Efter 6 år i Norge kände jag mig ganska så färdig där. Jag ville någon annanstans och starta på nytt, men vart? Månaderna gick och jag blev lite fast på något vis. Det är ju alltid tryggt att bli där man har jobb, vänner och boende.
Men så kom Pelle .. vi möttes ute på krogen en lördagsnatt förra året i februari. Vi gick in i varandra och det första jag tänkte när jag såg honom var - Wow! Senare under kvällen hamnade vi vid samma bord (jag såg till så att jag hamnade där för att få kontakt med honom, såklart )
Vi började snacka och när jag hörde att han var dansk tappade jag hoppet litegrann .. jag förstod ingenting av vad han sa. Det blev engelska och det funkade som tur var fint.
Han var i Norge för att jobba som snickare.
Han berättade ganska direkt att han hade en dotter på 5 år hemma i Danmark. Så han var bara i Norge under en period.
Efter den kvällen fortsatte vi att träffas och jag kände ganska snabbt att det inte bara var en flirt utan något mer, vilket var lite tufft eftersom jag visste att han på en tidspunkt framöver skulle flytta hem till Danmark igen.

Efter tre veckor utan Pelle när jag var i USA i sommar visste jag att det kändes rätt med honom och ganska snart efter jag kom hem och fick veta av honom att han snart skulle flytta tillbaka till Danmark tog jag valet att flytta med. Om vi skulle få detta att fungera, vilket vi båda verkligen ville var vi tvungna att veta att vi inte skulle ha ett distansförhållande allt för länge till.
I slutet på Juli flyttade han tillbaka till Köpenhamn och jag blev kvar i Norge. Vi åkte fram och tillbaka till varandra så mycket vi kunde och efter att ha varit på besök hos honom och fått träffa hans familj och vänner kändes allt fortfarande bra.
Sist men absolut inte minst var det dags att möta hans dotter och jag har nog aldrig varit så nervös i mitt liv. Skulle hon förstå mig? Skulle hon tycka om mig? Frågorna var tusentals och det var hemskt .. haha. Jag visste sen innan av Pelle att hon var väldigt blyg så att det kanske skulle ta några gånger innan hon skulle "släppa in mig" och det gjorde mig ännu mer nervös, för om det inte funkade mellan mig och Pelles dotter, vad hade vi då för "framtid" tillsammans?!
Vid första mötet gömde hon sig bakom Pelle en bra stund i starten och jag höll mig i bakgrunden och väntade på att hon skulle närma sig mig och för en stund trodde jag aldrig hon skulle göra det men så hände det och sen den stunden är allt bara super. Vi har fått en så fin kontakt, jag och Mille. Hon älskar att hitta på saker med mig och när hon är hos mig och Pelle vill hon helst inte ha sin pappa med. Det håller med "styvmor" och det är en skön känsla, att hon känner sig trygg med mig.
Hon är en helt fantastisk liten tjej som precis har fyllt 6 år. Och att jag pratar svensk/norsk är inga problem alls. Vi kan snacka hur lätt som helst och hon har till och med börja lärt sig lite svenska, haha!
Mille, som är hennes namn bor till mestadels av tiden hemma hos sin mamma. Hon är hos mig och Pelle ca varannan helg och någon gång i veckan när det passar med jobb osv. Vi har henne alltså inte så jätte mycket men när vi väl har så är det så mysigt.
Livet här är härligt och jag känner mig redan som hemma, och det är en skön känsla :)


Likes

Comments

Att jag skulle finna mig en dansk och flytta till Köpenhamn var väl aldrig något jag hade trott. Men så blev det och jag kunde inte vara lyckligare.
Det har hänt mycket, väldigt mycket sen jag flyttade hit för ca två månader sen, men det kommer jag skriva mer om en annan gång när jag har tid.

Jag som älskar att skriva tänkte ha denna bloggen för vänner och familj i Sverige och Norge så att de kan följa med lite mer på vad som händer här i Danmark :)

Puss så länge

Likes

Comments