Header

Här har ni honom, en utav killarna i mitt liv. Jag kan förstå att det är svårt för den som inte har djur att försöka förstå hur en kan ha såna känslor för någon som "bara" är en hund och jag vet inte om det går att förklara på något bra sätt heller, mer än att en älskar'n så mycket att det nästan gör ont ibland. Jag ska vara ärlig och säga att hade jag fått tänka om hade jag inte skaffat något hund, men nu skulle jag aldrig kunna tänka mig att vara utan honom. Han är lite som min bebis och bästa kompis på samma gång. Lowe vettni.. han är livets kung!

Ikväll var vi samlade i köket, hela lilla familjen på två människor och ett djur. Kändes sådär löjligt fint att kunna sitta vid köksbordet och kika på dom här två medans den ena grejade och den andra mest väntade på att något matbit skulle tappas ner på golvet. Och även om jag börjar få panik på hur köket ser ut med alla jävla grejer överallt pga. att vi fortfarande rensar lite efter flytten och för att diskmaskinen tydligen fick för sig att gå sönder så försöker jag ta det med ro och lugna den lilla pedanten inom mig. Det löser ju sig snart, så klart.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hur ska en kunna få som rutin att kika in här varje dag när det känns som att livet går i hundratjugo hela tiden? Jag har tidigare haft problem med att komma till ro och somna på kvällarna, men det där är som bortblåst för tillfället. Ibland undrar jag om jag ens hinner lägga ner huvudet på kudden innan jag somnat. Å andra sidan har jag inget emot att det är fullt upp. Jag har aldrig varit speciellt duktig på att ta det lugnt eller "bara va" och det är väl tur att den en bor ihop med är ganska exakt likadan så att en slipper reta gallfeber på'n med allt grejande och ordnande.

Hur länge är det förresten tänkt att en ska behöva använda sin regnjacka? Det känns som att det har regnat konstant i typ två veckors tid nu och snart är det dags för mig att gå på lite semester, så lite jävla sol och värme, tack.

För en stund sen kom jag hem från jobbet och det är möjligtvis enda stunden på dagen jag kan tycka att det är skönt med lite lugn och ro. Och framför allt tystnad. Jag och den pälsbeklädde herren har intagit position framför teven och här lär vi väl hålla oss tills Anton kommer hem.

Likes

Comments

Oklart vad jag värnar mest om i livet just nu - mitt liv, mina anhöriga Lowe eller dessa skor? Jag vägrar paja ett par vita sneakers till så sedan jag köpte dessa (eller egentligen sedan jag FICK dom utav Anton) har jag varit så extremt rädd om dom. Har gått på tå ute i gräset när jag varit ute med hunden, aldrig haft dom på mig när det regnat ute, torkat av dom med en trasa så fort det skvätt upp ett litet gruskorn och har jag dom till jobbet är jag noga med att ställa dom i min låda uppe på hatthyllan så att INGEN ska kunna trampa på dom. Eventuellt en aning hysteriskt beteende.

Och hallå. Äntligen fredag! Det känns som ett jävla lyxliv att vara sambo. Det är ju nämligen ganska färskt det här med att jag & Anton bor ihop. Fast egentligen inte på ett sätt, men det där kan vi ta en annan gång. Men från att ha gjort cirka allting själv i över ett års tid har jag nu i princip blivit beordrad att sitta i lille fåtöljen här medans Anton lagar mat. Hade en haft sin PMS-period hade en antagligen börjat lipa över't.

Likes

Comments

Hur fort är det möjligt att fyra lediga dagar kan gå? Imorgon är det dags att kliva upp i ottan igen och spendera ett par timmar på jobbet. Kanske inte riktigt vad jag är sugen på, men en kan ju alltid trösta sig med att det bara är två hela veckor kvar att jobba innan en går på semester en sväng. Onödigt att påpeka att jag längtar dit.

Att den här ledigheten bara rusat förbi kan i och för sig bero på att vi haft fullt upp konstant. Såhär efteråt undrar en om vi ens kommit ihåg att andas? Både i fredags och lördags käkade vi middag ihop med lite kompisar, och mitt i allt detta har vi flyttat. Vissa utav saker från Antons gamla lägenhet har kommit in hit och en del utav mina grejer har hamnat hos Anton, för den lägenhet ska min lillebror ta över. Smidig lösning ändå, om än mycket att göra. Men nu är det iallafall så gott som färdigt och jädrar vad bra det blev!

Imorses åkte Anton iväg tidigt för att jobba och jag har spenderat min lediga dag ihop med lilla familjen. Lowe är den som varit lyckligast över't. Han älskar min mamma (som i hans värld är lika med mormor) över allt annat i världen och skulle antagligen mer än gärna bli adopterad utav henne. Han är dessutom inte överförtjust i att Anton joinat vår lilla duo, även om det går lite bättre nu än tidigare, så snart packar han väl en väska och drar härifrån..

Det kan därför hända att det blir lite delade meningar över att Anton kommer hem idag igen. I vanliga fall är han borta på jobb måndag-torsdag, och det är Lowes bästa dagar på veckan. Då har han mig helt för sig själv och får sova i sängen på nätterna. Vi behöver eventuellt jobba lite på det där med svartsjukan. Jag är iallafall överlycklig!

Likes

Comments

Var hälsade.

Dagar som dessa kan jag börja fundera på vad en gnällde över när en fortfarande gick i skolan. Antingen tyckte en att en slutade alldeles för sent på eftermiddagarna (ja men hallå, det var ju helt SINNESSJUKT av lärarna att tvinga en att gå till 15:20 på en fredag till exempel) eller så hade man bara en SÅ jävla ovärd håltimme på typ tre timmar som gjorde att en gick hem och sedan inte gick tillbaks till skolan mer över huvud taget den dagen. Eller så var det kanske bara jag som höll på sådär. Jag vet inte.

Känner dock nu, såhär mitt uppe i det så kallade vuxenlivet, att jag hade kysst min chef rakt på munnen om hen sagt att jag fick sluta kl. 15:20 varje fredag och att jag gladeligen haft ett litet hål på ett par timmar under en utav arbetsdagarna. Idag lämnade jag min lägenhet strax efter klockan fem imorses och nu har jag precis kommit hem och landat i soffan. Ikväll hade vi sommarfest ihop med alla barn och föräldrar och lyckades givetvis pricka in århundradets regnigaste dag. Jag kanske borde ha slängt på mig gummistövlar istället för att i vanlig ordning gå barfota i mina sneakers. Men äh!

Jag hade gärna sett att vädret sett ut såhär imorgon igen när jag kliver upp, precis som det gjorde förra helgen när jag & Anton var på en liten minisemester i Strömstad. Alltså HUR skönt? Den lilla tanorektikern inom mig gjorde volter utav glädje.

Likes

Comments

VEM ÄR JAG?

Namn: Emma i förnamn. Alfsson i efternamn.

Ålder: Skulle vilja svara tjugo men en blir ju tydligen äldre för varje år som går. Jag är tjugofem.

Bor: I en tvåa på 78 kvadrat med högt till tak och stora fönster i en liten stad som heter Falköping. En stad som en gång fått pris för Sveriges tråkigaste stad, det ni!

Jobbar: som pedagog på en förskola. Avdelningen heter Solstrålen (hur käckt?) och barnen är 1-3 år. En genomgår många tålamodsprövande moment under dagarna, men får så himla mycket fint tillbaka av dom där små människorna så det jämnar oftast ut sig.

Husdjur: Jag kallar gärna inte Lowe för mitt husdjur eftersom han känns mer som min lilla bäbis, men ja. Han är pälsbeklädd, har fyra ben och en svans så han är nog ett djur iallafall. Lowe har precis fyllt två år och besitter egenskaper som ibland kan reta gallfeber på en. Tur för herren att jag älskar honom mer än allt annat på lilljorden.

Tycker om: Att kramas. Att skratta. Att skriva. Att snusa. Att sola. Att käka godis i sanslösa mängder. Tydligen också leopardfiltret på Snapchat då jag tycks använda det på varenda bild.

Tycker inte om: När det är stökigt hemma. Fåglar. Sprutor. (Och givetvis krig, folk som är elaka mot andra osv, men sånt där är väl en självklarhet att en inte direkt står bakom).


Det här med att skriva har alltid varit en stor del utav mitt liv. Jag började skriva dagböcker redan när jag var liten och använde flitigt dåtidens blogg på Lunarstorm i en herrans massa år. I samband med min gymnasiestart startade jag upp bloggen http://tightlikeatiger.blogg.se/ och där har jag hängt fram tills något år sen då min skrivlust dog ut fullständigt. Kanske att en nystart här kan få lusten tillbaka? Vi får se!

Välkomna hit, vilka ni än är.

Likes

Comments