaskat uttråkad, jag brukar spendera kvällen i badet eller genom att springa runt i lägenheten och plocka ordning, men denna vecka vankas det kalas. Min älskade systersonm/gudson fyller 5 år och bara att nämna det får mig att känna mig gammal! Varje år bakar jag till hans kalas, förra året blev det minionkakor och i år så freestylar jag med annat. Så första leveransen från mitt tillfälliga bageri blev mördegskakor med Zoo-fluff i mitten, dekorerade med strössel!

Mördegskakor

Ingredienser:
200 g smör
4,5 dl mjöl
1 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
(jag hade även lite karamellfärg i)

Gör så här:  Blanda alla ingredienser till en fast deg och låt stå i kyl 30 minuter. Rulla sedan degen i små bollar som du sedan plattar till.
In i ugnen på 175° i ca 8 minuter.

Zoo-fluff:
Blanda 80g Zoo godis och 3 dl grädde i en kastrull, värm upp tills det är helt blandat (ej koka!). Låt blandningen bli sval och sedan vispa upp.

Likes

Comments

Fortfarande bakis sådär en hel dag senare, på något sätt var det tur att dagens bestyr blev inställt även om jag nu ligger här uttråkad i badet till doft av kattskit, med en kopp fylld av vin och aska på bubblorna. Jag mår betydligt bättre än vad resterande av veckan erbjudit, ångesten har nästintill lagt sig och jag känner mig hyfsat som en människa igen, till stor del tack vare mina vänner. Jag är lycklig att jag inte längre mår dåligt av alkohol, att jag kan vara den där vuxna som inte behöver gråta ut eller kräva bekräftelse, att allt sånt har försvunnit. Att kunna njuta av sällskapet med mina vänner trots alkohol och motgångar.  Jag må fortfarande vara tom i huvudet, men för en gångs skull inte negativt tom, jag har energi att fylla tomrummet med, något jag faktiskt saknat att ha.

Nu står jag i valet och kvalet om vad min lördag ska spenderas till, det finns tre alternativ.

Nummer 1 är att städa, nackdelen är att lag fortfarande inte kontaktat öbo, det innebär att jag måste städa i mörker.
Nummer 2 är att hitta någon stackars sate som vill ta en öl eller två.
Nummer 3 är att ta mig till affären och inhandla precis allt som behövs till en filmkväll, dock står jag tom i huvudet om vilken  film det skulle bli, så tips på det!?

Likes

Comments

Idag är jag helt tom, både i mage och i huvudet.
Efter att ha ätit snabbmat igår så har jag kräkts, uppenbarligen var kvalitén åt H-vete på den maten så illamåendet har hållt i sig hela dagen.
Jag har börjat släppa på det som tynger mitt huvud, och även delat med mig till Bacon om lite av mina tankar, detta gjorde mig istället tom i huvudet. Som att all tyngd försvann och kvar lämnades ingenting, varken de goda eller onda.
På grund ångesten som veckan har erbjudit började jag igår med mina ångestdämpande igen, trots att de innehåller sömnmedel hade jag svårt att somna och när jag väl gjorde de ville jag inte vakna. Det är knappt så att jag är vaken än.
Nu vill jag bara bli glad igen, känna lycka och tillfredställelse i livet. Få något att se fram emot när man kommer hem från jobbet, eller något att kämpa för. Idag finns det ingenting som får mig motiverad till att gå upp ur sängen, jag vill inte vara social, jag vill inte att något tar i mig eller ens tittar på mig. Det enda jag vill är att ligga här i sängen och drömma mig bort, men inte ens det kan jag få, eftersom jag inte kan sova.

Tidigare har jag nämnt att jag blivit irriterad på folk som inte förstår, att folk ska lägga sig i mitt mående och veta vad som är bäst för mig. Det handlade om min relation med Bacon till större del. Han har tidigare fått mig att må bra att få glömma alla besvär och få en vardag. Nu läser han även min blogg så jag ska inte dels för mycket, och trots allt kaos mellan oss så har jag hållt kvar i ett år, då är ju inte bara negativt. Nu har vi dock gått isär, igår lämnade han nycklarna när jag inte var hemma och sedan dess har vi inte hörts av. Han blev arg för att jag var orrättvis mot honom på bloggen, då han varit ekonomiskt delaktig i en månad i hemmet, så den får jag faktiskt stå upp för. Dock är det resterande brister som gör att allt förfaller, och för honom var det tydligen bättre att lämna än att ta mer ansvar för hemmet och framtiden med oss.

Därav kommer min helg spenderas ensam i hemmet med att sova, städa och få upp humöret.

Likes

Comments

Till eftermiddagen kom ångesten tillbaka, den skapade en klump av smärta i magen och upp i halsen så att illamående tog vid till slut. Jag påmindes av allt det där jag ångrar, allt det där jag vill uppleva med aldrig kommer lyckas med. Jag fick den där känslan av meningslöshet och ljuset i tunneln slocknade, här sitter jag och inte längre vet vad jag ska göra, vad min framtid ska innebära, knappt ens varför det ska vara värt att gå upp ur sängen imorgon. Dock blir jag så himla tvungen när jag bekostar allt i hemmet för egen inkomst. Mitt huvud skriker efter att få lugn och ro, en sjukskrivning till jag blir normal igen, men det är det sista tänkbara i ekonomisk synpunkt idag. Om man ändå kunde vrids tillbaka tiden två - tre år, få göra om allt med bättre val, och ta hjälp i tid.

Imorgon ska jag ringa och be om nya tabletter och en långsiktig hjälp, att få bearbeta bort detta helvete min hjärna fylls av.
Resten av kvällen ska jag försöka få lite ro i huvudet genom att ta ett varmt bad, äta god (men onyttig mat) och gå till sängs alldeles för tidigt.

Likes

Comments

Idag vaknade jag trots motgångarna glad, dock inte pigg för fem öre. Proppen till köket har krånglat sedan inflytt och idag vill den inte alls fungera, detta innebär att jag får ta ätardagen som erbjuds i dieten idag. Dock ska kvällen spenderas till städning så att hyresvärden kan kontaktas och få komma in under morgondagen. Av någon anledning så har även uttagen i vardagsrummet slutat fungera i samband med detta, trots att lampan fungerar utmärkt, så varken wifi eller tv går att nyttja. Jag har på några ynka dagar av glutenfritt/sockerfritt/laktosfritt och genom att räkna kalorier tappat 3.1 kg, en trend som ska fortsätta.

Igår insåg jag också att Fisen (katten) är dräktig igen och jag har nu förberett vår walk in closet åt henne, det var ändå den plats hon valde sist hon fick ungar. Jag vet att många irriterar sig på att jag har så många djur, men denna gång kommer jag inte behålla några kattungar, alla ska säljas till bra och genomtänkta hem, därav undanbes onödiga kommentarer.

Nu ska jag njuta av min lunch och hoppas på att dagen går fort, likaså städningen då jag vill ut i skogen och traska innan det blir för mörkt.

Likes

Comments

Nu har jag återigen gått in i en period där jag känner mig deprimerad, ångesten från i lördags har ännu inte släppt. Jag är osocial, bitter och vill helst av allt sova bort dagarna. Den där meningslösheten verkar ha bitit sig fast, medan jag egentligen bara vill finna något som får mitt humör att vända. Har dock så pass bra självinsikt att går det inte över till imorgon så får jag kontakta läkaren igen om ett nytt besök för ny medicinering. I samband med läkarbesöket i somras fick jag antidepressiva med sömhjälp i, något som var bra till en början men som jag inte har behov av längre, därav har jag slutat ta tabletterna. Jag kontaktade vårdcentralen nu i höstas igen när jag hade en liten svacka, men den gick över så fort att jag avstod från besöket. Jag känner nu att oavsett om det är dagligen jag har min depression och ångest eller om det kommer i perioder så kan det vara bra att få hjälpen direkt när den behövs, det tar ju nämligen evigheter för att ens kunna få en bokad tid.

Idag är det så illa att tankarna går "vad är meningen med livet?, inget kommer bli som jag önskar ändå, jag springer som i ett hamster hjul där jag inte kommer någonstans".

Med det sagt så måste jag även tillägga att husdjur, det är guds gåva till mänskligheten, det är för mina djur jag fortfarande trampar i detta hamster hjul, det är dom som får mig att känna kärlek och uppskattning, de får mig att vara behövd. Eftersom jag inte hade någon som helst energi igår men lovat mig själv att äta nyttigt och motionera så blev det en långpromenad med hunden och lättlagad mat!


Gårdagens middag blev därför fylld paprika.


Ingredienser (4 portioner):

280g nötfärs

200g svarta bönor

60g (ca 3msk) tomatsås

1 pkt mosarella (128 g)

1 tsk sambal olek

4 paprikor

kryddor


Stek upp köttfärsen och bönorna.

Skär paprikan så du får ett lock, rensa och fyll med köttfärsen/bönorna. Toppa med mozzarella, lägg på locket och in i ugnen ca 10 minuter på 175°.

Likes

Comments

Jag är väldigt duktig på att förstöra för mig själv, sätta mig i konflikter och dålig stämning.
Det är även precis vad detta inlägg kan leda till då jag vet att många i min närvaro läser min blogg.
Jag har egentligen varken ork eller intresse för nya konflikter, men min blogg är min dagbok, där jag offentligt delar med mig av mig psykiska ohälsa och detta är något som påverkar just min psykiska hälsa.

Ångesten håller sig kvar sedan lördagsnatten då jag inte kan sluta tänka på just de jag inte ska, på mitt förflutna. I mitt huvud går samma tanke om och om igen, tanken om just om. Tanken om jag hade gjort andra val, om jag hade tagit hjälp tidigare, om jag hade tänkt efter före.
Hur hade det sett ut idag? Hade jag varit lycklig så som jag inbillar mig att jag skulle vara, hade jag gjort samma val igen fast senare? Hade jag insett mina brister och försökt lösa dom som idag eller hade jag bara blivit värre med åren för att jag var uttråkad?

Det känns som att jag aldrig blir nöjd, och är jag det så märker jag det när det redan är för sent. Jag vet inte om de är så att man ska vara kräsen eller om jag får sluta störa mig på petitesser och försöka fokusera på det som faktiskt är bra.
De senaste året har jag varit på och av med en kille (var till och med sambo i två dagar), vi har haft kaos, konflikter och det finns idag noll tillit till varandra. Men trots detta så fungerar vardagen oftast ihop, vi trivs för det mesta och njuter av varandras sällskap. Han är snygg, idag snäll och försöker iallafall hjälpa till, men trots detta så fastnar jag i tanken "är detta hållbart". På grund av allt som hänt under vår tid tillsammans så kan jag inte sitta hemma själv när han ska bort, jag spenderar då kvällen med vänner och öl för att slippa tänka på vad han gör medan han ringer mig konstant och blir sur om jag inte är hemma i ordentlig tid. På grund av hur det sett ut så får jag inte heller umgås med mina vänner när mitt ex är med, vilket endast skapar irritation från mitt håll, jag förstår tanken, men min umgängeskrets innehåller flera av mina ex och engångsföreteelser, det blir bara krångligt och dålig stämning av att inte kunna delta eller utesluta folk. Även denna punkt är på grund av tidigare händelser, men något jag alltid viljat i en relation det är att min partner ska kunna delta på besök hos familj/släkt/vänner, något som idag inte fungerar. Vi har ingen kontakt med varandras familj och knappt vänner heller, jag är inte van med detta och har svårt att de en framtid med den situationen också.
Jag tror jag blivit bortskämd tidigare, men idag känns det som att jag tar det stora lasset både ekonomiskt och i hushållets uppgifter. Det skapar irritation hos mig som gör att jag drar mig undan, det känns som att han inte riktigt förstår att det krävs mer än att diska och dammsuga i ett hem. Från hans sida förstår jag väll att han inte vill ta ansvar för smutsen som blir i ett hem av djur och att det faktiskt inte är hans hem (även om han vistas där dagligen). Vi har inte heller samma framtid, han har en hel lista med saker han vill göra innan han slår sig till ro och börjar tänka på familj, medan jag började tänka tanken redan för två ex sedan. Jag blir inte yngre och det känns ibland som att jag kastar bort tid för att serva någon annan för att sedan stå där ensam och utan att ha uppfyllt något jag viljat när han väl kommit till insikt. Jag är helt enkelt nervös för framtiden och det känns som jag inte får ut allt det jag behöver för att få min bekräftelse och trygghet, trots att jag stormtrivs med honom på andra punkter.

Så för att förklara kortare så kan denna ångest egentligen bero på att jag vill ha det jag hade med mitt ex, att vara spontan och att få ha den gemenskapen och att få känna den där tryggheten inför framtiden. Detta betyder dock inte att det är just med honom jag vill ha det. Jag vet också att man ofta ser det protiva såhär i efterhand, men förträngt det negativa, det fanns nog ändå en anledning till att vi gick isär, jag minns den dock inte så väl längre. Trots det så sitter jag kvar i det förflutna, jag jämför vad jag haft med vad jag har och hjärnan är fast vid tanken om en bra relation.

Likes

Comments

Har precis kommit in från en blöt promenad med Kenny, och placerade mig direkt i badkaret. Här ligger jag och kedjeröker med ångest och kaffe, inte nog med att man är bakfull (ångest & huvudvärk), denna dag har jag också en mensvärk från helvetet. Det är tur i oturen att allt är tvättat och städat i lägenheten, det innebär att jag inte har några måsten idag, nackdelen är att jag redan nu är uttråkad för att jag är fantasilös och kan inte komma på vad man kan spendera dagen med. Så kom med tips!

När man rastar hunden får man tid att reflektera över saker, vilket jag brukar undvika genom att plugga in...., men idag hade jag inget batteri på telefonen att jag tvingades tänka. Jag anser mig ha gjort framsteg i min psykiska hälsa, även om det är små steg. Alkohol och psykisk ohälsa vet nog alla är en dålig blandning, det lockar fram tankar och beteenden som kanske inte brukar visas annars. Jag brukar påverkad ofta ha å gest redan under tiden jag konsumerar alkoholen, prata om det, vara tillbakadragen eller till och med avbryta kvällen  och gå hem för att gråta. När jag tänkte på gårdagen reflektera jag att de senaste gångerna jag druckit alkohol har det oftast varit lugnt, någon mening om mina förträngda tankar kan komma fram, men jag ör glad när jag konsumerar alkohol med mina vänner. Dock kommer ångesten och tankarna dagen efter fortfarande, ångesten som ligger i mitt förflutna, alla val jag har gjort och ångrar, sånt som påverkar mig än idag. Det är dock inget jag förstått att jag kan grubbla på själv och lösa, det blir med hjälp framöver.

Bjuder även på lite bilder från eftermiddagen igår, som spenderades i naturens hus men familjen/släkten i spöregn.

Likes

Comments