Header
View tracker

​Finner mycket inspiration i dessa bilderna. Om man bara hade lite mer pengar att spendera på just detta så hade jag garanterat köpt hela kollektionen. Var inne i butiken i varuhuset EGER i Oslo och fann så mycket fint. Upplägget i butiken är verkligen kliniskt rent, vilket jag gillar. Sedan gick jag inte heller ut med huvudvärk som man lätt kan göra i butiker som ex. HM där alla kläder hänger huller om buller, smäckat på alla väggar från golv till tak. Slutade med att jag fick en t-shirt med mig hem, med trycket NIRVANA över bröstet. På den näst sista bilden till vänster har modellen faktiskt den på sig, märkte jag nu. Alla tummar upp 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Kan inte säga något annat än WOW och grattis till detta fantastiskt lyckade samarbete. H&M släpper den 5:e november den mest, enligt mig, exklusiva kollektionen hittills tillsammans med Balmain Paris. Plaggen ovan är de som jag fastnade mest för när jag bläddrade igenom de 68 plaggen som kollektionan allt som allt består av. Framfötallt färgskalorna är riktigt klockrena och likaså är materialen. +++++ starka plus från mig 

Likes

Comments

View tracker

Köpte äntligen detta underbara & gråa armband i Köpenhamn på Magnolia 2nd hand men helt otroligt att det knappt är använt för den lilla summan pengar som jag betalade.. Så nöjd!

Likes

Comments

It honestly hurts so much, through my hole body when thinking we will never be 17 years old, living in London again. I don’t know how to take it all in. It’s impossible. My brain is trying its best to process and face that this is the end of a ten months long dream. A dream I’m not ready to wake up from just yet, none of us are. Somehow it feels a lot like we left London all so sudden, even though we have been aware of this day since the minute we got on the English soil. Knowing we won’t go back here after vacation like we used to, not upsetting the american students in the library while laughing when catching up our last holiday back in Sweden, no shopping at Oxford Street in the middle of the week or no roast dinner on a sunday.

But I’ll return here one day. I know the city will remain and so will all our memories. A suddenly-not-working-iphone won’t change that, even if it took all pictures down with it at the same time. London will always be the biggest part of my heart and I consider myself so lucky to be able to call this lovely city home. This is where we opened our hearts, put ourselves on the line, cried, laughed, ate pizza and danced to dawn. This is how I will remember the best year of my life, therefore I want to give a MASSIVE thank you to my parents for making this possible and also to everyone who brightened every little second of every day. You are all important, just remember that. And a big thank you London for being the absolutely best city and for being so bloody damn good to me.


Likes

Comments

Ett paradis 1 timme med tåg från London

Igår satte jag väckarklockan på 07.15 för att hinna i tid till tåget som jag, Sofia och Ida skulle ta med destination Brighton. Trots att det var nära att vi missade tåget så var vi till slut i alla fall framme i det som jag kallar det engelska paradiset strax efter halv 11. Vi strosade direkt ned mot stranden och den berömda piren som vi hittills bara hade sett bilder på, men det var verkligen så fint! Synd att vädret var som det var, det vill säga blåsigt och mestadels mulet. Men då och då tittade solen fram och värmde faktiskt ordentligt!

Var så otroligt lycklig för piren var så identisk med den som är med i Hannah Montana, alltså Malibu Pier. Spelmaskniner, små stånd och även karuseller hittade man där! Jätte mysigt och så fint vatten framförallt. Har fler bilder som jag tänkte ladda upp i ett annat inlägg, kanske ikväll eller imorgon för nu ska jag sätta mig i en taxi möta upp mina föräldrar som precis landade. Nu tar jag mitt pick och pack och lämnar Barnes, kanske inte för gott men i alla fall för detta året. KRAM

Likes

Comments