View tracker

Hej å hopp silverknopp !!

Asså..ibland undrar jag om en del saker bara är ett skämt..en känsla av skratt, gråt, förvåning och förvirring.. En av mina bästa vänner har sagt upp kontakten med mig..Grejen är den att han är typ ett ex åt mig också..vi hade en flört och sen blev det bara kaos och drama som sen övergick i ångest/tårar och dåligt mående för oss båda. Iaf så bodde han hos mig men till slut var jag tvungen att skicka i väg honom. Det var m både en lättnad och sorg jag gjorde det. Men vi höll kontakten och många gånger har han varit min klippa.

Men nu så har han sagt att han inte vill ha kontakt mera. Jag har så mycket som går åt helvete just nu och jag har nog inte riktigt tagit in det. Jag förstår honom helt och det enda som är viktigt är att han mår bra och är lycklig. Klart jag är ledsen och besviken men jag vet att en dag kanske vi blir vänner igen. Så jag försöker att låta livet gå vidare.

En dörr stängs men samtidigt så har jag ev en ny vän på väg in i mitt liv. Han heter Jimmy och vi har väldigt mycket gemensamt. Han är i samma ålder, älskar barn och har tre ungar, jobbar i byggbranschen.. Jag vet inte riktigt hur jag hamnat i hans flöde. En grej är nog att han jobbat med renoveringen hos mor och far, lätt att snacka med men jag har hjälpt honom med att ordna ett mob abonnemang. Jag hade ett som jag skulle säga upp och hur som helst, så frågade han om han kunde få köpa det av mig. Så jag gick med på det och står kvar som ägare på den. Så vi har tex pratat mycket men inte bara om telefonen hahaha !!

Han sitter fast i ett dåligt förhålland där både barn och missbruk finns. Men även psykisk misshandel tyvärr. Och i detta fall så är det han som är offret o barnen. Vi har pratat mycket och han mår jättedåligt och vet inte vad som händer nu. Han har tex gått ner i vikt och sover dåligt.

Så vad kan jag göra ?

Inte så mycket utom att lyssna och försöka få honom att förstå/ inse att detta är inte okey. Man behandlar inte nån så och att han är man spelar ingen roll.

Jag ser att han är både desperat o frustrerad då hans förslag och försök inte leder nånstans. Ju längre man varit tillsammans/ i ett dåligt förhålland ju svårare är det att gå. När det är barn är det ännu svårare. Jag om nån vet ju det. Sen är det alla praktiska saker som man måste lösa. I hans fall boende.

Om han lämnar henne har han ingen bostad och det är verkligen svårt att hitta lägenhet i en student stad. Så jag har kollat runt lite och det kan finnas nåt på gång. Men han måste också våga ta steget och det kan bara han avgöra om han orkar och vill. Det är så svårt för man är så sårbar, rädd och förtvivlad..

Så på måndag ska vi höras av. Jag får då ett svar angående en lägenhet till honom. Det är viktigt att han har nånstan att ta vägen. Så man kan få lugn å ro men också tid för att skapa nya rutiner m.m.

Det är inte så att jag har några känslor för honom. Utan jag ser en människa som är i behov av stöd och hjälp. Jag har själv suttit i samma sits och vet precis hur och vad man behöver för att kunna fortsätta kämpa och komma vidare.

Men jag märker också att vi har mycket gemensamt utöver den svåra situationen. Så vi får väl se - vänner är alltid kul att få nya av 😊


Situationen med Kalle har också varit på tapeten.

Han ringde mig och först så ville han inte säga så mycket. Men sen kröp allt fram..fast jag varken kände eller tyckte nåt om det. Jag skrev ett brev till honom där jag förklara så gott jag kunde. Tyvärr har jag redan sagt samma sak så jag tror inte han förstår mig ändå. Vilket inte är så mycket att göra något åt. Jag kan inte få honom att förstår även om jag vill.

Detta tänkande är väldigt nytt och intressant för mig..Jag hoppas att detta ska stärka mig och leda mig på nya vägar och nya vänner. Nya erfarenheter och kanske ny vänner också.

Så jag tror att Kalle och jag är över. Visst vi hade jättebra men han är inte riktigt vad jag behöver kanske...Bara tiden kan visa vad som kommer i mitt liv och vilka. En del av mig hoppas att Jimmy kommer finnas kvar. Jag tycker om honom.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Nu är jag tillbaka efter haft en svacka. 

Jag har haft en svår sak i relationen till Kalle. Egentligen så är det en sak som bara är mitt problem men eftersom jag träffat Kalle så har det lett till svårigheter. Iaf...vi bröt med varandra och jag har inte pratat med honom på en månad.

Nu ringde han igår men jag svarade inte. Först trodde jag att han ringde fel så du svarade jag ej. Men efter andra gången så sms jag att hans mobil tydligen lever ett eget liv. Då skrev han att han ville prata men jag sa att jag inte hade tid. På sätt å vis sant men samtidigt hade jag väl inget att säga direkt. Iaf så ringde han i morse igen och vi pratade lite. Misstänker att han var bakfull och då vågade ringa. Det har hänt förut att han bara vågar säga en del saker när han druckit. Det är lite synd att han inte vågar göra det nykter. Jag förstår att han inte vill bli sårad eller så men hur ska jag veta när han är ärlig och det inte är alkoholen som snackar. 

Iaf så avslutade vi med att jag skulle komma förbi i morgon. Men nu har jag sms och sagt att om han vill lösa det så får han höra av sig och komma hit.  Jag har barnen  och precis varit jävligt dåligt pga värken i kroppen. Plus att jag skulle skämmas ihjäl om jag mötte hans familj. Hör han inte av sig så går livet vidare..jag har redan tolkat vårt sista möte och tystnaden från honom som att det är över. 

Likes

Comments

View tracker

​Jag blandar som sagt denna blogg för mitt liv består ju inte bara av våld och förtryck.  Jag har inte slutat försöka leva mitt liv. Jag är ganska vanlig..tycker om att läsa böcker,  träna, sjunga och dansa. En del tycker jag är lite omogen och inte tar ansvar men jag har bara en sak att säga då.:  Döm mig inte för du vet inte vad jag gått igenom. 

Jag skulle nog förklara det hela ungefär så här: pga av alla övergrepp och andra traumatiska händelser så har min hjärna tagit sån skada att jag aldrig kan bli helt återställd. Visst..inga allvarliga skador så men hjärna är väldigt unik. Den glömmer inte allt och för att överleva så måste den stänga av en del händelser. Om jag inte gjort det så hade jag kanske inte levt idag.

Mitt besök hos kvinnofrid mott gick bra. En stor lättnad att få prata m nån som kunde förstå och säga att jag inte var galen..Inte för jag trott det men iaf...jag berättade om några situationer men också om den värsta dagen i mitt liv..

När jag var klar så sa hon att så reagerar man när man hamnar i en kris situation. Man gör så för att rädda sig själv och det är hjärnas sätt att stänga av då den inte klarar att hantera situationen.

Jag kommer aldrig glömma den dagen / natten. Jag har även ett ärr på armen så påminner mig. Det är både bra o dåligt. 

Bra för att den påminner mig om att jag ska fort kämpa för livet är mitt och bara mitt.

Det dåliga är väl att bli påmind om att en del människor vill trycka ner och ta kontroll över en. Att man kan må så dåligt att man bara ser en väg ut. Att kärlek kan vara så blind  och farlig.

Tillbaka till mig..på tisdag ska jag dra ut en visdomstand och om några dagar ytterligare en tand. Den är inflammerad men tyvärr lagad. Troligen var den förstörd innan jag lagade den så attans bananer !!!

Och jag hoppas att jag och barnen ska bli friska snart så vi kan åka till Kolmården och Gröna Lund.. det ser vi fram emot. 

Annars har jag idag städat undan en del blommor så får flytta ut till balkongen. Det blev mkt snyggare och luftigare.. Jag har ju massa idéer om hur jag ska fixa mitt o barnens sovrum. Jag måste bara övertala min pappa att hjälpa mig 😂.  Det är ju mest han som kommer få göra jobbet 😊

Min pappa är bästa pappan ! Egentligen är han inte min pappa, mammas man..

Min pappa bor i Stockholm m sin fru och har två barn. Vi har alltid haft en väldigt bra relation men de senare åren har vi tappat kontakten. Ag fick veta massa saker via min mamma. En del saker är väldigt konstigt och jag trodde inte det om min pappa. Därför har jag valt att faktiskt inte ta kontakt m honom. Jag ringer typ aldrig och det känns ganska okej. Såklart är jag ibland lessen och arg men jag tror inte jag kan göra så mycket åt det. Min Pappa har visat att han inte vågar eller vill förändra / prata om sakerna.  

Så jag låter det vara...en dag kommer det ställa honom mot väggen och då får han stå för konsekvenserna. Det är han själv som valt detta och jag har valt att ta ett steg tillbaka. 

Men min andra pappa...Åå han är den bästa pappan och morfar man kan ha. Mina barn älskar honom så mycket. Han ställer alltid upp på oss barn. Om det är akut så behöver man bara säga det är akut så kommer han. Inga frågor o annat praktiskt tjafs..bara " okey jag kommer ".  ❤

Nu egentid framför tv och fixa naglarna ! 


Likes

Comments

​Precis som med det mesta i livet så finns det både rättigheter och skyldigheter. 

MEN en del rättigheter har absolut hamnat i en grå zon...det märks efter mitt samtal m socialen. 

Jag tycker att du är osäker på vad du får och inte får göra, kontaktar ett ombud och även talar m kvinnojour. 

Vad Du kan göra, som är utsatt för psykisk misshandel  ( även fysiskt )

* byt nummer och lämna bara till de du litar på. Om du har barn m honom så skaffa ett nr som han får ringa på / sms. Den mob behöver inte vara på när Du har barnen. 

* Du får spela in samtal där du själv är med och pratar.  Ladda ner en app. Du behöver inte tala om att du spelar in.

* Ditt " riktiga " nr kan blockera hans nummer / be att det ska vara skyddat.

* Skriv ner i en kalender / dagbok när ni möts och ta m nån kompis.

* Vid fysiskt våld - ta bilder, åk till sjukhus även om det inte är akut. Alla dokument är viktiga.

* Om ni talar i tel och du känner att du inte vill fortsätta så säg : jag måste gå nu Hejdå. 

* Lägg på luren. Bara för att ni har barn så måste ni inte försöka diskutera barnens läxor, kläder m.m.

* Berätta för dagis och skola, nån som du litar på och förklara i stora drag sitsen. De kan ha mer koll på barnens beteende och se om de behöver mer stöd.

* Kontakta ett ombud,  alla har rätt att få ett, fråga allt som du undrar över. Oavsett vad din ex man säger så har han omöjligt koll på lagen.

* Nästan allt går att få in i ett avtal. Vart ni ska ses/ vilka som ska vara med,  tider.

* Boka tid på BUP för barnen.

* Boka in ett möte m kvinnofrid mott. Finns på de flesta sjukhus. 

* Skaffa kunskap om vad du har för rättigheter. Googla din fråga och läs, läs, läs.

* Ring tex BRIS, läs om barnens rättigheter. 

Det finns många flera olika sätt att göra. Men det här är en del av vad jag gjort. Jag har läst och läst för jag vill veta vad jag har för rättigheter. Jag måste göra det för jag måste skydda mina barn. Jag har rätt att göra det. 

J tycker såklart att jag kan tex ringa/ skicka bilder på barnen och vad de gör. Det skulle jag också vilja. Men det går inte. Om jag gör det visar jag att J's sätt och beteende mot mig är okey. Och det är det inte. Jag accepterar inte det. 

Jag kräver inte att ska jag ska behandlas som en prinsessa och få allt jag vill ha.

Men jag vill ha ärlighet, respekt och jag förtjänar att behandlas som en egen individ. 

Jag förtjänar att man respektera min åsikt/ mina känslor m.m.

Det är nåt som vi alla förtjänar. 

Kom ihåg : det är aldrig aldrig Ditt fel.

Det var och är inte ditt fel. Det kommer aldrig vara det. 

Likes

Comments

​I morgon har jag tid hos en psykolog för att prata och bearbeta mina trauman. För min och barnens skull så att vi kan komma framåt. Jag har bara varitdär två gånger tidigare men orkade inte gå tillbaka. 

Jag vet att jag inte behöver vara det men är rädd. Jag vet inte riktigt för vad men kanske för att de inte ska se hur dåligt jag mådde, hur rädd jag var och tycka att jag överdriver. 

Jag vet att allt som hände under våra år, hände på riktigt. Men ibland spökar hans ord : du överdriver , jävla psykfall..

Jag känner mig lite osäker även om jag vet att jag inte behöver. Jag är trött på att tvivla och vara rädd.. så jag önskar att jag kunde få lite av ett avslut på alla känslor och tankar. 

Jag har fått rådet att tex byta nr så det har jag gjort. Jag hör aldrig av mig om det inte är absolut nödvändigt. Jag säger inget i media eller till nån, om de inte har tystnadsplikt. 

Jag har gjort allt för att visa att jag försöker vara tillmötesgående och ändå mår jag skit när jag tänker på det. Jag tror att jag behöver mera stöd för att kunna helt strunta i J's kommentarer.

Bävar och längtar efter  i morgon då jag ska få prata m nån som verkligen förstår och kan det här. Me happy and sad...

Likes

Comments

​Igår var en skit dag. .ingen kämpaglöd och ville helst sova bort hela dagen. 

Idag är det bättre...sol ute och tandvärken är bättre, barnen leker o ha roligt. Fast de blir hemma iaf. Nu går båda barnen på samma avdelning och det funkar bra. Det finns många kompisar så de går inte och nöter på varandra. Bra m fröknarna och de går i olika grupper så när de leker fritt så träffas de. 

Själv ska jag ta mig i kragen och fixa håret, ser ut som jag brottats m en buske ! Massa lockar och volym men under helt okontrollerade former..sen kanske lite smink. Jag är ganska ska dålig på det men ibland får.man till det.

Som sagt,  denna blogg är ingen blogg med massa restips eller mode m.m.

Jag skriver lite om min vardag som ensamstående mamma m tre barn.

De minsta barnens pappa har i ca 5 år psykisk misshandlat mig, med barnen  närvarande.  Ett par gånger har han varit fysiskt våldsam. Allt som hänt har satt djupa spår i mig och min lilla pojke. Periodvis mår vi dåligt och har ångest pga detta. Som tur är har vi min familj nära oss och vi får hjälp via BUP. Det kommer ta tid men framtiden ser jag ljust på. 

Det svåra och jobbuga är att orka blockera och stänga av vad Han gör/ säger. Det sliter på psyket att dels behöva vara på sin vakt men också att "lyssna" på allt. För det är inte nån enstaka gång som J ger tips, säger hur/ vad jag ska göra m barnen m.m 

Man tar emot samtidigt som man ska låta det vandra ut genom andra örat. Och om man säger nåt så är man dum i huvudet eller psykiskt sjuk..det brukar vara J favorit kommentar : du är psykotisk / psykisk sjuk !!

J gillar att använda det begreppet trots att han absolut inte är ens i närheten av att vara läkare eller ens undersköterska. Ist så går J en massage - utbildning och hoppas på jobb i Stockholm.  Han är väldigt bra på sitt jobb. 

Men det finns det flera förövare som är..en del är lärare, chefer, statsmän, läkare m.m.

Precis som brottsoffer så kan förövaren vara vem som helst. Tyvärr. Han kan vara din trevliga granne,  din kollega, bästa kompis,  svåger. Han kan vara vem som helst och du vet ingenting. 

Förövaren kan vara din son, bror, svärson..

Bara för att han är " så trevlig och hjälpsam ju" så har förövaren en sida du inte ser. Och det är helt medvetet från hans sida.

Varför tjatar jag om detta?  

Jo för att jag VET precis hur det är att leva m en förövare. Jag vet hur det känns när man på fullaste allvar tror att det är bättre att ta livet av sig än att stanna kvar hos sina barn/ familj. 

Jag vet hur det är att leva m döden. 

För att leva m misshandel, oavsett fysiskt / psykisk så är det som att leva m döden. 

Och jag vet att flera tusen unga kvinnor lever så här nu och att mörkertalet är enormt. Varje år dödas kvinnor i hemmet pga våld. 

Det måste få ett slut och vi måste våga säga högt att vi behöver hjälp och stöd. 

Det är inte så lätt när man i flera år blivit hunsad och förnedrand, hotad. Det finns liksom ingen tro på sig själv kvar, man känner inget värde för sig själv eller sitt liv. 

I flera år trodde jag att jag var galen/ en svartsjuk flickvän/ ett psykfall..

Jag var säker på att jag var felet. För det vara precis så vad J sa.

Tillbaka till mig och barnen..Idag ska jag ta det lugnt och sitta i solen. Vi ska skrota runt på gården o mysa. Plocka bort poolen och fixa n blommorna och aannat smått & gott.



Likes

Comments

​Precis duschat och småbarnen leker i sitt rum..

Ligger på sängen o stirrar upp i taket..suck..trött som faan ! Trött på att sovit dåligt i flera nätter,  trött på att mejla min advokat om allt mitt ex gör, trött på att jaga soc och försöka få en ny tid, trött på att förklara för soc att psykisk misshandel inte är nåt som Han och jag ska försöka reda ut via Råd & Stöd, trött på att få soc att förstå att psykisk misshandel är lika farligt som fysisk misshandel,  trött på att förklara och förklara att man som vuxen blir rädd och att man som barn då kan få men för livet...

Jävla nötter !! Båda handläggare är knappt 25 år, har egna erfarenheter av våld eller annat.

Jag skulle också vilja att mina barn kunde vara trygga m sin pappa. Jag skulle vilja de kunde sova gott natten innan och efter de träffat sin pappa. Me n så är det inte i verkligheten även om både jag och soc skulle vilja att det var så.

Jag vill bara låta första bästa plan till Cypern m barnen och ligga där i solen. Lämna all skit som har m soc och tingsrätten att göra.

Ååå ge mig styrka..tack

Likes

Comments

Idag har jag haft en vanlig dag..m bästis häng och bebis..vi drog och letade kläder åt ungarna. Jag lämnade pojkarna hemma och hade mys m lillan. Pojkarna gillar ändå inte att kolla kläder el fika som vi tjejer gör hehe..Först tänkte vi gå till torget men de senare åren har det inte varit så bra saker. Trasiga kläder / leksaker och för dyrt och då kan jag lika gärna vara utan. Bästa stället att hitta bra och kvalitet är Myrorna och andra Secondhand affärer..Asså jag har hittar såå bra och fina grejer. Både till mig och barnen. Men det är också ett ekonomisk val. Tex i sommar ville jag ha Jens shorts i olika färger och modell..299kr × 4 är ganska mycket pengar för mig. Så jag drog till myrorna och köpte fyra par jens för 80 kr / st..det viktigaste är att de sitter bra i midjan och ner till låren. Sen när jag hittat rätt så hem och kapar benen. 3 min senare - shorts 😀

Helst skulle man ju vilja kunna shoppa loss och aldrig tänka på priset osv...men jag tänker att kläderna är dels tvättade och många gånger så hittat man sånt som bara finns en/ två kvar av. Det är jättetråkigt att köpa en klänning / tröja som man kan se massa andra ha. Det värsta jag vet är att komma i nåt som antingen en barnunge eller tant har !! Jag avskyr det. Dessutom har jag insett att jag absolut inte passar i allt. Jag har en del saker jag vill framhäva tex rumpan..men samtidigt vill jag dölja magen lite..Så ett par byxor m hög midja passar bra m en vanlig tröja till..kanske linne under som är lite tajt. Jag tänker mer på om jag känner mig bekväm och kan rör mig ordentligt. Det värsta som finns att se är skåran, man eller kvinna spelar ingen roll. Helt förbjudet och jag skulle aldrig vilja visa min för nån.

Jag vill ha byxor m hög midja och nån top/ linne till. Sen vill jag ha smycken och lagom m makeup och bra frisyr. Mitt största problem är håret för det gör som det vill. Speciellt på hösten. Det viktiga är att tvätta det regelbundet och ha olja i. Sen plattången dåd och då.

Jag letar nu efter bra produkter m mycket fukt i. Olja och olika flätor ger bra resultat. Så mera flätor till mig. Jag är ganska intresserad av smink och kläder men jag är dålig på att piffa till mig. Så jag försöker göra mig snygg på kort tid. Har liksom inte lugnet o fixa mig i flera timmar. Nää det kan få ta 20 min men inte så mycket mer..får öva så blir det bättre resultat men på samma tid. 

Likes

Comments

Då jag varit inne och kikat på nån blogg här och var så ser jag att jag förmodligen är speciellt bra på bilder och annat. Men det är inte därför jag skriver här. Jag skriver här för att jag vet att de finns och kommer alltid finnas kvinnor som sitter fast i dåliga o farliga förhållanden. Det finns ett enormt mörkertal och m kan ju bara inte springa runt o fråga...

Så därför skriver jag här. Jag hoppas att du som läser en del av mina inlägg förstår att du är värd så mycket bättre. Att du förstår att du är absolut inte ensam om din situation. Och att du kommer må så mycket bättre utan Han i ditt liv.

Jag mår mycket bättre utan Honom i mitt liv. Även om han är far till mina småbarn så måste jag hålla avstånd och sätta mig i första hand. 

Egoistisk ?

Nej faktiskt inte. För de flesta som blir utsatta för psykisk misshandel så ökar risken att fysisk misshandel kommer in. När orden inte räcker till för att kvinnan slutat lyssna så blir det oftast fysiskt våld. Den senaste som media slog larm om var Lotta. Hon var livrädd för mannen Och hon vågade inte samarbeta med myndigheter. Vilket visar hur mycket makt och kontroll denna man hade över henne. Det var heller inte första gången han dödade nån. Kanske inte heller den sista...vem vet ? Så länge som myndigheterna låter han befinna sig ute bland vanligt folk så kan en ny kvinna bli offer. En man som dödar och dödar måste bedömas som farlig och behöver långsiktig psykisk vård. Och bedöms han som psykisk frisk så ska han sitta i fängelse på livstid. Lotta är faan värd det !!!

Alla vet att fysisk misshandel är olagligt och att man kan dömas till fängelse / böter. 

Alla vet att den som blir slagen mår dåligt och är rädd. För man vet hur ont det gör att slå sig och då kan man tänka sig hur det känns när nån slår en.  Psykisk misshandel är precis lika farlig och den dödar en människasliv. 

Psykisk misshandel är att gång på gång få en människa att tvivla på sig själv/ trycka ner genom att säga att man är dum i huvudet / psykisk sjuk/ hora/ galen/ värdelös....

Man dränks i " goda råd/ tips" för att han vill dig väl. För att han bryr sig och vill ditt bästa, säger han.

Det är absolut inte sant. En man som trycker ner en är aldrig intresserad av dig och dina åsikter. Det enda som är viktigt är att ha kontroll och makt över dig och ditt mående/ tänkande.

Det är hans drivkraft och har ingenting med kärlek att göra. Inget !!

Om du tvivlar på att psykisk misshandel ens finns i lagboken eller i samhället så Googla på det.

Jag trodde jag var ensam och galen men jag hittade massa hjälp. Därför kan jag idag slåss mot J och han påverkar inte mig jämt. Jag har mina egna knep för att hindra J att sabba min dag. Jag är starkare än han. Jag är ibland böjd inför honom men jag är inte knäckt. Och det ska jag aldrig bli. Jag äger mitt liv.

Kram på er....


Likes

Comments

Jag fick en akut tid till tandläkaren och det visa sig att tanden är infekterad. Så han vill öppna den och göra rotfyllning. Vilket kommer ske över min död kropp ! Haha...min stackars tandläkare vill göra flera små lagningar. Jag försöker undvika det men ibland låter jag honom laga ett hål. Så nu äter jag smärtstillande och ber att det snart ska bli fredag. Då kan jag kanske dra ut den 😊

I veckan har jag även haft ett möte m mitt ombud och jag har tagit kontakt m BUP och bokat möte för stödsamtal till mig själv.

Jag har även sökt soc och kräver ett nytt möte och den här gången ska jag ha stöd m mig. De har inte förstått att detta varit ett rent helvete och att mina barn är o fara. Trots att jag påpekat det flera gånger. Soc tycker att jag ska gå på tex Konflikt o försoning / Bas samtal för att lösa situationen m barnens far. Hur kan de råda mig till det ?!! Jag har förklarat för soc att det inte är möjligt att jag ska gå på såna samtal. Hur jävla lamt det än låter , i mina öron, är det jag och mina barn som är brottsoffer. Jag blir trakasserad och får massor m tips från deras far om mat/ kläder / uppfostran m.m.

Jag blir tillsagd hur jag ska hantera och uppfostra mina / våra barn.

Jag kan dock info er om att deras pappa och jag inte varit ihop på 3år..

När vår dotter var ca 1 månad så valde J att lämna oss. Han orkade inte med mig, för jag var psykotisk enl honom. Och det ärJ:s åsikt om mig än idag.

I soc utredningar säger J och hans mor att jag inte lever i verkligheten och är psykisk sjuk. Jag satt tidigare och läste mer noggrant soc utredningar och blev både lessen och förbannad när jag läste vad de sagt om mig.

Allt J och hans mamma säger förs in i journal och sparas, vilket betyder att barnen kan läsa de papperna längre fram.

Och vad har jag då sagt om J ??

Jo..jag har sagt att jag är rädd för honom och hans humör, att han har orimliga krav på våra barn, att barnen påverkats av J utbrott och risken att J skämmer de är stor. J vill bestämma över mig och barnen även fast vi inte är tillsammans.

Det som förändrat läget är att min ( vår) son nu sagt att han är rädd, jätterädd för sin pappa. Han har alltid visat tecken på osäkerhet och otrygghet när han ska till pappa. Jag visste att detta skulle komma för ju äldre barn blir ju.mer berättar de. Så fort jag få underlag på sonen så kommer jag kräva ensam vårdnad och inget umgänge, om J inte godkänner övervakat umgänge.

Jag skulle vilja att barnen fick träffa sin pappa regelbundet och försöka få en relation till honom. Men det är han som måste skapa den. Det är inte mitt jobb att lösa den situationen.

J måste lösa det själv och kan/ vill han inte det så är det han som måste söka stöd o hjälp m det. Jag kan inte hjälpa honom och han vill ändå inte ha min hjälp. Jag har ändå försökt och inget funkar. M hjälp av psykolog så förstod jag att jag kan inte hjälpa J, även om jag vill.

Så nu försöker jag ta tillbaka makten över mitt och barnens behov och liv. Jag har alltid hoppats på att J ska se hur han skrämmer våra barn. Men eftersom han inte ser / förstår så är det min skyldighet och mitt ansvar att skydda dom. För att de ska vara trygga och må bra måste jag ha Noll-kontakt m J.

Nu ska jag försöka sova m alla tankar som snurrar och tandvärken som bultar..

Go natt

Likes

Comments