Header

Jag bara älskar att hålla på och pyssla och dona till vår lilla prinsessa. Att äntligen ha bäddat och fixat till spjälsängen ordentligt. Och hur mysigt blev inte det? Detta må vara den mysigaste hörnan i vårt hem, så mysig så att man själv vill krypa ner och provsova i hennes lilla och fina säng. Där kommer vår älskade dotter att sova gott.

Kram Emma 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Tänk att jag idag redan går in i vecka 36 med vår älskade lilla bebis i magen. Nu räknas veckorna ner i rasande fart och det är nu bara 4 veckor kvar tills vårat lilla hjärta är beräknad att komma ut till världen.

Jag hoppas dock att den här sista månaden ska gå hyfsat fort. Likaså som jag tycker att princip hela graviditeten har gått. För jag både längtar enormt mycket efter henne samtidigt som kroppen i sig är så himla utmattad och trött nu. Både psykiskt och fysiskt såhär nu mot sluttappen. Svank och rygg är jag också enormt trött i nu. Så mina så kallade aktiviteter om dagarna är för det allra mesta - sleep, eat and repeat.

Annars känns det så himla härligt med en så sprallig, livfull och aktiv bebis inne i magen. Vilket man njuter av att hon förhoppningsvis mår jättebra där inne.

Kram Emma 

Likes

Comments

Blev så grymt sugen på lussebullar. Så fick till ett ryck och det fick bli ett gäng idag. Grymt mumsigt att smaska på tillsammans med ett kallt glas mjölk eller en kopp te.
Perfekt såhär en fredagskväll och inför Idol finalen!

Kram Emma 

Likes

Comments

Helt otroligt att vi redan har gått in i december månad. Jag menar det känns precis som om att vi har hoppat över några månader och gått direkt från sommar- till vintertider. Kan ni förstå att det bara är 1 månad kvar utav detta året. För att vi sedan ska inviga år 2018. Wow säger jag bara.

Dagen började med lite bak. Det blev sockerkaka i lite annorlunda version, i små små söta bakformar istället. Med lite glasyr och röd karamellfärg i också vips så blev det nästan som små cupcakes. Såå himla fina och söta!

Det du behöver för att göra dessa är:

Sockerkaka:
• 2 ägg
• 2 dl socker
• 1 dl mjölk
• 50 g smör
• 2,5 dl vetemjöl
• 2 tsk bakpulver
• 2 tsk vaniljsocker

Glasyr:
• 200 g Philadelphia ost
• 6 dl florsocker
• 1 matsked färsk citronsaft
• karamellfärg (om du vill ha lite fräck färg som topping istället för ”vanlig” vit)


Du börjar med att sätta ugnen på 175 grader.
Vispa sedan ägg och socker tills det blir en fluffig konsistens.
Smält smöret och låt det svalna.
Tillsätt sedan mjölk och smör i smeten och vispa.
Därefter tillsätter du vetemjöl, bakpulver och vaniljsocker.
OBS! Tänk på att tillsätta lite i taget av mjölblandningen samtidigt som du vispar, så att inte degen ”dör”.

Häll sedan smeten i dom formarna som du vill ha.
Tips! Ta gärna hjälp utav en spritspåse om du använder mindre formar.
Grädda sedan i mitten av ugnen i ca 30 minuter.

Medans kakorna sedan svalnar så vispar du ihop Philadelphia osten, florsocker, citronsaft och hur mycket karamellfärg du själv vill ha tills du får en krämig konsistens.
Använd sedan en spritspåse som hjälp till att få till glasyren snyggt på kakorna.

Sedan är dem som färdiga att servera!

Kram Emma 

Likes

Comments

Nu börjar det verkligen att dra ihop sig. Om 1,5 månad är det beräknad förlossning och lilla prinsessan kan ju komma när som helst fram tills dess och till och med två veckor senare. Detta känns verkligen helt otroligt och fantastiskt att lilla jag ska föda ett barn, en liten liten människa?
Jag tänkte skriva av mig och förklara lite hur jag tänker och känner kring denna enorma livshändelse.
Men var ska man ens börja någonstans?
Som jag skrev så är och även kommer detta att vara en enorm livshändelse och även förmodligen den största jag kommer att vara med om i livet. Så på så sätt är det svårt att få alla tankarna samlade men jag ska försöka ta det från början.
Jag har faktiskt i hela mitt liv velat ha barn, gud vad gammal jag lät där? Haha.
Men som sagt det har för mig känts som det mest självklara i världen på något sätt. När jag väl sedan träffade Timur förstärktes dessa känslorna ännu mer och att skapa en familj med mannen jag älskar var ju precis det jag kände att jag var menad för här i livet.
Jag vet inte om det även är därför jag haft en såpass lätt och fin graviditet. För den har liksom känts så självklar redan från dag ett, dagen då vi såg det där plusset på stickan.
Jag menar, liksom varför gå runt och oroa sig och må dåligt när det är detta jag ska göra och som får en att må bra att bära mitt barn.

En del tycker det är lite overkligt och kan liksom slänga ur sig
”Kan du fatta att du ska ha barn?" Ja, det kan jag. Men jag kan inte fatta att hon snart är här! Det känns faktiskt helt overkligt, men jag har aldrig varit så redo och längtat så mycket efter något i hela mitt liv.
Samma sak är känslan gällande förlossningen. Jag har aldrig känt någon direkt oro, rädsla, skräck eller någonting annat, förutom att jag har känt mig redo.
Jag är inte direkt rädd för själva smärtan, eller att inte ha kontroll, eller att spricka, för oavsett vad som kommer hända eller hur det kommer att hända så är jag redo. Jag känner mig iallafall redo.

Men ja jag kommer självklart att vara med om det mest smärtsamma en kvinna kan gå igenom.
Det går ju liksom inte direkt att backa bandet, eller att ångra sig. Så därför känner jag som så, varför vara rädd och orolig?
Känslan jag har är ju att bara acceptera det som ska hända, att tänka på det på ett positivt sätt och med glädje. För oavsett hur ont jag kommer få och hur min förlossning kommer att gå, så kommer hela den livshändelsen att ge mig min lilla dotter. Jag kommer då att få min lilla dotter upp på mitt bröst för allra första gången och jag kommer få pussa på hennes lilla panna. Hennes pappa kommer även att få pussa henne och hålla hennes lilla hand och vi kommer då äntligen vara en liten familj. Min egen lilla familj. Det är det jag ser framför mig i mina tankar.
Därför kommer förlossningen att bara vara ett berg att bestiga för mig för att kunna ta mig dit.
Så om jag längtar? Ja, verkligen ja, jag längtar otroligt mycket. Jag längtar även efter det värsta jag kommer att vara med om, för jag vet då som sagt att det kommer även att vara det häftigaste jag har varit med om. Det kommer även att ge mig så himla mycket respekt för min egen kropp och främst av allt, det kommer att ge mig min älskade lilla dotter.

Kram Emma 

Likes

Comments