Header
View tracker

Tiden har bara rusat iväg och jag har knappt hunnit blinka. De senaste veckorna har varit fullspäckade och jag är bara så förundrad över att jag har klarat mig igenom dessa veckor utan att ha haft något bakslag, jag är stolt!
Just nu sitter jag i soffan i vår nya lägenhet och det känns så himla bra. För att ta er tillbaka i tiden lite så flyttade jag först med mig och lite kläder och åkte till Borås direkt efter vår premiärhelg för att påbörja utbildningen på jobbet. Jag jobbar alltså på Releasy där jag jobbar med SL!
Första veckan både vi hos Sebbes faster, sjukt snällt plus att hon fixade matlådor och allt möjligt, himla service alltså. Jag genomförde första veckan och det gick bra. Långa dagar och väldigt mycket information. På fredagen den 25 november åkte jag och Sebbe tillbaka till Eksjö då vi skulle ha sista helgen med High School. Försökte så gott som att packa ner mer saker med hjälp utav Sebbe, mamma och bror. Efter sista föreställningen på söndagen åkte vi mitt i natten tillbaka till Borås.
Vi hade redan fått nycklarna till lägenheten och på måndagen kom även sängen som vi hade beställt. Så från och med måndagsnatten har vi bott i lägenheten. Vi bodde i en väldigt tom lägenhet men vi hade i alla fall fått med oss lite bestick och porslin. Men förra veckan var alltså sista dagarna i själva utbildningssalen vilket kändes. Väldigt mycket information som det kändes som att man tappade. Men veckan slutade med att vi tog två samtal vilket kändes läskigt men samtidigt skönt.

Helgen som var så åkte vi till Kisa för att fira farmor och farfars guldbröllop vilket var riktigt mysigt. I går åkte vi med en lastbil ifrån Eksjö för att plocka med oss en himla massa grejer. Så nu finns det mer i lägenheten och en massa att plocka med hela tiden. Känns så himla mysigt. Det jag älskar med att flytta är att inreda och testa sig fram.
Idag har jag då jobbat 8 timmar och suttit i telefon hela dagen. Det har gått förvånansvärt bra faktiskt så jag är taggad inför morgondagen. Lite taggad på att onsdag-fredag enbart jobba till halv tre. Kan ju vara skönt att hinna göra något efter jobbet också.
Nu måste jag förbereda mat tills imorgon. Kommer försöka skriva något mer i veckan nu när jag kommer ha lite tid.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Idag ringde den ifrån SL som jag då var på intervju på i tisdags, och jag fick jobbet!
Så på måndag börjar ett nytt kapitel i mitt liv, med två veckors utbildning och sedan börjar jag jobba. Det känns så himla stört och samtidigt så skönt att äntligen komma vidare i livet.
Nu till en början kommer vi bo lite här och där och antagligen ha svårt att flytta saker då vi inte har en säng ens. Men tänker att det är sånt som löser sig med tiden.

Just nu sitter jag på fritidsgården och ikväll har vi genrep av high school musical vilket känns fett najs faktiskt. Vi är riktigt taggade och redo att möta publiken och få respons.
Nu måste jag börja förbereda mig inför kvällen!

Likes

Comments

View tracker

Jag vet att det har varit lite tyst här det senaste men det har hänt så mycket att jag inte riktigt vetat vart orden ska börja. Kan i alla fall berätta att det här med att flytta till Borås nu är verkligare än innan. Vi har en lägenhet som vi inom en snar framtid kan flytta in i. På tisdag ska jag på arbetsintervju och troligen kommer jag att få jobbet, om min känsla överensstämmer med verkligheten. Men känner att jag berättar mer när jag varit på intervjun och känner att jag har lite mer koll på min framtid.

Repen med High School rullar på och idag är det......... FEM DAGAR KVAR TILL PREMIÄR!!!!!
Det känns sjukt men samtidigt så himla bra, för vi är bara för bäst. I helgen har vi repat en massa och för varje gång känns det liksom som att vi blir något bättre så jag ser fram emot när ljud och ljus kommer till och lyfter oss över höjderna. Idag, söndag hade det satts upp lampor vilket ger en hel annan känsla och imorgon ska vi repa med ljud första gången, vilket är så skönt! För vissa repliker ligger i bland mitt i sånger vilket gör det svårt att höra vad folk säger.
Denna veckan är ju som sagt premiärvecka vilket i sin tur leder till mer rep men ack så härlig. Lite jobbigt att jag måste åka till Borås imorgon efter repet för att ha intervju på tisdag för att sedan åka hem igen direkt typ. Men så är det ibland och då gäller det att ta vara på dem lediga stunderna.
Kom på det att förutom ljud imorgon ska vi även testsminkas. Och jag då som spelar teaterläraren ska förvandlas till en 50-årig bohem. Jag ser så himla mycket fram emot det och är fett taggad på det. Kommer troligtvis också vara den som behöver mest tid i denna föreställning då alla ungdomar liksom ska se normala ut förutom jag som ska föråldras lite. Fick min vilja igenom att ha lite rynkor också, fett taggad!!

Jag kommer nog troligtvis skriva lite mer om high school också men nu måste jag försöka varva ner för att orka jobba imorgon också. Men ni ska få se lite bilder ifrån rep!

Likes

Comments

Idag har jag haft en sån där mysig och lugn dag som man ibland behöver! Var ute på dollarstore med pojkvännen och svärmor, tog sedan en lugn promenad med mamma där kameran gick varm och jag fotade enya en del, min lilla modell!
Kvällen har bestått utav middag och massa mys med pojkvännen. Pratat om framtiden och bara varit.

Det är skönt att ha en sån helg då kommande helger i november bestå utav high school hela tiden så då är det skönt att ladda batterierna lite grann. Även att det kommer vara så himla kul de kommande helgerna och så nödvändiga. Nämligen drygt tre veckor till premiär.. sjukt!

Men här får ni lite bilder i alla fall! Inte omgjorda så vissa har kanske lite fel ljus enligt mig, men ändå så fina!

Likes

Comments

Jag duger inte
Jag är inte tillräckligt snygg
Ingen kan väl tycka om någon som mig
Varför vill dem ens prata med mig
Jag är för tjock, smal, kurvig
Jag har för små bröst, för stor näsa, för långa ben, för kort hår
Ingen kommer vilja bli ihop med mig
Inte ens jag tycker om mig själv
Jag skrattar för fullt
Jag pratar för lite
Jag går konstigt
Jag äter konstigt
Jag kommer aldrig passa in

Någon gång kanske just du har tänkt någon eller några utav dessa påståenden?! Din strävan efter att nå det perfekta tar över och du kan inte riktigt kontrollera det. Kanske gör man till och med något åt vissa påståenden, och det behöver inte va att man ändra något synligt. Men det som påverkar dig mest är din känsla inuti. För helt ärligt, kan någon ens säga vad det perfekta innebär? Hur man "ska" se ut för att vara perfekt, eller hur man ska vara!
Det som är det unika med oss människor är just det att vi är så olika, med alla olika egenskaper och utseenden. Varför vill vi då ändra på detta för att bli som alla andra. Man kan påstå att det är media osv som ger oss dem influenserna men är det verkligen hela sanningen? Om vi i stället fokuserar på att tänka på problemet hos varenda individ så kanske det i stället handlar om att man vill se ut som sin snygga kompis. Då är det istället ens egna självbild som är skev och självkänslan som svajar. Varför pratar man inte om det?
Jag tror verkligen man kan göra en sådan stor skillnad om man bara börjar prata om självkänsla i skolorna mer än idag. För vi kan skylla hur mycket som helst på media men om var och en ser sig om och hjälper någon med lite sämre självkänsla så kan man göra en sån större skillnad. För det spelar ingen roll hur mycket man ändrar på media om man inte tar tag i människors självkänsla också.

Jag har själv tampats med många av dem där tankarna där uppe och jag har fått arbeta mycket med att få upp min självkänsla för att klara av att acceptera mig själv. Och i mitt fall var det inte bara bilder på smala tjejer i tidningar som gjorde att jag utvecklade en ätstörning. Det kunde lika gärna vara den där snygga tjejen på skolan som var så mycket smalare än mig. Men framför allt var det min brist att se mig själv på rätt sett, jag hade en skev självbild.

Så ibland kanske vi inte behöver tänka så stort utan inse att det inte krävs så extremt mycket för att hjälpa någon nära en!
Du är bra precis som du är och ingen ska låta dig tänka något annat ❤️

Likes

Comments

Nu tänkte jag skriva om vad mitt engagemang inom teatern har gjort för mig och hur den har hjälpt mig under mitt liv.

Jag har ju nämnt att jag mer eller mindre varit med i alla produktioner i Eksjö sedan Oliver, med undantag för någon liten uppsättning där jag inte varit med som medverkande men det har alltid slutat med att man involverar sig i uppsättningen med något bakom. Fram tills att jag började med teater så spelade jag både handboll och fotboll. Men jag var aldrig så bra på något utav det och när lagen började toppas när vi blev äldre fick jag mer och mer sitta på bänken. När jag sedan fick kontakt med musikalen så fick jag direkt en känsla av att man fick vara med och känna sig viktig. För även att jag inte hade någon roll i min första musikal så fick man ändå vara med på scenen och känna sig delaktig. Det gav mig ett värde på ett helt annat sätt än vad jag känt innan. Och det är något som har hängt med produktion efter produktion, känslan av ett värde. Att veta att om inte jag gör just det så hade inte scenen sett lika dan ut. Det är lite svårt att förklara känslan men jag tror också att det är så himla viktigt att få känna ett värde och känna att man är bra på något, och utvecklas.

Mitt engagemang har även gett till att jag har fått många vänner, i olika åldrar, för inom teatern finns det inga åldrar. Låter kanske konstigt men det är som att alla är samma ålder och det spelar ingen roll om man umgås med någon som är väldigt mycket yngre eller äldre än en själv. Ett klockrent exempel på det här med att det känns som att alla har samma ålder är när jag lärde känna Moa. Vi skulle ha en dansgrupp tillsammans och jag passade på att fråga hur gammal Moa egentligen var. Hon påstod då att hon var tre år yngre än mig något jag över huvud taget inte trodde på. Det gick så långt att jag fick se hennes ID. Det var en så konstig känsla att känna att någon var lika gammal som en själv men att det visade sig att det inte alls var så. Kan fortfarande tycka det är jättekonstigt när folk visar sig vara yngre än jag tror.
Man tillbringar även ganska så mycket tid med en ensemble och väldigt ofta så har det varit samma personer med i en ny uppsättning, och självklart har nya kommit också. Detta gör att man blir som en liten familj där man tar hand om varandra och uppskattar varandra. Man skulle också kunna kalla det någon slags sekt, för herregud vad konstiga saker man kan hitta på ibland.

Går ju inte prata om detta utan att nämna känslan utav att stå på scenen med en massa publik som uppskattar det man gör. Det är någon slags konstig känsla som väcks inuti mig varje gång jag står på scenen. Jag har ofta tyckt om att stå i centrum och att folk ska se mig, så detta är en ganska självklar plats för mig att göra just det. Men det är ju också väldigt konstigt. Att man utsätter sig inför att visa upp något en gång, prestera en gång eftersom publiken är just där en gång. Och stunder då jag mått jäkligt dåligt har det känts väldigt konstigt att stå på en scen. Men varje gång jag kliver in på scengolvet så lämnas mina problem utanför, jag lever mig in i en karaktär eller situation direkt och vanliga Emma står och kollar på vid sidan. Det är nog just det som varit det allra bästa, att känna att man kan lämna alla problem utanför och känna frid. Det har hjälpt mig även när jag mått som allra sämst.
Under tiden vi hade föreställningar utav en av alla musikaler var jag inne i en sådan extrem svacka. Jag mådde svindåligt, skadade mig alltför ofta och kände ingen lust till något. Men när jag klev in på scenen glömde jag det, jag njöt som aldrig förr.

Jag vill med största säkerhet säga att just teatern har varit en stor del i att jag mår så bra just nu. För utan den hade jag saknat så mycket självförtroende och antagligen inte tagit mig hit där jag står idag.
Självklart har jag många gånger velat ge upp teatern men eftersom att jag också har kunnat prata med regissör och koreograf bland annat så har det hjälpt mig. Jag älskar att stå på scen och när bland annat dem här personerna ser det och kan påminna en om det så gör det att man kämpar på.
Men även alla dem underbara människor som jag träffat under alla uppsättningar har hjälpt även att verken dem eller jag riktigt visste det då. På teatern har jag alltid känt att jag kan vara mig själv, man behöver inte sätta upp någon fasad och även att man kanske inte pratar djupa samtal med alla så känner man så mycket kärlek ifrån alla hela tiden att man känner sig älskad.

Sist men inte minst så har nu på senare tid insett vilken förebild jag har blivit. Jag startade ju som sagt en dansgrupp med Moa och sen har vi haft grupper och även tillsammans med Linn. Vi hade grupper för de yngre deltagarna och nu inser man vilka förebilder vi har blivit. Jag är fortfarande stolt över alla dem tjejer och killar vi har haft i våra dansgrupper och se dem växa upp är ju självklart lite jobbigt (eftersom det betyder att jag blir äldre...), men ändå så himla underbart!

Det blev ett väldigt långt inlägg här, men hoppas ni inte tröttnat!
Puss och kram

Musikal-livet i olika skepnader

Likes

Comments

Nu tänkte jag faktiskt skriva ett helt vanligt inlägg bara för att jag känner för det!
Idag har jag umgåtts en massa med mamma som även hon var ledig idag. Träffades runt elva för att äta lite brunch ihop, jag hade då gått upp vid tio och duschade innan vi träffades. Satt och snackade en massa innan vi åkte iväg, slängde skräp och handlade. Åkte sedan hem och kollade på tv och jag mös ner mig under hel filt. Vid fyra åkte jag, mamma och bror till Nässjö för att brors mobil hade kommit! Sedan blev det tacomys, vin och idol med dem plus Bella.

En väldigt härlig dag trots att jag bara ville gå och läggs mig när jag märkte hur mörkt och trist det var ute när jag gick upp. Jag trodde inte att jag kunde bli så påverkad utav vädret i mitt humör men får nog tänka om där!

Imorgon står high school musical på schemat och vi ska ha sång hela dagen nästan, det blir nog riktigt härligt. Dock har jag ont i halsen just nu vilket inte känns så där jättekul direkt!
Kul förresten att rätt många tittat in här! Hoppas ni stannar 😊 vill ni fråga något eller bara har ett önskemål om något jag ska skriva om är det bara att lämna en kommentar eller mejla!
Puss och kram!

Likes

Comments

Jag spelade handboll och fotboll som barn och tyckte väl att det var helt okej men när jag 2006 började på teater så kände jag att jag hade funnit något helt annorlunda. 2007 gjorde jag min debut i musikalen Oliver och jag älskade varje sekund jag stod på scenen och slutade med både handboll och fotboll under denna tiden för att jag insåg att det inte var något för mig direkt. När vi väl hade föreställningar under senvåren 2007 bodde jag mer eller mindre på teatern. Vi alla var hemma en snabbis efter skolan och sen direkt dit. Under denna period så tappade nog hela ensemblen i vikt då nästan alla kjolar fick sys in efter hälften utav föreställningarna. Inte så konstigt med tanke på hur mycket vi rörde på oss och hur tunga kjolarna faktiskt var.

Sen kom hösten 2007 och jag skulle börja gymnasiet i Eksjö, handel skulle jag gå i tre år och jag var rätt taggad. Efter några veckor blev alla kallade på hälsokontroll hos skolsköterskan. Hon mätte mig, tog vikten, räknade ut mitt BMI som var normalt, jag fick även svara på frågor och jag skrev i att jag kanske borde tappa lite i vikt. Jag hade rätt, hon gillade inte att jag inte tränade eller åt tillräckligt nyttigt. Hon sa att det inte var någon fara om jag skulle tappa lite i vikt och tänka på vad jag äter. På ett sätt blev jag inte chockad men jag visste inte riktigt hur jag skulle handskas med det. Tiden gick och inne i mitt huvud höll en massa olika processer att skapas och tillslut började jag mixtra med maten och började träna mer och mer. Det gick till en början bra men jag insåg inte hur trött man skulle bli utav att hålla på såhär. Det enda jag kunde tänka på var att jag inte skulle äta, var tvungen att träna men också se till att inte kollapsa utan hålla mig på benen.

Tillslut blev det svårt att hålla humöret uppe och under en lektion kom min lärare fram till mig och väckte mig hur mina dagdrömmar om träning och mat. Hon frågade hur det var med mig och jag klistrade på ett leende och sa att allt var bra. Men hon läste igenom mig och en dag säger hon att hon vill prata med mig. Så vi sitter där i ett klassrum, bara hon och jag. Då berättar jag lite hur jag tänker angående min vikt och mitt utseende och hon blir orolig och säger att jag måste äta lite så att jag inte svimmar eller något. Jag hade blivit påkommen, jag kände mig lurad av mig själv och nu var jag tvungen att lägga på en extra växel för att försöka dölja det här. Om någon får för mycket information om det så kanske dem förstör mina planer.

Men det höll inte. I början av vårterminen skickar min lärare ner mig till skolsköterskan som skickar vidare mig till kuratorn. Jag gick till kuratorn några gånger men tyckte inte riktigt att det var min grej. Hon bad mig skriva ner tre positiva saker om mig själv varje kväll men det funkade verkligen och hon ville inte förstå det. Terminen gick och jag valde att inte gå till henne och snart var det sommarlov igen. Hon sa att vi kunde träffas efter sommaren och se hur jag mådde då. Jag skrev ett mejl till henne att jag inte ville träffa henne mer när hösterminen satte igång. Jag mådde inte bra men jag klarade bara inte av att träffa henne plus att jag inte ville att hon skulle komma på mina bantningsplaner.

Men mitt spel höll sig inte denna gången heller. Självklart hade vi idrott på morgonen varje fredag. En veckas svält sätter liksom sina spår när man ska träna, jag kunde ju liksom inte hoppa över idrotten, tog varje chans att röra på mig. Men min idrottslärare läste mig och tillslut sitter hon och jag i ett klassrum och jag berättar hur jag mår. För första gången berättar jag att jag är rädd för att äta och vill verkligen gå ner i vikt. Hon hjälper mig att få kontakt med en annan psykolog på skolan som jag kände mer förtroende för. Jag slutade inte banta men jag hade äntligen någon att prata med, någon som lyssnade och kom med goda råd när jag behövde det. Dock har jag aldrig haft turen med mig så när vårterminen skulle börja så skulle hon byta jobb, men hon hjälpte mig så att jag fick prata med en annan kurator som hon efter ett halvår skickar vidare mig till psykiatrin.

En väldigt liten Emma!

Likes

Comments

Jag heter Emma, är 25 år och bor med min hund Enya i en egen lägenhet i Eksjö. Eksjö är den staden jag är född i och bott i största delen utav mitt liv. Jag är lyckligt kär i den finaste killen på jorden, som tyvärr bor i Borås men snart ska vi se till att dela vardagen ihop. Jag arbetar 25% på Eksjö gymnasium som administratör, där är jag genom en projekt som heter SE-projektet. Ett projekt som hjälper folk som varit sjukskrivna länge att komma tillbaka till ett liv där jobb existerar. Jag har nog världens bästa arbetscoach som gör det där lilla extra hela tiden, är så lycklig för att hon finns vid min sida. Jag har även världens bästa samtalskontakt på psyk som är sådär extra go och stöttar mig fullt ut i alla stunder.
Jag har mer eller mindre varit helt sjukskriven sedan hösten 2011 pga mitt psykiska mående. Jag lider utav borderline (emotionell instabil personlighetsstörning), ätstörning och självskadebeteende. Kampen har varit alldeles för lång för att skriva den lite sådär snabbt. Men jag kommer att skriva om saker och ting i andra inlägg och berätta för er hur just jag har haft det. Idag står jag på stadiga ben och vill fortsätta kämpa mot att bli helt fri. Jag vet att saker kan vända snabbt men varför oroa sig när man väl känner kraften inom sig!

Jag vill berätta för folk hur mitt liv är. Jag pallar inte ljuga ihop historier för varför ska jag skämmas över mitt mående? Jag är som vilken vanlig människa som helst fast med lite annorlunda känslor ibland, känslor som ofta är starkare än hos andra. Men det gör inte mig till en annorlunda person för jag är lika mycket värd som vem som helst här på denna jorden.
Jag vet att det är många som har psykiska problem och jag vet också hur himla svårt det kan vara att berätta för folk. Därför vill jag ta ställning och göra något åt saken. Vågar jag, så kanske någon annan vågar!

Men utöver min kamp så är jag helt galen i musikaler. Jag har varit med i nästan alla uppsättningar som har satts upp här i Eksjö och just nu tränar vi till High School Musical On Stage som har premiär i november. Där kommer jag spela Ms Darbus som för den okunnige är elevernas huvudlärare samt teaterlärare. Det är hon som sätter upp alla musikaler på skolan och är helt galen men så himla rolig.
Jag har varit runt och kollat på musikaler i bland annat Stockholm och Malmö men även i härliga London! Det är en helt underbar fritidsaktivitet och att stå på scenen gör att allt mitt eget försvinner, man förlorar sig i teaterns värld och går in i olika roller.
Har även varit med i Eksjörevyn två år i rad och det var sjukt roligt. Där är det mer eget arbete och man utmanas på ett helt annat sätt. Nu detta året var jag även ordförande. Något som var helt jäkla sjukt men antagligen har även det gett mig goda erfarenheter.

Jag hoppas att jag kan göra någon skillnad för någon där ute och att någon ska känna att det är okej att må dåligt i själen, det är okej att gråta för ingenting och det är helt okej att känna.

Puss och kram

Likes

Comments

Jag vet inte om jag direkt ska presentera mig för det känns sådär lite halvt lamt måste jag säga. Men något borde man väl nämna för att det liksom är första inlägget.

Jag har väldigt länge liksom velat "komma ut" när det gäller mitt psykiska mående. Mina nära och kära vet ju om hur jag mår och hur mitt liv har sett ut. Men jag tror inte riktigt att folk runt omkring mig vet hur mitt liv sett ut och hur det ser ut fortfarande, Jag tror inte att jag har varit redo att låta folk veta för kanske har jag tänkt att jag inte har några bra svar, fast att det kanske inte har behövts.

Ett utav mina stora mål som drivit mig framåt under all denna tid har varit att jag ville sprida kunskap och minska tabun för psykisk ohälsa. Ett mål som med stor sannolikhet tagit mig dit där jag står idag!Med den här bloggen kommer jag vilja göra skillnad, jag vill peppa men även ärligt berätta hur livet kan se ut ibland. Men ni kommer även få läsa om helt vardagliga saker för att bevisa att jag är som vem som helst, även att jag lider av psykisk ohälsa.

Hoppas verkligen att ni kommer gilla det ni läser, och vill ni att jag skriver om något speciellt är det bara att säga till!

Puss och kram

Likes

Comments