Hej i höststormen.
Jaha då var hösten här på riktigt, även att hösten är super fin så är det inte lika kul när regnet öser ner och löven flyger bort från träden, föredrar höst med sol och fina röd/orangea träd.
Idag hade jag bara en lektion vilken alltid känns lite irriterande eftersom jag åker ganska långt till skolan varje dag, och att jag bara har en lektion på onsdagar med så det blir lixom 1 timme in, 1 timme i skolan och sedan 1 timme hem igen, men sånt är skollivet.
Skrev ett inlägg igår om ångest, prestationsångest, och att känna sig otillduglig igår men tyvärr försvann det så det blev inget med det, får se om jag orkar skriva om det.
Var även och red igår vilket va så himla mysigt, red när jag var liten men slutade när jag var runt 9-10år och har inte ridit sen dess. Men igår satte jag mig upp på ryggen igen och allt bara flöt på, både galopperade och hoppade, trodde jag bara skulle våga skritta men nejnej kunde ju inte motstå.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Hejdär.
Denna dagen har varit bra på alla sätt. Sov ända till 8.30 och sov hela natten vilket inte har hänt på bra länge.
Runt 10 tiden åkte vi ner till Gränna för att hämta upp mamma som var på jobbet för att sedan bege oss mot Mjölby, för att hjälpa min morbror och hans familj att flytta. Mormor och morfar var med där så vi fick umgås med dom med vilket jag tycker är så mysigt.
Vi började med att lasta på lite saker på släpkärran sedan hängde jag med mormor för att gå med hundarna och sedan tog vi en tur ner till centrum för att köpa present, sedan hjälpa jag till med flyttningen igen.
Runt 16 tiden åkte vi hem igen för att jag skulle hem och fixa till mig innan jag skulle möta upp några kompisar för bio, vi tittade på den nya filmer Bridget Jones baby som var såå bra satt och log hela filmen. Brukar inte gilla att gå på bio men denna va ju så bra!

Likes

Comments

vilken dag detta varit började bra, blev dålig, slutade bättre, som tur va.
Hade ställt klockan på 8.00 imorse då jag hade bokat tid hos frissan vid 10.45 finns inget bättre än att vara hos frisören. La i en färgbomb och klippte topparna.
Efter frisörbesöket mötte jag upp mamma, eftersom Odd molly har öppnat på A6 ville vi gå dit för att se om det fanns något fint, och så klart kom jag hem med en ny blus.
Sedan mötte vi upp pappa för en lunch och det var där ångesten kom in i bilden igen.. hatar så mycket att ständigt få denna ångest vill så gärna bli av med den nu, men det är tufft, jobbigt att gå emot. Hela dagen har jag gått med sånt illamående och inget blir bättre av att man är själv hemma heller, fy vad jag hatar att vara hemma själv nu för tiden. Man får så mycket tankar, så mycket oro, hjärnan går på högvarv, rätt sjukt hur mycket funderingar som kan ploppa upp egentligen.
Satte mig lite med företagsekonomin men hjärnan kunde inte riktigt fokusera på det, senare kom istället pappa hem och jag hjälpte han med att tvätta bilen sedan tog vi en övningskör runda och då kom tankarna på annat.
Skönt.

Likes

Comments

Hej där.
Tänkte hoppa in här ett tag tycker det är så skönt att skriva av sig när man mår dåligt, ett tips för er som har det lite tufft.
Idag mår jag dåligt för ångesten är här och trycker på mig den är större än vad den brukar idag brukar aldrig känna mig sjuk av den, men idag är det annorlunda fryser som bara den, benen är stela, magen gör ont och huvudet dunkar. Hatar detta!
Idag är det söndag och skolan började för några veckor sedan men jag har ingen ångest för det känner att jag har fått mycket gjort denna helgen som jag inte trodde jag skulle få gjort alls men va så duktig att jag tog med mig det hem i fredags och satt både i lördags och idag och pluggade, händer aldrig..
Idag skulle jag dock jobba jobbade i ca. 1timme och kände sedan att jag inte känner mig redo för att hoppa in i jobb än. Tråkigt men så kan det gå när man inte mår bra. Mamma kom och hämtade mig. Och väl i bilen tog luften ur mig när mamma sa att jag skulle lätta på hjärtat. Så skönt när hon säger så då hon vet och ser när jag mår dåligt.
Hon är sån superwoman min mamma.
Håller nu på att fixa lite i rummet tills ikväll då jag tänkte ha en riktig myssöndag med tända ljus, hårinpackning och ansiktsmask behöver det idag.


Likes

Comments

Måste skriva av mig då en sånhär sak är jobbig att hålla inne och ett väldigt stort problem.
När jag gick i 9an började jag träna tog det rätt seriöst och tränade mest för att få en stark kropp och för att jag mådde bra av det.
Sommaren till 1an började jag springa och sprang kanske 6 gånger i veckan och kunde även varit på gymmet innan det Och kunnat gå en promrnad senare den dagen.
När skolan sedan började blev det att jag mådde dåligt (på grund av andra skäl) och maten blev inget jag tänkte på att få i mig.
Min kropp blev inget jag var stolt över jag såg mig själv i spegeln och ville ändra på allt.. Tyckte inte jag dög, det ända jag ville ha och tänkte skulle få mig glad och lyckad va att få synliga nyckelben, ett mellanrum vid benen, få så att revbenen syns, få kindben osv allt för att känna att jag dög, och nu när jag väl har det så fattar jag inte hur jag kunde gå så långt och att jag nu har svält mig själv så pass mycket att jag inte ens lever ett glädjefyllt liv längre.
Eftersom jag aldrig riktigt varit så bra i skolan men alltid tänkt att det kommer att lösa sig ändrades helt till att
"blir du inte godkänd så är du värdelös"
Jag ville bara prestera, prestera, och prestera vilket är svårt när man har det svårt med stavning, koncentration
Och inlärningen. Detta led till att jag tränade ännu mer och åt ännu mindre och drog bort med nästan all mat. Efter ett tag tappade jag matlusten helt blev aldrig hungrig och åt bara ett äpple till lunch om ens det, mina nära och kära hade sagt till mig att jag hade gått ner mycket i vikt och började bli väldigt oroliga men det var inget jag såg så jag brydde mig inte. Man blir själv lite blind eftersom man tittar sig i spegeln varje dag. det ändå jag hade fått i mig va lite frukost och ett äpple sedan gick jag till gymmet efter skolan och körde ett hårt cardiopass.
I somras kände jag att jag mådde ännu dåligare fick ont i hjärtat, kramp i magen ovh andra kroppsdelar, ständigt huvudvärk ont i lederna konstant trött och nerstämd och ville aldrig träffa mina vänner, så vill ingen 17åring ha det.
Så mamma tog med mig till doktorn där jag fick väga mig och ta lite prover jag gick hos den doktorn en gång i veckan och vägde mig varje gång och varje gång hade jag gått ner. Så jag fick en tid hos en annan doktor i stan där jag fick göra andra prover, och där visade sig jag hade diagnosen Anorexia Nervosa. Jag trodde inte på det dom sa, jag kände mig frisk och jag åt ju.. tyckte jag. Men egentligen va det bara lite frukost. Jag kunde till och med ljuga för mina föräldrar när dom frågade om jag hade ätit. Och jag ber så hemskt mycket om ursäkt för det❤️

Allt mer började jag isolera mig ville inte träffa vänner, inte gå till skolan det ända jag ville va att gå till gymmet. På kvällen åt jag alltid tillsammans med familjen och där satt alltid ett hjärnspöke som sa till mig att "du ska inte äta det, du är inte värd det" vilket led till att det hjärnspöket alltid fick som den ville vilket led till att jag inte riktigt åt då heller. Varje dag va hjärnspöket där och sa ät inte, ät inte, ät inte och varje dag lyssnade jag.
Denna sjukdom är ett rent helvete och det är extremt jobbigt att vara någon man egentligen inte är då jag känner att jag tappat bort mig själv helt och hållet.
Jag är så glad över att jag har min familj som är med mig och stöttar mig när jag har haft/har dom tuffa dagarna när ångesten sitter där och säger åt mig vad jag ska och inte ska göra, och att jag har haft mammas axel att luta mig mot när jag känt mig så vilsen i mig själv.


Jag skriver inte detta för att få uppmärksamhet. Jag vet att det finns tjejer och killar där ute som är i samma sits eller är på väg och jag vill bara säga. Ta hjälp innan det går för långt, ni är inte ensamma även att det kan kännas som det!❤️

Likes

Comments