Då var det dags för ett nytt inlägg då jag känner att jag måste skriva av mig. Detta är en av anledningarna till min depression som jag kanske har nämnt lite om innan men som jag tänkte ta upp lite mer nu.

Det här med vänner. Under alla skolår hade jag väldigt många vänner faktiskt, var inte många dagar på året man inte hade någon att leka med. Men nu, och några år tillbaka, så har jag faktiskt ingen. JA, några få vänner har jag. Men vi träffas knappt aldrig, dels för att vi bor i olika städer. Men jag saknar det där att bara spontan hänga med någon. Jag hatar att vara inne på facebook, instagram & snapchat under helgerna för att se bilder på när folk umgås, festar eller gör något annat kul. Jag vet att jag egentligen inte borde klaga för jag har Nicklas, och nu Leia. Men jag blir svartsjuk på folks umgängen. Jag vill också ha en tjejkväll. Jag vill också ta en fika och snacka skit. Jag vill också festa. Jag vill också hitta på utflykter eller resa med någon kompis. Jag har alltid velat åka till London tex, men har jag någon att göra det med? Nej. Jag hatar mig själv att jag är som jag är. Jag är otroligt avundsjuk på Nicklas och alla hans umgängen. Vill också ha det han har.. De personer jag pratar dagligen med är min mamma, pappa och såklart nicklas. Ingen mer. Jag vet att jag inte är så bra på att ta kontakt med människor, men jag försöker. 

En anledning till varför folk har glidit ifrån mig gissar jag har med att jag är just - deprimerad. Att jag klagar hit och dit. Men jag mår ju inte bra och det är då vänner är det bästa som finns. Att det ska finnas någon där som man kan prata med. Ett "hej" hjälper, tro det eller ej. 

I höst ska jag förhoppningsvis plugga och jag hoppas att jag kommer lära känna många roliga personer då. Jag behöver mer människor i mitt liv.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hej!

Nu var det ett tag sedan jag skrev här men tänkte att det kanske är dags då det har hänt en del sedan dess. Jag fick höra att det är starkt av mig att skriva om detta öppet och att många känner igen sig. Det är inte vanligt att skriva om psykisk ohälsa öppet så det är därför jag gör det - för att de finns dom människorna som känner igen sig och behöver läsa om andra personer som har det som dom. Jag vet att man känner sig ensam, men man är inte det.

Vart ska jag börja? Min ångest har växt otroligt mycket den senaste tiden. Jag gråter i stort sett varje dag. Vissa dagar kommer jag inte ens upp från sängen och jag vägrar gå till jobbet. Droppen blev för veckor sedan när jag fick reda på att jag inte får förlängt. Jag blev otroligt ledsen även fast jag hade förväntat mig detta. Jag blev tyst och sa inte mycket till jobbarkompisarna. Det hela slutade med lite missförstånd och helt plötsligt var det knappt ingen som pratade med mig på 2 veckor. Jag kände mig otroligt utmobbad och jag vägrade gå till jobbet på hela förra veckan förutom i onsdags. Jag grät hela vägen till jobbet, grät sammanlagt 3 gånger på jobbet och sen började jag gråta när jag kom hem igen. Jag låste in mig på toan och grät där inne medans Nicklas gick en promenad med en kompis. När han kom tillbaka var jag fortfarande inlåst och nu när jag tänker tillbaka på det så hör jag hur rädd han var när han låste upp dörren till badrummet och fann mig på golvet. Han trodde att jag hade skadat mig, vilket jag inte hade måste jag tillägga.

Torsdagen kom och jag var hemma. När Nicklas kom hem var han lite smått förbannad och sa att jag verkligen måste till jobbet imorgon och lösa allt. Han skulle till och med följa med mig. Jag blev så arg och ledsen att jag nästan tog sönder diskmaskinen då jag bara smällde ihop den, han försökte krama mig men då skrek jag "släpp mig" och slog till honom på sidan av låret eller vad det nu var. Allt gick så snabbt så varken han eller jag kommer ihåg. Blev bara ännu mer ledsen när jag insåg vad jag gjort och efter ett tag lugnade jag ner mig. Men jag skulle inte jobba på fredagen, det var en sak som var säker.

Men igår gick jag till jobbet. Gick och pratade med mina chefer det första jag gjorde. Satt där och lipade och fick tillslut fram sanningen. Jag lider av otrolig ångest och depression. Jag vantivs på jobbet. Så nu förstår dom varför jag är borta minst 2 dagar i veckan. Även allt annat löste sig igår som hade med missförståndet att göra så det är en liten lättnad. Men detta resulterade i världens huvudvärk som nu suttit i i 24 timmar och jag spydde tre gånger imorse. Jag gissar att det är en lättare form av migrän då även mina ögon har svårt att koncentrera sig.
Imorgon ska jag till doktorn, för att dels få en remiss till en psykolog. Jag har äntligen vågat ta steget. Bättre sent än aldrig. Jag ska även på en intervju till ett sommarjobb i jönköping.

Det blir nog bra tillslut.

Likes

Comments

varnar alla för ytterligare ett deprimerande inlägg.

Just nu så känns det inte som att livet kan bli så mycket jobbigare. Jo, självklart om någon i min närhet skulle lämna mig eller gå bort. Men jag tror ni fattar vad jag menar. Jag mår fortfarande väldigt dåligt och jag tänkte nu ta upp några anledningar till varför jag mår som jag gör.

Jag har cellförändringar. Väntar på en 3e kallelse till gynundersökning där dom ska undersöka mig extra mycket då alla mina provsvar sen tidigare visar förändringar i livmodern. Det är förhoppningsvis ingenting farligt då det mesta går över av sig självt men då jag är som jag är så förväntar jag mig att jag har cancer i livmodern som en kär vän till mig hade eller att jag inte kan få barn.

Kollade även upp min ämnesomsättning som jag ska göra någon gång då och då. Jag har haft för låg i flera år. Sen jag gick i 9an har jag för mig? Vilket var 2008. Denna gången visade proverna att jag låg för lågt - vilket kan förklara till varför jag mår som jag gör. Mer yr, trött, energilös, frusen än vad jag varit på länge. Gått upp 12kg på kort tid. Detta är symptom på låg ämnesomsättning för er som inte vet. Jag ska ta nya prover om 1 månad ungefär för att se om det visar samma resultat och isåfall får jag öka dosen medicin.

jag har även fått otroligt ont i min rygg. Haft det i två veckor nu. Var hemma hela förra veckan från jobbet pga detta. Var även hemma igår och idag. Men igår pratade jag med en sjukgymnast så jag ska dit den 22februari så dom får kolla på den. Detta gör i alla fall att jag inte kan träna som jag vill. I och med att jag har varit hemma så mycket också så är jag ungefär 90% säker på att jag kommer bli arbetslös den 31 mars när mitt kontrakt går ut. Jag kommer inte bli förlängd. Om jag blir det så blir jag förvånad, men självklart otroligt glad då jag verkligen inte vill bli arbetslös igen.

Detta är några av de saker som gör att jag mår dåligt just nu. Måste jobba på mig själv för att må bra igen - så att jag kan börja ta hand om min kropp. Jag grät idag när jag inte fick på mig ett par byxor i storlek 42 med stretch och jag var tvungen att köpa en tröja i storlek 44 när jag brukar ha M. Detta är resultatet på min kroppsmisshandel. Och vad vill jag göra? Vräka i mig sötsaker.

Likes

Comments

Postad i: Tankar

Känner på mig att detta kommer bli ett rörigt inlägg men jag ska försöka skriva så bra som möjligt. Bryr mig egentligen inte om någon ens läser detta utan jag behöver bara något ställe att skriva av mig på.

Jag mår dåligt. Psykiskt. Det är nog ingen nyhet för de flesta. I förr går låg jag och storlipade i sängen så jag skakade och knappt kunde andas för att jag berättade för nicklas hur jag verkligen känner. Jag vantrivs i Nässjö, finns ingenting här jag tycker om. Jag saknar mitt liv i jönköping. När jag bodde själv i min lilla, underbara lägenhet på liljeholmen. Vill mest av allt bara flytta härifrån men att få tag i en lägenhet i Jönköping är helt omöjligt.
Jag har extremt svårt att gå vidare för en grej som hände för snart 1 år sedan även fast jag försöker. Jag är otroligt svartsjuk av mig och jag har inga vänner att umgås med (förutom 1, du vet vem du är) vilket gör att jag känner mig oroligt ensam och jag har bara nicklas. Så när han vill iväg och göra saker med sina vänner blir jag bara tjurig och irriterad för jag vill ha honom för mig själv, även fast jag innerst inne vill att han ska ha kul med sina vänner. Så om ni läser detta, jag har aaaabsolut ingenting emot er! Jag tycker om er grymt mycket. Men min svartsjuka tar över ibland.

Allt detta gör att jag mår dåligt och jag har tagit ut det på min kropp. Jag orkar inte bry mig om mitt utseende längre, skiter fullständigt i vad jag stoppar i mig för mat. Motivation till träning har jag inte heller. Jag har blivit den där soffpotatisen som jag var förr. 10kg har jag gått upp på bara några månader och jag verkar inte ens vilja bli av med dom. Jag sa till nicklas igår att om jag mår såhär jag gör nu och väger lika mycket i april så kommer jag inte springa Tough Viking. För jag kommer inte klara av det. Så otränad är jag just nu, det hade inte ens varit roligt att springa.
Jag vet att jag måste hitta något som funkar för mig. Balans mellan kost, träning och livet. Men det är svårt

Jag har även bestämt mig för att jag antagligen kommer plugga om 1 år, vilket betyder att jag måste läsa Naturkunskap B på vuxenutbildning snarast möjligt och även göra högskoleprovet. Jag ska även plugga i höst så jag kommer ha fullt upp framöver. Men jag ser fram emot det. Jag måste ta tag i mitt liv, göra något, bli något.
Men fram tills dess får jag fortsätta jobba fram till 31mars och sen får vi se vad som händer. Antingen får jag fortsätta jobba eller så blir jag arbetslös. igen

Likes

Comments

Hej! Det var längesen.. Tänkte att jag skulle försöka ta upp bloggandet lite nu igen när jag har lite andra planer för mig istället för att gå på en strikt diet som verkligen inte funkar för mig. Då jag har gått upp 10-12kg sen i feb/mars har jag nu bestämt att;

Jag ska från och med imorgon & 3 månader framåt börja med Viktklubb! Ska äta 1300kcal dagligen och jag får äta exakt vad jag vill, men inom kalorigränsen. Jag tror att detta kommer passa mig perfekt då jag inte behöver leva på kyckling och ris.

Ska denna vecka bland annat äta lax, köttfärsås, rostbiff med potissallad, spenatgratäng och på lördagkväll ska vi göra en egen pizza som är inom mina kalorier!
Då jag kommer äta väldigt lite jämfört med vad jag är van vid (1900kcal enligt mitt kostschema) så kommer jag dra ner lite på styrketräningen och öka cardion istället. Lite styrka blir det såklart då jag inte vill tappa allt för mycket. Har trots allt Tough Viking att se fram emot i slutet av april där det krävs en hel del styrka.

Avrundar detta inlägg nu genom att säga Lycka till Emma, jag tror faktiskt att du kommer klara detta jättebra :)

Likes

Comments

Postad i: Kost, Träning

tjejveckan är här och jag mår piss. Har så ont i magen att jag bara vill lägga mig i fosterställning och gråta och spyan är i halsen hela tiden. Detta började redan igår men lyckades ändå få till ett bra pass på gymmet efter jobbet igår. Men idag fixade jag bara att göra två övningar på gymmet sen sa kroppen ifrån. Så istället fick det bli en promenad och vad gjorde ja inte då? Jo jag gick in på Ica och köpte godis. 11 dagar klarade jag mig utan det nu. Men det var inte ens gott och jag slängde påsen efter några bitar. Måste lära mig att stå emot pms hjärnan ;p

Nu ligger jag i alla fall i soffan och äter en sallad och kollar ikapp alla Vikings avsnitt jag missat. Imorgon ska jag jobba igen och så tar vi nya tag med kosten och träningen :)

Likes

Comments

Postad i: Kost, Träning

då är vi inne på dag 4 med förbättrad kost och stenhård träning. Vågen visar -2.6kg ✊ så något gör jag rätt i alla fall även fast det är väldigt svårt att sköta kosten när jag jobbar som jag gör. Det är bara fortsätta kämpa som jag gör så når jag snart första målet. Är ju 2.6kg närmre det nu än vad jag var i måndags 😄

Har även varit godisfri i 1 vecka nu.

Likes

Comments

Postad i: Kost, Tankar, Träning

Har redan börjat fundera lite på mina mål som jag ska ha under 2017. Inga alltför stora mål utan såna som jag faktiskt kan klara av bara jag vill.

Idag började jag på diet igen. Jag vet redan nu att jag kommer vilja ge upp inom några dagar men jag måste försöka denna gången. Vågen visar somsagt en hemsk siffra och så mycket jag har gråtit över den i helgen vill jag inte göra igen. Hemskt egentligen att siffror betyder så mycket för mig även fast jag inte vill bry mig. Vill kunna skita i vågen och låta spegeln/bilder Visa resultatet men jag måste ha 100% koll. Förhoppningsvis kan jag minska vägningen efter att jag gått ner de 10kg som jag lagt på mig.

Här kommer i alla fall mina mål som jag kommit på hittills;

◾Nå mitt viktmål

◾Springa Tough Viking för 3e gången och klara mer hinder + slå tiden

◾Utbilda mig till hälsocoach (gärna pt och kostrådgivare med)

◾Bli så sockerfri som möjligt


◾Bli gladare och positivare

◾Bli bättre på att spara pengar

◾Så att jag blandannat kan resa mer

Likes

Comments

Postad i: Kost, Träning

som jag skrev i inlägget innan så har jag haft grymt svårt att hitta tillbaka till motivationen när det kommer till Kost och träning. I januari/februari när jag var sjukskriven bodde jag hos Nicklas och då gick allt hur bra som helst! Jag var nere i den lägsta vikten hittills under min viktnedgångsperiod. Skötte kosten helt och hållet då jag inte vågade fuska pga att jag bodde hos Nicklas som hade koll på mig.

Nu väger jag runt 8-10 kg mer!! Vilket är hemskt! Jag har inga problem med att fuska längre. Jag och Nicklas bor nu ihop men han är iväg och jobbar mån-tor så då fuskar jag hur lätt som helst. Blir alltid lika förbannad på mig själv varje gång, ändå gör jag om det.

Jag måste hitta tillbaka glädjen till allt. Jag vet själv att jag mådde hur bra som helst innan. Jag trivdes till och med med kroppen. Det var så otroligt roligt att märka att alla kläder började sitta löst. Jag får inte ens på mig vissa plagg längre som jag köpte under denna period. Det är dags att skärpa till sig. Har precis avslutat ett äckligt svettigt benpass och känslan i kroppen nu är helt underbar. Skakig, svettig och nöjd. Precis som det ska vara.

Bilden visar när jag vägde som minst. Jag ska dit igen. Det är första målet ✊

Likes

Comments

Postad i: Tankar

Tänkte försöka mig på detta med att blogga igen. Det kommer inte bli många inlägg, men jag behöver någonstans att skriva av mig på så folket på facebook inte behöver se det. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja men jag får ge det ett försök.

Allt började väl egentligen för 4-5 månader sedan då jag sa upp mig från mitt jobb då jag var otroligt trött på det och mådde dåligt över att vara där. Såg tillfället att börja ett nytt liv genom att flytta till Nicklas men redan efter andra dagen som sambos gick det åt helvete. Så det slutade med att jag flyttade hem igen. Hela mitt liv rasade under några dagar och det är sedan dess jag har mått väldigt dåligt. Inte blev det bättre av att jag nu var arbetslös och bara gick hemma hela dagarna. Jag gick från att vara en glad person med motivation till kost & träning till att få gråt & tjurattacker hela tiden. Min motivation till träningen och kosten försvann helt också. Förvandlades även till en otroligt svartsjuk flickvän som inte litar på något, vilket jag hatar.

I 4 månader har jag nu försökt att få tillbaka den glada Emma igen. Men sen dyker det alltid upp något litet, och oftast larvigt, som gör att jag blir förbannad och ledsen. Hur mycket jag än vill må bra så går det inte. Jag har fortfarande inget ordentligt jobb, jobbar bara extra. Så jag har inga pengar att leva på. Räcker precis till räkningar.
Jag valde att flytta till Nässjö igen för att jag vill bo med personen jag älskar även fast jag hatar staden. Försöker trösta mig med att jag i alla fall inte kommer bo där resten av mitt liv.

När det kommer till kost och träning så har jag verkligen noll motivation. Jag försöker, men kommer inte igång igen. Sköter mig 1-2 dagar, sen är jag tillbaka på ruta 1 igen. Vågar visar bara mer och mer plus och egentligen mår jag piss över det. Men jag orkar inte kämpa för att det ska visa minus. Jag sitter hellre och tröstäter, precis som jag gjorde förr i tiden.

En till sak som gör att jag mår dåligt är att jag inte gör något med livet. På fredag skulle jag egentligen börja plugga i Göteborg till pt, kostrådgivare osv. Men jag var tvungen att hoppa av för jag har inget jobb så jag kan försörja mig på, Likadant var jag tvungen att hoppa av skolan i australien för att jag inte hade några pengar. Varje gång jag hittar något jag vill göra så är det något som stoppar mig.

Flera personer har sagt till mig att jag borde gå till en psykolog och prata. Men jag vågar inte. Jag vill inte sitta framför en främling och prata. Men att skriva ut detta på internet är inga problem. Konstigt egentligen, för här kan ju alla läsa det. Många tror att jag är ute efter uppmärksamhet, men det är jag verkligen inte. Jag behöver bara skriva av mig för då känns det bättre. Jag tvingar ingen att läsa.

Likes

Comments