Uppdatering om hur det varit den sista tiden.

Som ni nog alla vet så har jag under en period förra året varit inlagd inom Piteås slutenvård/Psykiatrin ca ett år. Under det året hände mycket, det var bokstavligt talat som en berg och dal bana. Jag mådde inte bra alls, mest mådde jag dåligt över att vara på avdelningen. Jag blir så fort triggad av andra. (En anledning till varför jag inte vill skriva så mycket om mitt mående här så det kan trigga andra).

Innan jag var inlagd den perioden bodde jag på Klubbgärdet i en trea. Jag hade hand om min egna medicinering och jag trivdes rätt bra där i min ensamhet, är mycket själv eftersom jag tyvärr tappat många av mina tidigare vänner (på grund av mitt mående, tror jag då).

Jag hade haft personlig assistent, bott i fosterfamilj, behandlingshem osv. Men just då för tillfället mådde jag ganska bra och sa ifrån mig i stort sett all hjälp för att jag kände att jag klarade av mig själv för första gången på väldigt länge. (Jag skulle aldrig sagt upp min assistans, för det är nu omöjligt att få tillbaka den pga nya lagar).

Sen blev jag inlagd på LPT, varför kan jag inte gå in på. Men jag började bara må sämre och sämre och att vara instängd på avdelningen gjorde mig tokig. Förbannad och ledsen. Läkarna började prata om att jag skulle ha en förvaltare, som i stort sett skulle bestämma allt. Vilket jag inte kunde tänka mig överhuvudtaget, så jag överklagade och vann över dom.

Sen kom det upp på tapeten att jag inte fick bo själv och ta hand om min medicinering själv. Jag skulle alltså på ett boende. Första tanken gjorde mig jätteledsen och rädd. Jag har redan bott på ett boende och bara tanken skrämde mig. Det funkade inte, så jag funderade varför det skulle fungera denna gång?

Men jag gick in med det med ett öppet sinne, jag fick dock vänta länge på att få flytta. Så min tid som inneliggande blev ett år. När det närmade sig med flytten fick jag åka till lägenheten med personal och börja göra i ordning.

I dagsläget får jag inte ta hand om min egna medicinering, vilket jag förstår. Men det gör mig också väldigt less, för det blir lätt tjorv och missförstånd.

Jag fick en egen personalstyrka som bara skulle jobba med mig, tre underbara tjejer som jag verkligen tycker om hur mycket som helst. Det var jobbigt i början med alla nya ansikten, men jag vande mig ganska fort och började trivas rejält.

Tills det kom en ny chef, som förändrade allt. Jag tappade min personal som bara jobbade och var med mig hela tiden. Jag skulle börja ingå i boendet mer och ha det som dom andra har det. När jag fick veta det beskedet så var det tur att jag hade min mormor här som kunde stötta mig i det och hjälpa mig att tänka positivt. För jag blev verkligen ledsen.

Nu har jag haft det så ett tag, och jag trivs inte alls. Jag funderar på att börja kriga igen om att få tillbaka min assistans. Även om jag vet att det inte kommer gå.

Fortsättning följer.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Omöjligt att sova.

Hej allihopa. På sista tiden har jag knappt bloggat någonting för att det har varit så himla mycket. Jag har inte vetat vad jag ska skriva och när. Men just nu när jag känner att jag inte kan sova så kändes det som ett perfekt läge att dra fram datorn och skriva några rader.

I helgen har jag varit med Mamma och Greta, jag var även en sväng på isbanan med mina två allra bästavänner Julia och Moa. Vi tog varsin spark och var ute i det fina vädret som var. Vi var och åt lunch hos min Mammas moster idag, sen åkte jag hem och väntade på att Peter skulle komma klockan 4 så vi kunde laga en god middag tillsammans.

Det är så mycket jag skulle kunna dela med mig om, men som jag inte kan för det finns chans att det kan trigga endel. Men jag kan ju uppdatera er lite grann om vad som hänt den senaste tiden, men det gör jag i ett separat inlägg. Fortsättning följer.

Likes

Comments