Header
View tracker

Tiden går så himla fort. För bara någon vecka sen tog jag dessa bilder under en höstpromenad, och nu är det rena vinterlandskapet ute. Känns som att det egentligen inte var någon riktig höst i år, utan att det gick från sommar direkt till vinter.⛄

Snö och vinter är mysigt på sitt sätt, men hade gärna haft kvar de gulröda löven ett tag till.🍂

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Tänkte att jag kunde slänga upp lite bilder på hur lägenheten såg ut innan och under tiden jag påbörjade renoveringen i vardagsrummet.

Som ni kommer se så kunde man knappt röra sig i resten av lägenheten, kändes som jag bodde i ett riktigt råtthål... Inte så najs, skäms nästan över att visa er.😁

Men med tanke på att den är under renovering så blir det bara bättre och bättre med tiden. Kommer gå från den där lite gula & mörka stilen, till ett mer ljust & "öppet" intryck. Håller alla mina tummar och tår för att det ska bli som jag vill.

Före...

Under renovering...

Det har hänt mer än vad bilderna visar. Golvet är i princip klarlagt (bara en 4e-dels golvbräda som saknas), bokhylla, skrivbord, tv-bord osv. är inburet. Dock är inte listerna ditsatta ännu så allt står en bit från väggen, men är helt klart en markant förbättring! Även alla andra lådor i typ tömda eller nere i källaren.

Börjar kännas mer som ett hem nu när jag faktiskt kan se köksbordet i köket, lägga mig i sängen utan att behöva flytta lister från säng till golv eller gå ut i hallen och slippa hoppa över saker. Självklart är det en hel del kvar, men som sagt, en markant förbättring!

Blir så mörkt nu på kvällarna så har inte hunnit ta några fler foton på hur lägenheten ser ut i dagsläget. Vill så gärna få upp gardiner och fästa dit listerna ordentligt innan jag visar upp mer. Rummet känns "tomt" på något sätt nu när det inte finns några som helst textilier i det.

Tror detta kommer blir superbra om jag nu bara lyckas hålla kvar tålamodet. Har stora planer för detta boendet. Önska mig lycka till!

Likes

Comments

View tracker

Här sitter jag, helt ruffsig i håret och klar för sängen. Kände dock att jag var tvungen att uppdatera lite här.

Tanken från början var att jag skulle slänga upp lite bilder gällande renoveringen här hemma, men när jag tog fram kameran var batteriet urladdat och jag orkar verkligen inte vänta på att det ska ladda klart. Får helt enkelt slänga upp ett nytt inlägg imorgon.

Vardagsrummet börjar nu ta form. Bara ett par sista golvplankor och lister som ska dit innan jag kan ställa in saker där lite provisoriskt (måste bestämma mig för vilken soffa jag vill ha och beställa hem bl.a.). Lär ta ett tag innan det blir helt klart, men så länge jag kan bli av med ett par flyttkartonger från hallen och köket genom att packa upp i vardagsrummet så blir jag nöjd! 😁

Kommer antagligen komma upp fler inlägg den kommande månaden än vad det gjort tidigare då jag fått låna min systers dator nu när de är i utlandet. Har ju en dator själv, men den är stationär och för tillfället inte inkopplad då den ska stå i vardagsrummet när det är klart. En bärbar är så mycket smidigare, kan redigera/skriva precis vart jag vill. Kanske borde tänka över ifall jag ska köpa mig en egen? Har iallafall köpt en ny kamera vilket kommer resultera i bättre och finare bilder för er att se på. 😄

Nähe, nu ska jag krypa ner - kolla ett avsnitt på min serie för att sedan hångla kudden. Imorgon är det nya tag och nya möjligheter som gäller.

Likes

Comments

Jag måste nog vara sämst på att uppdatera här, men jag har mina anledningar. Som jag typ alltid har?! Men denna gång har jag faktiskt haft fullt upp typ dygnet runt, och när jag väl varit ledig så har jag legat halvt död i sängen och bara tagit det lugnt.

Nog med bortförklaringar nu! Jag har under en längre tid mått väldigt dåligt och levt ett destruktivt liv, men har nu bestämt mig för att vända allt det negativa till något positivt. Att lära sig leva med ångest är inte det lättaste, men min KBT-terapeut har hjälpt mig en del på vägen. Resten måste jag ta tag i själv och det är det jag ska göra nu!

Som många av er säkert också vet är att jag under en tid skrev att jag skulle flytta. Nu har jag äntligen gjort det, eller ja, jag har väl bott här i cirkus en månad. Lägenheten är äldre än den jag tidigare bodde i och lyxigheter som tvättmaskin, torktumlare och diskmaskin är ett minne blott. Det positiva med denna lägenheten är att jag själv äger den och kan därmed göra i stort sett precis vad jag vill med den. Jag har redan nu målat om i vardagsrummet och köpt nytt golv som ska läggas. Enkelt och billigt, men det behöver inte alltid vara svindyrt och avancerat när man renoverar. Oftast är det de små sakerna som gör störst skillnad. Det roliga är också att jag har gjort allt själv. Hur nöjd känner man sig inte efter att ha slitit och sedan ser resultatet? Supernöjd!

Det kommer dock inte bli klart på väldigt länge. Har en hel del som jag vill göra och fixa, men det får ta den tid det tar. Tar ett rum i taget så att lägenheten ändå behåller sig i någorlunda skick så att man fortfarande kan bo i den.

​Finns hur mycket som helst jag skulle kunna skriva här och nu, men tänker att inlägget skulle bli alldeles för långt och ointressant. Vi låter det helt enkelt vara såhär för denna gången så hörs vi inom kort. 

Ta hand om er!

Likes

Comments

Ännu en gång har det varit tyst från mitt håll ett längre tag och det beror på att jag inte haft någon tid över till något. Har jobbat extremt mycket de tre senaste veckorna, men nu kommer det lugna ner sig och mer tid kommer att finnas.

Idag är faktiskt första dagen på länge som jag är ledig. Hade en del saker jag tänkt göra idag, men efter att ha varit hos min samtalsterapeut var det som att all energi försvann. Har varit hos honom ett par gånger nu men tydligen så mår jag inte "tillräckligt" dåligt för att få fortsätta gå dit. Helt sjukt att man måste vara nästintill helt förstörd för att kunna få hjälp. Jag ber om hjälp för att slippa ligga där helt utslagen, för att slippa må dåligt och för att kunna trassla ut alla händelser jag varit med om samt reda ut alla tankar jag har.

Inte första gången jag blir avvisad hjälp genom ord som "henne knäcker ni inte så lätt", "du är starkare än du tror" osv. Men bevisligen så är jag inte det! Hade jag varit det hade jag inte drabbats av mina attacker där det känns som att all luft i kroppen går ur och all energi försvinner. De stunder jag ligger där på sängen helt avskilt från omvärlden och gråter ögonen ur mig så mår jag inte alls bra, men med tanke på att jag inte skadar mig själv på andra sätt än att inte äta ordentligt så får jag ingen hjälp.

Skrev i ett tidigare inlägg att det är allt annat än lätt att be om hjälp. Nu har jag bett om hjälp två gånger utan att få någon. Hur dåligt ska jag behöva må och exakt vad måste jag göra för att få hjälp? Att be om hjälp en tredje gång är inget jag kommer göra. Det är ganska tydligt att de inte hjälper dem som faktiskt vill ha hjälp...

Får helt enkelt försöka ta mig igenom detta själv, ännu en gång. Sätta upp nya rutiner och ta en dag i taget. Vet bara inte hur jag ska bearbeta allt när jag inte har någon att prata med. Bara till att hålla tummarna att det går framåt.

Skrev precis att jag inte åt ordentligt, men efter mötet idag gick jag faktiskt till den lokala thairestaurangen och köpte med mig både Pad Thai och sushi. Självklart fick jag inte i mig allt, men kände för att tröstäta. Min ätstörning går inte enbart ut på att inte äta, utan att jag ibland vräker i mig för att sedan må sjukt dåligt.

Likes

Comments

Som ni vid det här taget antagligen lagt märke till så är mina dagar väldigt upp och ner, humöret pendlar ständigt och allt går från att vara super till sämre än sämst. Fast idag måste jag faktiskt erkänna att jag haft en sjuhelsikes bra dag rakt igenom! Är nog för att jag de två senaste dagarna har haft underbart folk i min omgivning och som jag trivs med. Ni är guld värda. 🙏 För er som inte vet det så "gästspelar" jag nu under sommaren ett par veckor på mitt gamla jobb, samtidigt som jag fortfarande har mina vanliga pass på mitt nuvarande arbete. Mycket jobb och slit, men klart jag hjälper till när jag kan och jag märker verkligen att jag saknat det "gamla" gänget. Har inte blivit mycket tid över att träffas sen jag slutade där, men det får vi ta att ändra på tycker jag allt! Längesen jag skrattade och njöt så av att gå till jobbet.

Inte nog med det så är jag snart ägare till en bil. Som jag längtat! Ska bli så skönt att slippa behöva låna bilar av andra bara för att kunna ta mig till jobbet... 🚗

Passade även på att packa ner lite fler saker här hemma efter jag kommit hem. Är fortfarande ett bra tag tills flyttbilen går, men känns skönt att ha det mesta gjort. Jag menar, alla saker jag äger använder jag inte dagligen och då ser jag heller ingen mening med att de ska stå framme. Bättre att de ligger i en låda i väntan på att packas upp i den andra lägenheten.

Är mycket som händer i mitt liv just nu som ni redan vet. Att jag tog steget mot ett bättre mående med hjälp av en samtalsterapeut, jobb över öronen, bilköp och flytten. Många kanske tycker det är dumt att slänga in en flytt mitt i allt, men tror faktiskt det kan vara till något bättre för mig. En flytt till en lägenhet som bara är MIN, en lägenhet som jag ÄGER och som jag får göra precis vad jag vill med. En lägenhet utan gamla minnen. Ett ställe att sluta titta bakåt och istället börja blicka framåt och skapa nya minnen på.

Håller tummarna på att kommande dagar är lika bra!

Likes

Comments

Och där var första steget taget.

Idag var första gången jag besökte en samtalsterapeut. Känns varken bättre eller sämre, men förhoppningsvis så kommer det med tiden att kännas bättre. Ska dit igen redan nästa vecka... Eftersom det var första mötet så var det mest rutinfrågor som ställdes och ytterligare tester/utredningar gjordes för att samtalsterapeuten skulle veta vad han har att jobba med och hur jag mår.

Jag har alltid tyckt att det är "svaga*" människor som går och pratar med någon. Eller nja, rättare sagt så har jag alltid tyckt att det varit starkt av andra att prata med någon men ifall jag själv skulle gjort det så hade jag visat hur svag jag är. Förstår ni hur jag menar? Svårt att förklara... Men jag har nu insett att prata med någon inte är ett sätt att visa sig svag på, utan att man är stark nog för att själv inse att man behöver hjälp. Alla kan vi inte alltid må bra.

Lovade även att jag skulle försöka lägga in mer rutiner i mitt liv, att sova och sedan åka direkt till jobbet dög tydligen inte. Det ska tydligen finnas med några måltider i bilden och inte bara den man får på jobbet. Förstår bara inte hur jag ska lyckas med att få in det då jag inte känner hunger. Sen ska jag även röra mer på mig... Får väl se hur det blir med allt, men måste iallafall ge det ett försök nu när jag tagit steget. Förhoppningsvis kommer mina sömnproblem försvinna med tiden jag aktiverar kroppen mer och att jag då slipper mina sömntabletter. Saken är bara den att jag aldrig har någon ork...

Ska försöka vara mer positiv i mina tankar framöver, även fast jag rean nu vet att jag kommer drabbas av dåliga dagar och fler ångestattacker. Det är liksom inget som går över på en natt, men processen är nu igångsatt och förhoppningsvis kommer samtalsterapeuten hjälpa mig hur jag ska övervinna detta eller iallafall hjälpa mig hur jag ska hantera allt när det blir för mycket. Att få lätta på hjärtat och prata om saker man sen länge stängt inom sig kan hjälpa en hel del. Vi kan inte hålla allt för mycket inom oss.

I slutändan är det ändå mig allt hänger på, och jag vill börja må bra igen!

Likes

Comments

Även om jag dagligen försöker göra som bilden ovan säger så finns det de dagar som rent ut sagt är skit och inget man försöker intala sig själv går in.

Jag har haft ett par bra dagar nu, men efter jag kom hem från jobbet idag brast det. Ångestattack från helvetet... I fosterställning har jag legat i sängen och gråtit ögonen ur mig de senaste timmarna. Trycket över bröstet är fortfarande kvar men tårarna har nu börjat avta. Jag orkar ärligt talat inte mer. Att må såhär ska ingen behöva göra!

Försöker hela tiden att lösa upp alla knutar, finna alla ändar och få allt bra, men ibland blir det bara för mycket. Kroppen orkar inte med mer och bara stänger av.

Ända sen jag tog initiativet till att få hjälp med mitt mående har allt bara blivit värre. Jag kan inte längre skjuta sakerna åt sidan... Allt har blivit verkligare på något vis. Efter att gjort enklare tester och fått svar på att jag lider av en lättare depression och ångest har jag låtit mig själv att må dåligt, något jag aldrig tidigare gjort än mindre visat det utåt. Är nog kanske inte lika stark som jag trodde jag var...

Tro det eller ej så längtar jag faktiskt till mitt första möte på måndag för att försöka få bort mina hjärnspöken, eller iallafall tämja dem lite. Att få lätta på trycket och få hjälp. Att utreda och få reda på mer.

Två dagar kvar och sen är första steget taget.

Likes

Comments

Var ledig idag, vilket var sjukt efterlängtat. Är mycket jobb nu den kommande tiden samtidigt som det händer mycket hemma. En flytt som ska förberedas, ett steg mot ett bättre mående som ska tas m.m.

Började dagen med att mysa ordentligt i sängen med kissarna och en massa klipp på YouTube.

Sedan blev det att ta tag i packandet inför flytten. Är visserligen ett bra tag tills jag ska flytta, men jobbar så pass mycket innan dess så måste börja med det nu för att hinna med allt.

Som ni ser är min lägenhet just nu upp och ner. Kartonger står lite överallt, skåp rensas ut - vissa saker slängs, vissa sparas. Att man kan samla på sig så sjukt mycket saker? Måste bli bättre på att inte spara på en massa skitsaker.

Vet att det ser för jävligt ut på bilderna men det är precis såhär jag bor just nu. Har i stort sett packat ner hälften, men har fortfarande en hel del kvar... Skönt att soffan ska slängas iallafall! Ett möblemang mindre att behöva dra med sig i flytten.

Förutom att min lägenhet nu är upp och ner så är även mitt liv det. Är så sjukt trött på mitt egna mående just nu! Går inte en dag utan en ångestattack... Oftast kommer de på kvällarna, men nu har de även börjat komma under dagarna och under arbetstid. Jag som alltid har haft jobbet som en "safe-.zon" där jag kunnat koppla bort allt och bara vara. Och att dagligen köra hem från jobbet med både ögon och kinder fulla med tårar är allt annat än roligt. Hela alltet börjar rasa samman... Att en sak kan rasera ett helt liv...

Kan inte mer än att vänta. En vecka kvar tills första steget förhoppningsvis tas.

Likes

Comments

Det har varit tyst från mitt håll den senaste tiden och den enda ordentliga förklaringen jag har till det är att jag inte mår särskilt bra just nu. Varje dag är en ny kamp, och på kvällarna krigar jag mot ångesten.

Ångesten växer sig starkare och större för varje dag som går. Jag försöker att bearbeta den bitvis själv, men när allt blir för mycket väljer jag att leva mig in i min fantasivärld. En värld fylld med enbart lycka, positiva tankar och framtidsplaner, eller så överöser jag mig med massa jobb. Vet inte vilket som är bäst? Att bearbeta allt på en och samma gång går inte, inte som det ser ut just nu iallafall...

Precis allt påverkas av ångesten. Mitt humör, mina ät- och sömnsvårigheter, min energi. Som sagt, precis allt... Jag är ingen speciell rolig människa just nu, det vet jag, men jag försöker verkligen få allt rätt. Försöker ständigt lösa pusslet för att en gång börja må bra igen! Tolv dagar kvar och sen har första steget på min resa förhoppningsvis tagits.

Borde egentligen sovit för längesen. Klockan ringer om endast ett par timmar och det är dags för att ge sig ut på ännu ett äventyr. Kommer antagligen vara helt slutkörd imorgon men det kanske är bra, då kanske jag för en gångs skull kan somna istället för att spendera kvällen vaken med ångest.

Likes

Comments