Header
View tracker

I torsdags var jag på coachutbildning i Huvudstaden, allt var glatt, lärorikt och underbart tills det oväntade samtalet kom. Vid middagen ringde min syster, jag kunde inte förstå att hon var allvarlig, DÖD?!

Jag har sedan 6 år tillbaka när jag för första gången fick uppleva en närståendes hastiga bortgång fått tanken att när man föds får man även ett bestämt datum att dö, den hjälpte likväl vid förlusten av min alldeles för unga kusin tidigare nu i år. Det har etsat sig fast, och tack är väl det när man har en vardag att sköta trots allt.

Min biologiska pappa som flera av er kanske läst i tidigare inlägg, har jag inte haft kontakt med på över ett år. Jag har konstant minskat min relation till honom för att skydda mig själv från sorg och ytterligare konflikter. Vi hade inte samma åsikter eller levnadssätt, vi var endast lika på utseendet och hur vi agerar när det är något som stör oss. Jag har länge sagt att jag aldrig kommer ha en relation med min pappa igen, att jag inte kommer gråta för vårt avslut eller låta mitt hjärta påverkas av honom. Det är lätt att säga till det inte längre finns några andra alternativ. Nu kan jag inte ha en relation med min pappa, nu kan jag inget annat än att stå här kvar utan svar på mina frågor, utan ett sista försök att skapa en kontakt eller få dela med mig av mina tankar. Jag har surat över hur han agerat som pappa i hela mitt liv, och aldrig någonsin kan jag få en ny chans eller ens få berätta vad han gjorde fel. Alla är inte perfekta från början, men många av oss förtjänar en andra chans, alla får den bara inte.

Kära pappa här sitter jag i chock och i ännu större sorg, jag hoppas att du fått ro, att du vet att du inte var hatad av mig trots allt och att jag innerst inne ville skapa en kontakt, om du bara tagit steget.

 Vila i frid Pappa,

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ibland har man för lite energi för vad som måste utfärdas.  Huvudet värker och här sitter jag redo för middag innan det vankas sovdags. Det innebär att inläggen i bloggen blir korta, innehållslösa och tråkiga. Två dagar kvar innan helg och ståhej, det bjuds på julfest för jobbet och för att fortsätta på samma spår ska herr Bacon hjälpa mig i fraktadet av julgran & alla andra inköp för en lyckad jul, för de får han ju mitt goda sällskap och julskinka att mumsa på här hemma! Möjligen att jag slår till på både rödbetssallad och ägg att komplettera med istället för att lägga det på en smörgås. Jag kan ju inte sluta överdosera intaget av ägg, jag vill äta ägg varje dag, till precis allt.  I hopp om att morgondagen blir en lite mer energifylld dag (har inte höga förhoppningar)  och att helgen kommer snabbare än väntat avslutar jag nu detta inlägg och återkommer i helgen. 

Dagens middag!
Pasta med pesto & kyckling på en bädd av paprika, vitkål, kök och vitlök.  Mums!

Likes

Comments

View tracker

Som man brukar säga, ny vecka nya tag, det är måndag igen. Här sitter jag och står ut till klockan slår 16.30 och dagens arbetskift tar slut.  Känslan av bakfylla fyller kroppen från topp till tå, ytan att ens fått uppleva fyllan, och en helvetes halsbränna! Förhoppningsvis går det bort efter en långpromenad hem och en helkväll av vila.

För att inte endast fylla bloggen av negativa upplevelser (även om folk älskar andras olycka) så delar jag idag med mig av det underbara helgen erbjöd.  Lördagen blev jag spontant medbjuden av mina vänner till kolsva för att besöka en vän (som även är min systersons faster), det bjöds på fika, öl,  bastu och riktigt trevligt sällskap. Känns som man kunde skapat ett sexpack på magen av allt skratt som erbjöds. 

Igår var det äntligen dagen jag längtat efter i ett halvår,  det vill säga sen jag boka och gav min mamma biljetterna i morsdag present.  Vi fick se Jonas Gardell! Det var bland det bästa på länge,  så för att sammanfatta helgen med ett ord blir  skrattfylld!

Likes

Comments

Efter några veckors uppehåll har nu illamåendet slagit till igen. Illamåendet och en konstant "mensvärk". Det positiva är att jag äntligen ska få komma iväg till vårdcentralen, jag ska till min gynekolog & kontrollera att allt är bra, dock först den 28e och ett besök för att se över mina lungor hos min gamla vårdcentral.
Det känns som tiden inte räcker till, jag har schemat fullbokat av ärenden både privata och jobbrelaterade, det blir både helgjobb och coach utbildning i stockholm. Däremellan ska man springs till vårdcentralen, hålla reda på hem, umgås med vänner & skapa julstämningen.
Men i helgen smäller det, då ska jag äntligen få se Jonas Gardell uppträda. Jag köpte biljetterna som morsdag present för över ett halvår sedan och tiden har gått i hiskelig fart sedan dess.

Likes

Comments

I två dagar har jag trots värken stoppat fetvadd i örat och tagit mig till jobbet, men när även högra örat idag började värka och ömma blev det för mycket, jag blev hemma. Lätt rastlös som jag är har jag fått sova i omgångar för att komma undan mina egna öron. Det är inte hållbart att vila flera timmar i sträck då myrorna i benen gör sig sällskap. Passade på att sätta upp lite julpynt, det vill säga de lilla som faktiskt fortfarande är i helt skick efter alla bostadsbyten (& nu väntas besked om en ny lägenhet jag sökt). Eftersom det trots rastlösheten blivit mer vila en vanlig dag så är energin nu på topp, som en fulltankad bil redo att köra! Inte alls för fysiska aktiviteter uppskattas för att kroppen ska orka medan immunförsvaret sliter så det blev fokus på annat skoj, som bakning. Förut gjorde jag alltid en fröknäcke som är något så fasansfullt gott, och idag fick jag löpa amok på egen hand då receptet var som bortsprungen. När jag ändå höll på blev det bröd i stekpannan.

Denna vecka har jag haft cravigs för grönsaker, vet inte om de kommer av någon brist på något, men att överdriva intaget av grönsaker kan väll aldrig vara negativt enligt mig själv. Herr Bacon har väll börjat tröttna på maten, ser allt hur han petar ur paprikan till en egen liten hög som alltid lämnas kvar på tallriken, precis som bönorna. Men idag fick han iallafall potatis också, som önskat.

2 msk smör, rumsvarmt (30 g)
2 ½ dl vetemjöl
¾ tsk bakpulver
1 ½ krm salt
1 dl filmjölk

89

http://tidningenhembakat.se

GÖR SÅ HÄR

1. Nyp ihop smöret med de torra ingredienserna. Tillsätt filmjölken och blanda ihop allt till en deg.

2. Dela degen i ca 4 bitar.

3. Kavla eller platta degbitarna till rundlar, ca ¾ cm tjocka.

4. Värm upp en stekpanna i gjutjärn på medelvärme. Pudra lite vetemjöl i stekpanna (det ska inte vara något fett i den). Vänd brödet när det får bruna fläckar, ca 2 min per sida. Anpassa värmen så att brödet inte bränns.

Jag som älskar julen kan inte bara nöja mig med justämmning i hemmet utan har även skapat julstämmning på arbetet för att få lite extra energi nu i December.

Likes

Comments

Här ligger jag och söndagsslappar i badet genom att  kedjeröka tvätten torr. Jag inser att helgen varit över alldeles för snabbt även om jag iallafall fått umgås med när och kära 24 timmar om dygnet. 
Jag har nyligen kommit hem från fars dag firande av min morfar och styvpappa. Morfar har vi alltid firat på fars dag, han har ju ändå varit en trygghet i den uppväxt jag haft och han är en pappa, om ändå inte min. Det är inte alltid jag har haft en god inställning till män,  kan bero på min uppväxt..  Men dessa två män är det finaste på hela jorden,  och de förtjänar att firas med ståhej!

Jag har tidigare haft inställningen att fars dag varit en onödig dag,  att man inte behöver en pappa, något som inte stämmer. Man behöver visst en pappa,  det behöver bara inte vara den som ligger till grund för din födelse.
Min mamma träffade en man som inte bara fick kompromissa sitt liv med henne,  utan även med två tonåringar! Vi var trotsiga, bortskämda och stöddiga när han kom in i bilden och fick axla rollen som pappa. Det är jag evigt tacksam för! Han må inte vara det biologiskt,  men han är min pappa. Han har funnits där för oss mer än någon annan man (om man inte räknar morfar!), så idag slog vi på stort! När det var morsdag gav vi mamma biljetter för att se Jonas Gardell, denna gång blev presenten att få se Henrik Schyffert för pappa Pär!

Likes

Comments

Det är något så fruktansvärt svårt att gå upp på morgonen i denna iskalla lägenheten, speciellt när man har ett livs levande element i sängen som omsluter en.  Förmodligen behöver jag endast lite semester,  att få ladda batterierna på nytt. Nu har allt fokuserat runt relationen med Bacon och med att ordna upp min framtid, huvudet har inte fått vila tillräckligt.  Jag står ut tills lördag,  då ska de bakas och städas!  Och självklart ska herr Bacon vara delaktig med sin närhet & sina ologiska/olämpliga kommentarer, en sån där vuxen helg helt enkelt! Eftersom snön ligger vitt över Örebro tänkte jag även börja tidigt i år, för enligt mig är det aldrig för tidigt med julpynt, även om granen nu får vänta några veckor till, med tre katter vill man inte ta in den för tidigt kan jag säga av erfarenhet!

Likes

Comments

I ett snöfyllt Örebro sitter jag här i badet och värmer upp mig. Jag har under helgen fascinerats av hur människor fungerar. Efter att jag under gårdagen publicerade mitt inlägg om att jag och herr Bacon valt att gå isär så var uppenbarligen bådas föredettingar (innan varandra såklart) väldig hängivna till att få uppmärksamhet. Vissa människor har något som man inte kan släppa, mina ex hade svårt att släppa mig precis som jag med vissa av dom.
Idag har jag egentligen inte svårt för att släppa, men jag älskar ju herr Bacon och hans sällskap.
Vårat koncept är underbart, han får sitt jag får mitt och utan konflikter (även om jag gillade att få skryta med att han var MIN!). Idag bjuder jag på mat och han får agera element! Sen är han ju fin att titta på också..bättre än tv.

Nu börjar det krypa i mig då allt jag sett fram emot redan inträffat och det innebär att nu måste jag vänta två veckor innan något nytt väntar. Leva var dag utan måsten (bortsett från den vanliga arbetstiden såklart). Detta gör mig endast stressad och tankspridd, tur slutet av november och december är fullsmockat med både nöjen och måsten som tar upp tiden i vardag.

Likes

Comments

Tänk att det ska ta två år, två relationer senare och en helvetes massa misstag för att komma över känslorna man hade.

Jag har levt på de goda minnerna och förträngt det som var dåligt, vilket har gjort att jag jämfört mina senare relationer med en förfalskad bild av något. Det var falska känslor som existerade och jag lever äntligen i verkligheten.

Herr Bacon och jag besluta oss för att inte vara i någon relation, trots det så är vi vänner med förmåner (på fler plan än man kan tolka den meningen). Vi fungerade inte i en relation på grund av mina snedsteg och hans brist på tillit, när jag nu umågs med karn är det precis så som jag ville ha relationen, det är enkelt det är lätt! Vår relation hade brister som ändrades så fort vi beslutade att inte vara tillsammans, det är oförståeligt att det krävs dessa åtgärder för att två personer ska kunna samspela, men det fungerar!


Igår vr det kalas för en vän, alla var utklädda till karaktärer från barnfilmer med en twist. Istället för att köpa en peruk att använda under kvällen valde jag att fräga håret svart, något som faktiskt gjorde got! Eftersom jag som vanligt inte hade batteri på telefonen så blev det Inga foton, men jag hann med mig själv innan avfärd. Dock blev det inte utgång med de andra för jag fick besök av Bacon (tjänster & gentjänster), och idag vankas det övertidsarbete!

Likes

Comments

Jag har bestämt mig för att inte ha några gränser, jag ska utföra saker jag faktiskt önskat att göra. Detta endast egentligen för att inte ångra något och för att fördriva tiden till något gott. Idag valde jag att pierca mig, och på det spåret har jag endast en piercing till jag vill utföra och några tatueringar. Allt ska utföras under nästa år!

Tänk att små simpla ting kan få en att känna sig levande!

Likes

Comments