Detta år har börjat lida emot sitt slut och vi kommer om ungefär 1 vecka säga hej till 2018 och hejdå 2017.

2017-
Ojojoj, detta året har varit mitt mest händelserika år nånsin där jag verkligen har lärt mig så himla mycket, tagit nya steg och utmaningar. Jag har hatat det här året något otroligt mycket men ändå gillat det.
I slutet på förra året slutade jag jobba på ett dagis för att senare ge mig ut på en av mina större utmaningar, att resa till Thailand själv för att backpacka med Hanna och Hanna, som nu efteråt har gett mig otrolig livserfarenhet.
Att helt plötsligt sitta på ett plan själv till andra sidan jordklotet var nog de läskigaste men häftigaste jag gjort. Var i Thailand sammanlagt 10dagar plus minus.
Efter den resan fick jag inte nog och Håkon ville ta en spontanare till Spanien, men var tveksam på. Som senare visar var en grund till där jag står idag, har nog aldrig skrattat så mycket och hittat på skit som de 7dagarna i Malaga, Spanien.
Även där fick jag kontakt med en person som visar sig skulle betyda något för mig.

I början av 2017 gjordes en hel del förändringar i mitt liv, där jag fick hjälp att börja tänka på annat sätt och inte leva livet som festprisse är så värst kul, för de finns så mycket roligare saker att göra.
April (1) månad öppnades mina ögon upp för vår kära huvudstad Stockholm, aldrig varit så förvirrad som de första gångerna jag var där, men personen fick mig att öppna ögonen och att människor är faktiskt inte så idiotiska (vissa), för den där staden gav mig verkligen en positiv bild av allt och gjorde mig lycklig för första gången på år.
April var även en månad som jag vissa stunder mådde otroligt dåligt av pga av arbetslösheten och inte riktigt veta vad som känns rätt eller var rätt i livet.
30 April 2017 - flyttade jag hemifrån för första gången nånsin med jobb uppe i STOCKHOLM! Hur sjukt är inte det!!!
En 19åring flytta upp ensam till en storstad med bara 1.5person som hon kände där uppe.

Maj månad var en väldigt tuff månad där jag helt plötsligt var tvungen att börja tackla människor som inte betedde sig acceptabelt, sätta ner foten och börja inse att livet är inte som att glida på räkmacka, jag fick lära mig av nära att bli hårdare och inte vem som helst får komma i närheten och uttrycka va den tycker.
Maj var början på sommaren och var väldigt lycklig vissa stunder då jag fick umgås och hitta på saker som gjorde mig glad.

Juni är och var min månad för fyllde hela 20år och i takt med de försvann min känsel i högerbenet som visade sig skulle dra igång en undersökning som pågår än idag. Min 20års dag firade jag på akuten så som 19års dagen, men på kvällen fick njuta av en härlig kväll med vin och smörgåstårta, kände mig som en liten prinsessa.

Juli månad fick jag lära mig att det är okej att må dåligt vissa dagar och det är okej att sakna personer ibland och framförallt testa på mitt tålamod, tänka steget längre. Gick även från mitt jobb då kroppen inte orkade med det. Åkte även hem en del i juli för hemlängtan och längtan efter mitt marsvin var lite för stort.

Augusti var en väldigt suddig månad, nytt jobb där jag jobbade arslet av mig fastän mina ryggproblem, så gav sig inte envisheten. Hela den här månaden hade jag en väldig hemlängtan och tankarna på att flytta hem igen kom bara närmre och närmre. Började även tycka om att vara lite ensamvarg och man behöver inte social kontakt hela tiden.

September var min jobbigaste månad, fick säga tack och adjö till mitt jobb för de hade andra planer. Jag förlorade mitt sista helt egna husdjur Nova. Så september var en månad som bara gick mer och mer neråt. Lärde mig att man ska vara glad över det man har.

Oktober skrek arbetslösheten och ångesten började komma. Tankarna att inte kunna gå runt ekonomiskt, vilket nästan blev ett självklart beslut att flytta hem till lilla Växjö.
Passade på att extra knega på gamla jobbet, men satt ned foten väldigt fort.
Samma månad hände något som ingen vill vara med om och det var tyvärr att jag blev neddrogad på krogen, men tack vare envisen när kroppen inte funkade men huvudet var helt klart så kom jag hem oskadd.
I slutet av den månaden kunde jag äntligen börja träna igen och känna bra träningsvärk!

November, skedde allt på en gång, blev med jobb och egen bostad på mindre än 2 veckor, och lika tacksam fortfarande över det.

Nu är vi inne i sista månaden på de här året, och det vill jag behålla för mig själv för det är inte slut än.

Slutligen så vill jag säga att detta år har gett mig så mycket erfarenhet och lärt känna mig själv på ett helt annat sätt. Det är okej att inte gå ut och festa, du kan ha kul på annat sätt. Det är okej att må piss för de kan inte gå mer åt helvete, ta dagen som den kommer. Och acceptera dig själv för de är du som alltid står dig själv närmst.
Har lärt mig att umgås med vissa kan göra en så himla glad men att även att sakna. Och att spontanitet kan ibland vara riktigt najs.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

  • 87 Readers

Likes

Comments

Hej en sen lördagkväll eller väldigt tidig söndag som denna! Min kväll består av att enbart kolla serier och poppa popcorn, vilket jag njuter av att vara i mitt egna sällskap!

Många tankar har kommit upp på senaste tiden som ni kan se i tidigare blogginlägg, tankar som jag mer eller mindre har dragit tillbaka under en viss tid på grund av att varit oklar på dem själv. Har nu bott i Stockholm sedan april 2017, men innan detta hur löd mina tankar då, jo har grävt i det arkivet nu och det är att plugga, jag Emma Eriksson som var så otroligt skoltrött från 8an till 3an på gymnasiet vill använda huvudet mer och där med börja plugga. Det är fortfarande lite suddigt men älskar biologi och de där ¨nördiga¨ämnena , har faktiskt helt klart i huvudet vad jag innerst inne vill men måste bara komma till de stadiet då det känns dags och 110% klart i huvudet så det kan fullbordas. Här kommer bredda vyerna in, mitt sikte är ett nytt land för att göra siktet så klart som det bara går behövs ekonomin vara 150%, samt backpacka i Asien, Australien eller USA. NI SKA BARA VETA hur mycket fantasi och mål det finns i mig och dem ska uppfyllas, det kommer förmodligen inte gå idag, imorgon eller om 1 månad men varje dag är ett steg närmre, latsidan får vänta.

Trevlig helg!

Likes

Comments

Godkväll!
Har en fin tendens att lägga upp inlägg på de mest oaktiva tiderna, men bry mig inte.
Dagen börja otroligt segt efter bara knappt 3h sömn efter gårdagens arbetspass och sedan upp med tuppen idag igen.
Dagen i sig ha flugit på rätt bra, ha även börjat tänka hur jag vill sätta mina mål längre framåt, och efter detta råkat somna tungt efter jobbet och vaknade kl 20.
Men om min framtid och mål lär inte skrivas ut i bloggen än, eftersom måste suga på den karamellen ett bra tag till!
TB Spanien i februari, lär bli av igen garanterat!

Likes

Comments

Hejhej!
Sommaren börjar närma sig sitt slut, barn/ungdomar/vuxna börjar kom in i sina rutiner igen och kanske börjar på en ny skola, går sitt sista år eller börjar jobbet igen efter en semester.
Och då kom tanken vad jag vill göra med min framtid, just nu jobbar jag på ICA och trivs men så kom EFs studietidning hem till postlådan idag här hos mamma. Självklart börjar tankarna som har kommit och gått under en längre tid att plugga utomlands och upptäcka världen och andras kulturer, för vara utomlands kan nog vara ett av dem bästa sakerna jag vet.
Tillbaka till ämnet, plugga, gick restaurang- & livsmedelsprogrammet med högskoleförberedande inriktning för insåg väldigt fort att denna linje var inget att ha, så tankarna kring plugga vidare och kunna nå mål med en bredare utbildning är nästan ett måste.
Socionom eller något inom fastighetsbranschen har funnits även ett tag om det skulle bli plugg här hemma i Sverige, för vill verkligen komma någonstans och fixa mitt egna liv och ekonomi till 100%.
Men vi får se lite, dock blir det bara fokus på jobb just nu för att få ännu mer klarhet i allt. Somsagt väldigt lockande tanke.

Likes

Comments

Kära du, ja du, du vet så väl vem du är och vem din så kallat coola polare var. Jag kanske ska skriva kära NI istället, jag skriver inte kära för jag tycker om er utan raka motsatsen.
Att ni på 30sek kunde förändra en tjejs liv och hennes livsstil totalt, jag vet inte om jag ska klassa det som mobbing eller att ni bara var allmänt bakom flötet men vi kan säga något mittemellan, för att få det till att låta mildare.
Jag har en fråga till er? Hur tänkte ni när ni fick för er att sparka undan båda hennes ben så hon ramlade på en sten och frusen mark pga av att hon var snäll och gav tillbaka din coola väns mössa men hon fick inte sin tillbaka, hur tänkte ni i den sekunden?
Det enda som hon fick var ett telefonsamtal där ni sa "förlåt" vi kanske ha förstört ditt sportlov eller vi hoppades på det till och med hon hoppades så otroligt mycket på det.
Men när i själva verket påverkade hennes fotbollskarriär och ridningen som hon älskade så mycket, det var inte det enda för varken ni eller hon och hennes familj visste inte att de skulle sitta i, hon fick börja hos sjukgymnast en helt underbar person som försökte med allt för att rätta till flickans rygg och bäcken, som alltid hjälpte för stunden men aldrig i längden.
Alla övningar som hon gav flickan i hopp om att kunna få allt 100% igen, alla övningar som behövdes göra innan fotbollsträning och ridning eller vilken som helst aktivitet som innebörden var fysisk, men hon gav senare upp sportvärlden för att slippa allt krångel och ont.

8år har nu gått och detta hände dagen då vi fick sportlov i 6an, jag skriver inte detta för att jag tycker synd om mig själv utan jag skriver detta just för att jag vill att barn och även äldre borde tänka till steget längre på vad dem gör för vissa saker kan skada mer än vad man tror, att de finns skojlek ibland där sparka undan benen är vad den går ut på, ge FAN i det, för ni vill inte att de ska bli som för mig, där jag fått ge upp till och med ridningen pga bäckenet vill inte vara på sin plats, att jobb blir till och med ett besvär är något som tär något otroligt för man vill så mycket men måste tänka på minsta lilla. Jag gråter över det ibland inte för att jag är ledsen utan för att jag blir förbannad att det enda jag fick var ett "FÖRLÅT", tanken ha funnits många gånger att konfrontera er när jag är på stan och ställa er frågan "hur skulle de känns om ni var tvungna att ge upp fotbollen/innebandy för att inte ha ont? Hur skulle de kännas för er om jag sparkade undan era ben på frusen mark och sten?"
Jag hoppas innerligt att ni läser detta.
Ha en trevlig fredag folket för det ska jag!

  • 300 Readers

Likes

Comments

Ett steg närmare rätt, där jag har tusen bollar att hålla i mellan mina händer och huvud, vad jag vill hur jag vill och om jag vill, just nu finns en fin kämparglöd och gnista som jag hoppas håller i sig ett tag till. För att nå sina mål måste du kämpa för dem fastän det känns ibland att allt brister vilket det får göra men enbart om du pallrar dig upp igen och skapar gnistan igen, för du har aldrig något att förlora, utan enbart att om det blir fel, då är de bara en lärdom som du helt enkelt behövde i livet. Varje dag lär du dig något nytt de kan va pyttelitet eller enormt och de kommer du ha nytta av antingen nu eller längre fram i livet fastän det kanske just nu bara känns som allmänt strunt.
Att aldrig ta något eller någon föregivet för alla har lika mycket värde.

Likes

Comments

Godmorgon!
Söndag idag, alltså en dag närmre en ny vecka ännu en gång där vi snart till och med börjar på en helt ny månad, vilket betyder att jag snart fyller 20.
Hursomhelst, så var TGT-galan igår/natt, hade de verkligen mysigt på den lilla förfesten med tjejerna, men efter ett par timmar inne på TGT beslutade jag mig för att ta bussen hem, då allt bara blev för mycket för mig. För som ni kanske har förstått så är jag arbetslös vilket betyder att jag söker jobb, har lyckats få ett uppe i Sthlm om jag vill men de är så himla många beslut och en sådan här splittrad Emma har jag aldrig varit med om innan.
Juste i tanken på inget så var de mysigt att vara där dem få dagarna jag var där denna gång och blir alltid lika glad av få umgås, och även en studentskiva där jag naturligtvis inte kände någon men var lika trevlig ändå.
Tillbaka till de andra ämnet, så många beslut där jag drar mig dit just för att jag vill ha ett jobb, en nystart MEN samtidigt är rädd för den där nystarten, att inte veta vad som kommer hända och alla känslor/tankar i huvudet just nu ger mig sån förbannad ångest att jag helt enkelt inte vet vart jag ska ta vägen, har till och med börjat skriva i dagboken igen på grund av att jag inte vet hur jag ska ta itu med känslor.
Som ni kanske märker så vill jag bara skriva av mig för att kanske slippa ha allt i huvudet. Skulle kunna skriva 100rader till men dem raderna vill jag behålla för mig själv.

Hade!

Likes

Comments