Livet

Blir bara ett kort hallå idag. Känner mig orolig så orkar inte fokusera.

Idag har iallafall varit en bra dag. Men den började dåligt då Raptor hade spytt ner hela hallen. Tror inte hans mage orkar med matändringen som vi gjort så nu testar vi något annat. Stackars liten.

Jag har varit till mamma och ätit bullar, träffat Linda och lagat grönsakssoppa. Den blev riktigt bra, smakade mycket. Sen har jag varit ute på en kvällspromenad, det var kallt och jag hade fel skor för ändamålet. Fick ont i benhinnorna direkt, så det var trist. Kunde inte slappna av. Och när jag kom hem så dök jag ner i en chipspåse. Så onödigt.. A ja.. Det var väl inte hela världen.

Nu ska jag sätta mig ner och titta i min bulletjurnal, skulle så gärna vilja pyssla med det men så fort jag försöker så får jag prestationsångest. Vet liksom inte hur jag ska börja. För er som inte vet vad det är så är det en typ utav dagbok/kalender/anteckningsbok. Man kan i princip använda den till vad man vill. Målsättning, tracker, planering, to do list, kalender. Ja vad man vill.

I morgon ska jag försöka ta mig till gymmet för att säga upp mitt gymkort :/ vill egentligen ha det kvar men det är alldeles för dyrt när jag inte använder det. Funderar på att skaffa ett billigare nån annanstans men vi får se. Är ju som sagt hemskt onödigt att lägga pengar på det när man är för lat för att gå dit..


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Livet

Har nyss ätit. Hemlagad mat, så jävla gott! Vi lever annars på korv, pizza, sallad från pizzerior, kebab, hamburgare och kinamat. Hatar att jag inte tycker om att laga mat. Av olika anledningar men främst för att det är hemskt dyrt och i de flesta fall onyttigt att äta ute jämt. Och jag älskar verkligen att äta hemlagad mat men jag har för det mesta ingen motivation till att laga den. Och sen är det ju så att man alltid väntar tills man är hungrig med att försöka komma på vad man ska äta och då är man sur och grinig på grund av lågt blodsocker och då tar man fram menyn från pizzerian för man orkar inte vänta. Måste få nån rutin på det här. Är ändå 30 år, tycker att man borde kunna laga mat då? Och ha rutiner. Men men, så säger jag nu när jag är mätt och belåten.

Har iallafall upptäckt en utav de mest fantastiska uppfinningar när det kommer till matlagning! Lergrytan! Alltså den är verkligen så bra. Man stoppar bara i det man vill ha till middag, in i ugnen och sen är det klart. Okej, det tar nån timme men man behöver inte passa den och röra, vända och hålla på, den sköter sig själv.

Idag blev det fläskfilé med morötter, paprika och lök och sen kokt potatis till det. Försökte mig på att göra sås på skyn, det blev sådär men helt klart ätbart.

Medans maten lagade sig (:P) så åkte jag till Ica och handlade, tänkte det kunde vara kul att testa något annat än coop. Och det var ju som julafton där inne! De håller på att bygger ut och byter ut alla kyldiskar och jag är kär i grönskasavdelningen. Det finns massor att välja på och det ser så fräscht ut. Tror jag ska börja handla där istället.. Inte för att det är något fel på coop men utbudet är så mycket större och jag kände mig inspirerad på något vis och kände motivation till att testa nya maträtter. Nackdelen med Ica är dock att det är så himla mycket folk där jämt och har man en dålig dag (läs; många) så har man ingen lust att visa sig för halva kommun. Så då känns Coop mycket lugnare och tryggare.

Måste bli bättre på att uppdatera med bilder, btw..

Likes

Comments

Livet

Jag vill inte gå och lägga mig. Har plockat hela kvällen för att få ordning i mitt alldeles egna rum i nya lägenheten. Kan hända att jag druckit några koppar kaffe för mycket. Så sova blir det inte än på ett tag. Som tur är så sitter Bazze också vid sin dator så han blir inte störd :)

Så, mitt rum ser nästan ut som ett lekrum. Men det känns bra, jag vill ha ett rum där jag kan vara kreativ. Jag vill att det ska lossna för mig. Som det har varit har jag inte ens kunnat rita ett streck på ett papper för att jag varit så rädd att det ska bli fel. Inspirationen har varit som en vissen blomma, uttorkad och hängig. Jag hoppas att jag ska kunna måla, sy, skriva. Jag har böcker för att lära mig både franska och italienska. En symaskin som jag aldrig använt. Och i förrådet har jag lådor fulla av pysselgrejer, så nått ska jag förhoppningsvis åstadkomma.

Vi har alltså flyttat nu. Den andra lägenheten är tom så nu är det bara städ kvar, sen ska jag be om besiktning och lämna nycklarna. Skönt. Vi har kommit i ordning ganska bra men jag kan tänka mig att jag kommer flytta runt grejer ett tag tills det känns helt rätt. Plötsligt känns det som man har för lite möbler. Nyss tyckte jag att vi hade alldeles för mycket? Men vi fick ju ett sovrum och en toalett till och en tvättstuga så det är väl inte så konstigt kanske.

Så nu kan vi ju hoppas att det här var sista gången vi flyttade!

Likes

Comments

Sitter i vardagsrummet med släckta lampor, det blir verkligen mörkt på kvällarna nu.. Jag välkomnar det, gömmer mig i det och låtsas att det inte känns så jävligt som det känns.
Jag får inget gjort, känner mig så instängd. Har inte lust till någonting.
Mamma ringde och frågade om jag ville med ut på en promenad förut, jag sa motvilligt ja. Det är så sällan jag rör på mig att kroppen känns som en blyklump. Upptäckte dock att det kändes ganska skönt att gå. Borde göra det oftare. Men det är mycket jag borde..

Likes

Comments

Livet, Psykisk ohälsa

Alltså, jag mår ganska dåligt. Har panik hela tiden i stort sett, det känns iallafall så. Enda gången jag är lugn är väl när jag sover typ. Vet inte vad jag har panik över men kanske är det för att jag tappat kontrollen. Att jag inte orkar jobba eller leva. Och på onsdagarna när jag träffar min psykolog så är vi och rotar i jobbiga grejer så det är nog en bidragande faktor.

Jag känner lite att jag inte vet vem jag är. Att JAG är egentligen VI och alla strävar åt olika håll. Vi vill helt olika saker. Och jag kan inte få oss att samsas i denna enda kropp så det råder totalt kaos.

Igår på vägen hem från Malung trodde jag att jag skulle tappa förståndet! Rösterna i mitt huvud va på högsta volym och jag trodde ärligt inte att jag skulle kunna köra hela vägen hem. Det första jag gjorde när vi kom innanför dörren vara att gå raka vägen till medicinskåpet och ta lugnande och sedan gick jag och la mig. Det var verkligen hemskt!

Så det är lite hur min vardag ser ut just nu. Jag tänker väldigt ofta att jag ska blogga men det blir liksom inte av. Jag ligger mest här.. Orkar liksom inte ta mig för någonting. Det är jätte jobbigt att veta att jag bara för drygt en månad sen mådde bra. Vad var det som hände? Vad gjorde jag för fel för att det skulle bli såhär? Eller bara blev det, av ingen speciell anledning? Usch iallafall.

Likes

Comments

Psykisk ohälsa

För två veckor sen var allt frid och fröjd, nu känns det väldigt avlägset. Emellanåt funderar jag på vad som händer, kommer jag tappa greppet? Känner mig konstig mest hela tiden. Förutom ångesten, orkeslösheten och tomheten, har jag nån annan underlig känsla som jag inte kan sätta fingret på.

Det är när man är Här som det är så svårt att acceptera. För så här vill man inte må.

Likes

Comments

Igår var jag till Karlstad och träffade psykologen. Vi grävde i saker och jag grät. Grät för att jag aldrig fått sörja pappa. För att jag saknar honom och för att allt var så orättvist.
Jag vet att han inte menade det. Han var ingen hemsk person. Inte Pappa. Bara den han var när han drack. De var två skilda personer.

Pappa var snäll, glad och social. Hälsade och pratade med allt och alla. Jag vet att han var omtyckt för vi fick nästan inte plats på begravningen. Han var en arbetsmyra och hjälpte alltid till där det behövdes. Han älskade att titta på sport. fotboll, ishockey, skidor och friidrott. Han köpte en tv som nästan var större än rummet den skulle vara i, för att han skulle få en så bra upplevelse som möjligt. Musik var hans största intresse, jag vet inte hur många skivor han hade med dansband, country och annat smått och gott. Och han tecknade och målade hela tiden.

När jag var liten höll han på med jakt och fiske, jag älskade att vara med honom och farfar ut i båten.
På lördagarna var vi och handlade och då fick jag alltid godis, kanske för att han själv var en riktig gottegris. Han älskade lakrits! Och wienerbröd!
Han hade en silverfärgad Saab som gick jättefort. Och Han hade rutiga bomullsskjortor som luktade sköljmedel och cigaretter. Inte rök utan som de luktar innan man tänt dem.

Han var min hjälte, stor och stark, alltid nära till skratt. Han var min trygghet och min bästa vän.

Det är så jag vill minnas honom.

Likes

Comments

Livet, Psykisk ohälsa

Hej alla Underbara! Hoppas ni haft en bra dag. Själv har jag jobbat/deltagit i att hjälpa chefen att göra en resultatbudget och varit på en föreläsning som (H)järnkoll anordnade. (H)järnkoll jobbar för att informera om psykisk ohälsa, både för personer som har det, anhöriga och allmänheten. Vi fick lyssna på en tjej som har Aspergers syndrom och bipolär 2. Hon pratade mest om hur det var att leva med Aspergers då hon vetat om den diagnosen längre. Det var inte förrän nyligen hon fick diagnosen bipolär 2, så hon hade inte riktigt fått kläm på den. Hon har en blogg, vill ni besöka den så är adressen www.joannahalvardsson.se

Just nu känns livet ganska tungt, jag antar att jag tagit i för mycket under sommaren och det får jag betala för nu. Ser liksom ingen mening med att gå upp på morgonen, så vore det inte för Raptor skulle jag nog bara ligga här. Det känns hemskt tråkigt att det ska behöva vara så.

Om någon skulle vara intresserad så är jag med i denna månads Amelia. Det var mening att intervjun skulle handla om min psykiska ohälsa men det blev mer om anledningen till att jag mått så dåligt.
Nu har jag blivit kontaktad av en annan tidning som också vill göra en intervju. Vilket känns jättekul! Att nån tycker att min historia räknas. Jag hoppas att jag kan nå ut till andra som kämpar och som kanske ännu inte vågat göra sin röst hörd. Alla räknas. Psykisk ohälsa är inget fult, man ska inte behöva skämmas för att man är sjuk!

All kärlek till er.

Likes

Comments

Livet

Ni får nöja er med bilder från #snapchat, i verkligheten, utan filter, ser jag hemsk ut. Känner mig relativt obekväm med min kropp just nu. Jag vet inte hur många som pekat på min mage under sommarn och glatt frågat om jag är med barn.. Trist. Och när jag försöker ta bilder så känner jag inte igen mig själv. Ansiktet ser ut som ett klot! När ska den där tidpunkten komma när jag tar tag i mig själv och håller fast vid det? Lite promenader skulle inte ta död på mig.

Jag vill rätta en grej som jag skrev igår. När jag skrev att jag eventuellt skulle gå igenom en utredning för att få sjukpenning så blev det fel. Det ska vara sjukersättning.

Idag har varit en ganska obetydelselös dag, det största jag uträttat är väl att jag lyckades få en tvättid och tvättade två maskiner, vilket inte ens märktes på det tvättberg som intagit vårt badrum. Hatar att inte ha tvättmaskin! Hur kunde jag vara så dum att jag inte ville ha den vi hade på Berggårdsvägen? Jösses! I den nya lägenheten finns iallafall en tvättstuga. Ett helt rum bara för tvätt och städ! UNDERBART! Blir alldeles upprymd när jag tänker på det.
Min moster och Linda tog med sig Raptor till Utterbyn så jag och Bazze fick gå ett varv på Marten (hur kan det inte finnas ett A med tak?!) Marten = marknad. Vi köpte inget, men eventuellt går jag ner i morgon eller på söndag och köper lite blommor, oliver och obligatoriska strumpor. Gäller bara att hitta det stället där man får flest par och störst utbud för 100-lappen.

Tror jag ska fråga mamma om jag får låna hennes bil någon dag under helgen så jag kan tömma förrådet. Så har jag det gjort också. Har redan flyttat alla prydnadssaker och köksgrejer som vi inte använder. Då har vi bara de stora grejerna kvar sen plus kläder. Och sen har vi bara det roligaste kvar. Att städa... Usch så drygt! Som tur är har vi inte persienner här, bara de tar ju en hel dag att torka av. Typ.

Nu ska jag ägna resten av kvällen åt att göra ingenting.

Ha en underbar kväll alla <3

Likes

Comments

Jag fixade ännu en dag på jobbet, Raptor har fått umgås med Carro och hennes familj och jag har äntligen valt tapet till nya lägenheten! #bradag

Chefen och jag var på möte med arbetsförmedlingen och försäkringskassan idag, för omväxlingsskull tyckte jag att jag fick ut något utav det. Försäkringskassan tyckte bland annat att en utredning för sjukpenning skulle göras eftersom 25% tycks vara vad jag klarar av att jobba och samtidigt orka leva och ha ett fungerande liv utanför jobbet. Sjukpenning är det som hette sjukpension förut. Tror jag. Blir inte klok på alla ersättningar de har och alla dessa papper och blanketter... Gash! Man sliter ju sitt hår i ren ångest och frustration. Och sen *viftar våldsamt med pekfingret* kompletteringar! Gudars skymning, det är ett helt företag att försöka hålla koll på allt.

Nu kom jag helt av mig. Skulle ju berätta vad som hänt i sommar, vilket egentligen inte är så mycket eftersom jag jobbat, haha. Men vi skaffade ju hund, Raptor, en underbar liten american bully. Men oj vilket jobb! Det har fått mig att tänka på barn. Det är nog verkligen inte nått för mig. Mycket ansvar, något som skrämmer mig. Att nån är beroende av mig. Det känns hela tiden som att jag ska "förstöra" Raptor, att han ska bli en dålig hund på grund av mig eller att något ska hända när jag passar honom. Så det här med hund är för mig ganska psykiskt påfrestande. Något jag inte hade räknat med.

Sen såg vi en annons i Torsbybladet om en lägenhet, som vi fick och jag blev sååå glad! Inte för att det är dåligt där vi bor nu men den här lägenheten är i ett parhus med stor veranda där vi kan släppa ut Raptor och vi har även lite gräsmatta som han kan vara på. Och på insidan! Den har så mycket potential! Jag tror verkligen på den här lägenheten. Men så har jag väl typ sagt varje gång jag flyttat. Valde iallafall tapet till vardagsrummet idag. Gick emot min vanliga vitt med fondvägg-princip och körde på en grå tapet till hela rummet. Skulle nämligen vilja ha en grå och vit-randig tapet i hallen/köket.

Vad har hänt mer..? Jag har börjat ta min Antabus igen och har varit nykter i tre veckor. Inte särskilt mycket för en "vanlig" person men för mig är en vecka en bedrift. Tyvärr. Att det skulle gå så långt att jag blev alkoholist. Det trodde jag verkligen inte den där kvällen när jag var 21 och full för första gången. "Det händer inte mig."

Likes

Comments