Något är fel på mig

När jag tänker tillbaka på min skoltid. Tror det var i 6-7:e klass någon gång (Jag är född 87) som jag började känna att något kanske inte stämde, men jag kunde inte söga vad. Det är lätt att ignorera och jag försökte passa in men jag var ofta trött och hade svårt att koncentrera mig. Minns att jag brukade gå från lektionen och låsa in mig på en toalett. Där kunde jag sitta till någon lärare sökte mig. Jag tror att detta utlöste mobbningen, att jag blev utfryst av klassen. Jag kände mig trögtänkt men blev bara irriterad över att jag fick sitta med en extra lärare. Jag könde mig dum och började skolka från skolan för att slippa. Mina föräldrar visste inte det. Jag började högstsdadiet och bytte klass. Mitt mående var detsamma som tidigare. Jag var ofta borta från skolan och fick extra hjälp för att klara högstadiet. Något jag länge mådde extra dåligt övet var att när jag väl orkade koncentrera och plugga inför prov och även fick bra betyg. Då blev jag anklagad för att fuska. Jag fötstår inte än idag varför lärarna trodde det?. Jag har aldrig fuskat i skolan. Jag kom in på gymnasiet och där blev det extra påtagligt att något inte stod rätt till. Jag sökte hjälp hos skolsköterskan men fick höra att jag kanske bara var lite skoltrött och skulle bita ihop. Samma mönster med frånvaro upprepades under i princip hela min gymnasieutbildning. Jag började notera mitt mående i dagböcker. Obeskrivlig trötthet, seg i huvudet, koncentrationssvårigheter, kunde vara kall men samtidigt svettig. Minnessvårigheter, svaghet i kroppen, torr hud, humörsvängningar, extremt sötsug. Listan är lång. Jag kan knappt förstå hur jag tog mig igenom gymnasiet med hyfsade betyg och att jag dessutom vann pris som bästa säljare med mitt helt egna uf-företag är helt obeskrivligt. Jag kämpade mig igenom skoltiden och hade hög frånvaro. Jag var ingen favorit elev och upplevdes säkert som oengagerad. Till de lärarna vill jag bara säga att jag önskar att ni hade pratat och lyssnat på mig. Efter den efterlängtade studenten fick jag sommarjobb inom kommunen och jag ville verkligen jobba och försökte bita ihop. Flyttade hemifrån och jag blev sämre. Orkade inte bry mig om hur jag såg ut. Bara ibland när jag skulle iväg på fest och liknade. Ingen såg ju mig när jag stannade hemma. Tog på mig mer jobb och en månad jobbade jag varje dag utan ledighet. Därefter blev jag sjukskriven för utbrändhet i en månad. Detta var alltså sommaren 2006. En obeskrivlig känsla i kroppen skrek att något är fel.


Fortsättning i nästa inlägg.


Tillsvidare. Ta hand om er!


#trött #känslor #obeskrivlig #orättvist 

Likes

Comments