Mitt namn är Emma, ett namn som anses kvinnligt. På grund av att det är ett så kallat kvinnligt namn så kallar folk mig hon. Helt okej för mig för jag är faktiskt en tjej, kvinna, vad man nu vill kalla det. Men i vissa fall känner jag att det inte är okej. I vissa fall när någon kallar mig för hon så känner jag, nej, bara ett enkelt nej.

Ett tag var detta som en identitets krigs för mig, för jag visste inte vilken jag var eller ville vara. Jag kände mig typ inte hemma alls. Inte någonstans. Jag har känt så ett tag, tills jag började prata om detta med olika människor. Jag vet att mitt val kommer provocera till exempel några i min klass, men jag vet också att mitt val kommer göra att jag känner mig som mig.

Jag identifierar mig som en kvinna och är fine med att kallas hon. Men här kommer det. Jag känner att jag är både hon och hen. Så från och med nu så är jag båda. Kritisera om du så vill men jag har bestämt mig hur jag ska identifiera mig själv.

Nu får man bara ta och drop the news till i alla fall familjen.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments