I brist på andra bilder får det bli ytterligare några mobilbilder publicerade.

För att uppdatera de där hemma som jag vet vill ha uppdatering ska jag vara ärlig och erkänna att jag faktiskt inte gör särskilt mycket om dagarna.
Det har regnat söderut så skörden blir försenad ytterligare, vilket betyder: inget jobb för mig förrän vädret bättrar sig.
Jag pluggar min naturkunskap 2 på distans och äter, medan familjemedlemmarna här är på respektive jobb, och väntar in helgerna.
Hade jag vetat att skörden skulle bli försenad innan jag åkte, hade jag troligtvis fortfarande varit i Sverige. Ärligt.
För övrigt känner jag mig mest stressad över hela livet. Hur ska jag hinna med allt jag vill göra, och matcha det med karriär och framtida familj?
Jag antar att det är ett problem att hantera som det kommer (om det går att räkna som problem, över huvud taget). Just nu är mitt största dilemma att jag inte kan sova och fortfarande är lite småfull efter en härlig dagsfylla på galopp-banan.
Det började stelt, för jag har aldrig varit på något liknande innan och det är verkligen en big deal som man sett på TV. För den delen var jag på dåligt humör hela första timmen för de ville inte ta mitt svenska körkort som ID så jag fick åka hem igen och hämta mitt pass och in till australiensarna som jag inte visste hur jag skulle hantera. Men när aussies förtär alkohol blir de ännu go'are än vanligt och allting var till slut så värt det.

Övrigt? Jag har hunnit gå igenom den där icke-omtalade veckan i månaden och stort minus är att de inte har några soptunnor på toaletterna. De har visserligen inte badrum och toaletter i samma rum över huvud taget, men det hade varit en fördel alltså! Och det där med alkoholen och bilkörningen är som sagt ett minus som alltid. Annars har inget större negativt utmärkt sig särskilt.
Dock har jag också upplevt sjuka cravings efter pizza och chips (vilket de givetvis har här men inte lika goda som hemma), samt efter Haribos lakritsnappar - sponsra mig -, det bästa godiset jag vet.
Så, här sitter jag pigg som en mört i soffan strax efter klockan 22 och tittar på julfilmer. Helt ok lördagskväll ändå.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

  • Filed under: Resor, Vardagen

Likes

Comments

Tog en tur till Fremantle, strax utanför Perth idag vid lunch. Fish'n'Chips och Rosévin stod på menyn, innan vi kikade på en inomhusmarknad i centrum. Sjukt spännande saker, faktiskt.
Utanför pågick en show på gatan med någon fruktansvärt rolig snubbe som försökte föreställa en magiker.

Ikväll blev jag även bilägare. Vuxenpoäng till mig och gratulerar. Den blir bra att göra roadtrips i, tills jag ska hem igen och säljer den.
Här får man inte lov att hyra bil förrän man är 21 år, men visserligen är fördelen med att köpa att man får tillbaka en del av pengarna. Gött säger min reskassa - i alla fall när det är dags att sälja igen. Just nu får jag vara ärlig och säga att det svider!

Tilläggas ska göras att jag inte är helt nöjd med hur människorna här dricker något glas vin eller några öl innan de sedan sätter sig bakom ratten.
Av någon anledning känner jag inte samma ilska över det här dock, som hemma. Kan ha att göra med att jag bara precis försöker leva och inte tänka så mycket under min tid här.

Ha det fint tills ny uppdatering från Down Under kommer, vänner.

Likes

Comments

Nedan följer några snapshots med mobilen från resan hit och min tid här.

Att resa ensam är verkligen inte en dans på rosor alltid. Snarare en dans i rosenbusken. Jag må ha privilegiet att känna folk här nere, och där med vara mindre ensam men det är fortfarande ett helt nytt ställe med annat språk, annorlunda regler och främmande kulturer. Mycket påminner mig om både Sverige och främst Amerika, men det är ändå fruktansvärt många intryck och nya saker att hela tiden ta in.
Jag har hunnit ha ångest och gråta två gånger, men jag har också hunnit le och njuta av tillvaron mer än någonting annat.
Hemlängtan och saknaden av alla människor har inte riktigt kommit än. Det smög sig på när jag ringde mamma och grät för att jag tappade kontrollen över en situation här om dagen - och det är det som kommer hända fler gånger på den här resan, garanterat. Det är det som händer när man reser själv. Ibland vet man inte riktigt vad man ska ta sig till, eller hur man ska lösa en situation och i alla fall jag drabbas lätt av panik då.
För övrigt är det ändå ganska fett. Värmen är till och med lite för mycket ibland & jag har hunnit överhettas och nästan kräkas både två och tre gånger men jag antar att man vänjer sig. Jag är åtminstone på semestern jag planerat att göra sedan högstadiet, och tillbaka på platsen jag älskar efter 7 års längtan.

Likes

Comments

För 14 dagar sedan lämnade min familj mig på flygplatsen i Köpenhamn och på fredagskvällen lokal tid landade jag i Perth, Australien. För att vara ärlig har jag inte hunnit med speciellt mycket.

Den första natten sov jag 14 timmar. Den helgen vart alltså inte speciellt produktiv. Jag hann med ett besök i Kings Park, skaffa ett australiensiskt simkort och köpa solkräm innan jag åkte vidare till nästa ställe.

Hos nästa par familjevänner, hjälpte jag till en del på deras farm och träffade två underbara backpackers från Tyskland som jobbade sin sista vecka där.

Tillsammans med min familjevän som äger farmen, åkte vi till en annan farm utanför Mukinbudin för att hämta en silo och dess innehåll, samt ta hem deras skördetröska därifrån. Alarmet ringde klockan fyra morgonen där på, och vi påbörjade en färd på 8 timmar. Bra träning för mig eftersom att det är höger-styrt och vänstertrafik här. Knäppte endast en bild med kameran då jag helt enkelt inte hade tillfälle för mer, tyvärr.

Tyvärr åkte tyskarna sedan vidare norrut till ett nytt jobb, och jag stannade kvar. Visserligen fick jag spendera helgen i Mullaloo, som är en del av Perth och alltså inte ute på landet. Om ni minns förra sommaren, så hade vi två par från Australien på besök hemma i Sverige. Det äldre paret är de som jag spenderade helgen hos vid stranden utanför stan. Eftersom att stranden var ett knappt kvarter från ytterdörren, passade jag på att traska ner i de kalla vindarna och ta lite bilder.


Nu befinner jag mig hos de vänner jag började min resa hos, igen. Nästa vecka har jag förhoppningsvis införskaffat mig en bil och begett mig söderut för jobb tills jul. Efter det blir det äntligen semester på riktigt och roadtrips.

Likes

Comments

Motivationen må inte vara på topp för plugget, men jag känner ändå att när solen kommer så kommer även motivationen komma tillbaka. Just nu är jag på ett bra stadie i livet. Jag har mina planer första året efter studenten klara, och jag är ganska säker på vad jag vill göra efter det också - vad jag vill utbilda mig till. Det känns fruktansvärt bra, och det enda som fattas nu är lite fler lov så att jag kan jobba och fylla på student- och reskassan ytterligare. Lite sol och värme hade visserligen inte varit helt fel det heller, men det kommer och jag är så taggad på det! 

Bring it on life, nu känner jag mig helt redo. 

mood ^

      

Likes

Comments

Jag kom på nu att jag inte visat min tatuering som jag gjorde i Oktober 2016, här för er. Hur som helst, är det för mig inte bara klotter utan en symbol för mitt eget liv. Jag har inte bara märkt min kropp med ärr, utan nu också med bläck. Jag är ett av många barn som inte fått samma förutsättningar, och inte alltid kanske heller så bra och detta har gjort att jag fallit många gånger men att jag idag står starkare än någonsin med viljestyrka och framtidsplaner. Just den här tatueringen har jag viljat göra sedan jag var 16, och jag tog äntligen chansen när jag blev 18. För mig har den stor betydelse, och jag tror inte att jag kommer att ångra den. 

Likes

Comments

Gott nytt år på er! Hoppas allting är lika bra med er som det är med mig. Jag har aldrig välkomnat ett år med lika öppna armar som jag gör med det här. Jag ser fram emot ett fullspäckat år, där jag äntligen får komma till mållinjen med drömmarna jag kämpat för. 

Det är student och studentgrejer, musikfestivaler, avskedsfester, jobb, min bästa väns 18-årsdag och förhoppningsvis en vecka i Falsterbo som är de största planerna just nu, för att sedan toppa av allting med ett år i Australien från och med i Oktober. Australien är givetvis det jag ser mest fram emot för 2017 och året efter, och våra planer känns verkligen så grymma! Det enda som inte är planerat är om någon hemifrån kommer på besök, men vi hoppas att så många som möjligt vill och kan det! 

Årets rimliga nyårslöften jag satt upp är följande: 

Prioritera och ta bättre hand om mig själv

Inte jaga människor (som uppenbarligen inte är värda att delar av mitt liv)

Hoppas det är fler som är lika taggade på det här året, och att ni har mål och drömmar som ni vill kämpa för. Det är så värt det när en väl kommer fram. 

2016 har också varit ett tufft (läs långt ifrån dåligt), men lärorikt och spännande år. Året då jag blev 18 år och tog körkort bland annat - och hade mina kära Aussies på besök och kände lite mer kärlek än vanligt. 

Likes

Comments

Minns ni när jag skrev om pappas arbetsgivare från Australien som vart här i början av juli? Deras äldsta barnbarn och hans flickvän var på besök för knappt två veckor sedan. 

De kom hit precis lagom tills vi skulle fira min 18-årsdag den 13 augusti, (trots att jag fyllde år den 4) och med dem boende hos oss kom vi ut på lite äventyr. 

Bilderna nedan är från när vi besökte Nimis ute vid Kullaberg ungefär, samt när vi var på älgsafari i Markaryd. Tyvärr hade jag inte med mig kameran när vi var vid stenbrottet i Örkelljunga, eller när vi var vid stenbrottet-to-be hemma vid, bland annat - men där har jag haft kameran så många gånger förut så känner att det kan kvitta lite den här gången. 

Safarin vet ni att jag redan har varit på förut, men Nimis var någonting nytt som jag länge velat besöka och jag kommer definitivt att återkomma dit flera gånger! Fast det kanske får vänta lite tills jag är mer vältränad - som att en vaknar upp en morgon och bara har konditionen med sig - för vägen upp vart minsann inte nådigt brant ... och lång. Värt det i efterhand för det var verkligen så himla coolt där ute, men för stunden ville jag helst tappa känseln i bena. 

Ser ni fläcken på linsen förresten? Det är en förslitning tror jag, men jag letar nytt objektiv så det är förhoppningsvis snart åtgärdat. Jag hade ett i åtanke, men det hann tydligen utgå till Nikon innan jag hann klicka hem det tyvärr så har ni tips på bra vidvinkel-objektiv till Nikon i lagom prisklass, får ni mer än gärna skicka iväg en kommentar eller kontakta mig. 

Kvällen för mitt lilla "kalas" blev också hur bra som helst. 

Vi bloggas senare, kramis! 

Likes

Comments

två favoriter av de flertalet bilder jag tog på min bästa vän och hennes ponny som hon tränar nh med, här om dagen

Likes

Comments