View tracker

​Jag vet att jag inte skriver längre, men nu måste jag få skriva av mig. Jag bryr mig inte ens om vem som ser det. Det måste bara ut ur mig på något sätt.

För ungefär två veckor sen bröt jag upp med min pojkvän pga att jag kände mig bortglömd och oviktig hela tiden. Tro mig, det kan låta lite löjligt men det sårar som fan. När jag bröt upp förklarade jag detta för honom och fick svaret "du har varit prioriterad men jag kan förstå att du känner så". Wow vilken tröst..... not. Jag trodde helt enkelt att det skulle vara lättare att vara utan pojkvän än vara med någon som man känner inte bryr sig. Han sa även att han aldrig mer skulle ha distansförhållande och inte dejta på ett tag. Jag kan förstå honom. Det har varit ren skit med distansen och han har sina projekt som kräver mycket tid så det finns inte alltid så mycket över. Och även om tiden skulle finnas så finns inte pengarna till att resa. 

Nu till det som måste ut. Jag mår så jävla dåligt nu i efterhand. Värre än i slutet av förhållandet, långt värre. Ibland förbannar jag mig själv för att ha lämnat honom. Varje gång jag ser hans namn, oftast i chattlistan på facebook, så känns det som att mitt hjärta slits sönder eller till och med ska slitas ut. Jag gråter nästan varje dag för att det plågar mig så,. Visst, det är jobbigt att göra slut, men jag har aldrig mått såhär jävla dåligt tidigare gånger oavsett vem som gjort slut. Jag vågar inte berätta hur det är för honom med tanke på det han sagt när det tog slut, att han inte vill dejta på ett tag. Det känns även konstigt att gå tillbaka till någon. Han har aldrig varit dum på något sätt, han lackar kanske en aning i planering. Men jag har aldrig någonsin låtit något sånt förstöra innan. Då har det inte heller varit långdistansförhållande, men ändå. Om jag hade mod skulle jag nog tala om för honom hur det ligger till. Att jag ångrar och känner mig som en idiot emellanåt. Framförallt att jag älskar honom så jävla mycket att jag inte känner något annat än smärta utan honom. Men han kommer nog aldrig få veta det, för jag skulle skämmas. "Bara två veckor, det går över", försöker jag intala mig själv. Det hjälper inte, det gör snarare saken värre. För jag säger i princip till mig själv att det inte spelar någon roll för jag kommer inte få tillbaka honom. Det känns som att jag inte kan göra annat än att genomlida det här, genomlida gråten. Och det är just det jag försöker göra just nu, men känns mer som att jag dör en smula i taget...

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej!
Jag vet att jag varit dålig på att skriva senaste dagarna och grejen är att jag kommer antagligen fortsätta vara det i en period nu.
Jag har kommit in i en period med mycket ångest över ganska många saker och då måste jag prioritera plugg, familj och vänner.
Jag skriver när jag känner att jag orkar.

Ciao!

Likes

Comments

View tracker

​Är det inte konstigt hur något kan vända så fort? Dagen var ju bra, men en liten grej lyckas förstöra den helt. För mig var den grejen att min mamma poängterade att man inte ska äta snabbmat om man vill gå ner i vikt. Vanligtvis svarar jag bara att jag vet och lämnar det där. Idag kunde jag inte det. Hon träffade något som länge varit en öm punkt. Min vikt, min kost, min livsstil. Jag vet att jag inte lever ens nära till optimalt. Samtidigt så vill jag inte heller leva efter det som idag anses vara optimalt, för jag skulle ha ångest i den livsstilen. Fast..... det har jag ju nu också. Jag hatar att jag aldrig lyckats hålla en diet eller hittar någon form av rejäl träning som jag står ut med. Här är det lätt att tro att det handlar om lathet, men det är det inte. Jag trivs helt enkelt inte med det, det ger mig ångest för att det påminner mig om några av de värsta åren i mitt liv då mycket av skiten hände just på idrottslektioner. Jag har fått slita som ett djur för att psykiskt klara av att ha idrottslektioner med min klass. Jag hatar det fortfarande. Varför? Jo, för att jag skäms. Jag skäms över att jag är överviktig. Jag skäms över att jag har dålig kondition. Och jag skäms över att jag är klen. "Men det är ju bara att sätta igång och träna!". Lätt att säga, men för mig är det allt utom lätt. Jag har inte den psykiska orken. Jag har helt enkelt för mycket problem med mig själv. Jag är inte ute efter att folk ska tycka synd om mig. Jag tänker bara berätta något som ytterst få vet om. Rättare sagt, bara en vän vetat om.

Jag hatar mig själv för många saker i livet. Dels mitt fysiska tillstånd, eller tja.... Det är faktiskt en väldigt stor del i det hela. Jag är sjukt besviken på mig själv för att ha tröstätit de åren som var mitt helvete. "Men av fan! Att du mådde dåligt, fine. Men att tröstäta var fan riktigt jävla mesigt gjort!". Det tänker jag väldigt ofta. Samtidigt är jag förbannad på mig själv för att aldrig ha tagit tag i problemet ordentligt. En riktig jävla nolla. Eftersom jag inte orkat med varken träning eller diet så börjar jag bli desperat. Jag har länge övervägt att framkalla Bulimi. Bara för att få ur mig all skit och tappa vikt. Ibland drömmer jag att jag tar en kniv och bara skär av allting. Jag gråter av smärta i drömmen, men när jag vaknar önskar jag att jag skulle ha gjort det. Jag tänker inte gå in på allt jag tänker och gör. 

Problemet stannar inte vid vikten. Det går djupt inom mig. Jag känner mig som en docka. Det känns som att allt jag gör nuförtiden är för att någon annan tycker att jag borde göra det. Mycket av det jag gör, gör jag för att någon anser att det vore dåraktigt att göra något annat. Jag vill egentligen göra något helt annat. Men vet seriöst inte om någon mer än de som vill samma sak skulle acceptera det beslutet, eller ens mig. Detta har pågått sedan jag var ganska liten. Vilket även gör att jag på en viss nivå blir sur på mig själv för att vilja göra något helt annat. "Hur tänkte du nu? Hur fan ska du kunna klara dig på det? Släpp den där skiten!". Denna perfektion lägger jag ofta på mig själv. Jag kräver av mig själv att vara perfekt i saker som skolarbete även om jag vet att jag aldrig skulle ha A i alla betyg hur mycket jag än försökte. Men vad ska man göra mer än att jobba in i graven? Perfektion till varje pris? Känns som att det är så jag lever. 

Med all denna press på mig från både andra och mig själv, är det så konstigt att jag faktiskt riktigt hatar mig själv? Jag vill inget annat än finna åtminstone en smula ro... 

Likes

Comments

Vilket härligt väder!
Solsken är så härligt!
Jag sitter hemma hos min kära vän Emma och min kära vän Ida är också med.
Hoppas att vädret håller sig såhär!

Ciao!

Likes

Comments

Godkväll!
Jag höll på att glömma bort att skriva mer
men eftersom jag lovat att göra det så blir det en mindre genomtänkt text.
Vem vet? Det kanske blir bättre?
Något jag har konstaterat efter att ha gjort några inlägg är att jag borde hålla mig till att göra det via mobilen.
När jag går in via datorn och ser inläggen ser mobilinläggen alltid bättre ut.
Tyvärr så har inte så mycket hänt idag mer än att schemat bröts av att klassen skulle besöka arbetsförmedlingen.
Jag hoppas att alla har haft en bra dag och sover gott inatt.
Godnatt!

Likes

Comments

Godmorgon!
Snart bär det av mot bussen till skolan.
Så skönt att det är bara lite mer än en månad till studenten!
Och sorry för att jag inte uppdaterade mer igår.
Jag hade iaf en redovisning som gick riktigt bra och sedan åkte jag med Emma, en av mina närmsta vänner, till Falun en sväng.
Det var helt enkelt en bra dag.
Idag lovar jag att skriver mer senare.

Ciao!

Likes

Comments

Tjohej!
Efter en lugn och bra valborgshelg sitter jag nu på bussen till skolan.
Jag har bara en "riktig" lektion idag, teaterteori.
Men efter det har jag även sånglektion som inte ligger på scemat, har det bara ändå.
Jag skriver mer ikväll.
Ha en bra dag!

Ciao!

Likes

Comments

Buenas noches!

Idag åkte min faster och kusin hem.

Det blev lite tystare, men annars är det bara bra.

Efter att de åkte har jag bara bäddat min säng och pluggat.

För tillfället sitter jag i telefon med en av mina närmsta vänner, Amanda.

Nu ska jag snacka klart med henne och sedan ta det lugnt till läggdags.


Adios amigos!

Likes

Comments

God afton, ärade läsare!

I mitt tidigare inlägg gjorde jag en chansning på att det skulle bli middag och film för resten av dagen.

Det hade jag helt rätt i.

Rester till middag och sedan såg vi Hemma Bäst (Failure to launch, om ni föredrar originaltiteln).

För att fylla ut tiden innan middagen ägnade jag mig åt något som tillfredsställer mitt behov av både avkoppling och använda min kreativitet....

Spela Sims!

Eftersom jag inte är helt med i vändorna har jag bara grundversionen av Sims 3, men jag är så nöjd med det ^^

Man sak ju uppskatta det lilla!

Nu tar jag min vanliga syssla (läsa någon bok) och säger...

Godnatt! 

Likes

Comments

Tjenare!

Hittills idag har jag varit med familj och släkt till Mora och handlat.

Dock blev det inte mycket till inköp från min sida.

Två lådor från Dollarstore och skosnören från Skohuset.

Jag köpte det jag behövde iallafall.

Vad sker resten av dagen?

Det vet inte jag heller, men antagligen bara middag och se film.

Min faster och kusin åker hem imorgon, så det återstår att se vad som händer.

Ciao!

Likes

Comments