Efter att gått hemma i flera år så har jag nu börjat jobba lite. Typ 50%. Jag har inte varit redo för att jobba, vårdnadstvisten och min rygg har varit för mkt. Jag har och mår dåligt när jag har kontakt m mitt ex. Man kanske tror att jag hatar honom men det gör jag inte. Visst jag blir arg och tyckerhan är en idiot..men oftast så glömmer jag honom. Han är ingen del i min vardag och jag vill ha det så. Jag har inte kontakt m honom när barnen är med mig. Jag har ändå fullt upp så jag har inte tid m honom. Sist vi möttes så pratade vi lite om lördags godis..jag ger barnen vanligt lösgodis och han inte. Han ger inte för att anser att det är för mkt kemiska ämnen. Jag ger för att jag själv äter och jag vet hur mycket de får. Han vet inte hur mkt godis se får men det spelar ingen roll tycker han. Så sist så han jag inte inte förstår hur farligt det är med färgämnen i kroppen. Men jo jag förstår att det kan vara farligt i stora mängder och regelbundet. Jag väljer att vi får äta i liten mängd. Det är inte upp till honom att avgöra om jag förstår eller inte. När jag sagt det så jag sa att det var dags att han gick. Jag försöker att inte gå in i diskussion m honom, det är ingen idé. Han är inte intresserad av min åsikt och jag har ingen lust att slösa bort tiden.

Så..på jobbet idag har jag fixat lite de bilder och annat som ska ordnas. Jag ska sköta en sida som säljer barnkläder m.m.

Samtidigt har jag bestämt mig för att börja med en annan sak. Jag älskar ju smink och hudvård, så jag ska börja sälja för det märket. Som en hobby för jag tycker det är roligt. En del tycker det är pyramidspel och att jag är dum som gör det. Jag började förstå gången för flera år sen men då var jag ihop med mitt ex. Såklart fick jag höra att jag aldrig skulle bli rik på det, att jag blev lurad m.m. så efter ett tag gick det i stöpet.

Nu vill jag göra detta och vågar stå för det. Jag behöver i te förklara mig för nån. Jag gör detta för att det är kul. Inte för att jag ska bli miljonär. Mitt mål är att ha kul. 😀

Jag har några planer på hur jag ska marknadsföra mig och lite annat. Jag vill göra på mitt sätt och då kan jag göra det. Det ska bli kul att få jobba med dess två saker.

Kärleken har dock gått åt skogen. Eller egentligen inte men jag har gjort slut med Kalle. Visst jag älskar honom fort och hade velat fortsätta. Men han ville inte ha några krav alls. Tex så tycker jag att om man dejtar / träffas så har man regelbundet kontakt. Men han tyckte att tex 15 dagar utan ett sms eller samtal mellan varandra funkade utmärkt. Sen när man sågs var det som inget hade hänt och man var kära...🤔 så jag bestämde att det inte var rätt för mig. Jag vill ha mer än så. Så jag gjorde slut.

Jag kommer träffa nån som är lika som mig. Jag vill bara ha kul. Göra roliga saker tillsammans m varandra/ med barnen/ utan barnen. Jag vill att man ska vara ärlig och kunna kompromissa om saker, kunna diskutera och göra saker för den andra..m.m.

Hoppas att det händer nån dag 😂😁

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Hej igen...

Det var ett tag sen nu. Jag har haft en tuff tid m barnens far, som är väldigt manipulativ och energitjuv. Jag har såklart haft kontakt m myndigheterna genom åren. Det är väldigt svårt att få rätt hjälp och man blir ofta ifrågasatt på olika sätt. Jag är som mamma ibland helt maktlös när lagen säger att mina barn ska ha umgänge m sin pappa, trots att de flera gånger sagt att de inte vill åka till honom. Det är min skyldighet att beskydda mina barn. Även om det är mot deras far. Jag har även pratat m en person som kan läsa av ens energi m.m. Jag har aldrig träffat henne och hon vet inget om vad jag gått igenom eftersom jag inte berätta dessa saker för nån irl. Men hon läste av och kände att för min och barnens skull så vore det bäst att vi inte hade kontakt m pappan.

Såklart håller inte social tjänsten med. Men de har heller inte sett hur mina barn mår av sin pappa. Visst i en bra och underbar värld så borde alla barn få vara med båda föräldrarna. Men så är det inte för väldigt många barn.

En del pappor jävlas för att bryta ner och förminska oss kvinnor.. Varför? Jag vet inte...men jag tror olika saker spelar in. En del vill bara ha kontroll över kvinnan och använder barnen som ursäkt att ha kontakt. Tex männen sms nån fråga om barnet och smyger då in tex ord som idiot/ dumskalle/ psykfall m.m.

Sen när man vägrar svara så är det plötsligt att man är barnens mamma och måste kunna samarbeta eller vilja svara på frågor om barnen. Så jävla fult gjort.

Mitt ex vägrade sist att ta hand om barnen då jag hade ett otroligt kraftigt ryggskott. Jag kunde inte röra armarna och grät av smärta. Men neej då...barnen var på mina dagar, så det kunde jag inte räkna med att han skulle hjälpa till. Eller jo...om jag betalde 1000kr för förlorad inkomst för honom.. Jag bad honom dra åt helvete ist. Ska han ha betalt för att ta hand om sina egna barn ??!!

Så han tog de ett dygn och jag fick då försöka återhämta mig så mkt jag kunde. Hahaha ETT dygn !!!

Jag tror att tex mitt ex är arg, besviken och sårad när det gäller oss. Han ville ha kärnfamilj men fick en envis tjej som vägrar göra som han vill. Eller lyssna på hans idéer och teorier om läkemedelsverket och hygienprodukter.

Jag tror att han är rädd för att folk ska tycka att han misslyckats som pappa. Därför utmålar han mig som en äcklig människa som bara suger bidrag från staten, psykfall och gud vet allt.

Såklart blir jag lessen och arg. Men ibland tycker jag också synd om honom men det är bara ett kort tag. Han är en vuxen människa som måste ta ansvar för sina handlingar. Det är han och bara han som kan styra relationen till sina barn. De har ingen tillit eller förtroende till honom och det lägger han oftast på mig. Han menar att det är mitt fel då jag saboterar umgänget. Periodvis har han inte haft kontakt / haft umgänge m barnen. Varför då frågar många och menar att det är hans rättighet som far. Jo visst...men han har också en skyldighet o ansvar mot sina barn. Om man skrämmer sitt barn så försvinner inte det för barnet bara för att pappa tycker det är överdrivet. Man får oftast bara en chans att göra om och göra rätt.

Deras pappa är oftast väldigt otrevlig mot mig då jag säger emot eller inte vill lyssna på om tex ekologiska produkter.

Varför skulle jag vilja lyssna på nån som kräver att man gå i hans led ? Eller tycker och tänker som han ? Ännu mindre varför skulle jag vilja att mina barn ska vara hos den personen ? Att det dessutom påverkar mina barn psykiskt är inget jag önskar..barn borde få vara utan ångest och skamkänslor. Det kommer sånt i livet iaf.

Fram till sommaren ska mina barn ha umgänge efter avtalet. Under sommaren kommer jag ta de på olika resor utan att anpassa efter deras pappa.

Jag vet att många tycker det är fel och strider mot lagen. Men innan ni själv gått igenom vad jag gjort så säg inget som du inte själv vet nåt om.

För att mina och alla andra barn ska må bra, behöver de en mamma som är glad, lycklig, stark, frisk och fri. Och ibland innebär det att inte ha kontakt m sitt ex. Även om du har barn med honom. En del barn mår faktiskt bättre av att inte ha umgänge med sin pappa.

Så jaa...jag kommer gå emot avtalet. För att jag ska må bra och kunna vara en bra o stark mamma för jag det.

Vad gör du ?

Likes

Comments

Att må bra är något som är viktigt för mig. För min egen skull och mina barn. Jag vill göra saker som får mig att må bra. En sak är körkort...jag vill ta det ! Helst nu och utan problem såklart.

Problemet är att jag är skiträdd..för att köra i trafiken, plygga och halkbanan. Jag är usel oå att plugga och halkbanan låter livsfarlig i mina öron. Men jag tror att jag kommer klara det..efter nån kuggning 😊

Många gånger pratas det om vad vi "ska" göra för att må bra. Det är verkligen inte så lätt att bara avsluta relationen m killen/ vännen/ förälder... Många tankar och funderingar som gör att man många gånger inte avslutar relationen. Det är flera saker som spelar in. Vi är rädda för skuldkänslor, ångest, reaktioner. I en lång relation finns det mycket som man tänker på..saker man gått igenom, lärt sig av, fått stöd osv.

Men ibland är det bättre att avsluta och söka stöd för att orka/ våga ta steget. Ibland har man glidit isär trots alla fina saker man fått av personen.

Det kommer nya vänner, nya erfarenheter, möjligheter och såklart nya tråkigheter. Men man kan inte stanna kvar i nåt som får en att må dåligt. Det skadar bara en själv.

En sak jag lärt mig och fort lär mig är att allt kan förändras och jag själv kan påverka saker runt mig.

I veckan så kom barnens pappa förbi och skällde ut mig för att barnens stövlar var blöta. Helt knäppt för barnen hade varit på dagis och är kläderna blöta så är det läraren som ska se till att torka kläder o skor.

Hur kan det vara mitt fel att skorna är blöta ??!

Så i såna situationer gäller det att inte bli påverkad och känna sig påhoppad. Men det klart man blir..om nån kommer hem och skäller ut en för sakern som man inte kan påverka.

Jag brukar säga att " om kläderna inte duger så kan han köpa andra. Ska han vara otrevlig mot mig så kommer jag lägga på luren/ gå därifrån/ stänga dörren.

Det finns ingen anledning att jag ska ta massa skitsnack bara för att han inte har nån annan att avreagera sig på.

Har han svårt att hantera blöta kläder så får han lösa det.

Jag mår bäst av att inte prata m honom så även om han är mina barns far så är det inte skäl att jag ska behöva må dåligt/ vara rädd. Jag har varit det länge nog så nej tack !!

Jag mår inte dåligt av att ha så även om jag önskar det var annorlunda. Kanske det blir bättre med åren.

Det viktigaste är att jag gör vad som är bäst för mig nu och här.

Likes

Comments

Så..för några veckor sen hörde Kalle av sig flera gånger och ville komma hem till mig. Några gånger blev det inte av för jag låg och sov. Han hade varit ute o festat m kompisar. Men en natt vakande jag precis efter att han hade ringt. Så jag sms och han ringde upp och tog en taxi hem till mig. Han pratade om oss och först fattade jag inget men efter nån timme klara de det. Vi fortsatte prata och han sa att han älskar mig och vill vara med mig och bara leva här och nu. Vi har skojat att när vi kännt varandra i 20 år så bryter vi och träffas inte mera alls. Och 2017 blir år 19 vi känner varandra. Jag hoppas att vi kommer träffas för det är vad jag vill. Jag älskar honom och det har jag på nåt sätt gjort. Varför? Jag vet inte riktigt men jag har alltid kännt mig trygg med honom.

Likes

Comments

Jaha..då är det dags igen eller nåt. Efter sista förhandlingarna mellan barnens far och mig har umgänge gått hyfsat bra. Om man frågar mig..Nu hände en sak...barnen har en övernattning varannan vecka. Jag tycker det räcker till en början för att de har aldrig sovit borta från mig. Hemma hos mig sover de i en våningssäng och jag nattar de m att läsa bok. Sen på natten vaknar Lillan och kommer å sover hos mig..ibland gör pojken också det.

Iaf så har de alltid sagt att de inte vill åka till pappa och inte ville sova över. Igår morse var min pappa med och hörde hur barnen reagera och sa.

Senare idag har jag frågat barnens far hur det kommer sig att de reagerar så/ säger att han alltid är arg m.m ?? Hans svar är att jag snackar massa skit om honom till barnen. Att barnen bara hittar på / att de sover hela natten och de är såå lyckliga.

Jag säger bara en sak...skitsnack !!!

Om det är sant så lider mina barn av allvarlig humörsvängningar eller är helt störda. Jag vet att barnen har roligt där, äter bra mat, skrattar och leker. Det vet jag att de har.

Saken är att jag också vet precis hur deras far funkar i olika situationer. Tex så skällde J ut pojken för att han blev arg när han råkade slå huvudet i bordet. Pojken blev arg dels för att det gjorde ont och dels för att han var trött o hungrig. 

Vilken vuxen skäller ut ett barn som är trött och hungrig ?? 

 Jag har levt med honom i ett par år. Hans psykisk misshandel är något som jag får leva med. Det jag gör i nutid är tex har nollkontakt med honom. Jag har kontakt kvällen innan barnen ska dit och under umgänget.

Då och då får jag sms där han anklagar mig för att ge barnen dålig mat, dåliga kläder m.m. Han menar att han " vet" vilka regler jag har, hur jag hanterar konflikter osv. Det är väldigt mycket han " vet " om mig fast vi inte levt ihop på ca 3 1/2 år...🤔

Det är lite skrämmande men samtidigt kan jag inte hålla på och försöka " motbevisa " honom. Det har jag försökt och det leder ingenstans. Det jag kan göra är att tex spara sms och försöka att undvika honom så mkt som möjligt.

En annan sak jag funderar på är att lägga upp lite bilder. Jag älskar tex väskor, kläder och inredning. Men det blir nog inga bilder på barnen.

Något som jag också älskar är kläder och väskor..jag har köper både nya och secondhand..Guess, Don Donna, Vera.. veckan före jul hittade jag en liten svart väska i läder från Vera. 100 kr !!

Jag köper inget trasigt för det kostar att laga iaf. Då är det bättre att köpa i vanliga affärer så man kan få byta el så.

Jag kan direkt säga att jag inte är nån mode tjej med massa outfits och flashiga bilder..smink och annat trams. Det är inte min grej..

Jag är bara mig själv både på bilder och annat..mina känslor är mina och mina ord / åsikter är mina. Självklart gör jag felbedömningar,misstag m.m.

I går köpte jag ett jättefint smyckeskrin, i ljuturkost och m mönster. Köpte den på Glitter och för 75kr 😊 så nu har jag nånstan att lägga mina nyinköpta smycken. Funderar på att lägga in nåt tyg också i lådan..

Nu måste jag komma på film och fixa naglarna.

Likes

Comments

Varför lär jag mig aldrig ???!!

För nån vecka sen ringde Kalle och fråga om jag ville kolla på bio. Varför inte liksom ? Man kan ju vara vänner. Så bio blev det ! Den var jättebra men sorgligt slut. Såklart kommer jag inte ihåg vad den heter...iaf Brad Pitt hade en av huvudrollerna och var agent, blev kär och fick ett barn.

Vi gick hem till honom och jag tänkte sova där eftersom jag var barnfri. Vi gick å la oss, pratade lite och sen typ däckade jag hehehe..jag vakande till och då kollade Kalle på nån film. Jag tog en sovmorgon och sen åkte jag hem. Vi pratade lite och jag sa att jag tro att vi inte kommer ses mera. Kalle frågade varför såklart men jag sa att det bara kändes så.

På kvällen fick jag ångest och kände mig som en idiot. Varför kan jag inte bara låta bli att känna nåt för honom ?! Asså jag vet ju varför så jag är inte helt knäpp. Jag älskar honom. Och mina känslor för honom är inte så lätt att bara ignorera. Jag kan bryta med honom för jag har gjort det förut så jag vet att jag kan. Men jag älskar honom så jag vill helst ha honom i mitt liv. Han har betytt väldigt mycket genom åren för mig.

Igår morse sms han mig...sen ringde han och frågade om jag ville komma hem till honom. Jag sa att jag varken kunde el hade tid.. då sa han att han kunde komma till mig ist. Jag sa att han fick det men att barnen var hemma. Trodde inte han skulle komma. Men det gjorde han. Vi låg på sängen och pratade lite och han frågade om jag ville vara med honom och om vi slutade träffas så skulle jag radera it honom. Jag sa att jag inte raderar men att jag lämnar till det förflutna och att det blir ett minne. Jag vill inte träffa flera samtidigt för jag vet vd jag vill. Och det vet han.

Han berättade att han inte kunde radera mig fast han försökt. Att om vi träffas så vill han inte träffa nån annan. Sen berättade han att han ev ska flytta till Barcelona?!!!!! Och om jag vill så kan jag hälsa på honom..Det skulle jag gärna göra men jag är tveksam till ett förhållande på långdistans. Mest för att jag inte riktigt känner el litar på honom.

Jag vill lita på honom men jag känner honom också..jag vet att det är svårt att förändra beteende. Det krävs många saker...tex att man möter sina rädslor, ser sanningen i ögat och att man står för vad man gjort o sagt. Tar konsekvenserna för både det dåliga å bra. Det är inte så lätt att göra. Många behöver göra detta men vågar inte. Jag känner att Kalle inte är redo. När han ringde så drog han upp saker som jag trodde vi pratat om och löst, och nu när han druckit så bubblade massa känslor upp i honom. Iaf så känner jag att vi borde pratat om detta när han är nykter men jag förstår att det kan bli svårt.


Likes

Comments

Hej å hopp silverknopp !!

Asså..ibland undrar jag om en del saker bara är ett skämt..en känsla av skratt, gråt, förvåning och förvirring.. En av mina bästa vänner har sagt upp kontakten med mig..Grejen är den att han är typ ett ex åt mig också..vi hade en flört och sen blev det bara kaos och drama som sen övergick i ångest/tårar och dåligt mående för oss båda. Iaf så bodde han hos mig men till slut var jag tvungen att skicka i väg honom. Det var m både en lättnad och sorg jag gjorde det. Men vi höll kontakten och många gånger har han varit min klippa.

Men nu så har han sagt att han inte vill ha kontakt mera. Jag har så mycket som går åt helvete just nu och jag har nog inte riktigt tagit in det. Jag förstår honom helt och det enda som är viktigt är att han mår bra och är lycklig. Klart jag är ledsen och besviken men jag vet att en dag kanske vi blir vänner igen. Så jag försöker att låta livet gå vidare.

En dörr stängs men samtidigt så har jag ev en ny vän på väg in i mitt liv. Han heter Jimmy och vi har väldigt mycket gemensamt. Han är i samma ålder, älskar barn och har tre ungar, jobbar i byggbranschen.. Jag vet inte riktigt hur jag hamnat i hans flöde. En grej är nog att han jobbat med renoveringen hos mor och far, lätt att snacka med men jag har hjälpt honom med att ordna ett mob abonnemang. Jag hade ett som jag skulle säga upp och hur som helst, så frågade han om han kunde få köpa det av mig. Så jag gick med på det och står kvar som ägare på den. Så vi har tex pratat mycket men inte bara om telefonen hahaha !!

Han sitter fast i ett dåligt förhålland där både barn och missbruk finns. Men även psykisk misshandel tyvärr. Och i detta fall så är det han som är offret o barnen. Vi har pratat mycket och han mår jättedåligt och vet inte vad som händer nu. Han har tex gått ner i vikt och sover dåligt.

Så vad kan jag göra ?

Inte så mycket utom att lyssna och försöka få honom att förstå/ inse att detta är inte okey. Man behandlar inte nån så och att han är man spelar ingen roll.

Jag ser att han är både desperat o frustrerad då hans förslag och försök inte leder nånstans. Ju längre man varit tillsammans/ i ett dåligt förhålland ju svårare är det att gå. När det är barn är det ännu svårare. Jag om nån vet ju det. Sen är det alla praktiska saker som man måste lösa. I hans fall boende.

Om han lämnar henne har han ingen bostad och det är verkligen svårt att hitta lägenhet i en student stad. Så jag har kollat runt lite och det kan finnas nåt på gång. Men han måste också våga ta steget och det kan bara han avgöra om han orkar och vill. Det är så svårt för man är så sårbar, rädd och förtvivlad..

Så på måndag ska vi höras av. Jag får då ett svar angående en lägenhet till honom. Det är viktigt att han har nånstan att ta vägen. Så man kan få lugn å ro men också tid för att skapa nya rutiner m.m.

Det är inte så att jag har några känslor för honom. Utan jag ser en människa som är i behov av stöd och hjälp. Jag har själv suttit i samma sits och vet precis hur och vad man behöver för att kunna fortsätta kämpa och komma vidare.

Men jag märker också att vi har mycket gemensamt utöver den svåra situationen. Så vi får väl se - vänner är alltid kul att få nya av 😊


Situationen med Kalle har också varit på tapeten.

Han ringde mig och först så ville han inte säga så mycket. Men sen kröp allt fram..fast jag varken kände eller tyckte nåt om det. Jag skrev ett brev till honom där jag förklara så gott jag kunde. Tyvärr har jag redan sagt samma sak så jag tror inte han förstår mig ändå. Vilket inte är så mycket att göra något åt. Jag kan inte få honom att förstår även om jag vill.

Detta tänkande är väldigt nytt och intressant för mig..Jag hoppas att detta ska stärka mig och leda mig på nya vägar och nya vänner. Nya erfarenheter och kanske ny vänner också.

Så jag tror att Kalle och jag är över. Visst vi hade jättebra men han är inte riktigt vad jag behöver kanske...Bara tiden kan visa vad som kommer i mitt liv och vilka. En del av mig hoppas att Jimmy kommer finnas kvar. Jag tycker om honom.


Likes

Comments

Nu är jag tillbaka efter haft en svacka. 

Jag har haft en svår sak i relationen till Kalle. Egentligen så är det en sak som bara är mitt problem men eftersom jag träffat Kalle så har det lett till svårigheter. Iaf...vi bröt med varandra och jag har inte pratat med honom på en månad.

Nu ringde han igår men jag svarade inte. Först trodde jag att han ringde fel så du svarade jag ej. Men efter andra gången så sms jag att hans mobil tydligen lever ett eget liv. Då skrev han att han ville prata men jag sa att jag inte hade tid. På sätt å vis sant men samtidigt hade jag väl inget att säga direkt. Iaf så ringde han i morse igen och vi pratade lite. Misstänker att han var bakfull och då vågade ringa. Det har hänt förut att han bara vågar säga en del saker när han druckit. Det är lite synd att han inte vågar göra det nykter. Jag förstår att han inte vill bli sårad eller så men hur ska jag veta när han är ärlig och det inte är alkoholen som snackar. 

Iaf så avslutade vi med att jag skulle komma förbi i morgon. Men nu har jag sms och sagt att om han vill lösa det så får han höra av sig och komma hit.  Jag har barnen  och precis varit jävligt dåligt pga värken i kroppen. Plus att jag skulle skämmas ihjäl om jag mötte hans familj. Hör han inte av sig så går livet vidare..jag har redan tolkat vårt sista möte och tystnaden från honom som att det är över. 

Likes

Comments

​Jag blandar som sagt denna blogg för mitt liv består ju inte bara av våld och förtryck.  Jag har inte slutat försöka leva mitt liv. Jag är ganska vanlig..tycker om att läsa böcker,  träna, sjunga och dansa. En del tycker jag är lite omogen och inte tar ansvar men jag har bara en sak att säga då.:  Döm mig inte för du vet inte vad jag gått igenom. 

Jag skulle nog förklara det hela ungefär så här: pga av alla övergrepp och andra traumatiska händelser så har min hjärna tagit sån skada att jag aldrig kan bli helt återställd. Visst..inga allvarliga skador så men hjärna är väldigt unik. Den glömmer inte allt och för att överleva så måste den stänga av en del händelser. Om jag inte gjort det så hade jag kanske inte levt idag.

Mitt besök hos kvinnofrid mott gick bra. En stor lättnad att få prata m nån som kunde förstå och säga att jag inte var galen..Inte för jag trott det men iaf...jag berättade om några situationer men också om den värsta dagen i mitt liv..

När jag var klar så sa hon att så reagerar man när man hamnar i en kris situation. Man gör så för att rädda sig själv och det är hjärnas sätt att stänga av då den inte klarar att hantera situationen.

Jag kommer aldrig glömma den dagen / natten. Jag har även ett ärr på armen så påminner mig. Det är både bra o dåligt. 

Bra för att den påminner mig om att jag ska fort kämpa för livet är mitt och bara mitt.

Det dåliga är väl att bli påmind om att en del människor vill trycka ner och ta kontroll över en. Att man kan må så dåligt att man bara ser en väg ut. Att kärlek kan vara så blind  och farlig.

Tillbaka till mig..på tisdag ska jag dra ut en visdomstand och om några dagar ytterligare en tand. Den är inflammerad men tyvärr lagad. Troligen var den förstörd innan jag lagade den så attans bananer !!!

Och jag hoppas att jag och barnen ska bli friska snart så vi kan åka till Kolmården och Gröna Lund.. det ser vi fram emot. 

Annars har jag idag städat undan en del blommor så får flytta ut till balkongen. Det blev mkt snyggare och luftigare.. Jag har ju massa idéer om hur jag ska fixa mitt o barnens sovrum. Jag måste bara övertala min pappa att hjälpa mig 😂.  Det är ju mest han som kommer få göra jobbet 😊

Min pappa är bästa pappan ! Egentligen är han inte min pappa, mammas man..

Min pappa bor i Stockholm m sin fru och har två barn. Vi har alltid haft en väldigt bra relation men de senare åren har vi tappat kontakten. Ag fick veta massa saker via min mamma. En del saker är väldigt konstigt och jag trodde inte det om min pappa. Därför har jag valt att faktiskt inte ta kontakt m honom. Jag ringer typ aldrig och det känns ganska okej. Såklart är jag ibland lessen och arg men jag tror inte jag kan göra så mycket åt det. Min Pappa har visat att han inte vågar eller vill förändra / prata om sakerna.  

Så jag låter det vara...en dag kommer det ställa honom mot väggen och då får han stå för konsekvenserna. Det är han själv som valt detta och jag har valt att ta ett steg tillbaka. 

Men min andra pappa...Åå han är den bästa pappan och morfar man kan ha. Mina barn älskar honom så mycket. Han ställer alltid upp på oss barn. Om det är akut så behöver man bara säga det är akut så kommer han. Inga frågor o annat praktiskt tjafs..bara " okey jag kommer ".  ❤

Nu egentid framför tv och fixa naglarna ! 


Likes

Comments

​Precis som med det mesta i livet så finns det både rättigheter och skyldigheter. 

MEN en del rättigheter har absolut hamnat i en grå zon...det märks efter mitt samtal m socialen. 

Jag tycker att du är osäker på vad du får och inte får göra, kontaktar ett ombud och även talar m kvinnojour. 

Vad Du kan göra, som är utsatt för psykisk misshandel  ( även fysiskt )

* byt nummer och lämna bara till de du litar på. Om du har barn m honom så skaffa ett nr som han får ringa på / sms. Den mob behöver inte vara på när Du har barnen. 

* Du får spela in samtal där du själv är med och pratar.  Ladda ner en app. Du behöver inte tala om att du spelar in.

* Ditt " riktiga " nr kan blockera hans nummer / be att det ska vara skyddat.

* Skriv ner i en kalender / dagbok när ni möts och ta m nån kompis.

* Vid fysiskt våld - ta bilder, åk till sjukhus även om det inte är akut. Alla dokument är viktiga.

* Om ni talar i tel och du känner att du inte vill fortsätta så säg : jag måste gå nu Hejdå. 

* Lägg på luren. Bara för att ni har barn så måste ni inte försöka diskutera barnens läxor, kläder m.m.

* Berätta för dagis och skola, nån som du litar på och förklara i stora drag sitsen. De kan ha mer koll på barnens beteende och se om de behöver mer stöd.

* Kontakta ett ombud,  alla har rätt att få ett, fråga allt som du undrar över. Oavsett vad din ex man säger så har han omöjligt koll på lagen.

* Nästan allt går att få in i ett avtal. Vart ni ska ses/ vilka som ska vara med,  tider.

* Boka tid på BUP för barnen.

* Boka in ett möte m kvinnofrid mott. Finns på de flesta sjukhus. 

* Skaffa kunskap om vad du har för rättigheter. Googla din fråga och läs, läs, läs.

* Ring tex BRIS, läs om barnens rättigheter. 

Det finns många flera olika sätt att göra. Men det här är en del av vad jag gjort. Jag har läst och läst för jag vill veta vad jag har för rättigheter. Jag måste göra det för jag måste skydda mina barn. Jag har rätt att göra det. 

J tycker såklart att jag kan tex ringa/ skicka bilder på barnen och vad de gör. Det skulle jag också vilja. Men det går inte. Om jag gör det visar jag att J's sätt och beteende mot mig är okey. Och det är det inte. Jag accepterar inte det. 

Jag kräver inte att ska jag ska behandlas som en prinsessa och få allt jag vill ha.

Men jag vill ha ärlighet, respekt och jag förtjänar att behandlas som en egen individ. 

Jag förtjänar att man respektera min åsikt/ mina känslor m.m.

Det är nåt som vi alla förtjänar. 

Kom ihåg : det är aldrig aldrig Ditt fel.

Det var och är inte ditt fel. Det kommer aldrig vara det. 

Likes

Comments