Okej, så Girls sista säsong har börjat och jag är redan efter första avsnittet helt besatt. Första avsnittet var så bra?! Och roligt? Skrek rakt ut av skratt. Den största anledningen till varför jag tycker att Girls är en sån jävla (påriktigt) BRA serie är för att: 1. Den är så normkritisk, avslappnad och rolig! 2. Den kvinnliga kroppen är så avsexualiserad vilket BEHÖVS mer och mer. God, det är 2017. En kvinnlig skådespelare KAN FAKTISKT vara talangfull men framförallt BETYDELSEFULL utan att se ut hon som idealet. Det är inget fult, skamligt, äckligt eller fel. Du är inte din kropp. Du är din personlighet, du är din hjärna, du är inte dina bristningar på låren eller vecken på magen. Jag tycker Girls verkligen promotar detta och jag älskar det så obeskrivligt mycket.

Detta är en debatt som jag skulle kunna sitta och diskutera och skriva om i timmar men det får bli en annan gång när klockan inte är 00.10 och jag måste upp och jobba imorgon. Här kommer lite topics från avsnittet. Den första scenen med Jenna är amazing.

Likes

Comments

Fotade mina små favoritbarn i samband med en konstfilm som jag håller på att spela in i en filmkurs som jag pluggar på skolan. Var lite ovan kameran eftersom att jag fick låna den av skolan men bilderna blev ändå helt okej! Jag kanske kommer ha med nån av dessa i på min egna utställning som jag ska ha i slutet av april (läs mer om den HÄR!).

Åh vad jag älskar dessa ungar. Dom hjälper mig så mycket i sorgen och i livet utan att ens veta om det. Jag vill aldrig att dom ska bli stora samtidigt som jag knappt kan vänta tills dom växter upp och jag kan få prata med dom på ett annat sätt.

Likes

Comments

Förra vecka tvingade jag med Emma ut på IKEA för bärhjälp och montering av ett nytt sideboard. Bara 800kr för detta, så himla snyggt och stilrent. Resterande i typ samma modell gick på 2000-3000kr! Det går även att slide:a luckorna åt sidan. Jag älskar när LP skivorna syns och i mitten ligger min LP spelare från Urban Outfitters.

Tavlan håller jag fortfarande på att klura på vad jag ska göra härnäst. Den är inte riktigt klar än utan det svarta håret måste fyllas i. Det jag funderar över är om jag ska fortsätta att rita ansikten ovanför dessa fyra eller om jag ska låta det vara. För det är ändå ganska nice att ha tomt där uppe. Vad tycker ni?

Den här fina tavlan som ni ser här nedanför har min bästa mormor gjort. När jag var liten och hade den i mitt lilla flickrum så trodde jag att mormor hade målat mig men sedan när jag blev äldre så insåg jag att tavlan faktiskt är gjord 1969 och att mormor inte ens hade fått mamma vid den tiden. Jag älskar verkligen den här tavlan. Det är så kul att jag fått min kreativa sida från mormor. Jag skrev ett litet Instagraminlägg om detta som ni kan läsa här: https://www.instagram.com/p/BQTUVEzgf3L/?taken-by=emmelieberko

Likes

Comments

God morgon på er! Idag är det torsdag och jag kom nyss hem från jobbet där jag varit på ett långt frukostmöte. Jag ska tillbaka dit och jobba 13-19 sedan. Just nu ligger jag i min säng och funderar över mitt rum. Jag har kommit en bra bit med inredningen men det gäller att bo in sig innan jag verkligen vet hur jag ska ha det. Jag har aldrig känt mig så splittrad i hur jag vill ha det och i vilken stil. Ni som känner mig och har varit i mitt tidigare rum på Storgatan vet hur otroligt stort det var. Det här rummet är mycket, mycket mindre men det är så mysigt och jag gillar det! Dock blir det problem med alla jädrar växter som jag har.. Haha, jag vill inte att det ska se ut som ett växthus liksom. Jag tror jag satsar på en mer avskalad stil med mycket eucalyptus, Svenskt tenn och konst!

Likes

Comments

Så alltså, hela förra veckan (som mer kändes som en emotionell berg och dalbana) gick alltså åt att flytta. På två dagar tömde vi hela lägenheten nere på Storgatan och skeppade in allt hit. Idag har vi sovit och bott en vecka här och mitt rum börjar verkligen att ta sig. Rent inrednings och funktionellt mässigt har det varit svårt att ta sig från mitt förra rum till det jag har nu. Ny säng, nya mindre möbler, mindre växter osv. Men det blir nog bra. Jag måste bo in mig lite innan jag får se hur jag vill ha det med allt.

Det känns iaf jättekul och fint med något nytt. Här kan vi börja om från noll tillsammans och växa. Jag har haft några riktigt tunga dagar nu då det har känts som att allting bara går åt fel håll gällande sorgen. Det är ju så det är, det är upp och ner, vissa dagar gråter jag i timmar och vägrar ta mig upp ur sängen och ifrågasätter livet varför jag ens går här på den här meningslösa jävla jorden och andas. Andra dagar står jag på Nilson och säljer skor och känner att livet funkar rätt bra ändå. Jag tycker inte jag borde dömas för det. Människor som har varit med om det jag går igenom förstår medan andra tror att ”Jaha va bra, nu verkar hon må bra igen”. Jag kommer aldrig att ”Må bra igen”, det funkar inte så, det kommer aldrig att "Gå över". När jag är på skolan eller när jag står på jobbet så vilar jag. Annars är jag på högvarv hela tiden, med sorgen pumpandes i bröstkorgen och gråten i halsen.

Det är jobbigt med människor som inte förstår. Som inte har hyfs och inte tar hänsyn till varför jag kanske är lite frånvarande och nedstämd. Folk som frågar saker som dom inte har något att göra med eller dom som ifrågasätter en varför man gör si men inte så. Jag gör så gott jag kan. Jag hade inte sett mig själv ens bo hemma vid det här laget som 22åring men vad ska jag göra? Jag behöver vara med min familj och dom behöver mig. Jag behöver bli stark igen. Men fortfarande, trots detta trauma som har hänt mitt liv, så står dom där jävla kraven från alla människor och från samhället och knackar på min dörr. Normer och krav tar verkligen aldrig paus. Inte ens när ens allra närmsta har gott bort. "Låt en kvinna få leva" som Kakan Hermansson alltid säger.

Likes

Comments

Förra veckan packade vi ner möbler och saker från den lilla våningen på Storgatan. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig vilken emotionell förändring detta skulle bli. Dom viktigaste åren i mitt liv spenderades i den här lägenheten. Dom allra finaste studera till dom allra värsta tänkbara. Min 18års dag, min kreativa och konstnärliga start, min student, min tid med A, alla fina familjemiddagar, alla roliga fester som jag och Linnea och mina vänner haft, min depression, alla mina panikångest attacker på toaletten. Listan kan göras lång.. Sedan slutar allting med att polisen knackar på dörren ooch hela lägenheten är fylld med sorg, tårar och en obeskrivlig rad av frågetecken.

Jag tar med mig det fina från den här lägenheten. Alla skratt från mig och min fina familj på fyra stycken personer. Jag älskar er, jag gör allt för er, ingenting kan komma emellan oss. "Vi är ett team" som Tomas sa och även fast vi nu saknar en viktig spelare så står vi kvar. Ingenting kommer bli sig likt, allt är förändrat men vi står kvar, starkare än någonsin. Det kommer alltid vara vi fyra. Du är alltid med oss, iaf på något emotionellt och spirituellt sätt..

Likes

Comments

Och under tiden, i ett parallellt universum. I en annan dimension, så står vi här på Oaka Beach i Montreal där jag tog den här bilden 2010. Ibland vet jag inte hur jag någonsin kommer kunna ta mig igenom det här. Trots att jag jobbar, pluggar, jag syns ute på stan, jag sitter på Udda med mina vänner och dricker vin och skrattar, så förstår jag inte. Jag förstår inte hur jag ska ta mig igenom det här. Dig. Idag är det tre månader sedan. Tre månader är ingenting. Och ingenting är allt. Imorgon börjar vi tre ett nytt kapitel i vårt liv. Det är bara vi tre nu och jag saknar dig i varje andetag. Min älskade lillasyster.

"Att våga gråta, att våga le. Att visa värme, att våga ge lite av sin inre själ. Omtanke, ömhet. Att vilja någon väl. Kärlek, hoppet, att med min tanke göra någon glad. För mig är det livet. Då lever jag. Allt blir som doften efter vårregn en solig dag."

Likes

Comments

Ett museum som jag blev riktigt imponerad av i Göteborg var Röhsska museet. Jag som älskar design, visuell kommunikation, grafisk formgivning och allt var det innebär kände mig verkligen hemma. Efter att ha hört om HDKs kandidatprogram i design så har jag verkligen klart för mig vart jag vill utveckla min konstnärliga förmåga och utbildning, att bli designer! Blir det inte på HDK i Göteborg så blir det nånting motsvarande i Stockholm då det är där jag vill bo och studera. Det finns många vägar att gå inom konst och designyrket och jag tror verkligen inte att en högskoleutbildning är det som krävs alla gånger för att lyckas. Men och andra sidan så vore det den optimala drömmen att få studera design i 3år plus göra en utomlands praktik och praktisera sina studier och kreativa förmåga hos ett företag även i Sverige. Har fått jättemycket "Sky's the limit"-feeling efter dessa dagar i Göteborg och det känns helt fantastiskt. Men, nu kommer bilder från Röhsska!

Likes

Comments