Header
View tracker

Det var längesen som jag skrev här ordentligt. Sanningen är den att jag har haft sån jävla otur på sista tiden. Först så fick jag gå igenom en sak som jag aldrig trodde jag skulle behöva göra såhär ung. Vad det är vill jag inte skriva, ni får tänka själva. Efter det så hamnade jag på sjukhus och fick sova där några nätter, tillslut pallade jag inte så jag sa att jag mådde mycket bättre en vad jag gjorde. Mår fortfarande inte helt bra men jag får skylla mig själv lol. Ska snart tillbaka ändå. Jag har liksom inte haft någon energi till att skriva här, eller alls.jag har typ bara sovit när jag kunnat, min energi har varit så låg. Men jag hoppas att det går på rätt håll nu så jag kan uppdatera mer och så imed jag har ny telefon också. 😍 jag tror att jag kommer skriva mer om detta sen och berätta. Först måste jag själv förstå det och smälta allt.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Back on track.
Nu har jag skaffat ny iPhone och jag suger på att skriva med den haha. Men eftersom jag tappade min andra rakt ner i dasset (innan spolning) så var jag tvungen o införskaffa mig en ny. Så äckligt, men ändå. Tänkte bara uppdatera här om att telefonen varit sönder men nu kan jag blogga igen 😀

Likes

Comments

View tracker

Sitter här och dricker kaffe (kaffe är det typ godaste jag vet just nu). Känner begär efter smaken av kaffe typ från att jag vaknar tills att jag somnar. Sen sover jag skit dåligt och det är inte så konstigt haha. Jag tänkte att jag skulle skriva lite seriöst här och det är mycket som jag vill skriva. Men det känns inte som det är min grej, att skriva saker som folk kan läsa. (ni ska se mina anteckningar i telefonen, hahha)
iaf så har jag börjat följa angelika luxander på instagram, hon är så jävla rolig och verkar vara sig själv till 100%. Läser hennes blogg med och det borde alla göra. Ville bara säga det.

Likes

Comments

Min polare han tittade på mig o sa, känner du vinden som blåser i stan? det blir en förändring, allt dåligt bra. Jag vet nu att jag ljög när jag svarade ja.

Likes

Comments

Nu har jag äntligen kommit in i detta med att skriva igen, och eftersom jag fått många önskemål förut om att skriva om hur det är att ha adhd så tänkte jag passa på att skriva om det nu då det är ganska svårt och det gäller att jag är på rätt humör annars blir det ingen text här, bara massa skit.

Jag har skrivit om detta innan men vet inte om inlägget finns kvar, tror inte det.
Jag kan börja med att säga det att jag tror inte att jag är speciell på något sätt för att jag har en diagnos, verkligen inte. varannan människa har det nuförtiden, det är jag fullt medveten om. Men bara för att man är två personer med samma diagnos så betyder det inte att det visar sig på samma sätt, en adhd diagnos kan vara helt olik en annan. Min bror tillexempel, han har samma diagnos som mig, vi är väldigt lika varandra men ändå helt olika. Min adhd visar sig mest genom ångest, jag blir frustrerad för att jag emellan åt, helt ärligt plågas på insidan. Jag går och bär på en ständig rastlöshet som spritter i mig. Jag har så mycket energi att det liksom aldrig riktigt tar slut. människor i min närhet kan såklart tröttna på detta och vill att jag ska ta det lugnt och bara sitta stilla, vilket jag på ett sätt förstår. Men samtidigt så är det så svårt för mig att sitta stilla att det kan omvandlas till en ångest istället. Detta gör att jag har humörsvängningar och kan må dåligt helt utan någon speciell anledning. Det är nog det som jag hatar mest med adhd, att alla känslor blir så extrema, är jag arg så är jag verkligen jättearg, om jag är ledsen så stänga jag ute hela världen och är bara superledsen, om jag är glad så spricker jag typ av lycka och det kan ingen missa. Och om jag är kär så är jag så galet kär att det blir jobbigt, men nu har jag ju turen att knappt aldrig bli kär och jag tror att det kan ha lite med detta att göra. Jag släpper inte riktigt in folk. Jag känner väldigt ofta att jag är lite annorlunda jämfört med mina vänner. Dom kan liksom sitta ner och kolla på en hel film utan att flippa. Jag kan också vara lugn, men på insidan är jag som en storm, det är som en virvelvind. Förut var min adhd annorlunda, då hade jag mer vad jag kallar damp, jag hoppade runt och var allmänt jobbig.

Jag tror det har med mognad att göra, men min adhd har inte blivit bättre skulle jag inte säga. Jag har fortfarande svårt för vissa saker, tillexempel rastlösheten, koncentrationen, humöret som går i vågor. ibland vet jag inte riktig tvart jag har mig själv och det gör att jag lätt stänger ute människor, stänger ute känslor. Jag kan göra så mycket fel ibland, pågrund av att jag inte vet var jag ska göra av all energi. Det gör mig frustrerad och ledsen. Men det är inte bara negativt att ha adhd. Här är en film som beskriver det så mycket bättre än vad jag gör. Hoppas att detta blev något och inte bara flum.

Likes

Comments

Den här låten har jag som alarmsignal på morgonen, så nu när jag hör den så får jag den där känslan ''fuck my life''. 

Man förstör låtarna genom att ha dom som alarmsignal, så ett tips är ju att ha en sjukt dålig låt så man slipper trasha den, fast nu är ju inte denna låten jättebra men det kan ju vara för att jag vaknar till den som jag tycker så? tycker att ungarna i videon är sjukt obehagliga med haha, hade jag mött dom ute på gatan så hade jag blivit rädd.

Likes

Comments

okej såhär, jag tänkte först skriva att jag inte haft tid att blogga och att det är därför som jag varit frånvarande i månader haha. Men sanningen är den att först och främst så glömde jag bort att jag hade en blogg, sen har jag bara varit allmänt ointresserad av att skriva eller ens gå in här. Mycket har hänt i mitt liv sen sist, mycket roliga saker och sen lite skit med som jag inte orkar bry mig om längre. Grejen är den att jag har ett ointressant liv, så vad ska jag egentligen blogga om? mitt liv går typ ut på att åka fram & tillbaka mellan mamma, pappa, och kompisar. Jag bär alltid runt på min väska full med kläder. Det är ganska stressigt ibland, jag hinner inte riktigt känna mig som hemma någonstans. Men, skitsamma. Nu är jag tillbaka här igen, tänkte skriva lite ibland för det är kul att gå tillbaka sen och se vad jag själv har skrivit. Men skriv dagbok då? Nej, jag har försökt. Jag kan inte skriva dagbok, även om de är typ som en blogg. Åh, ja ni ser ju hur effektiv jag varit här den sista tiden haha. sorry. Just nu är klockan halv tre på morgonen och jag ligger i min säng och hostar, Sen är jag sjukt hungrig med så det kommer ta en stund innan jag somnar. Om detta inlägget är rörigt så är det för att jag behöver sova egentligen, jag har inte tid att skriva nu så godnatt på er.


Likes

Comments



klicka på bilden för att komma till produkten!​

Likes

Comments

hittade detta klippet på Youtube, jag tycker det är en film som alla borde se.
Jag mobbar inte och jag har aldrig gjort, och jag hoppas att jag aldrig uppfattats som det heller, för mobbning är det värsta jag vet. Mobbning är vanligt, vanligare än man faktiskt tror. Mobbning behöver inte synas och det är väl det som skrämmer mig mest. Många tror att om man inte ser det då finns det inte. Hur kan man ens tänka så? Jag skulle kunna börja gråta av sånt här för jag blir så arg, frustrerad och jag önskar att jag kunde stoppa all mobbning. Jag kan inte stoppa all mobbning, men jag kan förhindra det, sprida vidare mitt budskap om hur hemskt det är!  Det jag kan göra, det är att stå för min åsikt och agera om jag ser att det händer. Vet ni vad det värsta är? Man ska lära barn att inte mobba, men hur ska man kunna göra det när även vuxna människor mobbar? Vuxna människor..Jag har aldrig mobbat, men jag har sett när andra har blivit mobbade. 
Det var folk som såg, men som bara struntade i det, för då kanske dom också blir utsatta? OCH?! Om det innebär för mig att jag ska bli mobbad bara för att jag ställer upp för någon annan som blir det, då tar jag den smällen.. Då blir jag hellre mobbad tillsammans med den stackars personen än att stå och se på och vara en fegis!
För det är fan bara fegisar som tillåter mobbning. 


Mobbning behöver inte synas på ytan, men kan vara det enda som finns på insidan.
Sluta att tro att det inte finns bara för att det inte syns. 


Likes

Comments