Header
View tracker

Ja, jag ger det en chans till nu, jag tycker det är så kul att blogga men med tanke på allt som har hänt den senaste tiden så har orken inte räckt till, men nu hoppas vi på en förbättring.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det var ungefär 2 år sedan som allt började. Jag fick en konstig värk i mina knän och rygg som jag aldrig hade känt innan. Jag vet inte hur många besök jag fick göra hos läkaren, hur många gånger jag fick röntgas och hur många blodprov jag egentligen fick ta. Men flera månader senare fick jag till slut diagnosen som jag inte ville ha. Jag fick spondylatrit, En form av ledsjukdomen reumatism. En sjukdom som det inte finns några botemedel mot bara massor av medicin som minskar smärtan tillfälligt. En sjukdom som jag kommer att ha hela mitt liv. När jag fick diagnosen visste jag inte mycket om den och jag vägrade även att läsa om det. För vem vill veta att hela ens liv kommer att förändras och att det aldrig kommer att bli som tidigare när man är 17 år gammal?

Det jobbigaste med denna sjukdomen förutom att det gör så fruktansvärt ont är att den inte syns på utsidan och att ingen vet hur jag verkligen har det. Det är ingen som ser på mig hur ont jag faktiskt kan ha. Det är inte heller alla som vet att jag ta sprutor på mig själv en gång varannan veckan för att ens kunna gå eller bära saker. Jag har perioder då mina händer är så svullna och gör så ont att jag inte ens kan greppa en penna, händerna är något jag dagligen kämpar med för tillfället.
Jag har fått höra ofta att det finns värre, ja det finns värre, men detta är det värsta för mig i mitt liv. Jag kan inte jämföra mig med någon, eller med någon annan sjukdom.

Jag känner mig alltid lika värdelös varje gång jag inte kan vara med på en träning eller genomföra den helt och hållet. Det känns som att folk tycker att jag är lat och att jag ligger hemma och sover av den anledningen. Men det är verkligen inte så det är. Jag önskar att jag vore som alla andra, att jag kunde träna 10 pass i veckan och att jag orkade vara vaken och vara full med energi hela dagen, men så ser inte min verklighet ut. Det är inte ofta det går en hel dag utan att jag sover någon timme mitt på dagen. Sjukdomen tar all kraft ur mig och när jag har som allra ondast, vilket inte är så ofta men det händer, är jag så trött och har så ont att jag inte ens orkar gå i skolan. Betygen har gått ner och har även behövt plocka väck vissa ämnen för att ta vid senare tillfälle. Nu handlar allt bara om att klara mig igenom gymnasiet och få ett godkänt i varje ämne.

Med detta vill jag inte att folk ska tycka synd om mig, inte nånstans, jag begär inte heller att man ska förstå. Det jag vill är att förklara för er varför jag är som jag är. Jag skippar inte en träning ena dagen och sedan går till gymmet andra dagen för att det är kul, jag väljer att utnyttjar all min energi när jag kan, jag väljer bara inte när denna energin finns i mig. Det är så min kropp fungerar. Ena dagen kan vara ett helvete och andra dagen behöver jag inte känna av det alls.

Trots detta så har jag ända sen dag 1, när mamma och jag fick beskedet om diagnosen efter många om och men, att jag aldrig ska låta denna sjukdomen få ta över mig, att jag ska få leva precis som jag vill leva. 
Jag går i skolan, tränar, festar, jobbar, uppe hela nätterna ibland om jag vill, för jag gör precis som jag vill. 

Jag vill även säga till alla er som lever med en reumatisk sjukdom, låt inte sjukdomen styra vem du är, det är din kropp och ditt liv. Vissa dagar känns det omöjligt men då måste man hitta en väg som är möjlig. Du äger sjukdomen, sjukdomen äger inte dig. 



Likes

Comments

View tracker

Tisdagsselfieeee
Som rubriken säger så längtar jag extremt till lov om 4 dagar, är så stressad och trött att jag bara vill stänga i mig i mitt rum och vara själv typ...
Får stå ut lite till, men imorse på träningen så var vi på badhuset och hade intervaller i vattnet, och även handboll i vattnet, kul och jobbigt! Sedan var jag i skolan till 3, åkte inom stan och köpte mig en blus och en parfym. Visar bild senare.
Imorgon bitti ska vi vara på Friskis på träningen, så förhoppningsvis hinner man hem och duscha osv. Hade varit skönt!
Kram och puss

  • 297 readers

Likes

Comments

Så min typiska eftermiddag hade jag hoppats på att alltid vara såhär, komma hem och inte ha några "måsten" När träningen redan är avklarad och man inte har något "akut" plugg.
Funderar ändå på att gå ut o gå senare ändå för att det är såå skönt, även fast det vissa kvällar är skitkallt så hör det till lite.
Under hösten älskar jag också att dricka te så det gör jag oftast efter skolan när jag pluggar, titta serier osv för det hör lixom också till. Hösten är ganska mysig tycker jag med andra ord.
Kramisss

Likes

Comments

Hej Goa!
Jag började min dag klockan 07.30 då jag och Erica gjorde oss klara för hotellfrukost, frukost är verkligen det bästa målet på dagen enligt mig så det var sjukt gott.
Sedan åkte vi inom Erica och hämtade upp hennes gamla telefon då hon tappade sin mobil i toalettstolen igår.....hahaha!
Så vi åkte in till stan o fixade simkort till hennes gamla iPhone 4!
Vi spelade match vid halv 4 så innan det åkte vi hem och sov hos Erica en stund då vi båda var ganska trötta.
Hoppas ni har en mysig lördag så hörs vi senare!

Likes

Comments

Har ni en bra fredaag? Bra!
Jag med! Skolan gick bra förutom spanska provet där jag inte hade mycket koll. Hade verkligen fokuserat på matten hela veckan, så spanskan valdes bort faktiskt.
Efter skolan hämtade Erica mig så åkte vi hem till mig, hämtade mina grejer sen åkte vi till maxi och köpte lite mat, vilket blev tacos. Sedan till lägenheten.
Imorgon så ska vi upp tidigt för min 18-års present till henne var hotellfrukost på Tylösand. Så det ska vi göra imorgon bitti, sedan spelar vi match, så hoppas på att få spela lite.
Nu ska vi nog sova snart, så vi är pigga imorgon.puss goa ♡

Likes

Comments

Ni vet när man har sprungit jättelångt och är så trött att man måste lägga sig ner? Eller när man har kräksjuka och man är helt slut efter? Inatt var nog en av de värsta nätterna på länge.. Kroppen gjorde så ont, varje gång jag somnade till var det som ett hugg i ryggen och jag vaknade. Varje gång jag somnade som varade i max 15-20 min så var det hemska drömmar, samma varje gång jag blundade, något kom mot mig och jag vaknar rädd och i panik.
Detta händer ibland, när jag har som ondast, jag är livrädd, vågar inte somna, blir frustrerad och slutar i tårar.
Självklart gick jag ner till mamma och la mig hos henne en stund men det hjälper inte mer än att min rädsla försvinner.
Nu, idag är hela min dag förstörd. Jag orkar knappt gå ur sängen, har fortfarande ont..känner mig svag i hela kroppen, i huvudet.
Hur lär man sig ens leva med det här?

Likes

Comments