Godmorgon!

I skrivande stund sitter jag med den andra koppen morgonkaffe och försöker utnyttja mina produktiva timmar på ett vettigt sätt. I och med att jag är morgonmänniska måste jag genomföra allt viktigt som ska göras under dagen på morgonen, helst mellan kl.8 och kl.12. Efter det är det kört. På eftermiddagen är jag en hemsk människa som inte orkar göra någonting, t.o.m. att tänka är för mycket begärt av mig. Följande gång ett "produktivitets-fönster" öppnar sig är mellan 17 och 19 på kvällen. Jag har liksom fått lära mig att anpassa mina planer till att matcha mina produktiva timmar. Det är hemligheten till min "duktighet" som många i min närhet har kommenterat och förundrat sig över. Jag har lärt mig hur jag fungerar som effektivast.

Well, jag har en timme kvar av produktivitet nu. Den timmen ska användas till träning. Eftersom min kvällspromenad blev snäppet längre än planerat igår tänker jag vila benen lite och istället köra lite arm- och magmuskelträning hemma. Det behövs verkligen kan jag säga. Mina armar är pinsamt svaga. Sådär på den nivån att jag knappt orkar lyfta ett mjölkpaket. Synd bara att det är så frrrrrruktansvärt tråkigt att träna armar. Nåja, det måste göras så det är bara att bita ihop och tänka på något annat. Nu kör vi!

Vi hörs!

Bloggaa matkapuhelimesta - Nouwilla on ehkä Ruotsin paras blogi-sovellus - napsauta tästä!

Likes

Comments

Min helg spenderades i arbetets tecken. Jag försökte ändå hålla min ungdomlighet vid liv så på lördagkvällen "tvingade" jag ut Anders och hans kämppis på en öl. Det var nog fem före att jag skulle babbla käken ur led, så glad blev jag av att få lite jämnårigt sällskap efter att ha varit så gott som isolerad från omvärlden i en vecka. Det är inte hälsosamt för mig att inte få se folk på en daglig basis.Hursomhelst, kvällen avslutades tidigt iom att jag hade jobb följande dag. Söndagen blev sedan mer händelserik då jag direkt efter jobbet for på en lenkki med Miika. Sedan slog jag säkert snabbhetsrekord i att göra mig klar eftersom jag hann duscha, stretcha, sminka mig, äta och gå till baren där jag skulle möta Titus, allt detta på lite under en halvtimma. Efter lite planering, lite öl och lite allmänt slöande kom jag hem och stupade i säng innan 23. Jag var heeelt slut efter den dagen och veckans sömnbrist hjälpte inte riktigt situationen heller.

Nåja. Nu har en ny vecka påbörjats. Dags för nya tag. Idag var jag helt ledig, så jag bjöd över mina Bullor på kaffe. Jag hade erbjudit mig att vara värdinna delvis för att "så får jag lägenheten städad i samma veva", haha. Det krävs liksom besök för att jag ska ta tag i det här kaoset jag lever i till vardags. Jag slog t.o.m. på stort och bakade en blåbärspaj, vilket var uppskattat. Anledningen till varför jag har vänner överhuvudtaget är väl för att jag matar dem. Skämt åsido.

Sara och Annica har nu traskat hemåt och jag funderar på vad jag ska göra av resten av min dag. Det lutar mot en lååång promenad. Jo, så blir det. Hoppas lenkkiskorna har torkat efter gårdagens regnskur. Alltså låt mig få klaga lite över den finska sommaren: Igår fick jag ta vinterskorna på mig då jag skulle fara och träffa Titus. Fattar ni; VINTERSKOR. Okej, det var inte för att det var kallt utan för att alla andra skor var genomblöta då det regnat från och till hela dagen och jag hade inga andra torra. Men ändå. Att inviga vinterskorna i augusti känns inte helt jees.

Nej nu ska jag nog gå ut och leka hurtbulle. Vi hörs!

Likes

Comments

Det är nu en månad sedan jag nådde mitt mål som jag strävat efter flera år; nämnligen att genomföra ett halvmarathon. Sedan dess har jag haft helt sjukligt hög träningsmotivation. Jag har ställt upp nya mål. Den här gången är det inte fokus på att öka distansen (Helt ärligt så var 21,1 km ganska tillräckligt. Räcker gott och väl åt mig. Jag sparar helmarathonet till min fyrtioårskris.), utan fokus ligger på att jaga tider. Nästa år ska jag springa halvan snabbare. Gärna mycket snabbare Jag vill dessutom kapa bort massvis från min 10km-tid. Jag hoppas bara att min motivation håller i sig och överlever de stressiga perioderna jag har framför mig. Att förbli skadefri nu en tid framöver skulle också vara helt jees. Jag blir så fruktansvärt påmind om hur mycket löpningen betyder för mig varje gång jag råkar ut för (både större och) mindre skador. Tack och lov har det bara varit lite mindre fot-krångel nu i sommar (eller iallafall efter mina fantastiska skavsår som orsakade mig en antibiotikakur i maj) som blivit bra efter några dagars vila. Jag borde lära mig att skynda långsamt med mina förbättringsförsök så skulle det kanske inte hända så ofta. Men det är svårt då man är otåligheten själv. Well, jag ska försöka skärpa mig nu. Påriktigt.

Nu kör vi! Så taggad!

Likes

Comments

Glad fredag på er, go' vänner!

Jag hade ett superbra arbetspass igår kväll. Efter en ledig dag utan kontakt med omvärlden hade jag hade massa energi och var överdrivet social. Att ha sin egen person som arbetsredskap kräver ganska mycket ibland. För det mesta är det inga problem eftersom jag är väldigt extrovert och får energi av att umgås med människor. Men vi alla har ju dåliga dagar då man har noll tålamod och helst av allt vill dra en filt över huvudet och sova ca tre månader. Men hur som helst, igår var en sådan dag då allt gick som på räls och jag for hem med gott humör. Eller tja, jag gick till busshållsplatsen med gott humör, bara för att inse att det var 19 minuter tills nästa buss skulle gå. Well, tänkte jag, det är ju iallafall en fin kväll så jag ska väl klara av att sitta ute och vänta. Nåja, bussen kom och jag kom till Alberga där jag skulle byta till en annan buss. Som jag fick vänta på i 18 minuter. Argh. Halv elva staplade jag in i min lägenhet med begynnande huvudvärk och stupade i sängen så gott som genast.

Bara för att inte somna.

Det finns få saker som jag tycker är så tråkigt som att gå och sova. Don't get me wrong, jag älskar att sova, det gör jag. Men att gå och lägga mig. Fy faaasen. För de flesta människor innebär läggdags en härlig känsla; att få krypa ner under täcket, vända sig några gånger för att hitta den perfekta positionen och sedan ligga och blunda i kanske 5 minuter innan man faller in i en så djup sömn att inte ens en jordbävning skulle väcka en. Den som skulle ha det så bra.

Det tar alltid minst en timme för mig att somna. Den senaste veckan har det tagit ungefär två timmar. Det är så sjukt frustrerande. Det är svinjobbigt att bara blunda i flera timmar och hoppas hoppas hoppas att man inte behöver ligga vaken så länge i natt. Nåja, man vänjer sig. Det har varit såhär sedan jag var 10 år gammal. Jag har testat alla "husmorsknep". Det är bara att bita sig i läppen och acceptera att det är så här jag funkar och fortsätta gå och lägga sig en timme tidigare än vad man borde för att få sova rätt antal timmar.

Okej, slutklagat.

Jag är ledig denhär fredagen, men har inget inplanerat. Kanske bara bra, så jag orkar tillbringa helgen i arbetets tecken. Dessutom är jag smått traumatiserad av de senaste helgernas onödigt vilda partajande. Borde seriöst köra en detox nu i augusti så jag orkar hela hösten sedan. Well, vi ser hur det går med den saken. Jag hade tänkt fara ut och springa, men det öser ner utomhus så jag får nog vänta lite.

Ha en trevlig fredag nu hörni och gör ingenting som inte jag skulle ha gjort!

Likes

Comments

Godmorgon!

Eller sådär i ärlighetens namn är det inte morgon. Det är nästan eftermiddag. Men eftersom mitt arbetspass börjar först kl.17 idag har jag tagit mig friheten att springa runt i lägenheten med pyjamasbyxor tills det är dags att fara iväg. De fabulösa byxorna matchas med världens mest urtvättade bandtröja som har varit i min ägo sedan jag var 14 år. Konstigt nog passar den ännu. Som ni märker är detta inte en modeblogg. Inte ens nästan. Det skulle vara sjukt svårt att upprätthålla en sådan med en studerandebudget. Tänk er bara; "tjatjabloggen här är min dagens outfit: samma tröja som på de senaste 5 bilderna eftersom jag äger typ två tröjor och den andra är i tvätten".

Hur som helst.

Jag tycker det är lite irriterande att behöva återgå till kvällstidsjobb efter att under hela juli månad börjat kl.11. Det var sååå behändigt att kunna sova ut på morgonen och samtidigt ha kvällen fri och kunna hitta på saker med människor som har nine-to-five-jobs. Nu är det så att jag traskar runt i pyjamasbyxor och sliter på lägenhetsgolvet tills det är dags att hoppa på bussen. Iallfall nu då jag har en tvångsvilodag. Vanligtvis brukar jag försöka få träningen avklarad på morgonen, men idag får jag inte springa. Jag har haft lite problem med fötterna (eller well, vristerna kanske mera) den senaste tiden och vill inte förvärra situationen. Jag var på en test-jogg igår kväll för att kontrollera läget och mina kära fossingar uppförde sig exemplariskt då, men jag känner att jag vill inte gå för hårt ut ännu. Så nu sitter jag här och är 5 före att börja klättra på väggarna. Rastlös rastlös rastlös. Jag behöver ett nytt projekt. Tips mottages gärna.

Få se nu ur länge jag orkar upprätthålla det här bloggandet den här gången. Jag gissar typ aktivt i 2 veckor och sedan ganska half-assed i några månader. Vi tsiiigar.

Vi hörs!


Likes

Comments

Ännu en gång startar jag från början!

Bloggandet har funnits i mitt liv i snart 10 år. Jösses. Det är väl det ultimata tecknet på att man börjar bli gammal, att man kan tala om saker om hände för 10 år sedan. Bra att börja första inlägget med en ålderskris. Det ger iallafall en realistisk bild av hur de flesta inlägg kommer se ut. Nåja, åter till poängen.

Min första blogg startade jag som 11-12 åring. Sedan dess har jag haft en del olika bloggar som jag raderat vartefter för min egen säkerhets skull. Pinsamhetsnivån skulle bli alldeles för hög om någon skulle se vad Emma, 12 år skrev. De två senaste finns dock kvar och jag finner det otroligt underhållande att se tillbaka på gamla inlägg och se vem jag var då och skratta åt hur vuxen jag trodde att jag var. Jag använder bloggar som ett ställe att häva ur mig små anekdoter, skriva av mig och dokumentera min vardag, mest för min egen skull. Ifall någon annan läser eller ej bryr jag mig inte så mycket om. Vänner brukar väl kika in nu som då. Riktigt viktiga inlägg som jag anser folk borde läsa brukar jag dela med mig av på facebook.

Efter en lång tid på blogg.se fick jag nog och har efter en längre bloggpaus flyttat över till konkurrenten. Jag vet inte hur mycket presentation som krävs av mig i och med att det är mest vänner som läser. Men ifall någon vilsen själ irrat sig in på min blogg så drar jag en kort sammanfattning;

Emma, 21 år. Har bott i Helsingfors nu i två år, men är ursprungligen från en liten by utanför Vasa. Studerar socialt arbete och påbörjar tredje året om ca en månad. Jobbar vid sidan av studierna som personlig assistent åt personer med funktionsnedsättningar. All min lediga tid går åt att träna (jag lever och andas löpning, det är egentligen mitt enda intresse i livet vilket är ganska sad), dricka kaffe och umgås med vänner. Dessutom sitter jag i Studorgs styrelse i år som gulismami, så min höst kommer vara fullspäckad med gulisevenemang. Personlighetsmässigt är jag en intressant blandning av glad och bitter. Jag är alltid rastlös. Jag krisar alltid. Min humor består till största delen av dåliga ordvitsar och sarkasm. Jag har en inre pensionär som jag släpper ut ibland (t.ex. har jag ägnat 10 dagar åt att sticka en halsduk på 2 meter den här sommaren). Månne det räcker för nu. Ni lär figurera ut en del längs vägen.

Nu kör vi!


Likes

Comments