Morron!!
Ännu en natt med dålig sömn, vad gör de.
Tänkte bara berätta allmänt läget just nu, kan börja med att jag har nu bott i lilla Stockholm i 3månader snart vilket är helt sjukt, att jag har klarat mig själv så länge fast hemlängtan smyger fram en aning just nu, hem till nära och kära och framförallt mina som djur.
Har iallafall maaaybe blivit ett jobb rikare, och även svagare i högerbenet pga en sjukgymnast förmodligen klämt till en nerv så känseln i benet lyser med sin frånvaro och långsamhet, men kan inte hålla mig borta från att träna lite, då dagarna mer eller mindre består av att sitta hemma och ta det lugnt.
Veckan i sig har jag hunnit med taco med bella, och även fått smaska på en fisksoppa med fint sällskap.
Något mer annars? Nej händer inte supermycket just nu, mer än att jag har fyllt vuxen (20) som firades på akuten men efter de smörgåstårta och vin vilken i sin del var en njutning för själen, lol haha.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Kära du, ja du, du vet så väl vem du är och vem din så kallat coola polare var. Jag kanske ska skriva kära NI istället, jag skriver inte kära för jag tycker om er utan raka motsatsen.
Att ni på 30sek kunde förändra en tjejs liv och hennes livsstil totalt, jag vet inte om jag ska klassa det som mobbing eller att ni bara var allmänt bakom flötet men vi kan säga något mittemellan, för att få det till att låta mildare.
Jag har en fråga till er? Hur tänkte ni när ni fick för er att sparka undan båda hennes ben så hon ramlade på en sten och frusen mark pga av att hon var snäll och gav tillbaka din coola väns mössa men hon fick inte sin tillbaka, hur tänkte ni i den sekunden?
Det enda som hon fick var ett telefonsamtal där ni sa "förlåt" vi kanske ha förstört ditt sportlov eller vi hoppades på det till och med hon hoppades så otroligt mycket på det.
Men när i själva verket påverkade hennes fotbollskarriär och ridningen som hon älskade så mycket, det var inte det enda för varken ni eller hon och hennes familj visste inte att de skulle sitta i, hon fick börja hos sjukgymnast en helt underbar person som försökte med allt för att rätta till flickans rygg och bäcken, som alltid hjälpte för stunden men aldrig i längden.
Alla övningar som hon gav flickan i hopp om att kunna få allt 100% igen, alla övningar som behövdes göra innan fotbollsträning och ridning eller vilken som helst aktivitet som innebörden var fysisk, men hon gav senare upp sportvärlden för att slippa allt krångel och ont.

8år har nu gått och detta hände dagen då vi fick sportlov i 6an, jag skriver inte detta för att jag tycker synd om mig själv utan jag skriver detta just för att jag vill att barn och även äldre borde tänka till steget längre på vad dem gör för vissa saker kan skada mer än vad man tror, att de finns skojlek ibland där sparka undan benen är vad den går ut på, ge FAN i det, för ni vill inte att de ska bli som för mig, där jag fått ge upp till och med ridningen pga bäckenet vill inte vara på sin plats, att jobb blir till och med ett besvär är något som tär något otroligt för man vill så mycket men måste tänka på minsta lilla. Jag gråter över det ibland inte för att jag är ledsen utan för att jag blir förbannad att det enda jag fick var ett "FÖRLÅT", tanken ha funnits många gånger att konfrontera er när jag är på stan och ställa er frågan "hur skulle de känns om ni var tvungna att ge upp fotbollen/innebandy för att inte ha ont? Hur skulle de kännas för er om jag sparkade undan era ben på frusen mark och sten?"
Jag hoppas innerligt att ni läser detta.
Ha en trevlig fredag folket för det ska jag!

  • 130 readers

Likes

Comments

Goddag! De enda min blogg består av är när jag behöver cool down mig själv. Så låt stå.
Något jag har väldigt svårt med och mer eller mindre alltid haft sen början av tonåren är att ta tag i mig själv och känna efter hur jag exakt känner för saker och ting, har den dåliga förmågan att övertänka som visserligen de sägs att de omtänksam och aningen smarta människorna gör, men tänker inte dra alla över en och samma kant.
Något jag inte dagligen men månadsvis i perioder har struggle med är att kontrollera mina känslor, att de väldigt ofta bara finns en av och på knapp och inget standby-läge men övar på.
Där har jag och tackar min mamma för att hon står ut med att lyssna på mitt eviga prat där jag är så oense med mig själv på grund av envis- och omtänksamheten, där jag många gånger bara vill stänga in mig själv helt och bara vara ensam eller åka iväg enbart för att coola ner mig själv, jag har lyckats åstadkomma 2 nya saker dock som jag är väldigt stolt över mig själv, och det är att skippa de mest populära sociala medierna som stressar min hjärna för mycket, jag skulle helt ärligt kunna stänga av den helt för.
För egentligen varför är det så himla viktigt? Om de är något kan man fråga istället.
Men iallafall, jag vet inte mycket just nu hur jag känner vilket tär, för brukade hitta mig själv snabbare innan men tydligen är det svårare, som jag gissar grundar sig i mycket beslut och förändringar på kort tid vilket leder till vilsen i pannkakan, som blir jobbigt för inte bara lilla egot mig utan vissa andra också.

Mitt tips till mig själv och till andra är gå och snacka med någon istället för att sätta galler på dig själv i huvudet, för de är bara du som blir lidande i slutändan.

  • 125 readers

Likes

Comments

Ibland ibland, orkar man inte och allt går bara på rutin enbart för att det är ett måste. Ibland mår man inte så bra och ibland är jag en i den mängden som jag ogillar skarpt då det går ut över verkligen allt men man måste tänka samtidigt, att det är okej att må dåligt och vad är det som får en att må som man mår, att vara envis och inte ge upp vilket jag är, aningen för envis till och med som har sina för- och nackdelar, om jag vill något då vill jag det och är dumskalle och tar envisheten före de psykiska och fysiska.
De kommer oftast alltid till en punkt där du bryter ihop totalt och vill skita i allt och alla för en gång skull, men du vill dina närmsta så väl och skiter i dig själv.
Att varje dag balansera mellan vara lugn, hålla sig på jorden samtidigt som du vill skratta och vara galen är som en ballerina på tandtråd, möjligt men helt omöjligt också.
En månad av bergodalbana där man inte har tid att bryta ihop utan håller skalet uppe för tiden finns inte till att tänka på ditt egna bästa och hur du själv känner innerst inne, för skalet är en överlevnad i vardagen. Men ibland bara måste du och det är okej, för de löser sig alltid.

  • 183 readers

Likes

Comments

• jag har varit med och tävlat i schack i Globen, vid 11års ålder.

• min första utlandsresa nånsin var i 8an, till Turkiet.

• som liten var jag bråkstaken med en grym vinnarskalle

• det har funnits och finns väldigt mycket energi i denna kropp, och dem får mig lugn, grattis njut för de gör jag

• jag har alldeles för bra tålamod

• jag vill till Spanien i sommar igen

• jag har varit med i IKEA-katalogen i Tyskland, haha

Likes

Comments

Ett steg närmare rätt, där jag har tusen bollar att hålla i mellan mina händer och huvud, vad jag vill hur jag vill och om jag vill, just nu finns en fin kämparglöd och gnista som jag hoppas håller i sig ett tag till. För att nå sina mål måste du kämpa för dem fastän det känns ibland att allt brister vilket det får göra men enbart om du pallrar dig upp igen och skapar gnistan igen, för du har aldrig något att förlora, utan enbart att om det blir fel, då är de bara en lärdom som du helt enkelt behövde i livet. Varje dag lär du dig något nytt de kan va pyttelitet eller enormt och de kommer du ha nytta av antingen nu eller längre fram i livet fastän det kanske just nu bara känns som allmänt strunt.
Att aldrig ta något eller någon föregivet för alla har lika mycket värde.

Likes

Comments

Godmorgon!
Söndag idag, alltså en dag närmre en ny vecka ännu en gång där vi snart till och med börjar på en helt ny månad, vilket betyder att jag snart fyller 20.
Hursomhelst, så var TGT-galan igår/natt, hade de verkligen mysigt på den lilla förfesten med tjejerna, men efter ett par timmar inne på TGT beslutade jag mig för att ta bussen hem, då allt bara blev för mycket för mig. För som ni kanske har förstått så är jag arbetslös vilket betyder att jag söker jobb, har lyckats få ett uppe i Sthlm om jag vill men de är så himla många beslut och en sådan här splittrad Emma har jag aldrig varit med om innan.
Juste i tanken på inget så var de mysigt att vara där dem få dagarna jag var där denna gång och blir alltid lika glad av få umgås, och även en studentskiva där jag naturligtvis inte kände någon men var lika trevlig ändå.
Tillbaka till de andra ämnet, så många beslut där jag drar mig dit just för att jag vill ha ett jobb, en nystart MEN samtidigt är rädd för den där nystarten, att inte veta vad som kommer hända och alla känslor/tankar i huvudet just nu ger mig sån förbannad ångest att jag helt enkelt inte vet vart jag ska ta vägen, har till och med börjat skriva i dagboken igen på grund av att jag inte vet hur jag ska ta itu med känslor.
Som ni kanske märker så vill jag bara skriva av mig för att kanske slippa ha allt i huvudet. Skulle kunna skriva 100rader till men dem raderna vill jag behålla för mig själv.

Hade!

Likes

Comments