Jag och Louise åker hem till Skåne igen så tidigt som den 17e redan, denna söndagen alltså. Hade mitt sista jobbpass för december idag. Och jag är ju en sucker för julen, finns så mycket att älska, älskar att mysa och äta och pynta fint. Det är ganska ute att gilla julen men what to do. ÄR en julfetischist. (märks att jag bor i Berlin i det valet av ord, haha) Därför jag har pyntat vår lägenhet lite grann, men inte så mycket iom att jag spenderar så pass mycket tid i Sverige och iom lite spartänk. Christmas-dec on a budget. Egentligen är jag a lover of maximalism, senast igår sa Louise att hon haaatar den amerikanska överpråliga julpyntsestetiken, och jag hummade lite, instämmande, men on the inside känner jag ba "men det kan ju va såååå fint med extra-allt så länge det är, säg färgkordinerat!". Haha. Anyway. Just nu går ändå öl och hummus högre upp i prioriteringarna av mina pengar. Så, det blev lite, men det blev fint. Pyntet är köpt på en 99 cent-store i Friedrichshain och granriset är köpt på gatan hos en florist i närheten för två helger sedan. Jag hade egentligen tänkt köpa en till granrisgren, en större in addition till detta och ha som julgran, men det fick räcka såhär, så att vi fick plats med den på matbordet! Pepparkaksformarna som jag köpte kom dock aldrig till användning, mer än som pynt dårå.

Jag klippte av lite av granriset för att skapa mer stabilitet och lite för symmetrins skull. (så ska man egentligen inte göra, för att det känns sorgligt, som om man projicerar skönhetsideal som vi äckliga människor håller på med. Det ska inte naturen behöva utsättas för. EGENTLIGEN. Det hade aldrig gått med en fullvuxen, gedigen gran.)

Idag är jag, hör och HÄPNA, nöjd med mig själv, för att jag ändå klarar av jobbet (förstå mig rätt, jag gjorde tre felbeställningar även idag, MEN jag made it through, inga tårar, blev inte ens så nedslagen och hatisk mot mig själv, och det gör mig glad. Lugn. Jag är inte sämst 100% av min tid! Kanske 33% av den, men det får va o k.<3

I AM A STAR ↑​ 

Den här stjärnan var ju ihopvikt vid inköpstillfället och gissa om jag hade föreställt mig att den skulle vara större. Se min hand för skala. Misjudged that one. Ögonmåttade med måttlig framgång. Jag vet inte varför, men det får mig att tänka på när jag satt och grät över att jag fick B i ämnet Teknik på högstadiet. Haha, det är så förvrängt att jag faktiskt känner mest fnissighet inför det hela. Tänk om man om fem-tio år känner samma sak inför ens nutida gravallvarliga bekymmer?

Adventsljustaken då! SOM har googlat "DIY Adventsljustake" och lurkat runt på pinterest efter "DIY Advent candelabra" idéer. Men antingen ville eller kunde jag inte genomföra sökresultaten. Vill inte ha vinflaskor (för högt ju!) eller plåtburkar för den delen. Så därför gjorde jag denna ganska livsfarliga och instabila konstruktion. Basen är en brödform fylld med granris. Ljusen är nedstoppade i shotglas fyllda med socker. Färdigt! Brandfarligt! Men vi sitter alltid bredvid när vi tänder ljusen. Hallå, vi har ju gasspis för guds skull!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Men juste! Vill även snabbt visa bilder från maj månad, när vi tillsammans med en hel del andra gymnasieungdomar var i Prag. Man har ju fått höra om hur de boende i staden avskyr dessa veckorna som inträffar varje vår när tredjeårsgymnasister åker till Prag och, ja, rövar sig. Tur att jag av min natur inte är så rövig av mig. Några som inte heller är det är Hanna, Beatrice och Louise! Dem bodde jag nämligen med. Vilket gäng. Nä, men det var vackert väder, vi var i parker, barer, klubbar, åkte trampbåt i kanalen, var på museum (Kafkas haha), lyssnade på jazzmusiker. Jag var som sagt stressad som en mus hela våren, och återgick väl till att vara det efter Prag. Men där och då tog vi det vår egen takt, och Gott sei dank för det.

Här kan ni ser vår hashtag! #rupaulspragrace. Det är nästan orimligt hur exalterad jag blev när gruppen kom på den. Finns på instainstainsta.

MEN framförallt, se denna videon som underbara, ta-lented Beatrice så snyggt klippte ihop (kolla in resten av hennes channel as well för t.ex stilinspo som inte går att beskriva som annat än TRÄFFsäker).

NU ska jag på julfest med mitt jobb som jag känner mig nervös inför, eh.
pussar

Likes

Comments

Hej alla! It's your favorit neurotiker again. Dessa bilder är tagna för femton sekunder sedan, samma Science-Fictionhylla, samma dagliga panik. Louise och jag är på bibblan just nu men ska gå hem om ett tag och äta vårrullar.
Idag har jag i alla fall varit hos Gesundheitsamt och skaffat mitt Rote Karte- ett intyg som behövs i Tyskland inom jobb som innefattar hantering av livsmedel:). Me! Men detta inlägget ska inte handla om idag, utan vad som nu komma skall är en äggröra av vad jag lyckats samla ihop för information om hur våren var! Let's lookie.

So. Den går ju egentligen verkligen inte att sammanfatta, mest för att jag minns verkligen inte stora delar då detta var en så extremt hektisk och känslostormig period. Så jag har helt enkelt låtit de få bilder som finns i min kamerarulle bestämma hur detta ska se ut, samt lite bildz från allas våran instagram. (Vill tacka alla vänner jag har snott bilder ifrån heh). Ett axplock av vad som skedde våren tvåtusensjutton, helt enkelt.

1. Sådant här skedde det mycket av. På så sätt har mycket inte förändrats. En helt vanlig tisdagsmorgon med min bror och en goofy Louise, den tidiga morgonen till trots. Nej, så var det faktiskt inte, minns faktiskt att det där inte är en goof-min utan en protest-min iom att jag fotade henne.

2. Stresspluggande hos Gertruds föräldrars fina, fina lägenhet. Här goofar faktiskt Louise på riktigt, handrörelser och lip-sync till vad jag skulle gissa var en Britneyvideo. G och jag skrev en gemensam uppsats för gymnasiearbetet, om Sagan om Ringen. Att analysera film är nästan det jag gillat mest och faktiskt gjort med under gymnasiet. Nuförtin' ges ju eleverna mycket frihet i val av utförandet av uppgifter, och det utnyttjade jag till max. Minns att jag under en period skrev om film i flera flera ämnen. Se bara exempel nedan, haha.

Hos mig dricker man både kaffe och te! Typiskt mig att inte kunna välja eller bestämma mig om NÅGOT. Inte längre dock, nu räcker koffeinet som finns i te gott och väl.

1+2. En kväll när Emmy i min klass hade hemmafest i sin lägenhet. Här m Patryk och Fredrika. Man fick röka inomhus så det gjorde alla.

1. Hosten själv! Med en poseig Måns vid sin sida. 2. Gertrud, Lovisa, Emma!

Spyxvecka! Massa bruncher och middagar och arbete. Har sagt det tidigare, men det tåls v-erkligen att upprepas, att hela kostymgruppen var så så duktiga och fina.

åååh juste, i februari tror jag anordnades det någon slags rollspelskväll hos Gertrud. Scenariot för spelet var alltså en välgörenhetsgala på typ 1920-talet. Alla gäster var uppklädda och hade olika fina titlar och kopplingar till varandra. Svek, svindleri, elitism, otrohet och skvaller utspelades. Det var superkul! Det serverades tidsenliga och riktigt lyxiga snittar som ni ser (det där tyckte jag var SÅ ROLIGT. Det var alltså brödbitar med lite smör och isbergssallad på en silverbricka). Har skrivit tidigare om hur jag älskar när det puts effort i grejer och när saker är KONCEPTUELLA, så detta var ju en kväll i min s m a k.


Nu började sakna Gertrud akutmycket. SÅ mycket knasiga och roliga diskussioner och upptåg som skett hos och med henne. Märks ju att hon är en teatermänniska in i själen, tur det för nu pluggar hon teater och musikal på folkhögskola.
Älskar alla knäppa, roliga vänner och människor som finns. Det är en ynnest att vara runt sådana. För det gör att även JAG behåller mer knäppa sidor av mig själv. Lätt hänt att man censurerar eller bara glömmer bort sådana tendenser hos sig själv.

Men självklart var det mycket skolarbete. Det är fascinerande, och i mitt fall, nedslående hur det där med motivation/prokrastrinering bildas inom en. I vissa fall blir man sporrad och effektiv av att slutet av ett skolprojekt är nära, men det kan lika gärna bli att hjärnan stänger av och helt sonika slutar bry sig om arbetet. Ge upp lite. Förstår verkligen inte på mig själv. Men men. Det behövs väl inte ens nämnas att det var stressigt och tärande på ens mående. Var även sen sen sen, med allt och till allt.

Här är förresten Madeleine, som jag lärde känna sista året. Här hade vi rymt iväg till ett grupprum. Vilken humaniststjärna och stjärnastjärna. SOM hon räddade de annars ganska olidliga och omöjliga tyskatimmarna. ♥

Men annars var det inte mycket mer man kunde göra i pauserna än krama om min hund, se på Drag race medan Gertrud sov bredvid och stirra in i väggar.

Slutligen fick vi enligt tradition sätta handavtryck i trapphuset på min skola. Vår klass fick källaren, där vi hör hemma. Nu var det bara några dagar, bara bal och studentdag, kvar av läsåret, men det tar vi en annan gång!

Likes

Comments

Har nära till tårar alltjämt, alla platser och situationer. Det ganska known bland mina nära. Och bibliotek är inget undantag. Jag antar att det är för att det är så tyst, så stilla, man kan inte distrahera sig själv från att känna. Dessa är faktiskt från olika tillfällen (lever i den där koftan). Somliga kanske tycker att det är konstigt eller för exponerande att lägga upp sådana här bilder, och dem har rätt på båda punkter. Man privacy is dead (svär att både facebook och google har bilder på oss alla gråtandes, regardless om man ens själv har tagit ett sådant foto).

Framförallt ser jag inte poängen eller hur jag skulle motivera att skriva en blogg om man ska censurera sig själv efter andra. 

Men jag kände mig också tvungen för dem är så tragikomiska, för ni ser kanske att bakgrunden är samma på alla tre? Nämligen en väldigt lång hylla. Tycker det är väldigt kul (och knäppt) att jag har flera bilder på mig själv där jag sitter och gråter framför en massa fanatsy och science-fiction böcker på tyska.

Detta är från idag, kort efter mitt första officiella jobbpass. Önskar att jag kunde säga att jag grät precis efter men sanningen är att jag bröt ihop två gånger även under arbetstid. Lägg till då att jag även gjorde det under mitt provjobbs-pass. Att ta hand om kunder i kassan är min position. Så när det blir rush hour blir jag stressad, förstår inte tyskan, kan inte hantera datasystemet, gör fel, och istället för att verkligen fokusera skriker det i mitt huvud "hur FRuKtansvärt usel är inte du". Är i en sådan sorglig, självkritisk period där jag inte klarar av grejer, inte klarar av varken kritik eller stress, men FRÄMST klarar jag inte av att hantera mig själv.

Detta är egentligen en för svår och därför lite dum grej att gå in på, för det är ju komplext och oftast outgrundligt, det där med ens mående. Men blir dyster av mig själv, för det känns inte som att jag "klarar av" det som krävs av ett "normalt" liv. Det är väl ett typiskt bakslag man kan få såhär post-gymnasiet, en reality check att saker är SVÅRA. Jag vet det, men är väl inte den bästa på att lugna ner mig. Och liksom, av alla av de i gänget som flyttat hit, är jag den enda som knäcks av jobbet jag har. Hell, Louise R jobbar på en sportbar där hon dagligen behöver hantera män som är lika fulla på testosteron som på alkohol. Medan jag får psykbryt av att jobba på ett hipstrigt vegancafé med snälla kollegor. Det om något ger ju en en (skamfull) och hopplös känsla av att jag klarar inte det jag borde klara av.

HursomHELST, slut på min klagosång. Efter jobbet gick jag till biblioteket där jag sitter nu. Louise svängde förbi här ett tag nyligen efter sitt jobb, hon hade också börjat med riktiga arbetspass idag! På ett hostel i närheten. Nu är hon hemma och lagar tomatsoppa till oss.

Biblioteket som ligger 100 meter ifrån vår port är förresten vår räddare i nöden. Bibliothek am Wasserturm, biblioteket vid vattentornet. Eftersom vår lägenhet och lägenhetsbyggnad saknar både internet och bredband måste vi alltid gå till caféer eller dylikt för att kunna kolla upp hur saker fungerar här(mycket byråkratiska ärenden kan jag intyga), söka jobb och bara vanligt surfande. Det hade blivit så extremt mycket dyrare för oss utan det här biblioteket<3.

Det är dessutom ett bibliotek med extra stort utbud av barn-och ungdomslitteratur. Så då får man ofta se sådana här gulliga interaktioner ske, bibliotikarie som hjälper barn i bara strumpor hitta bland böckerna. Barn som är så förlorade i läsningen att de tittar upp alldeles för sent och ropar "tack för hjälpen" när bibliotekarien redan hunnit gå bort.

Här kommer iaf lite bilder från vår lördag. Skamlöst oredigerade men orken infinner sig inte just nu pga ovan nämnda (om än dagliga) breakdown.

Under dagen handlade jag granris att använda som julpynt i lägenheten, (men det visar jag i ett annat inlägg!). Knäppt att kunna köpa öl hos floristen, så olikt Sverige. Men är ändå absolut supporter av syrran!

På kvällen lagade jag och Louise nudelsallad, eller stir fry som min lilla britt kallar det<3 Senare kom Måns och Louise förbi oss,

för att sedan möta upp William och Tove. Efter att vi irrat runt i nattkylan letandes efter en bar vi varit på tidigare men som vi inte kunde komma ihåg namnet på gav vi tillslut upp och gick in på ett ställe som visade sig spela rock:(. Och väldigt få låtar? De spelade Hysteria av Muse tre gånger, haha. Därefter gick några vidare till en jazzbar, men jag promenerade hem.

nu skriver Louise att maten är färdig,
puss ses snart

Likes

Comments

Jamen det var väl inte igår direkt! Numera hatar jag nästan färgen gul, för varje gång jag tänkt ta tag i mig själv och skriva ett nytt inlägg har ordet GULT bränt fast på näthinnan och jag har blivit stillastående. Men nu så. Vill skriva mer! Så vi provar igen. Femte… tionde gången gillt?

Väldigt mycket och väldigt lite har hänt sedan sist! Gått färdigt gymnasiet förstås, sommarjobbat som en toka, och nu flyttat till Berlin med Louise.

Men såhär: utöver att skriva up to date-inlägg vill också skriva några (förmodligen väldigt långa) inlägg i retrospektiv. Även om det blir lite rörigt. För det är ändå ett gap på flera månader.
Jag kommer alltså göra några inlägg för att sammanfatta den tiden också, så att den finns någorlunda dokumenterad. För det var lite meningen med denna blogg (det och flera andra); att spara minnen, så att jag kan se tillbaka. Skapa ett tidsdokument. Är faktiskt nostalgiskt lagd, det märker jag inte minns nu när jag bor utomlands, ”långt” ifrån alla minnen.

Inte helt ortodoxt, men nu kör vi på det. Stay tuned <3

Likes

Comments

Har alltid älskat gult. Jag borde plugga just nu, men har stirrat på pinterest de senaste fyrtio minuterna. Alla dessa bilder kommer från min pinterest board FUNky fashion. Hursom, GULT. Det är ju typ lycka i en färg. Vill ha varje typ av plagg in cette coloure.
Upplevelser som har drivit mig till denna yellow-mania:
1. Min syster Anna i denna klänningen. Precis som alla lillasystrar har jag haft min storasyster som stilikon, och detta (old school instagram!)fotot är ju en förklaring till varför så att det räcker.

2. Solange, alltid. Den högra bilden är kanske den exakta målbilden för hur jag vill se ut i sommar, med cykeln och allt.

3. DENNA kollektionen från Louis Vuitton. Spring 2013 ready to wear (ledsen för kass kvalité på videon). Den har verkligen gjort avtryck hos mig. Trots att den är flera år gammal minns jag det som igår när jag såg den och att jag fick liksom en stark, underlig känsla inuti. Det var faktiskt helt sjukt. 2013 var när i alla fall min "sixties-mani" hade sin peak, ville bara ha korta kjolar, vita ovala solglasögon och att mitt hår skulle vara mer rakt så att jag kunde få till den där vippiga silluetten vid hårtopparna. Så Marc Jacobs for LV hit it right where it should. Jag ritade till och med av flera av klänningarna. Det var på den tiden man tog sig tid för att rita...

Juste, jag köpte ju till och med en Zara ripoff från den här kollektionen! Louis on a budget. Som jag burit den. När vi ändå är på ämnet kan jag tipsa om ett konto som lyser sken på designstölder, det kontot gör verkligen gediget och väldokumenterat arbete, med captions skrivna av sassy och pålästa (föredetta?) modestudenter. @diet_prada på instagram.

Det var dagens craving det. Lagom till påsk sådär. Puss och kram!

Likes

Comments

Här är några foton från den senaste tiden. Har själv inte varit så flitig med kameran så det är några lånade bilder från diverse kings instagramkonton. Säger som jag brukade skriva på mitt CV, att de ges på begäran!

-Varit på festligheter och haft matchande läppstift med Sirpan!
-En söndag lånade Sally, Rasmus och jag ut oss själva (m.fl) för att agera som statister i årets film för Spyxet. Åh, var så extremt sliten, definitionen av en sleeeeep deprived stackare, samt att det var extremt kallt och jag var så tunnt, tunnt klädd. Men let's talk about kläderna! För vi är ju klädda för att efterlikna åttiotalet, en estetik som sakta men säkert börjar make sense för mig.

Jag rockade en vit knytblus under en kavaj som tidigare haft inlägg i axlarna, dessa tog jag bort dock för länge sedan. NOTERA även scrunchien på min arm på första bilden! 80s realness. Såg en gång en extremt rolig och bra föreläsning som gjorde en in-depth analysis av scrunchies, allt ifrån hur den skildras i populärkulturen till dess (uppenbarligen?) skiftande position och status. Ska länka när jag letat upp den.

-Lagat fin mat jag som sedan åt med Fredrika.

-Bakisgråtit. Sådant totalt upplösningstillstånd som infinner sig varje helg alltså.

Ser ni förresten växterna bredvid tallriken, ja de fungerar här som störigt matfoto-rekvesita men de är även luftskott som jag ska hänga upp i köket, om de överlever ska jag visa här!

Not pictured: 
-Sovit med min hjärtans fröjd Louise två gånger denna veckan
-Börjat träffa min terapeut igen
-​Lagt en ansiktsmask bestående av kaffesump i hopp om att koffeinet kommer bota min trötthet 
-Gjort en pavlova haha
​​​​​
Och prick nu ska jag promenera med Leia innan solen försvinner och sedan fortsätta plugga psykologi.
Puss

Likes

Comments

8mars igen. Är på relativt dåligt humör. Av privata skäl men även bara en allmän uppgivenhet. Av att det inte är mer. I stunder känner man att det är fantastiskt men man blir gång på gång nedslagen av verkligheten. Både av ens egna erfarenheter men mest av det skicket världen är i. Man tänker att det går framåt men ändå har man valt en man till en av världens mäktigaste positioner som uttalat prioriterar kvinnor som lägre värda än män. Och det är inte bara hos honom denna synen finns, speciellt inte bland världens makthavare. Tillslut blir det tröttsamt. Blir även störd av hur mycket man själv har fel om så många saker. Fel syn på mig själv, fel syn på andra.



Men med det sagt gäller det att bara lära sig att lyssna, lära om sig och sträva mot personlig och samhällelig utveckling och förändring, för något annat alternativ finns inte.

Likes

Comments

Hej alla katter!

förra veckan hade åtminstone södra Sverige sportlov! Mitt sista iom att detta är min sista vår på gymnasiet...om jag nu inte själv utbildar mig till lärare. Det var som lov brukar vara, välbehövlig,t men det har varit ganska slitsamt. Kanske en av mina mest flängiga lov. Men sådant är också roligt! Här är i alla fall lite bilder som finns i min kamerarulle.

På måndag fick jag äta suhsi hos Oda som hade en sushinight! Mmmmumma för en gumma och för den soyalover som man är. Ovanför är när det samlades många kring själva sushirullningen.

Maten hann bli uppäten snabbare än man säger wasabi men det var iaf dessa greens som vi stoppade i!

En annan middag.

Har ölat i Malmö och sovit med henne. Vispgrädde är kanske det vi äter oftast tillsammans. I kaffet, i soppan i äggröran, det händer ofta att man micrar pasta i mikron--> på med ovispad grädde. Denna gången var det dock till pannkakor.

Här är jag! I min favvis-tischa från J. Lindeberg. Är för övrigt på low-key kär i själva Johan Lindeberg. Han växte också upp i Lund! Tycker han är väldigt inspirerande. Snacka om någon som lyfter upp andra och som förstår vikten av jämställdhet och community. I ett annat liv, där vi skulle varit av samma generation, hade vi varit industrins största power couple och skapat kläder tillsammans, kanske under namnet J&E Lindeberg!

Rekommenderar er att lyssna på hans intervju i Värvet. Då förstår ni varför en är så kär i honom (och i hans liv tbh...). Han diskuteras också i något avsnitt från Stil i p1, där tar dem upp hur lidande det var för märket i början av 2000-talet när de började att massproducera plagg med denna logotypen på... (jag var bara en glad unge när detta pågick, denna tröjan är köpt på tradera (såklart))

Min mamma fyllde 52 (big five-2!) år på onsdagen! Jag hade bakat denna prinsesstårtan och Erik och jag gav henne en perkulator i present. Som jag verkligen hoppas att hon kommer gilla då hon ogillar presskaffe som vi dricker hemma just nu. Eller mest hon. Kan ju knappt dricka. Nä, måste köpa in koffeinfritt kaffe till vårt hushåll för jag vill också kunna njuta av denna goda dryck utan att bli neurotisk.

Johanna och Erik. Och Leia.

Fredrika och Lou på fest hos Gertrud.

En annan med temat glow-sticks och allt annat blinkande och självlysande.

Igår köpte vi in mer tyger, skjortor, knappar etc för kostymgruppens arbete. Jag och dessa två var på Ikea, men framförallt på tygbutiken Stoff och Stil. Den butiken är så välsorterad, herrrrre vad roligt och inspirerande det var där inne! Skaparlusten VIBRERADE inuti en. Köpte hem lite dekorationsmaterial och dragkedjor för eget bruk, hehe.

Det är en himla LYX att på det här sättet bli tilldelad en budget och för att kunna köpa tyger, mer eller mindre precis de vi vill och sedan få sy plagg. Och tillsammans med en grupp bestående av så talangfulla människor. Nä, så tacksam över att jag har möjlighet att göra det. Tråkigt nog är det mest nu på mitt sista år som jag verkligen har börjat uppskatta detta, men jag tänker i alla fall njuta av varje sekund som är kvar.


mhmm det var det lovet. på ett ungefär.
pussar

Likes

Comments