Header

I fredags den 1/12 åkte vi in för att göra TUL.
Dom såg att hon låg på minus och flödet i navelsträngen vart lite dåligt. Dom bestämde sig för att sätta igång mig, snabbt gick det och jag var inte alls beredd på nånting.
Aldrig upplevt en sån smärta i hela mitt liv.
Men tänkte göra en förlossningsberättelse senare när jag har tid!
Nu ligger vi fortfarande på BB eftersom hon äter lite dåligt och är lite gul så vi får se om hon ska solas.
Nu vill jag egentligen bara hem, men det viktigaste är att Hollie mår bra.
Helt underbart söt är hon och jag älskar henne mer än allt i världen ❤️

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Vecka 40, och jag är verkligen glad att det snart är över! Imorgon ska jag in till csk igen, jag har ju varit där två gånger i veckan nu sen vecka 29 ungefär. Bebisen ville ju inte växa ordentligt. Men nu verkar hon må bra 😍 hoppas på ny hinnsvepning imorgon så jag kan komma igång någon gång!
Vet inte hur många ctg och ul jag fått göra men det är många! Bra att dom har koll men väldigt stressigt att åka in och ut.

Likes

Comments

På bilden är jag gravid i vecka 8, och jag visste inte om det. Hade precis solat solarium där. Tyckte själv att jag vart lite svullen, trodde jag skulle få min mens haha. Trodde jag hade PMS också men jag var gravid

Likes

Comments

Vet att det är sjukt känsligt ämne att skriva om, men det är inget jag skäms över.
Det är en fruktansvärt tråkig händelse som jag istället valt att ta lärdom utav.
Jag gjorde en abort, och jag valde det själv men jag skulle ändå säga att jag gick emot min egen vilja,
så som jag grät under den tiden, så mycket har jag aldrig gråtit förut. Jag var så himla ledsen hela min vakna tid. Jag grät konstant. och ville inget hellre än att bara försvinna.
Jag märkte att jag var gravid i vecka 6 eller 7. Det började med att jag var så himla trött, jag bara sov och sov.
Sen blev mitt humör helt upp och ner, jag blev arg för ingenting. Så jag bestämde mig för att göra ett test men jag trodde ju inte att jag vart gravid eftersom jag gick på p'piller och hade bara varit utan dom i några dagar innan jag gjorde testet. Alltså blev jag gravid när jag åt p piller.
Iallfall så var jag ensam hemma så jag passade på att göra testet då, ganska direkt så blev det tydligt plus på stickan
och jag skakade. Jag skakade så mycket och började gråta direkt.
Jag gick fram och tillbaka i rummet och kollade på stickan sen skrev jag till killen som gjort mig gravid då att jag behövde prata med honom osv. Han kom dit och vi pratade om det och ganska direkt sa han ''men det är ju bara att ta tabletter sen är det ur världen'' typ nåt sånt sa han.
Jag visste inte hur en abort gick till för jag har aldrig varit med om något sådant förut.
Men min första tanke var absolut inte abort, det var min sista utväg kan jag säga.
Jag kände direkt att jag har ett litet liv i mig som jag måste ta ansvar för.
Jag kände att den här killen kan dra åt helvete och jag kan klara mig själv!

Men så berättade jag för dom som stod mig närmast för jag behövde verkligen stöd.
Alla bad mig göra abort, som om det var en självklarhet. Och jag kan säga att jag ångrar det på ett sätt även idag,
Jag skulle följt mitt hjärta och gjort det jag ville, men det var inte så enkelt då.
Men samtidigt så tror jag att det var rätt val, nu sitter jag ju ändå här och har det mesta man kan önska sig.
Det fanns absolut ingen som förstod mig, det jag fick höra var att det var själviskt av mig och att jag kunde dra långt åt helvete. Killen bad mig dra åt helvete, han ville inte ha med mig eller ett barn att göra osv.
Och jag fick skuldkänslor, fattar ni hur sjukt det är? Jag kände att det var mitt fel alltihop.
Och jävlar vad jag grät, jag var så arg och ledsen. och besviken.

Alla vände sig emot mig helt ärligt, det var min pappa som sa att det var mitt val, och att han stöttar mig oavsett. Men alla andra var ju helt emot och mest arga på mig. Jag fattar inte hur jag kunde fortsätta vara trevlig mot dessa människor. JAG borde bett dom dra åt helvete och inte tvärtom.
Men jag vågade inte följa mitt hjärta, jag hade för lite kunskap och lyssnade på alla andra.'
Så jag fick åka till sjukhuset och göra gynundersökning, dom gjorde ul och konstaterade att där fanns ett litet hjärta som tickade. Det var tidig vecka och det var inte ett barn, det var ett litet embryo som man kallar det.
Jag försökte tänka att det var det bästa. men innerst inne ville jag aldrig göra abort.
Jag fick en tablett som skulle sväljas, det skulle få det lilla hjärtat att stanna :(
sedan skulle jag ta ytterligare 4 tabletter som man för upp igenom fiffin.
Jag fick prata med en psykolog, men hon var dum i huvudet så hjälpte ju inte ett skit.'

Dom sa till mig på sjukhuset att om jag inte var säker så kunde jag vänta för det var en tidig graviditet och det fanns tid till att tänka, dom ville att jag skulle vara säker.
Men jag vågade inget annat än att göra det så jag sa att jag var säker.
Jag grät när jag svalde tabletten, jag grät när jag skulle sova och jag grät direkt när jag vaknade.
Men när jag var med folk så höll jag minen så gott jag kunde. Killen lovade att stötta mig, men han var inget bra stöd för han var så himla okänslig tyvärr. Han ville nog stötta mig men han var väldigt dålig på det.
Han hade noll medkänsla och var mest bara glad över att han fått sin vilja igenom..så kändes det iallafall.
Jag fattar inte att jag ens fortsatte att träffa honom efter det men dum i huvudet var jag väl. Dock så varade det inte länge för dom känslorna som fanns dom försvann ganska snabbt efter att jag gjort abort.
Och det var nog ömsesidigt, vi fick se sidor av varandra som vi ogillade, och det var bara så att vi var INTE gjorda för varandra haha. Även om jag tyckte och tycker att han är en bra kille så var han inte en bra kille för mig, men förmodligen för någon annan. Om inte annat så är han säkert en väldigt bra vän!
Jag har inget ont att säga, förutom att jag hade önskat mer stöd när vi gick igenom allt och jag kommer alltid vara väldigt besviken över det.

Jag blev väldigt kall och brydde mig om väldigt lite. antagligen för att jag varit så ledsen länge och gråtit så mycket att jag inte orkade mer. Kroppen säger ju stopp nån gång, eller?
Själva aborten gjorde inte ont, jag låg inte och hade ont, absolut inte. Det gick väldigt snabbt och smärtfritt.
Det som gjorde ont var mitt hjärta, jag hade så mycket ångest.
Jag kommer alltid känna något för det lilla livet som fanns i mig, Jag tänker ganska ofta på det och undrar en del på vad som hade hänt om jag valt att behålla, om det varit en flicka eller en pojke.
Jag känner ibland att jag svikit min egen kropp och mitt eget barn men det var ju så tidigt..Ändå är det hemskt!*

Men jag mår bra idag, och snart har jag min dotter här, henne hade jag inte fått om jag valt att behålla första gången. Jag hade förmodligen inte träffat min sambo som jag har idag och som jag ska leva mitt liv med.
Någon mening fanns det nog. Jag lärde mig mycket av det.

Men jag kommer aldrig glömma det och jag kommer nog alltid ångra det lite längst in i hjärtat.
En graviditet är en gåva och det händer så mycket i kroppen, Man känner känslor som man aldrig trodde fanns.
Och jag vill även tillägga att jag kommer ALDRIG gå igenom en abort igen, aldrig.
Jag tycker inte att abort är något som är bra, men jag är absolut inte mot det. Det finns gånger då det är den bästa utvägen, det vill jag inte gå in på för jag har inte några åsikter så. Men jag kommer aldrig gå igenom det igen.


Likes

Comments

Fyfan vilket humör jag har, förstår att det kan vara jobbigt för omgivningen. Men jag lider mest av alla.
Jag har inte många glada stunder nu, allting är mest bara jobbigt, tungt och irriterande.
Nätterna är fruktansvärda, Jag sover sen vaknar jag sen sover jag en liten stund innan jag vaknar igen osv.
Mitt huvud dunkar 24/7, så fort det är höga ljud eller stressigt omkring mig så vill jag bara skrika rakt ut.
Sen ärligt talat så känner man sig väldigt ensam när man är gravid, känns som att ingen riktigt förstår eller har förståelse för att man faktiskt kan må jävligt dåligt. dom flesta säger ''var tacksam, det är ditt barn du väntar''.
jajajajaja, jag är tacksam men kan väl förfan må dåligt ändå haha?
Sen har jag blivit så jävla äcklig med, kan ju inte raka benen.
Min sambo vill ju knappast göra det åt mig så jag får ju vara äcklig.

När jag inte är gravid, då kommer jag raka mina ben och färga mitt hår det första jag gör.
Jag ska bli smal igen och aldrig mer bli tjock. fler barn är ju bara att drömma om.
Jag går inte igenom en graviditet till what so ever. respekt till er som mår prima igenom hela graviditeten.
Just nu i skrivande stund är jag på skit dåligt humör med så ursäkta att jag är så negativ.
kan skriva ett nytt inlägg när jag är på bättre humör haha.

Likes

Comments

Likes

Comments

Jag har alltså gått upp ca 18 kg i vikt. Det trodde jag ALDRIG. Men jag lär ju gå ner allting igen när jag har ammat färdigt och kan börja träna ordentligt och äta liiiiite nyttigare. Just nu äter jag verkligen allt som jag är sugen på, kan äta hur mycket som helst dessutom.
Jag vet att det är normalt, bebis väger, moderkakan väger och jag har lagt på mig en del vätska osv. Men jag har nog fan lite fett också att ta tag i haha. Längtar tills jag kan bli mig själv igen och må bra i kroppen. Jag är så stolt över min mage som bär på mitt barn men samtidigt så är det så jävla jobbigt vissa dagar, man känner sig bara tjock och svullen. Inga fina kläder passar längre och jag blir svettig av att ta på mig en strumpa. Men nu snackar vi ju Max två veckor till, jag kan stå ut! Jag kommer sakna min kulmage, men jag kan erkänna att det ska bli så jävla skönt att bara få vara jag igen!

Likes

Comments

Nu är tiden snart kommen, och jag blir ju förmodligen igångsatt nu om någon vecka.
Jag har packat en väska som jag ska ha med mig, och det känns som jag packat alldeles för mycket men det är inte speciellt mycket.

* ombyte till mig själv
* hygienartiklar till mig själv
* inneskor (bm sa att jag skulle packa det)
* två ombyten till bebis
* en nalle & en filt till bebis
* mössa, vantar osv till bebis
* hygienartiklar till bebis

Jag vet om att det mesta finns där, men jag gillar att ha mitt eget och att ha en packat och organiserad väska är guld för mig.

Sen får jag stanna på BB ett tag ju eftersom att hon är en liten donna som behöver gå upp i vikt! Så jag antar att jag hade behövt mer ombyte till mig själv men det får min sambo isåfall hämta till mig.

Jag minns inte riktigt vart jag köpte väskan.. men det är iaf en skötväska som man kan fästa på vagnen, den är perfekt och rymmer mycket!

Nu när det är så nära borde jag kanske känna mig nervös och uppspelt, men ärligt talat så känner jag mig lite tom. Visst, jag är glad och förväntansfull. Men samtidigt så känner jag bara "jaha.."
alltså detta hade varit lättare för mig om det inte skett mitt i en flytt. Jag vill ha kontroll på allt här hemma först, men jag har börjat packa så det mest bara är att flytta sen! Det blir nog bra det här och jag blir säkert nervös sen när jag väl är på förlossningen. Men just nu tänker jag mest "alla andra klarar det så varför skulle inte jag?"
Och när jag väl får upp henne i min famn så kommer jag säkert bli gladast i världen.
Men det är ganska typiskt mig, jag är aldrig nervös för något. Dessutom har jag sagt att jag inte vill ha epidural, vilket jag ska försöka hålla fast vid då jag bara hört negativt om det och är inte så sugen på komplikationerna som kan uppstå.
Jag och bm kom fram till att jag ska försöka kämpa så länge som möjligt med så lite bedövning som möjligt!
Jag ska göra mitt bästa och tänka att det är värt det.

Likes

Comments

Snacka om att den här hunden lever livet 😂
Nej hon sover bara i vår säng på dagarna dock, men hon är bortskämd med kärlek, om man nu kan bli det? Men hon är duktig, hon lyder och lär sig nya saker varje dag!
Jag älskar denna bilden Hahah!

Likes

Comments

Contains affiliate links
Något som är väldigt tråkigt när man är gravid är att det knappt finns några fina mammakläder.
Jag har handlat mina på H&M, och då snackar vi typ basic svart t-shirt. Annars har jag långklänningar och mjukiskläder, så tråkigt. Jag har några enstaka mammajeans.

Jag har ju dock haft lite tur då jag inte har så jättestor mage imed att bebis är liten, men mina vanliga kläder har ju absolut inte passat. Jag längtar tills lilla Hollie är ute så jag kan återgå till lite finare kläder!

Några av mina favoriter är iaf från H&M och det är väl tyvärr det enda jag känt mig bekväm i förutom mjukis och klänning då.

Likes

Comments