View tracker

Hej allihopa.

Nu var det ett tag sedan vi sågs men det har helt enkelt varit på grund av att jag är lat.
Jag började skolan den 17 augusti och bytte då klass med tanke på delvis det jag skrivit om här nedanför men även på grund av undervisningens skull. Jag trivs jättebra och även trots att jag nu endast går i paralell-klassen så mår jag mycket bättre. Hade tankarna på att byta skola helt men är glad nu att jag inte gjorde det.
Jag har lyckats få en bra start åtminstone och har en väldigt positiv syn på skolan till skillnad från förr.

Idag började jag med idrott vilket är det ämne jag nog ogillar mest. Jag har inga som helst problem med att träna och så men jag gillar bara inte tanken av att byta om och röra mig inför folk.
Denna lektion hade vi endast teori och jag fick även veta att vi ska ha simning ett par veckor. Eftersom att jag får ångest över att visa upp mig och inte heller kan simma så funderar jag inte på att ändra på det på 2 lektioner.
Många utav mina vänner säger att det är dumt då jag kommer få underkänt i det kriteriet men det skiter jag fullständigt i. Sålänge jag känner mig obekväm kommer jag inte tvinga mig själv.

Resten av dagen gick rätt fort tycker jag, jag slutade runt 3 och direkt jag kommer till skåpet så ringer Rasse och ber mig träffa honom. Vi sågs i ungefär 20 minuter innan hans buss kom. Efter det gick jag och köpte choklad för att sedan gå hem och plugga. Det blev inte så mycket pluggande, bara 1 sida i biologiboken + anteckningar på det sen tog jag en promenad med hunden. Innan jag gick ut med hunden tog jag dock av mig min bh, satt på mig mjukisbyxor och satte upp håret i en "messy bun". Den klädseln är nog det bästa jag vet helt ärligt, så himla skönt och bekvämt.

Resten utav dagen har jag bara gått runt hemma och tagit det lugnt, städat upp lite smått på rummet och sådana saker. Jag tog ett bad för någon timme sen och fortsatte läsa på min bok. Jag har blivit besatt av Stephen King på senaste, älskar sättet han skriver på utav någon anledning.
Just nu skriver jag med en kille jag gillar och ska väl snart gå och lägga mig tror jag.
Jag lovar att skriva bättre och lite mer "proffsiga" inlägg så fort jag fått tillbaka min dator för just nu är den helt fucked up.

Ta hand om er ❤️

Boken är utav Stephen king och heter "Allt kan hända" vilket är en novellsamling.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej allihopa.
Idag tänkte jag skriva om något jag stör mig så otroligt mycket på, något jag tycker borde uppmärksammas mycket mer... mobbning.

För några dagar sen gick jag till skolan som vanligt. På förmiddagen går två tjejer från min klass förbi mig och den ena spottar på mig samtidigt som den andra skrattar och visar positivitet kring händelsen. Anledningen var att jag "stulit hennes jacka"(?) Eftersom att detta aldrig hänt så sa jag ju såklart emot när hon senare på dagen försökte konfrontera mig. Detta ledde till att hon påstod att jag hade en "fattig personlighet" för att jag stal hennes saker.

Men vad är egentligen en "fattig personlighet"? En fattig personlighet innebär att få någon känna sig liten för att man ska expandera i sina egna ögon. Att gå på en oskyldig människa och säga att de är fattiga och "luktar billigt tvättmedel". När man kan säga så irrelevanta saker om folk men aldrig skulle kunna säga det när personen hör dig med sina egna öron och ser dig med sina egna ögon. Det är precis som att säga "Det är okej att stjäla sålänge det inte finns övervakningskameror".

Man har även en "fattig personlighet" om man får folk att må så dåligt att de inte vill gå till skolan. Att få någon att vara rädd för att gå till en plats där man får kunskap till att skaffa ett jobb och få en bra framtid? Jag måste bara fråga, vad är det för fel på er? Varför gör ni så? Ursäkten att "man mobbar för att man mår dåligt själv" är bokstavligen det sjukaste jag hört. Hur kan ni må bra av att få folk att lida på samma sätt som ni gör?

Folk som tycker att rasism är det värsta som finns men ändå retar tjejen i skolan för att hon har på sig en annorlunda tröja. Folk som älskar sina föräldrar och skulle bli förkrossade om de såg dem i tårar men ändå ber den där pojken i skolan att ta livet av sig. Den pojken har också föräldrar som skulle ge allt för att se sin döde son igen. Jag undrar verkligen vart det gick fel för er. Sunt förnuft är verkligen något ni saknar.

Ni som går på folk på eran skola och inte låter de göra sitt arbete för att få ett betyg, er kan jag bokstavligen säga att jag avskyr. Skolan är inte ett ställe man går till för att hänga med kompisar utan ett ställe man går till för att utbilda sig. Hur kan ni inte skämmas? Hur kan ni säga att ni älskar er själva när ni i själva verket måste få folk att hata sig själva för att kunna känna att ni är värda något?

Det har gått alldeles för långt nu. När artiklar om ungdomar som nästan blivit mobbade till döds är det vanligaste som kommer upp på sociala medier så har det definitivt gått för långt. När man måste lägga alla sina pengar på att alltid köpa dyraste och senaste klädesplaggen för att känna sig omtyckt bland sina klasskamrater eller när man måste gå med en viss sminkning och alltid ha fint hår för att inte få blickar på sig i korridoren. Det är så sjukt att jag blir illamående.

Alla ska få vara exakt hur de vill, se ut precis som de vill och lyssna på vilken musik de än vill utan att få en hel drös av nedvärderande kommentarer och elaka blickar på sig. Man kommer aldrig bli omtyckt av alla men jag är hellre hatad för den jag är än att bli hatad för något som inte är jag. Att vara någon du inte är kommer bara resultera till att du själv inte vet vad du vill göra med ditt liv.

Så vad gör det om du har få vänner under den lilla tid du faktist går i grundskolan? När du slutat nian kan jag garantera att du aldrig mer kommer se majoriteten av människorna som konstant klagat på minsta steg du tagit. Så snälla var er själva och försök att prata ut med någon som står er nära. Många känner även att de inte kan prata med sina föräldrar men tro mig de har också varit tonåringar en gång i tiden.

Jag hoppas att någon iallafall känt att denna text varit värd att läsa så hörs vi, ta hand om er och var stolta över vilka ni är!

Likes

Comments

View tracker

Hej, igen...
Detta är bokstavligen typ fjärde gången jag försöker starta om på nytt och to be honest det är alltid så sjukt obehagligt att skriva första inlägget. Man vet aldrig vad man ska skriva osv men aa låt mig va ok?

Iallafall, hoppas ni ska finna denna sida intressant och att ni kommer tillbaka lol.

(ba tumblr bild för nöjes skull)

Likes

Comments