tankar

Vad jag än gör så vet jag att jag kommer klara det. För att jag drömmer om det.


Ibland är det otroligt svårt att prioritera sig själv. För... Vad vill jag? Vad känner jag? Hur vet jag hur jag kommer må efteråt? Det vet jag inte. Det kan jag inte veta. Kommer aldrig att kunna veta. Jag får chansa. Gissa. Gå på magkänslan. Välja det som känns allra mest lockande. Sedan utvärdera efteråt. Vad hände? Vad kände? Vad lärde? Var det rätt val? Ibland är det rätt. Ibland är det "fel". Jag tror dock att det aldrig kan vara helt fel val. För jag kände ändå att jag ville testa. Jag ville veta hur det skulle kännas. Hur det skulle gå. Om jag aldrig hade testat, hade jag aldrig fått veta. Varje sak jag gör, varje val jag gör, kommer att utveckla mig. Som person. Som individ. Mitt självförtroende och min självkänsla kommer dra lärdomar av allt jag gör. Jag vill påverka båda dom i en positiv riktning. Det är ibland svårt. Självkänslan är ibland i botten. Självförtroendet sviktar. Då är det tufft. Jag vill inte det. Men det händer. Det händer alla. Det bygger oss i längden. Det är vad jag vill tro under dom stunderna. Det är vad jag mer och mer tror på i dom stunderna. När jag analyserar. När jag tänker och känner efter. Det är okej. Det är okej att må så ibland. Andra gör det med. Jag tar det lugnt ett tag. Tänker och känner lite extra. Sedan tar jag semester från dom känslorna. Och prioriterar mig själv.


// e

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

tankar, träning, vardag

Vet du vad som är tråkigt? Att vara skadad. Att ha en skada som begränsar. Att ha en sådan skada så du inte kan göra dina vardagliga sysslor. Att ha en skada som håller dig tillbaka och borta från det du älskar allra mest. Oavsett vilken skada det är, så är det extremt tråkigt och väldigt jobbigt.

En skada kommer aldrig lägligt. För en skada är troligtvis aldrig något som du planerar att ha. Jag planerade i alla fall inte att ha en skada just nu. Men ibland blir det så. Och då gäller det att gilla läget. Det går inte att göra om. Det går inte att ändra det förflutna. Vad som däremot går, är att göra det bästa av situationen. En skada kan dock kännas som ett stort bakslag. Ibland är det sant. Det är en slags motgång. Men behöver det verkligen alltid vara så?

Hang in there, and keep on going! Ja jo visst, absolut. Klart att jag ser det på det viset. För självklart kommer det att bli bättre. Skadan kommer att läka. Det kommer komma andra möjligheter. Fler möjligheter. Det finns alltid en plats och minst en potentiell chans till framgång för alla människor. Det finns en plats, och en möjlighet för mig. För dig. Men just där och då. När du är mitt inne i skadeperioden. Du vet vad du vill. Du vill tillbaka. Såklart. Frisk. Hel. Skadefri. Men du vet samtidigt att det kommer att ta en ganska lång tid innan du är frisk. Innan du är hel. Innan du är skadefri. Här kan den mentala förmågan och kapaciteten sättas på prov. Självförtroende. Självkänsla. Hjärnspöken som kommer på besök. "Jag kommer aldrig bli bra. Bara att inse." "Varför skulle jag skada mig från början?" "Jag var för dåligt tränad, det var därför jag blev skadad." "Allt är mitt fel."

Reflektera igen. Lyssna på hjärnspökena. Vad säger dom? Uppfatta deras ord. Var inte rädd för dom. Tryck inte undan dom. Lyssna. Låt dom tala med dig. Förstå vad dom säger. När säger dom det? Är det i en speciell situation dom alltid kommer tillbaka? Fundera. Skriv ner det. Vad dom säger och när dom kommer. Detta gör det enklare att vara beredd när dom kommer. Beredd på att dom kommer. Alla har hjärnspöken. Ibland pratar dom högt med dig. Ibland märks dom inte.

Kommer jag verkligen aldrig att bli bra? Om det är sant, vad finns det för positiva saker jag kan få ut av mitt nuvarande tillstånd? Vilka möjligheter finns det för mig? Stapla upp alla dessa möjligheter på ett papper. Nästa gång hjärnspökena hälsar på är det bara att ta fram listan och läsa från den. Om och om igen. Igen. Och Igen. Dom ska inte få vinna. Det är jag som har kontrollen över mitt liv. En dag kommer jag att bli bra. Blir jag inte det finns det massor med andra möjligheter för mig. Möjligheter som ligger precis under nästa handduk där borta. Möjligheter som helt klart är värda att jobba för.

Ibland hälsar hjärnspökena på hos mig. Ifrågasätter mina beteenden och mina vanor. Ibland är dom så starka så jag gråter. Börjar ifrågasätta mig själv. Mitt värde. Varför jag gör det här. Det är då jag tar fram listan. Den där listan med alla möjligheter jag har. Den hjälper mig. Ifrågasätter tillbaka. Jag får för tillfället inte promenera för mycket, löpträna, simma, hoppträna (plyometrisk träning), eller belasta knä och häl för mycket. Finns det någon annan träning jag kan ägna mig åt? Jag är otroligt svag i överkroppen jämfört med benen. Detta är ett fantastiskt tillfälle för mig att kunna träna upp min överkroppsstyrka. Det är inte alltid kul. Det är bara att medge. Men jag vill att det ska vara kul. Därför kommer jag att hitta positiva saker. Jag kommer välja att se de roliga sakerna. Spara alla roliga minnen. Spara all positiv utveckling. Hjärnspökena kommer säkert att finnas kvar. Ifrågasättande. "Varför gör du ens det här?" Jag kommer bara svara: För att jag vill. För att jag mår bra av det. För att jag inte kommer rätta mig efter er. För att jag kommer gå min egen väg. För att... Ja. För att jag kan. För att det är värt det.

Jag både tror och vet att jag kommer bli bra. Jag kommer bli hel och skadefri. Det behövs tid. Och det är jag villig att ge. För jag vet vad jag får i utbyte. Jag kommer att få en frisk, hel och skadefri kropp. Det är jag mer än nöjd med.


// e

Likes

Comments

tankar
hakar på den där gula trenden


I know. I know what I want. I know what I need to do. Do, to get what I want. I am willing to make sacrifices. I am okay with sacrificing a lot to get what I want. To get where I want to be. I have a plan. I follow it. Step by step. Task after task. I follow the road. The road towards my goal. I don't know if and when i will get there. But that is not as important. I like the road. I like my walk on the road. I like the daring thought. I like the challenge. Because that is what it is. A challenge. I am challenging myself. To see what I am capable of doing. I believe in myself. In my choices. I believe they are the right ones. Every step i take, will not lead me straight towards my goal. Some steps will take me further away. But sometimes, to get a breakthrough, I need to take a few steps back. A few steps back, to see, what is harder to see when I am up close. It gives me a better view. It gives me an holistic perspective. That is how it works. The road is bumpy. The road is uneven. Patchy. Rough. It is not always straigt. But one thing is for sure. The road is always worth the effort. I will get there. Some day. Meanwhile I will enjoy the road. Enjoy all my adventures. Make the best of what is happening right here, right now. Nothing can take this moment back. And nothing can take this moment away. That is the only reasons I will always make the best of every situation. Every hour. Every minute. Every second. I want to live here and now. I want to live my best life. Because I am worth it. And so are you. Are there something that is stopping me, from feeling what I want? No. Stopping me from achieving what I want? Maybe. But I am i charge of my own life. I can make it worth it. Worth every step back. Worth every step forward. At last, every step I take, no matter in what direction, will lead me against what i want. Eventually. I don't know in which direction my next step will lead me. But i do know. I will get there, at last. I will get there, in the end. Every step I take, no matter forward or backward, will lead me to where I want to be. And that is all that matters. All I care for.


// e

Likes

Comments

tankar, vardag

Ett paradis kan ha många skepnader. Ett paradis kan vara många olika saker. Så många olika saker som det finns människor på jorden. Och troligtvis lite till. Ett paradis för mig är någonstans där jag kan koppla av. Där jag kan vara mig själv. Där jag kan göra vad jag vill. Där jag kan få utlopp för min kreativitet. Där jag kan träna precis som jag vill och när jag känner för det. Ett paradis för mig är en speciell känsla. En känsla av frihet. En känsla av hopp.

Just nu befinner jag mig i ett paradis. Ett av mina favoritparadis. Vart jag än tittar, kittlar det i magen. Vart jag än går, finns det nya saker att upptäcka. Jag kan ta mig vart jag vill. Och det vill jag. Därför går eller cyklar jag på upptäcktsfärd. Jag tittar mig omkring. Jag ser nya saker varje gång jag blinkat. Det spelar ingen roll att jag har varit här många gånger förut. Det är ändå något speciellt med att komma hit.


Paradiset jag nu befinner mig på heter Hasslö. Mormor och morfar har en stuga här. Perfekt läge. Det är något magiskt med att komma hit. Som att gå raka vägen in i en sagobok. Bli en sagofigur. Glömma alla krav. Trolla bort alla måsten. Bara vara.

Det är så här jag vill att mitt paradis ska vara. Och det är så här jag beskriver denna plats jag nu befinner mig på. Här trivs jag. Här vill jag vara länge. Här vill jag för alltid stanna.

vart ligger ditt paradis?


// e

Likes

Comments

tankar, vardag

Måndag. Ny vecka. Och som jag har sett fram emot den här veckan! Jag har bokat in två superresor, så den här veckan kommer det att bli mycket resande. Jag har precis klivit på tågen som ska ta mig hela vägen till Oslo. Oslo. Vilken otroligt vacker stad det är. Har bara varit där en gång tidigare, för ungefär ett år sedan. Jag blev totalförälskad i staden och människorna där redan då, och bestämde snabbt att jag bara måste åka tillbaka! Så här sitter jag nu. Påväg tillbaka mot Oslo.

Förra gången jag var i Oslo gick jag runt och tittade en massa. Jag älskar sånt. Upptäcktsfärd liksom. Ständigt utforska nya delar. Hitta nya platser. Ta massor med bilder. Oslo är en ganska stor stad, så jag upptäckte snabbt att det skulle varit väldigt smidigt att kunna ta sig runt genom något som gick snabbare än att gå. Redan förra gången kom jag att tänka på att "jag kan ju springa runt i mina löpardojjor!" Så smidigt det skulle vara! Där och då tänkte jag att jag skulle springa runt i Oslo nästa gång jag åkte dit. Så himla kul! Nästa gång är ju den här gången. För tillfället kan jag tyvärr inte springa... Jag har ju överbelastat mina stackars hälsenefästen.. Som tur är så kan jag cykla runt i Oslo den här gången istället! Nästan lika kul som att springa (om du frågar mig) så det kommer nog ändå bli otroligt kul! Och skönt! Jag är verkligen supertaggad på att se alla saker jag inte hann se förra gången, vilket är ganska så mycket!. Och även se vad som har förändrats. Eller om det ser likadant ut?

Köpa med sig en härlig lunch. Cykla bort till Operahuset. Klättra lite högre upp på byggnaden. Sitta och blicka ut över vattnet. Ha solen lysande rakt i ansiktet. Och bara njuta.
Cykla vidare när lunchen ligger där den ska i magen. Vet inte vart vägen leder mig. Men det spelar ingen roll. För jag vill se allt. Upptäcka allt. Jag vill bara fortsätta framåt på vägen. Höra vinden susa. Passera förbi människor. Titta på allt. Husen. Konsten. Träden. Båtarna. Restaurangerna. Människorna. Havet. Färgerna. Så underbart.


I don't want to leave this place.

// e

Likes

Comments

tankar, träning, vardag

Du vet att du är stammis på ett ställe när folket som alltid brukar vara där kommer upp till dig, hälsar glatt, och frågar: "Vad gjorde du igår? Du var ju inte här??". Det har nu hänt mig (igen haha). Så nu har jag gått och blivit stammis i simhallen också. Kanske borde ta det här från början...

Det hela började med... Nej. Såhär istället:

Jag har överbelastat min vänstra hälsena så att hälsenefästena är lite för trötta och inte orkar/pallar i det tempot som jag vill. Därför måste jag lyssna på hälsenan när den pratar med mig och säger att "simträning utan en massa boxjumps, knäböjshopp med skivstång, clean and jerk och snatchar skulle ju vara najs ett tag framöver". Jag gillade direkt idén med simträning (sjukt kul att testa något jag inte gör så ofta!). Men det där med skippa alla roliga övningar på gymmet var jag inte lika förtjust i... Men man måste ju kompensera. Jag får gå till gymmet för hälsenan, så länge jag inte överbelastar den så jag får mer ont! Som tur är finns det ju en himla massa andra övningar som jag kan ägna stora delar av min tid åt nu istället. Och sen kan jag kombinera det med att simma, och springa med en snygg flytväst på mig, fram och tillbaka i bassängen. Tänkt, sagt och gjort. Så fick det bli. Så nu har jag sen en tid tillbaka ägnat mig åt att trampa vatten och lyfta skrotet med armarna istället för benen. Det funkar det med. Men måste erkänna att jag saknar alla benövningarna... Jag vet exakt vad jag ska göra så fort hälsenan ger klartecken. Jag ska göra clean and jerks och snatchar i määängder! Sedan ska jag sticka ut och springa. Långt och länge. Helt sjukt hur mycket jag saknar det.

Ganska mysigt ändå. Att simma på morgonen alltså. Det är en härlig stämning i simhallen liksom.
Och oj vad man blir hungrig av att simma! Det bara skriker inne under revbenen så fort jag kommit in i omklädningsrummet. Sån himla tur att mellanmålet, som dels består av vad bilderna nedan visar, väntar inlåst i skåpet på mig. (Rekommenderas verkligen! (Är inte sponsrad.))


Det bästa med att vara skadad är att jag kan komma tillbaka så mycket starkare. Och bättre.


// e

Likes

Comments

tankar, vardag
  


På den där bryggan smider vi planer. Planer inför framtiden. Planer som vi vill ska bli verklighet. Planer som ska förbättra livet för oss. Förbättra livet för dig. Förbättra livet för människan. Livet är inte rättvist. Livet är orättvist. Alla har inte samma möjligheter. Men alla bör ha samma rättigheter. Samma rättigheter till självklara saker. Sjukvård, utbildning, tak över huvudet, mat för dagen. Jobbar alla tillsammans, bidrar med en del var, kommer världen att kunna bli en så mycket bättre plats. Jobbar alla tillsammans kan vi slå ner hat, orättvisor och förtryck. Jobbar vi tillsammans kommer vi bli enade. Enade. Ett så viktigt ord. Vi. Tillsammans. För att vi är starka. För att vi är viktiga. För att vi kommer lyckas.


// e

Likes

Comments

tankar, träning, vardag
Good Moorning

"Vet du vad det bästa med morgonträning är? Att du får så sjukt med energi resten av dagen!"

"Every morning is a new challenge to discover your inner greatness."

Jag har precis rivit av ett härligt morgonpass på gymmet. Jag gillar att börja dagen med ett träningspass, det är typ inget folk på gymmet så det är ingen kö till någonting. Tränar du på morgonen? Eller vill du testa att träna på morgonen? Jag tänkte i alla fall dela med mig av mina bästa tips på hur en ska orka ta sig upp och iväg på ett morgonträningspass. Och jo, det hjälper om man är som jag, morgonpigg. Men jag lovar dig att det funkar även om en inte är det! Jag har inte alltid varit morgonpigg, så trust me, I know.

Gå och lägg dig i tid. Ja, det är väl egentligen ganska självklart om du ska gå upp lite tidigare än du är van vid. Men tillräckligt med sömn är faktiskt A och O när det kommer till att orka riva av ett härligt träningspass. Har du fått rätt antal timmar i sängen kommer det att vara lättare att komma upp på morgonen.

Planera ditt träningspass. Om du kvällen innan planerar ditt träningspass kommer det att vara lättare att genomföra det. Det kommer att vara lättare att hitta rätt motivation att genomföra det. Med en bra planering blir det lättare att komma iväg till gymmet, för du vet vad du ska göra. Det är ju dessutom väldigt spännande att testa morgonträning. Speciellt i början. Och när du har gjort det några gånger är du helt fast! Jag lovar.

Ät något innan passet. Något som jag verkligen tycker är viktigt. Få i sig något, för att väcka kroppen lite, bli lite piggare och lite mer peppad. Är du en frukostmänniska, som jag, så slår jag vad om att du kommer att vara hungrig när du vaknar! Se till att ha en frukostpåse redo i kylen på morgonen som du bara kan ta fram och snabbt äta. Kanske någon äggmacka och ett glas juice till exempel. Efter nattens fasta finns det dåligt med kolhydrater i kroppen. Kolhydrater är kroppens bränsle, det som ger den energi. Äter du inga kolhydrater kommer kroppen att tillverka energi av fettreserverna, som inte alls är lika effektiva som kolhydrater. Därför kan du prestera sämre om du inte äter något innan träningspasset på morgonen. Så ät något!

Ge dig en klapp på axeln. När du har genomfört ditt pass på morgonen ska du belöna dig själv. Fira att du gjorde det. Du klarade det! Visst var det kul? Och visst är du pigg och full av energi? Unna dig en god och fräsch frukost när du kommer hem. Yoghurt, gröt, ägg och massor med frukt. Visst låter det härligt? Är du on the go efter träningspasset, spring förbi ett kafé och köp en härlig smoothie. Perfekt.

Det blir vad du gör det till. Om du på morgonen när du vaknar ställer in dig på att träningspasset kommer gå hur bra som helst, så kommer det också att göra det. Den enda som kan styra över dina känslor är du själv. Så ta kommandot redan från början och sätt kurs mot positiva tankar! Intala dig själv att det kommer bli kul med ett morgonpass. Att du kommer känna dig duktig efteråt som gjorde det. Att du kommer få energi från passet som kommer göra dig glad och på bra humör resten av dagen.

Nu väntar frukost on the move i bilen vidare mot Nyköping för stötvågsbehandling på min hälsena. Wish me good luck!

Hááde!


// e

Likes

Comments

tankar, träning, vardag

Varje söndag ägnar jag alltid en stund till att gå igenom nästkommande veckas planer. Allt ifrån storhandling, matlagning och kompishäng till mina träningspass. Jag gillar att ha allting strukturerat och koll på vad jag ska göra, annars kommer jag glömma bort det. Jag tror det är skoltänket som hänger kvar. Jag älskar scheman och skriver egna väldigt ofta, nästan varje dag, haha! Sen blir det ju inte alltid så att jag följer dom till punkt och pricka, men de hjälper mig i alla fall att ha ett hum om hur dagen är upplagd med vilka saker som ska göras när och så. Jag tycker det är väldigt skönt.

Anyway. När jag sätter mig med nästa veckas planering tar jag alltid fram min stora almanacka, min träningsdagbok, ett av mina skrivblock, några färgglada pennor och en skrivhäfte. Jag börjar med att anteckna alla saker som jag vill hinna med under nästkommande vecka i skrivhäftet. Sen tar jag fram min stora almanacka och kollar igenom den gångna veckan för att se om det var något jag skulle ha gjort, som jag inte hunnit med. Finns det sådant så antecknas det också i skrivhäftet. Sedan slår jag upp nästkommande vecka i min almanacka och, enligt min egna förutbestämda färgkod, plottrar jag ut alla saker jag har skrivit upp i mitt skrivhäfte i min almanacka med mina färgglada pennor. Rosa för träningspass eller träningsrelaterat. Lila för "ToDo"-saker. Och blågrön för kompishäng och övrigt. Färgkodningen rekommenderar jag verkligen, den gör det lätt att hitta och skilja på olika saker i almanackan.

När almanackan börjar se bra ut (okej, börjar bli fylld med saker) tar jag fram mitt skrivblock. I det skriver jag upp ett slags grovt schema för varje dag, lite mer specifikt med tider. Jag tycker det är jätteskönt att ha dessa tider att luta sig emot varje dag. "Simhallen 9,30" "Lunch 13,15" "Vattna 15,15" och så vidare. Det blir så svart på vitt, och jag vet exakt vad jag ska göra. Så skönt!

När jag är nöjd med mina grovplanerade scheman är det dags att planera det bästa. Träningen! Åh, det här är såå kul! Jag tar fram mitt skrivhäfte igen och skriver ner de träningspass jag vill genomföra, exempelvis "Ben - långpass" och "Överkroppspass - fokus armar/axlar" och så vidare. Sen tar jag fram min träningsdagbok och slår upp en tom sida. Där skriver jag in de övningar som jag ska köra när jag utför mina pass, exempelvis när jag kör ett långpass ben kan vara "Breda marklyft", "Ryck" och "Stöt", medan ett överkroppspass kan bestå av "Bänkpress" och så vidare. Jag fyller i tills jag är nöjd med passens karaktär.

Nu har jag en väldigt bra överblick på hur nästkommande vecka ser ut, och vad som ska göras. Jag har också blivit otroligt peppad på alla saker som står uppskrivet i min almanacka. Motiverad till att utföra allt. Längtan efter att få utföra mina träningspass och träffa mina kompisar.

Nu vet jag vad som väntar och kan planera om, eller planera in mer om det skulle bli nödvändigt. Jag har en väldigt bra grund att bygga ifrån. Nöjd och belåten lutar jag mig tillbaka och fortsätter tugga i mig mitt päron.

Planerar du också dina veckor? Hur gör du?

// e

Likes

Comments

mat, tankar, vardag

Hur kommer det sig att ibland har man tusen inlägg som man kan publicera på bloggen, medan man ibland inte har något inlägg alls på flera veckor? Jag förstår verkligen inte.. Men det är ju ett ganska spännande fenomen! Precis som Einsteins längdkontraktion! Att jag som befinner mig i vila (stillastående) uppfattar det avstånd ett rymdskepp, som färdas med en hastighet nära ljusets hastighet, helt annorlunda jämfört med personen som till exempel färdas på det rymdskeppet. Personen på rymdskeppet uppfattar nämligen samma avstånd som betydligt kortare än vad jag gör! Så coolt.

Haha, det var inte precis det som det här inlägget skulle handla om. Jag har precis räknat lite på längdkontraktionen, så det blev bara så att hjärnan ventilerade lite. Över till the main budskap i detta blogginlägg!

För några veckor sedan passade en av mina bästa kompisar, Josefin, på att köra upp genom halva Svea Rike från Växjö för att komma upp till Södermanland så att vi kunde träffas. Vi bestämde att vi skulle checka ut den Internationella Matmarknaden som var på plats för att, kom igen, vem gillar inte mat?

Sagt och gjort haltade vi ner mot centrum (bokstavligen haltade eftersom jag hade (har fortfarande) en överbelastningsskada i mina hälsenefästen och Josefin hade lyckats stuka ena stortån). Så det måste ha sett otroligt kul ut när vi kom knatandes, den ena haltade värre än den andra. Men vi lät inte våra brutala skador hindra oss från att gå omkring och kolla på alla olika maträtter från alla olika länder. Och oj vad det luktade gott! Vi hade ju, faktiskt helt omedvetet, tajmat in vårt besök bland the food trucks så pass bra att det var lunchtid också. Så du kan ju tänka dig hur hungriga vi blev av att gå omkring bland all god mat!

En sak vi tänkte på var att allt som såldes var i väldigt stora portioner. Liksom köpte man mat från en food truck så blev du garanterat mätt på den. Såklart väldigt bra att man blir mätt. Men lite tråkigt ändå. Både jag och Josefin kom ganska snabbt fram till att vi ville testa mat från alla food trucks, såklart. Men då skulle vi ha mat så det räcker i en vecka framöver. Dom borde ha sålt mindre portioner, typ som tapas-aktigt. Supersmidigt! Så kan man testa lite av varje! För det är ju det man vill göra. Få ett intryck av alla olika länders matkulturer. Hoppas att det kan bli mer tapas-liknande nästa år!

Efter mycket velande fram och tillbaka kände vi att grekisk kycklinggyros lockade allra mest. Det luktade precis som jag kommer ihåg det från när jag varit i Grekland. Första tuggan av kycklingen tog mig tillbaka till första kvällen på senaste resan till Kreta. Det fanns ett jättemysigt gyrosställe ganska nära vårat hotell. Och jag lovar! Dom hade den absolut godaste gyrosen jag någonsin ätit! Gyrosen från den grekiska food trucken levde upp till mina förväntningar. Jag rekommenderar den verkligen om du ska förbi den Internationella Matmarknaden!

// e

Likes

Comments