View tracker

Det känns som att det är det ända jag gör för tillfället. Försvarar mig.. Mot allt och alla. Försvara varför man är förbannad, varför man bryr sig, varför man försöker, varför man förklarar, varför det är som det är. Det är så tröttsam och det gör en bara bitter tillslut..

Men man är tydligen en dålig och elak människa när man säger så. När man säger att man inte vill ha någon pappa till sitt barn, eller vad han kallar det att vara en pappa. Hade jag fått bestämma så hade han inte fått komma hit eller höra av sig mer. Hade jag fått bestämma så hade jag raderat hans väsen för längesedan. Det måste vara bättre att inte ha någon pappa en att ha en som bara sviker.
För det är så jävla tröttsamt att försöka få någon att förstå som bara bryr sig om sig själv. Någon som säger vad som helst, gör vad som helst, för att få det han vill i stunden. Någon som bara utnyttjar människor. Jag är trött på att bli utnyttjad, jag är smart nog att inse att jag blir det och när. Men jag kan tyvärr inte göra något åt det. För i det här landet har barn rätt till båda sina föräldrar. Även om den ena föräldern bara utnyttjar sitt barn för att komma med skamliga förslag och umgås med barnets mamma.

Det är så frustrerande att vi bor 5 min ifrån varandra. Men han har alltså inte tid att träffa sin dotter mer en för tillfället 1 gång i månaden på arbetstid dessutom. Men varför ska du hit över huvudtaget? Kan du inte bara skita i det istället? Det är så sjukt tröttsamt att få ett Snusk samtal 1gång i månaden men du kan fan inte ens bry dig om att se hur din dotter har det, när hon har 40 graders feber. När du den här veckan för 3e i rad, inte har tid att komma för att det är fotboll på tv, för att du ska på fest och någon annan värdelös ursäkt. Det har man tid för men inte för sitt barn. När man vetat i över 1.5 år att man ska bli pappa, men inte gjort ett skit för att göra något eller offra nått.
Men jag är en elak människa som inte vill ha dig här, som tycker att min dotter har det 1000 gånger bättre utan dig. Vad ska hon med ett egoistisk svin som ljuger, utnyttjar människor och är otrogen minst 1 gång i månaden mot sin tjej. För 'spänningens skull'. Hur kan man säga att man älskar sitt barn när man inte ens kan älska sig själv?

Så tänker inte försvara mig och mina åsikter och känslor längre. Tänker istället be om ursäkt till min dotter. Jag var blind, visste inte bättre. Tog hans sätt att mata sitt eget ego, hans lögner som kärlek. Och det va fel av mig. Jag lät han svika dig så många gånger. Jag ber om ursäkt att du inte har någon pappa som vänder och vrider på sitt liv för att få vara i ditt. Att du inte har en pappa som ser dig växa upp, som ser dig krypa, gå och säga dina första ord. Att du aldrig kommer förstå hur det känns att ha en pappa som kommer hem efter jobbet och bara vill pussa och krama på dig. Att du inte har en pappa som älskar dig så mycket så att han offrar sig för dig och din lycka.

Förlåt Luna, mamma visste inte bättre. Men han ska aldrig få förstöra dina dagar och din lycka mer så som han gjort min. Det lovar mamma dig. För jag vänder och vrider, jag offrar, för att du ska få allt i livet och lite där till.

Förlåt Luna, mamma ska bättra sig, mamma vet bättre nu.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hejdå att du gav mig det värsta året i mitt liv... det som skulle bli det bästa.
Hejdå den äckliga mest patetiska människa jag vet.
Hejdå trollet som lägger sig i.
Hejdå allt som har mer er att göra.
Hejdå alla lögner du säger.
Hejdå att vänta på dig när du aldrig kommer.
Hejdå besvikelsen du ger mitt barn.
Hejdå besvikelsen av att du är en sån usel jävla pappa.
Hejdå att aldrig sätta din dotter först.
Hejdå att dig dåliga beteende ska skada och irritera mig.
Hejdå hoppet jag hade att du skulle ändra på dig.
Hejdå att du ska bli insläppt i vårat liv längre.
Hejdå Jimmy , må du aldrig skada mitt barn så du skadar och förstör andra människor.

Likes

Comments

View tracker

Det va längesen nu, längesen jag kände så här.. När tårarna bara faller och känslan av besvikelse äter upp mig.

Besviken, arg och ledsen. På allt! På honom, på hans val, på mig, på allt som sagts, på allt som inte sagts, på allt jag kunde gjort annorlunda. När jag går igenom allt och är så jävla besviken, det va inte såhär det skulle blir, det va inte såhär det skulle kännas.
Arg på honom, arg för att han inte varit här. Arg på allt han missat. Vart va du när jag behövde dig? Vart va du alla kvällar jag låg där o väntade på att du skulle förstå och komma hem? Besviken på att jag lät honom göra så här mot mig, besviken över att jag kastat bort så mycket av mitt liv på honom. Besviken av att jag inte gav mer. Hade jag det kanske min dotter kunde få allt? Det skär i hjärtat att hon aldrig fick sin familj, att han tog den ifrån henne. Att hon inte har två föräldrar som pussar henne godnatt varje kväll och säger att de älskar henne. Att det ända som blev kvar av hennes familj var en trasig förälder. För att han inte tyckte att hon förtjänade mer..

Ne en så här kväll kan jag inte se meningen med det, va fan va meningen med att det skulle bli såhär? Alla tänk om och varför? Det tar aldrig slut..

"If i only could make a deal with God and get him to swap our places"

Likes

Comments

Alla jobbiga måsten o möten för denna veckan är slut!

Va på familjerätten igår och när jag väl kom hem hade både jag o Luna feber. Hennes var kvar från vaccinationen och min va nog själv framkallad. Va helt slut, snacka om vilken press man lägger på sigsjälv. Tror att det gick bra, vi pratade lite allmänt om situationen och sen så fyllde vi i papprena. Man blir ju lite lätt generad när man ska redogöra hur ofta man legat med varandra men men alla får samma frågor. Och jag måste säga att jag fick en bra handläggare. Så nu är det bara att vänta på att han varit där och sen ska jag tillbaka och godkänna det han skrivit på. Så håller alla tummar och tår nu så att detta går smärtfritt från och med nu.

Min lilla älskling va och vaccinerades i onsdags och jag får säga att jag höll ihop migsjälv bra. Trodde att jag skulle börja stor gråta men icke. Luna däremot var inte så nöjd. Stackars liten. Första sticket gick bra men andra va inte roligt. Men när snutten åkte fram och hon fick gosa i min famn så lugnade hon sig ganska fort. Sen va hon lite ynklig hela eftermiddagen och va ledsen på kvällen, men då hade hon fått lite feber. Hon somnade helt utslagen på mina ben och sov som en stock nästan hela natten. Jag fick väcka henne vid 02 och ge henne mat, då va hon jätte varm. Men eftersom hon sov så bra så fick hon ingen Alvedon. Även hela dagen igår så sov hon mycket mer en vad hon brukar men mer egen tid för mig.

När vi satt o väntrummet på familjerätten igår så höll jag på att skratta ihjäl mig. Det är helt knäpptyst och fullt med folk. Då kommer det världens högsta mans rap från Luna. Haha alla vänder sig om och tittar på oss och jag bryter ut i asgarv. En annan tjej som stod bredvid oss kunde inte heller hålla sig, även om hon försökte. Min älskade unge vet hur man lättar upp stämningen.

När jag bestämde att hon skulle heta Luna (måne) sa en vän till min mamma att: hon kommer vara ditt ljus i mörkret. Tänkte inte mer på det. Men det är hon verkligen. Min dotter är det ända jag behöver genom all denna skit som jag gått och går igenom. Min måne, min Luna.

Likes

Comments

Om det fanns något i mitt liv jag älskade mer en någonsin förut så var det min sömn. kunde nästan somna närsom, varsom helst. Men inte nu längre.

Har så många tankar som far runt i skallen. Är mentalt helt slut men kan inte släppa taget. När Luna vaknar på natten och vill ha mat så kan det ta 2 timmar innan jag somnar om och sen är det dags att gå upp igen.

Men det är mycket som händer den här veckan, bra saker men jobbiga saker. Som om inte livet va kämpigt nog för tillfället. Men här ska planeras dop, göras inbjudningar, vaccineras och gås till familjerätten. Var på de två sistnämnda garanterat är det som håller hjärnan i gång.
Ska bli så skönt att komma dit och lösa detta så att jag blir av med det kräket en gång för alla. Det är inte lätt, verkligen inte. Men någonstans måste man inse att man haft fel och det kommer inte bli så som man önskat. Hur gärna jag en vill. Men hur jobbigt det en är så kan jag inte fortsätta att bli nedvärderad och spottad på. Allt jag hoppas nu är bara att han inte ska bråka om något. Det fattas väl bara det. Alltid jobbigt att gå in i en situation där du inte vet vad du ska förvänta eller vad utgången ska bli. Men förhoppningsvis får man en vettig handläggare som kan se igenom han manipulativa karaktär och se situationen för vad den är.. det återstår att se.
Sen ska min älskling vaccineras också, hon har aldrig varit sjuk så känns jobbigt att sätta henne i en sits där hon kommer bli sjuk. Men får hoppas på att hon inte blir för dålig så att mamma hjärtat håller ihop.. min gosunge ❤ men det blir säkert bra. Allt ihop.

Då återstår det bara att se hur många timmars sömn man kan knåpa ihop den här natten.. förhoppningsvis så många att jag måste räkna dem på båda händerna..

Likes

Comments

Att älska någon är att ge sig själv till 100 % till någon annan, att ge någon annan kontrollen över dig och hoppas på att den personen gör allt i sin makt för att vårda det.

Men vad gör man när den man älskat, den man givit allt av sig själv och lite till, den som av den kärleken skapat ett barn med, vad gör man när den personen bara krossar en helt? Och han gör det utan att ens blinka.

Han va en usel pojkvän till större delen men att han skulle vara en genomvidrig människa och en ännu mera usel och kärlekslös pappa, trodde jag aldrig! Det är okej att han slutade älska mig! Det är det även fall många tror att det är där skon klämmer, men det är okej att han inte älskar mig längre för det har jag redan insett att han aldrig gjort. Men det är inte okej att du inte älskar vår dotter ! det är inte okej att leka med oss, det är inte okej att utsätta oss för psykisk jävla terror, vecka in och vecka ut. För att som du beskrev det: det är lättast för dig.

Man kan inte ringa när man är på sitt jobb och vara hur snäll och gullig som helst, vilja lösa alla problem och tala om att allt han vill är att vara med vår dotter och att vi ska vara vänner. Bestämma en dag och tid och sen bara skita i att dyka upp. Att inte svara i telefonen på sin fritid och då svara med spydiga sms. Man kan inte ge sken av att bygga upp en god relation och vilja ha sitt barn för att i nästa veva bara kasta skit och förstöra allt. Vet du vad det kallas? Psykiskt misshandel!

Idag efter 7,5 veckor kom han. För att stolt visa upp sin nya förlovningsring och tala om att anledningen till att han inte kommit och träffat sin dotter är för att HON inte vill det. HON säger att han inte får komma hem till mig eller träffat mig på grund av vad VI har gjort mot HENNE.
VI har alltså gjort något mot HENNE. JAG som har blivit bedragen när jag var gravid med hans barn, jag som va tillsammans och FÖRLOVAD för den delen med honom när de träffades. JAG har gjort något mot HENNE genom att tro på när min pojkvän från 6,5 år tillbaka säger att han vill att vi ska försöka igen, han vill att vi ska vara en familj. Och jag tror på honom, jag går tillbaka. Då har alltså JAG gjort HENNE ont. HON som gick in i ett förhållande med en upptagen kille, HON som med HONOM bedrog mig och mitt barn. JAG har gjort HENNE ont.
Det är inte ens det värsta utan att HAN går med på det. HAN väljer att inte träffa sin dotter, min fina älskade unge som är det vackraste och finaste på denna jord, henne väljer han bort för att inte HON ska bli ledsen, för att HON tycker att detta en en jobbig situation. Sen kläcker han också ur sig att ända anledningen till att han fick komma hit i dag var att han lovade henne att det skulle gå fort. DU lovar alltså denna jävla människa att du som inte träffat din dotter på nästan 2 månader, du lovar henne att inte stanna. Ditt fega jävla as!
Istället för att sätta din dotter först och tala om för HENNE att ingen och ingenting är viktigare en din dotter och att du träffar henne när, var och hur länge du vill! Istället så kuvar du dig för en brud, en liten ful jävla människa. Vem är du för övrigt att bestämma någonting i den här situationen? Men vi ni vad? ni är lika äckliga och patetiska människor båda två och jag hoppas att ni blir lika olyckliga tillsammans som ni gör andra.

Jag är trött på denna psykiska jävla nedbrytning som han håller på med. Och jag vägrar låta honom göra såhär mot min dotter. Han säger att ingen skulle få behandla någon i hans egen familj så här men när jag påpekar att han gör det så lätt mot mig. Då kommer det bara en massa ursäkter och att det är ju lättast för honom att göra såhär mot mig, mot min dotter. När jag påpekar vilken psykisk misshandel han hållit på med mot mig i alla dessa månader, så svarar han bara att han vet. Han vet mycket väl vad han gör och han är okej med det. Att jag borde veta att han inte menar det, borde veta att han bryr sig om mig.

Men jag vet ingenting längre för att han gjort mig till ingenting!

När någon som du älskat och på något sätt fortfarande älskar tar i sönder dig gång på gång, för att sedan säga att han gör det på grund av dig själv. Att han får allt som han gjort och gör eller dem gjort till mitt fel. Jag får skylla mig själv. Hur kan man då tro något annat tillslut? Hur många gånger kan man intala sig att det inte är sant?

Han har gjort i sönder mig för sista gången, det värsta är bara att jag nog aldrig kommer att kunna bli hel igen!

Likes

Comments

Människor har ingen skam i kroppen.
Man får fan inte yttra sig om allt i världen, speciellt inte när det finns barn i bilden, ännu mindre när det barnet inte är ditt eget. Speciellt inte med människor som du jobbar med, för de har absolut inget med detta att göra.
Som 3e part i en infekterad situation så lägger man sig inte i, man håller käften helt enkelt. Man kan tycka och tänka vad man vill men man yttrar sig inte om det.


Lite fakta till människor som inte kan fatta bättre:

1. Att yttra sig till andra människor om ett oskyldigt barn i en svår situation är FEL.
2. Som 3e part bör man vara försiktig med att yttra sig över huvudtaget. Vad det en gäller.
3. Du har som 3e part ingen aning om vad de 2 som det gäller har gått igenom tillsammans.
4. Du är "korkad" om du tror att du kan lita på en part. Ett mynt har 2 sidor, du får se det som den ena sidan vill att du ska se.
5. Förstår du inte det så är du illa ute.
6. Att prata illa om någons graviditet eller att människan i fråga har blivit gravid över huvudtaget är exakt lika illa som att prata om barnet i sig.
7. Yttra dig inte om vilken relation du har eller inte har till barnet. Inte ens barnet i frågas far har en relation till henne så därför har du då rakt inte det.
8. Det är ingen människa här som är intresserad av att höra om din ångest över situationen, du har inte ens med situationen att göra från början.

En liten notis till er som tror att ni är solen själva. MITT liv handlar inte om er, MIN blogg handlar inte om er. Både mitt liv och min blogg handlar om MIG. Och min värld snurrar då rakt inte runt er! Att ni är så jävla nyfikna att ni inte kan hålla er borta är en sak, ni är välkomna att läsa precis som alla andra, men ni ger fan i att göra min blogg och mitt liv till något fult! Jag har en blogg för min egen skull, för att jag ska kunna ventilera vad jag har gått igenom. Tycker ni inte om det ni ser sluta läs eller varför inte ta er en titt i spegeln och inse hur jävla fult en viss person har betet sig. Kanske kan ni tom lära er av det, det tänker iaf jag göra och hålla mig och min dotter så långt bort från personer av er kaliber som det bara går.

Summan av kardemumman prata inte om mitt barn på ett negativt sett, för nästa gång så kommer jag bli förbannad på riktigt. Sen om du vill ha mer fakta om vad som hänt och inte hänt så finns här en helt del mer att hämta.

Sen kan ju du som så gärna vill vara ett del av ditt barns liv, någon jävla gång, försvara henne. För att sån skit som personen i fråga går och yttrar sig om, skadar ditt barn. Gör det inte det direkt nu så kommer det göra det vid ett senare tillfälle. Och att detta inte upprör dig bevisar bara vilken liten människa du är.

Ät smink så kanske ni blir fina människor på insidan.


Likes

Comments

Det är det som är svårast att ta in, att man är någons mamma. Efter månader av psykisk nedbrytning och ångest, över 32 timmar av slit och tårar så va hon äntligen här. Och hon är bara min.
Ca 5 dagar efter att hon föddes så satt jag i sängen och började stor gråta. Tårarna bara sprutade av tyngden jag kände på min axlar. Jag är hennes mamma och hennes lycka och framgång i livet hänger på mig! Vilket ansvar!

Nu är jag kanske lite över dramatisk, skyller på hormonerna. Men känner ändå en stor press över att vilka beslut jag tar och hur de påverkar henne. Försöker sätta henne i första rummet men med allt som pågått och fortfarande pågår med hennes "pappa" (spyr av att ens kalla honom det) så är det sjukt svårt. Igen så är det många saker som man inte riktigt kan glädjas åt på grund av hur allting är. Med honom så har vi gått från dåligt till sämre,till bra, till nu ännu värre en innan... Vad gör man när man bara inte orkar att hantera människan längre? Håller man honom borta så är man elak mot honom och mot mitt barn som inte får den chansen. Men ska man då låta honom komma och förstöra allt man byggt upp, för att det är så det passar honom, i hans liv? Oavsett så förlorar ju min dotter och människan är så egoistisk och korkad så han fattar inte ens så långt ...

Vi börjar i alla fall komma in i lite rutiner, Luna och jag. Hon sover helt okej bra på nätterna, jag har ju inget annat att jämföra med. Hon brukar sova mellan 2-4 timmar i sträck och sen får hon lite mat och så somnar hon ganska lätt om igen. Ibland klart att hon kan vara vaken en stund i mellan, men hon är ingen skrik-bebis utan mer en ål-bebis om hon är missnöjd. Sen så är hon såklart världens sötaste (man är så objektiv som förälder) så man står ju ut även när hon har sina sämre dagar och nätter..

Helt sjukt för övrigt hur min kropp har skött sig efter förlossningen. Hon är nu 3 veckor och 2 dagar, magen är platt, skinnet är degigt visst men ändå platt. Har 1 bristning, behöver inte ha mer en trosskydd (hejdå monster blöjor, hoppas vi aldrig ses igen) och känner mig ändå typ som innan graviditeten. Visst min rygg är så sjukt klen för tillfället men nu kan jag ändå lite smått börja träna upp den. Inte för att jag varit vältränad innan. Narkossköterskan som la EDAn frågade om jag yogade, svarade snällt att jag endast är frisör med kass hållning.
Men känns skönt att man kan efter all den här jobbiga, omvälvande tiden ändå kan få börja leva som vanligt och känna sig som sig själv igen.

Likes

Comments

Kan inte fatta att hon redan är 12 dagar och att hon faktiskt är min! att hon kommer vara här för alltid nu. Mycket som är svårt att förstå.

24 juni 8:35 kom hon min älskade Luna 💕

Likes

Comments

Kan inte förklara hur det känns, jag vet inte vad det är men jag får ingen ro. Jag kan inte slappna av och bara ta in utan alla känslor ligger utan på. Vet inte om det är någon typ av sorgearbete eller om min hjärna bearbetar, men det känns som att jag lever mitt liv utanför mig själv. Eller att det inte ens är mitt liv utan någon annans.

Jag vet nog inte ens vad mitt liv går ut på längre det är väl kanske det.. Jag visste vad mitt liv va, vem jag va och nu vet jag inte längre och jag går och räknar ner tiden tills dess att mitt "nya" liv ska börja. Men vad fan händer där emellan? Jag är i ingenmansland! Jag vill gråta men det kommer inga tårar, jag vill skrika men det hörs inget, jag vill skratta och vara glad men leendet är bara ett streck. Alla känslor på utsidan men ändå så långt inlåsta..

Det nya livet som ska komma.. Jag går och väntar på något som jag inte kan föreställa mig vad det ska innebära. Och känner mig just nu mer ensam i det en vad jag någonsin gjort under hela graviditeten. Får en klump i magen varje gång jag ser alla lyckliga par som får barn. Vilket är hemskt för grattis till alla dem, men jag blir bara påmind om att jag är bortglömd av den andra halvan av mitt eget 1+1=3.
Mitt "förra" liv var ändå på något sätt så förutspått, det va planer och tankarna att såhär skulle det bli, detta skulle vi göra. Mitt "nya" liv är fyllt med när bebisen är här DÅ, då ska jag vara den bästa jävla mamman ni skådat och allt visa den jäveln och hans familj vilka de kastat bort. Och köra pågått jävligt nice girlpowertåg i resten av mitt liv. Men där emellan? Vad fan är tanken att jag ska göra här? Känner mig helt slutkörd samtidigt som jag måste få något gjort innan jag exploderar av tristess och tankar. Antar att man inte kan vinna i spelet mot sig själv..


Har annars haft en relativt bra vecka. Förra söndagen hade tjejerna på salongen fixat en liten mini babyshower till mig på jobbet. Så snälla och söta är dem. Så va i ute och käkade och drack lite gott, alkoholfritt is the shit, nu förtiden. Sen har det varit lite lunch i stan och promenader i solen, man får väl röra på sig så att bebis inte väljer att stanna på hotellet längre än beräknat.


I fredag så skulle min älskade tvättmaskin som min fantastiska mormor köpt till oss (vet inte om hon tänkte mest på mig, bebis eller min mamma. Men en tvättmaskin skulle vi tydligen ha) kopplas in. Men då kunde de uppenbarligen inte göra det fastän de visste hur det såg ut i badrummet. Man ska inte lova saker man inte kan hålla, så han fick allt smaka på min trevliga attityd. Kunde han gått ha! Så det gick inte. Nu står min nya fina tvättmaskin mitt i vardagsrummet i väntan på elektriker och rörmokare. Så gick ner med en kompis till härlanda tjärn och träffade min bror m.fl som grillade i solen. Sen blev det snabba ryck då min kompis fick Foo Fighters biljetter från sitt jobb. Så hem och duscha snabbt som attans och snygga till sig lite och sen in till stan. Ja och vilken show det blev, i andra låten ramlar David Grohl av scenen och bryter benet. Trodde de va ett skämt först, tänkte att nu kan inte fler saker gå emot mig idag. Men det löste sig ända, jävligt tapper kille som kommer tillbaka och kör hela konserten ändå. Så bebis kan inte säga att hon inte får hänga med på roliga saker.

Vet inte om det har varit det fina vädret men har varit helt groggy i huvudet hela helgen så i lördags va jag helt klubbad. Kändes som jag hade supi flera dagar i streck. Eller om om orken bara är slut, ingen aning. Men idag trotsade vi det och åkte med på en spontan tur till Ullared med 2 av mina vänner. Har nog aldrig köpt så lite haha men plånboken var glad. Blev några sista saker till bebis, för nu behöver ungen verkligen inte en sak till. Men det är väl så att man skämmer bort sitt första barn.. Jag vill ha allt och nu känns det som att mitt mål är nått..

Gick in i vecka 39 igår snart börjar nedräkningen på riktigt! Men känns som att den här veckan kommer med en del ångest med midsommar och vad som komma skall med allt vad förlossning och förberedelser heter. Men man får bita i det sura äpplet, det är ingen annan som gör det åt en!

Likes

Comments