Det har varit mycket som slingrat sig runt i min hjärna det senaste. Jag har varit ifrån dethär med att skriva av mig nu och helt plötsligt känns det svårt att sätta ord på mina tankar och känslor. Jag virrar runt inne i ett skal där jag inte riktigt kan hitta ut.
Jag har varit inne på psyket för att få mer hjälp, och när jag väl tog modet till mig att åka in så var det självklart väntetid så jag och mamma åkte hem igen då jag inte kände mig trygg med att stanna där inne för att vänta på min tid. De sa att de skulle ringa tillbaka när det va min tur vilket aldrig hände.
Visst ibland kan jag vara på bättre dagar typ som idag då jag faktiskt kan känna att jag är ganska bra som jag är.
Jag vet inte kanske för att det är sol idag och livet känns plötsligt mycket lättare då. Jag har tillbringat dagen med mamma och vi har pratat om detdär vanliga, det vi alltid pratar om. Ångest. Självklart så har ångesten och självhatet varit hos mig idag med men att få prata om det med mamma och hon ger mig dedär peppande orden pussar mig på nacken och säger att jag är fin som jag är! Jag är bara så glad över att ha en så förstående mamma som jag har och att hon aldrig släpper greppet om mig.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Längesedan sista men nu är det dax för att skriva av sig, alla inlägg blir lite lika dana då jag måste skriva av min ilska på denna sjukdom.
Idag fick jag ångest ja som alla andra dagar, ångesten blir bara större och större och jag får ångest över allt till och med små bagateller som man inte ens borde ha ångest över.
Jag trycker ner mig själv konstant varje dag, varje dag så snurrar det runt tankar om att jag är värdelös, kan ingenting och att jag ser ful och äcklig ut.
Detta påverkar mitt sociala så mycket att jag inte kan sitta med de jag gillar och fokusera på samtalet, istället sitter jag där och fokuserar på allt det negativa.
Min ångest förstör allt och det håller ifrån mig från saker som jag en gång i tiden älskade, som att vara med vänner, köpa kläder, ta kort, säga vad jag vill, se ut som jag vill, jag kan inte ens ta kort på mig själv, jag kan inte visa mig synlig på sociala medier för det är ett monster i min hjärna som säger att jag inte är värd att synas, jag kan inte måla naglarna, ja jag kan rabbla upp massvis som jag får ångest över och det begränsar mitt liv så mycket, det känns som om jag snart inte kommer kunna göra något utan att få ångest.
När jag tänker tillbaka på hur bra jag mådde innan och de vänner jag va med som jag mådde så bra av som jag nu har tappat blir jag tårögd, hur kan man ens förstöra så mycket i sitt egna liv? Jag har ju bara ett liv och varför ska jag låta ångesten styra det?
Det är ju jag som ska ha makten i mitt egna liv..

Likes

Comments

Hejdär, idag är det Sveriges nationaldag och den har jag spenderat hos mina kusiner, då min minsta kusin fyllde 6år idag, stort grattis till henne!
Vi åkte inte dit förens senare på kvällen så på dagen idag har jag hjälp till mina föräldrar då vi håller på att bygga som en teras/altan.
Solen har ju även visat sig på sin rätta sida vilket kändes super bra, solen ska ju stråla i Juni månad.


Likes

Comments

Åhh vilken dag det va igår, mådde så bra!
Även att det regnade va grått och att det var söndag mådde jag så bra. Så skönt att man vet att man kan må bra, har haft så många dagar med ångest som förstört så många dagar det senaste.
Men igår mådde jag så bra peppade mig själv med massa positiv energi. Igår va även sista dagen på praktiken och det kändes med bra att man har det färdigt för denna termin, nu är det cirka bara 2 veckor kvar till sommarlov vilket känns ganska konstigt, detta året har ju gått så fort.
Idag har jag inte så mycket planerat vädret pendlar mellan soligt och molnigt men jag ska nog bege mig ut för en liten promenad med en podd i öronen.
Senare ska nog jag och mamma in till stan för att köpa födelsedags present till min kusin som nämligen fyller år, så imorgon blir det födelsedags kalas för henne med hela släkten, mysigt!

Likes

Comments

Varför måste tonårs tiden vara så jobbig, att man tappar bort sig själv och har svårt att hotta tillbaka. Svårt att få kontroll över tankarna som sätter igång i huvudet. Ikväll kan jag inte sluta tänka på om jag någonsin kommer kunna leva som jag gjorde innan. Då mina vänner var allt jag hade och jag inte brydde mig ett skvatt om vad folk tyckte om mig, mitt utseende eller vad jag stod för. Jag bara levde på och lät dagarna gå som de gick utan ångest.
Egentligen vet jag ju att så fort man lär acceptera sig själv för den man är kommer allt bli mycket enklare men det är så svårt att komma dit, dit där man verkligen trycker bort de negativa tankarna och vinner med positiva tankar.
Vill hitta tillbaka till mig själv, rensa ut negativa saker i mitt liv. För just nu är det alldeles för mycket negativt.
Jag vill komma ut träffa nya människor, ut och resa, jobba, ta körkort ja allt sånt som man vill när man börjar närma sig att bli vuxen. Men istället sitter jag här i soffan egentligen hur uttråkad som helst men negativa tankar över min kropp och önskade bara att man kunde ge de negativa tankarna en Box så de dog och
aldrig mer kom tillbaka.

Likes

Comments

Denna dagen började lite smått jobbigt, Gick upp runt 8 tiden för att sedan ta bussen till skolan 10.45 och satte mig på bussen och fick sedan ett sms om att jag inte behövde komma in. Sån tur att jag fick reda på det i tid så jag inte satt på bussen 1 timme i onödan.
Hade dock fixat till mig lite extra idag för ville vara lite "fredagsfin" så att säga och självklart så kan inte jag bara göra mig fin för mig själv utan jag måste alltid visa det för andra, som att lägga ut på instagram. Instagram som jag egentligen inte gillar så värst mycket.
Tog massa bilder och sedan kom ångesten knackades på dörren.
Får så negativa tankar om mig själv varje gång jag ska visa mig för någon annan. Typ som att vem tror jag att jag är, vad vill jag visa för andra? Typ som att "titta jag kan med va snygg" allt med instagram har blivit en sån press för mig som att jag vill visa ett perfekt liv hela tiden men samtidigt mår jag bara dåligt över att se alla andra som är ute och reser. Grejen är ju den att jag kan ju inte inspireras utav folk utan jag blir mest bara avundsjuk och önskade bara jag var den människan. Det är verkligen något jag måste lära mig att sluta vilja vara någon annan för jag är ju jag och jag är bra som jag är.
Måste försöka tänka bort de negativa tankarna jag har idag över min kropp och utseende.
Något rörigt inlägg men för mig va det bara skönt att få rensa i huvudet.

Likes

Comments

Just idag mår jag bra, jag vaknade upp och kände en känsla av att idag är en bra dag läste lite ut boken (självkänsla på djupet) även att jag bara läst ett kapitel än så länge så känner jag mig så redo på att börja jobba ännu mer med mig själv, hitta tillbaka till den tjej som jag tidigare varit.
Glad, positiv, och framåt.
Denna boken hoppas jag kan ge mig hjälp till att hitta tillbaka och känna mig bekväm med den jag är, att jag inte behöver sukta efter att ha något som någon annan har, att jag ska sluta bry mig om vad andra tycker om mig, för det spelar ingen roll om vad andra tycker för det kommer alltid finnas någon som kommer tycka tvärt emot vad man tycker själv.
Man ska göra det man mår bra av.
Och jag hoppas att jag även kan få lite hjälp där jag även kan hjälpa er till att må bättre, eftersom jag vet att det är så många som mår så pass dåligt och det är viktigt att prata om.

Likes

Comments

Man ska aldrig se tillbaka till de dagar som redan varit men ibland är det svårt att inte göra det, Precis som idag.
Nu är tiden då de flesta treor är ute på studentresor de festar loss och verkar ha så otroligt kul, och mina tankar går till att det kunde varit jag. Jag hade med kunnat vara ute och festat, rest jobbat men istället har jag bara varit hemma och tryckt ner mig själv, smutskastat massa negativt om att jag är tjock, ful inte värd något, jag har bara varit hemma för jag varit rädd över vad som hända ska när jag inte är hemma där jag kan kontrollera allt. Jag har varit rädd för att gå utanför min comfortzone.
Nu hade jag kunnat vara utomlands legat på en solstol och njutit av att det bara är några veckor kvar tills jag tar studenten. Men nu är det inte så, jag valde att gå om ett år och jag vet att jag inte kan tänka att jag egentligen skulle tagit studenten i år.
Jag måste se detta året som en fas, en fas då jag ska känna mig vuxen igen, kunna ta ansvar över mig själv, lära mig älska min själv både för mitt yttre och mitt inre för både de delarna är lika viktiga. Jag ska lära känna min kropp och försöka satsa mer på mina studier och skolan, samt mitt körkort som kommit lite i efterhand.

Likes

Comments

Igår vankades det förfest hos en kompis, super mysigt och tagget var på topp redan från lördagsmorgonen. Det var bra musik, trevligt folk och vädret var på topp. Men även att jag sitter där bland ca. 15 personer runt om kring mig så känner jag mig ändå ensammast i värden, tankarna börjar tränga sig på och det blir svårt att kontrollera vad som bollar upp. Samtidigt börjar jag jämföra mig med de som sitter där, börjar känna mig otillräcklig och för sedan nog. Går in med en kompis för att snacka av oss lite och där bubblar det över oss båda.
Klockan 11 ungefär slutade min kväll, istället gick jag upp till min mamma som var på jobbet för att bolla lite tankar med henne med, få lite pepp till att inte behöva tänka så förbannat mycket för det är då allt bli så jobbigt. Och samtidigt när man sitter där och hon säger dedär kloka orden så blir man nästan lite arg på sig själv att man låter tankarna alltid få bestämma. Så konstigt att man ibland inte kan kontrollera sina tankar utan att det istället är tankarna som kontrollerar en själv. Sorgligt men sant.
Idag vaknade jag redan klockan 5.00 och var klarvaken försökt att somna om till och från men går inte, har fortfarande mycket tankar som snurrar runt. Idag skulle jag även varit på praktik från 10 till 16 men det blev inget med det.

Likes

Comments

Jag måste lära mig att jag inte kan köpa mig till min lycka. Att jag inte kan spontanköpa en mobil med en tanke att "då kommer jag bli glad" jag kan inte köpa ett par nya örhängen varje vecka för att jag vill ha dom populära som alla andra har, jag kan inte köpa de kläder som andra har med en tanke att då kommer jag bli lika snygg som den människan och då kommer mitt liv bli perfekt. Jag jämför mig ständigt med andra och tänker att efter jag köpt den prylen kommer mitt liv att vara toppen.
Jag måste verkligen lära känna mig själv, känna mig stark i mina egna ben och veta att jag kommer inte bli glad bara för jag köper något nytt, för jag lägger ut en bild med hopp över att mitt instagramfeed kommer bli ursnyggt.
Ingen kommer må bra över att alltid sträva efter något med en tanke över att när jag köpt detta kommer allt bli som vanligt och jag kommer rocka detta och jag kommer att älska både mig själv och livet mer.
Det är så viktigt att känna sig bekväm i sig själv, känna sig trygg och veta vad man själv gillar och tycker om.
Och när man väl är där, där du känner dig trygg med två ben på marken så kommer det sociala livet även att förbättras det kommer bli lättare att knyta nya kontakter och våga stå för det man tycker.

Likes

Comments