Header

​Hej Hej! 

I går skrev jag en text angående hur jag mår osv och de tänkte jag kunde vara intressant att läsa ifall flera känner igen sig. 

Jag är 17år och vill inge mer. Jag hade förut en glädje i livet men den har totalt försvunnit. Vad hände egentligen? Att ständigt känna att världen inte är rätt plats, känna att det vore bättre om jag försvann. Tappar greppet, försvinner in i det mörka hålet där jag dränker mig med deppig musik och tankar om livet. Jag ropar efter hjälp i min ensamhet men det är ingen som hör. Skakar av förtvivlan, tänk om de ser mina sönder skurna armar, tar på mig tjocktröjor för att dölja men det blir varmt så jag kavlar upp dem, vad händer om ni då ser? Vill inte göra er allt för oroliga och när ni blir det känner jag en stor skam inom mig. Jag går upp för trapporna i skolan intryckt mot väggen. Tar på mig luvorna på tjocktröjorna för att gömma mig litegrann så att ni inte ska se mig lika mycket. Vill inte vara till besvär för er. Det är inte som värst en söndags kväll det är nog värre en tisdag, sitter i skolan på lektionen. Tårarna är i halsen försöker svälja dem igen, tankarna sätter igång, jag kommer aldrig lyckas med något. Sitter vid matbordet och äter, kollar ner på magen det ända jag ser är fet, jag är så himla tjock, kollar på maten igen och känner att jag inte kan äta för att jag inte vill se ut så här. Mina tänder är för stora, mina händer för tjocka, magen är tjock, låren är för stora, jag är för lång, mina fötter är för stora, mitt ansikte är för runt och tjockt. Jag skäms, jag är inte fin, jag duger inte till något, jag har inga vänner. Kollar på mig själv i spegeln och säger till mig själv det är inte konstigt att ingen tycker om dig, alla kommer svika dig, prata inte med någon för alla kommer skratta åt dig. Jag vill ha någon vid min sida som kan trösta mig, någon som lyssnar när jag faktiskt är redo för att öppna upp mig. Sitter och tänker, kommer jag alltid känna så här? Må så här? Vara ensam? Kommer smärtan någonsin ta slut? Jag orkar faktiskt inte må så här, jag vill må bra nu. Jag vill inte ha alla dessa tankar i huvudet, jag vill inte bli lämnad ensam. Jag vill känna lycka och glädje igen men det var alldeles för länge sedan nu. Åter igen är jag i skolan på lektionen, jag orkar faktiskt inte jobba idag, jag är alldeles för trött sedan kommer tankarna och jag tappar kontrollen. Är ständigt trött och humöret ändras flera gånger under en dag. Min energi är 0. Den lila tjej som alltid var hyper och sprang runt, som älskade livet har nu försvunnit och blivit nedstämd. Ingen känner henne längre. Ingen förstår hur dåligt hon faktiskt mår för att ingen vågar inse vad som händer och har hänt med denna tjej. Hon är ju helt förstörd inombords. Hon behöver ju hjälp nu, någon som får henne att hoppas ingen. Någon som hittar denna tjej innan det är försent för denna tjej börjar ge upp nu. Hon hittar inte någon meningen med livet. Hon är rädd, verkligen jätte rädd och helt förtvivlad. Ligger i sängen, tårarna rinner ner för kinden samtidigt som hon tänker vill inte göra mamma och pappa oroliga, vill inte vara denna dottern, varför blev jag så misslyckad. Förlåt mamma och pappa. Hon tar fram rakbladet och skär sig, så ja nu känns det bättre men sedan kommer ångesten igen och hon ångrar sig. Hon skäms för hur dåligt hon mår och vill helst dölja allt för att ingen ska vara orolig för henne samtidigt som hon vill bli räddad från sig själv. 

Ha det bra så hörs vi! 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hej, det var ett tag sedan. Det har hänt mycket sen sist. Jag har varit inlagd på sjukhus, börjat gå till en kurator på Bup och haft jätte mycket i skolan så jag har varit jätte stressad. På senaste tiden har jag inte alls mått bra delvis för att jag har så stora svängningar i humöret flera gång på en dag. Nu är det iallafall höstlov och i morgon och sedan på torsdag ska jag till Bup. Hittills har jag mest bara pluggat och pluggat men men, detta blev ett kort inlägg, ville mest uppdatera och förklara läget.
Ha det så bra så hör vi!

Likes

Comments

Hej! Idag tänkte jag skriva lite om vad Asperger/Adhd är och hur det är att ha Asperger/Adhd.

Aspergers syndrom är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Asperger är en lindrigare form av autism än autistiskt syndrom.
Det är viktigt att komma ihåg att alla som har Asperger har det olika svårt.
Om du har asperger kan du ha svårt att tolka andras ansiktsuttryck och kroppsspråk. Signaler som visar att någon till exempel vill avsluta ett samtal är inte alltid tillräckligt tydliga och du kanske inte uppfattar om den andra slutar lyssna


Jag har väldigt svårt förstå vad andra menar och hur de känner, om de inte säger det rakt ut. Att tolka ansiktsuttryck är också väldigt svårt.
Jag är väldigt ljudkänslig, ljud som t.ex när någon hostar, en jacka prasslar, ventilationssystem osv får mig att bli så himla arg att jag kan börja gråta.
Kroppskontakt för min del kan vara så jävla jobbigt t.ex om man sitter på en buss och någon råkar nudda mig eller om någon bara rör mig mycket så kan jag tycka att det känns onödigt, jobbigt, irriterande och väldigt obehagligt MEN när jag själv vill ha kroppskontakt så är det helt okej.
Om någon rör sig mycket runt mig och jag ser det i ögonvrån så blir jag direkt irriterad!
Vissa sysslor som andra gör nästan automatiskt, kan jag behöva göra mer medvetet och steg för steg.
Förändringar klarar jag INTE av, det blir kaos och jag blir förbannad man kan bara inte ändra saker för mig för då förstörs allt för mig, hela min dag blir förstörd!
Ibland hamnar jag i beteenden och rutiner som känns svåra att bryta.
Det kan vara svårt att uppfatta när ett ord används bildligt eller har flera betydelser. Om du har asperger kanske du ibland missuppfattar skämt eller bildspråk och tolkar det bokstavligt. På frågan "kan du öppna fönstret?" svarar du kanske "ja", men missade att det egentligen var en uppmaning till dig att öppna fönstret.
Skämt förstår jag verkligen inte.
Jag har väldigt svårt att förstå när folk skämtar eller menar allvar!


Mer info om Asperger kan ni hitta på 1177



Adhd är en funktionsnedsättning som är olika för alla.
Adhd är en så kallad neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, vilket innebär att du kan ha olika problem i vardagen. En vanlig svårighet är att du lätt blir störd av att vara i röriga eller stökiga miljöer, och att det är svårt att komma igång med vissa uppgifter, om de inte känns motiverande, eller att det är svårt att bli klar med det du håller på med.

För att en person ska få diagnosen adhd krävs att svårigheterna har funnits under en lång tid och att de ger så stora problem i vardagen att det medför en funktionsnedsättning. Svårigheterna ska dessutom märkas i flera miljöer, både hemma och på jobbet eller i skolan.

Det finns 3 olika former av Adhd:

Kombinerad form – du har problem med uppmärksamhet, överaktivitet och impulsivitet. Det är den vanligaste formen av adhd.

Huvudsakligen ouppmärksam form – du har problem med uppmärksamhet och koncentration, men få eller inga problem med överaktivitet och impulsivitet. Denna form av adhd benämns ofta add. Eftersom denna form inte alltid märks lika mycket utåt kan det ibland ta längre tid att upptäcka.

Huvudsakligen hyperaktiv-impulsiv form – du har problem med överaktivitet och impulsivitet men få eller inga problem med uppmärksamhet. Denna form av adhd är vanligast hos förskolebarn och kan med tiden antingen avta eller övergå till en kombinerad form av adhd.


Jag har väldigt svårt att koncentrera mig på saker och komma igång med uppgifter. Långa instruktioner funkar inte för mig, det blir kaos i huvudet då.
Jag skjuter upp saker tills sista minuten.
Mitt humör ändras på 1 sekund från jätte glad till jätte arg till jätte ledsen.
Jag är väldigt impulsiv, alltså jag tänker inte på konsekvenserna innan jag gör något.
Jag blir väääääldigt trött av att umgås med kompis och vara bland folk.

Mer info om Adhd kan ni hitta på 1177

Det var allt för idag. 

Ha det bra! 

Likes

Comments

Om de bara hade lyssnat så kanske det inte hade gått så långt.
När jag började 7an så mådde jag grymt dåligt, jag kände att jag inte passade in, var annorlunda och hade massa annat utanför skolan. Fick min adhd diagnos efter lite mer än halva 7an hade gått och började medicineras men märkte snabbt att det var något mer. Jag hade grymt svårt att vara i stora grupper, att vara i spåret i skolan tog all min kraft och energi. Jag förstod inte andra människor, jag kunde inte läsa av sociala koder. Till slut kunde jag knappt vara i spåret längre och jag började må mer och mer dåligt, började skära mig, se ner på mig själv samtidigt som detta så blev jag mobbad. Mitt namn skrevs på väggar, jag blev slagen och strypt.
Jag började skolka.
Alla tjatade på mig om att jag måste gå in på lektionerna men ingen lyssnade på varför det inte gick.
Alla tjatade på mig om att jag måste börja sköta skolan, sluta skolka men ingen lyssnade på varför jag gjorde det.
Alla sa till mig:
- Du måste börja vara med i klassen
- Ingen i klassen har något emot dig
- Ge dom en chans
- Börja prata med dom

Vissa av er tänker säkert att de bara är att försöka men tro mig jag har försökt sååå många gånger men att leva med en funktionsnedsättning som Asperger och höra dessa ord är detsamma som att säga till en blind person att om "Du bara anstränger dig så kommer du kunna se".

Jag har gått till BUP till och från sedan 6an och de har hjälpt delvis.

I skolan hade vi möte efter möte, dom sa att dom skulle hjälpa men gjorde inte de på rätt sätt.
Varför lyssnade ingen på mig? Varför blundade alla för hur det egentligen var?

Dom förstörde 3år av min skolgång rakt av! Dom hade aldrig förståelsen eller kunskapen om Asperger och adhd.
Dom såg aldrig att jag ville, jag ville verkligen fixa skolan men fick aldrig möjligheten att bevisa det!

Nu har jag skrivit LITE om min skolgång men det finns mycket mer om detta men det här får räcka för idag.
Ha det bra, så hörs vi!

Likes

Comments

Hej!
Jag heter Emma och är 16år. Detta är mitt första inlägg och jag tänkte försöka börja blogga. Jag kommer skriva mycket om min vardag med ADHD och Asperger, skolan osv. Detta inlägget blev väldigt kort pågrund av att jag ska in till stan.
Vi hörs, ha det bra!

Likes

Comments