Ett sent inlägg från två fantastiska dagar som vi fick äran att vara med och dela med dessa! Första helgen när vi kom hem till Sverige var det direkt ner till Småland för att få vara med när Rebecka (min kusin) fick sin Fredrik. Ett helt otroligt fint bröllop! Från kyrkan vid vattnet till en fest man sent glömmer! Några helger senare var det dags för min svägerska att få sin Emme! Det var kl 14 som solen kom fram från molnen och lyste så fint på dessa fina i Botaniska trädgården.

Tänk att vi tajmade in två bröllop på en Sverige resa! Nu några veckor senare är vi tillbaka i Boston igen och njuter av den underbara sommaren som är här! Det har varit dåligt med uppdatering men ska försöka bli bättring. Jag vet att det är några där ute som brukar läsa min lilla blogg. Speciellt vill jag bli bättre för alla nära och kära som är långt ifrån så ni får se lite hur vi har det.

Men vi har det bra, jag har kommit in i livet som är annorlunda här, tar alltid någon vecka för mig när jag har varit ifrån vardagen här ett tag. Det är lite tråkigt för det är många som jag har lärt känna som flyttar hem nu under sommaren och i höst, så nu ska jag njuta för fullt i deras närvaro.

Ha en fin måndag alla!

Kram

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Tiden den springer iväg här i Boston. Jag satt igår och kollade lite i min kalender som jag älskar att planera i och skriva i. Då jag blickade tillbaka till mars och när Mamma och Pappa var här, när tjejerna kom och den veckan då de skulle komma då jag planerade i mängder :). Vi har också hunnit med att vara i Washington DC, Viktor behövde skaffa nytt pass så jag hängde på. Vi borde på hotell och hade 3 mysiga dagar där. Såg mycket fast regn 2 av 3 dagar.

Nu är det redan maj och snart i mitten av maj, då vi äntligen åker till Sverige på besök och ett lång besök dessutom. Vi har då redan inplanerade saker som vanligt när man bara är en viss tid i Sverige. Denna gången blir det mycket kärlek. Eller det blir det alltid men ännu mer kärlek för vi ska på två bröllop. Viktors syster ska gifta sig med sin tjej Emme och min kusin Rebecka ska få sin Fredrik. Ut över det så är det träffa vänner, familjer och SJÄLVKLART Nässjö Pizza, lösgodis, falukorv, färskpotatis och annat som man saknar i USA.

Jag längtar jätte mycket efter Sverige denna gången!

Hoppas vi ses när vi är i Sverige!!!!


Likes

Comments

Mitt förra inlägg på bloggen var när tjejerna var påväg till oss här i Boston och nu redan skriver jag om vår underbara tid här tillsammans. Nu har jag fyllt på med ny energi och glädje som ska räcka till nästa gång vi ses som blir i Maj då vi är hemma på besök i Sverige.

Jag är så glad att ni kom och hälsade på oss, vi saknar er redan här på 30 Caldwell St i Boston. Det blev tomt och tyst när ni åkte och jag känner mig ensam igen på dagarna. Jag har lätt för att vänja mig vid något och alltid lika svårt att vänja mig av.. Så just nu är det ensamt och tomt såklart när vi har varit tillsammans i över 2 veckor. Snart kommer jag in i min vardag här som är alldeles för långt borta men helt fantastisk samtidigt. Jag kommer sakna Johannas och mitt kartläsande i New York medan dem andra står och kolla på annat. Jag kommer sakna Becka glädjedans med tjut och Idas måla naglarna med 1 liter remover varje dag. Inte konstigt att man saknar er! Heller inte illa att jag lyckads smitta ner 2 av 3 vänner med dunderförkylning... :P

Vi har haft fantastiska dagar i New York med milen på stegmätaren och mycket minnen för livet av sevärdheter, bubbel, god mat och shopping. Ett favorit matställe som vi alla delar är: The meatball stop i NY.

I Boston har jag visat dem allt jag kan och tycker mest om med denna staden. Det verkade som tjejerna blev lite små kära i denna stad också och i vårt hem, vilket är kul då de förstår varför vi har så svårt att släppa underbara Boston. I Boston var våran gemensamma favorit restaurang Lolitas.

Jag är så tacksam och stolt att ni har tagit er tid och kommit hit och hälsat på mig och Viktor i Boston. Det betyder mycket för mig.

Nu är jag fulltankad med energi och glädje för ett tag framöver! Nu kickar våren igång och det är full rulle redan på söndag åker vi till Washington. Det ska bli mysigt att åka iväg bara Viktor och jag på en liten weekend. Varför vi åker dit är för Viktor ska skaffa nytt pass till sitt visum som vi ska förnya i Sverige i sommar, då passar jag på att följa med och få se USAS huvudstad.


Likes

Comments

Äntligen, väldigt snart är dem hos mig!

Ska börja med att krama sönder dem när de kommer på lördag. Inte sedan jul har jag träffat dem. Det är först nu är man bor så långt ifrån Sverige man känner hur mycket man saknar detta med att bara kunna ringa när man behöver prata lite, att umgås på tacomys och bakis dagar med Nässjö pizza och alltid "frågan va hände igår😉. Sånt saknar jag så jag håller på att spricka ibland. 

Men älskar också att var här... Väldigt mycket om jag ska vara ärlig! Det ska bli otroligt kul att få visa dem hur jag lever här i Boston och hur mitt liv är här borta och hur bra jag har det även om avståndet till alla hemma kan vara jobbigt. Det jag tror är bra med att ha distans till varandra är att det blir kvalitetstid när man väl ses! 

Vi ska mysa och ha ett och annat skrattanfall som vi alltid får (oftast när man ska sova då Ida sätter igång att skratta för hon är övertrött), dricka vin och äta chips vilket alla älskar, kanske det kommer bli en och annan hårmassage då Johanna brukar säga att jag är bäst på att ge huvudmassage, kommer också vakna till att någon har handen i godispåsen på morgonen och det prasslar gott, då är Becka vaken och bara behövde nått litet. Med allt detta underbara så kommer jag visa dem Boston bästa platser och NY räcker med att bara vara i så får man en väldigt bra känsla! 

Inte en dag förtidigt är de välkomna hit till Holmqvist!

Jag är stolt över att de kan komma, att Ida klarar av att resa med känslorna i schack alltså inte för glad när det kommer luftgropar, när start och landning inträffar är lite mer tyst då Ida alltid skrattar högt, och att Johanna gör det fast flygrädd att Becka sätter på sig sina band och tar en tablett för åksjuk. Det kommer vara värt allt och jag älskar er så mycket mina bästa ❤❤❤



Likes

Comments

Våffeldagen blev utan socker och vit mjöl, jag kör ett litet race nu utan socker och low carb fram tills tjejerna kommer till USA. Det kommer bli mycket gott då och vill verkligen lyxa då de äntligen kommer till mig! Vi har inte setts sen jul och jag längtar så mycket efter dem nu <3. När de äntligen är här ska vi vara här i Boston några dagar men vi ska också åka till NY! Har någon förslag på restauranger och annat i NY så tar jag tacksamt emot det!

Men tillbaka till mitt race med att vara utan socker och low carb, det är svårt för jag älskar socker men jag mår så mycket bättre utan det! Plus att det är SÅ skönt när man väl kommer över det där sockersuget. Jag gjorde lite bovetepannkakor på våffeldagen! De blev bra och goda, jag tog färska jordgubbar och grädda med vaniljpulver till. MUMS!

Recept på bovetepannkakor: (ca 10 st)

3 ägg

1 1/4 dl bovetemjöl

3 dl mjölk

en nypa salt och vaniljpulver

Stekte i ganska mycket smör, de blir frasiga och godare då.

Testa du kommer inte bli missnöjd. Lycka till!!

Likes

Comments

Tack snälla ni för att ni kom till oss, för att ni tog ledigt och för att ni reste den långa bit det ändå är för att komma till oss i Boston. VI är så stolta över er!

Tiden går fort när man har besök och tiden springer iväg. Men vi har haft det super bra och hunnit med mycket! Vi började med att hyra bil och åkte runt omkring utanför Boston, bland annat besökte vi Salem och Concord. Det är små ställen som jag tycker väldigt mycket och väldigt mysigt att få visa dem för mamma och pappa. Roligt att få köra lite bil också när man aldrig annars gör det.

Shopping en dag, såklart eftersom både jag och mamma älskar det. Viktor jobbade då, vilket var tur för av någon konstig anledning får han alltid huvudvärk när han är med mig och shoppar. Pappa älskar väl inte att gå i affärer heller egentligen men han tyckte det var kul och shoppade en hel del till sig också. Vi var på hockey, en självklar sak man går på när man är i USA om du frågar min pappa. Jag själv älskar att gå på hockey både i Sverige och här, men här i USA är det sån show och stämning. Vi tog på våra fina mössor för att heja fram Boston Bruins och de vann!!!! Vi åt gott och drack gott tillsammans, vi spelade kort några kvällar och som pappa var grym på. Det blir att ta revansch i sommar i Spanien!

Det är det som blir bättre när man bor i lång ifrån varandra. Jag saknar såklart dem jämt och vi kommer snart bo närmare vilket också blir skönt MEN det blir sån kvalitetstid när man ses så sällan! Det är så roligt hela tiden och man har så mycket att prata om, man njuter varje liten minut! Det gick fort med 5 dagar och helt plötsligt skickade jag iväg dem i en Uber till flygplatsen. Men jag säger det igen, jag är så stolt över er, jag vet ni vill ha oss i Sverige, men att resa till USA kanske ni aldrig hade gjort om det inte var för att vi bodde här. Så man få se det som möjligheter och erfarenheter för er del också!

Tack för att vi får visa er vårt äventyr. Ni är bäst <3



Likes

Comments

Chokladtäckt fyrkant:

2,5 dl dadlar

2 msk mandelmjöl

1 msk vatten

1 msk jordnötssmör

½ msk kokosfett

1 tsk vaniljpulver

Mixa detta i matberedare och rullar i bollar för att sen tycka till och skapa en fyrkant. Doppa i mörk choklad, jag använde mig av 70% mörk choklad. Finns även mörk choklad som är 100 % och då helt sockerfri. Dekorera med lite flingsalt på. Kyl dem så de stelnar till lite granna.

En liten bit till kaffet, enkelt att göra och smakar himmelskt gott.


Dadelchokladboll:

Ca. 10-15 dadlar (som mixas först)

2 msk kaffe

½ dl kokosolja

½ dl kakao

En nypa salt

En nya vaniljpulver (jag brukar ta två)

3 dl eko havregryn (jag brukar köra utan, kletigare smet men är då Low Carb)

Mixa allt i matberedare och rulla i bollar, rulla i kokos, hakade mandel eller andra nötter. Låt kylas lite och njut av ett nyttigare alternativ av ”choklad”boll.

Lycka till!


Likes

Comments

Kan tänka mig hur det är att vara beroende av någon, att inte ha något socialt nätverk, att känna sig ensam. Allt detta skapar osäkerhet. Detta kommer jag möta med de människor jag kommer jobba med sen, människor som har ett handikapp som är beroende av personer hela tiden. Att människor som varit på behandlingshem hur lite socialt nätverk dem har och ofta fel nätverk, hur ensamma de kan känna sig. Dessa situationer är såklart mer sårbara och allvarligare än vad det har varit för mig men jag kan verkligen tänka mig och har förståelse för hur jobbigt det kan vara. Jag själv hade det jobbigt i början här i Boston.

Jag kände mig ständigt beroende av Viktor, inte bara att språket är svårt för mig utan att jag inte var trygg i ny stad. Att jag inte hade något socialt nätverk, jag har mina underbara nära och kära i Sverige som jag pratar med så mycket som det går men det är 6 timmars tidsskillnad så ibland är det svårt att få ihop det. Men socialt nätverk här.. När man är äldre är det inte direkt lättare att börja hänga med någon. Jag kände mig otroligt ensam, Viktor jobbar hela dagen och i början var det kämpigt att slå sönder dagen och jag hade alldeles för mycket energi när Viktor kom hem från jobbet. Som sagt allt detta skapade osäkerhet och jag kände att jag blev osäker på allt. Detta är säkert en fas och som inte är ovanlig när man flyttar till ett annat land, annat språk och annan livssituation.

Men TACK SWEA för hjälpen. Idag har jag en vardag som jag trivs med och som är meningsfull för mig, hur mitt beroende har släppt, hur socialt nätverk har skapats och hur mer säker jag är på att vara Emma Holmqvist i Boston ensam är jag inte heller, inte mer än ibland då det faktiskt bara är skönt! Men det är stor skillnad!! Jag hade inte haft ett sådant roligt ”voläntärjobb” om det inte vore för SWEA. Om jag inte hade tagit den där fikan med våran duktiga och trevliga ordförande så kanske jag aldrig hade suttit i styrelsen. Jag är otroligt tacksam för att denna organisation finns och den har givit mig väldigt mycket!

Jag är medlemsansvarig för SWEA Boston och jag har sett att vi är en stor avdelning med nästan 200 medlemmar, men det är svårt att förstå hur många det faktiskt är! Det var först när det var SWEA har sin årliga julmarkand, då jag förstod hur stora vi är. Hur många tusen det kommer och besöker en julmarknaden. Det är mäktigt och man blir så stolt som svensk. Det var mitt första år i år och jag kunde inte föreställa mig alls hur detta skulle vara. När jag gick där ifrån på kvällen var jag chockad och som tidigare nämnt väldigt stolt!

Så hur är det att jobba voläntärt?

Jag är så glad att jag gör denna resa, jag kommer aldrig välja ett jobb bara för att det ger mig mycket pengar. Det ska vara kul och givande, så att jag gör detta ”jobb” utan betalt för mig inget svårt beslut, istället en rolig erfarenhet och merit. I detta voläntärjobb och denna situation har jag lärt mig massor.

Vill avsluta med att höja SWEA, tacka Viktor för all pepp och till mig själv som har fixat så jag har en bra vardag som jag trivs med. Älskar orden: Det blir vad man gör det till. Så sant!

Likes

Comments

Ja ordet hemmafru kan ju låta allt från klyschigt, tråkigt, nedlåtande, ej jämställt och säkert ännu mer.. Men hemmafru är vad jag är, man kan också kalla det arbetslös. Jag kom hit för att min man jobbar här i USA och jag ville väldigt gärna vara med på detta äventyr som har blivit vårt äventyr. Jag är på ett visum som heter H4, på det visumet får du inte jobba, alltså du får inte tjäna pengar här.

När jag åkte över hit första gången och de frågade mig vad Viktor gör här och sen vad jag ska göra här? Jag ska bara vara hemma. Då de smilade mot mig och sa: "that´s good". Då jag såklart kände, hur ska detta gå? Vad ska jag gör här?, vad gör jag? Jag har precis pluggat klart till socialpedagog och världen är fylld av folk som behöver min hjälp och nu ska jag vara hemmafru.. Ja det tog ett tag att vänja sig vid den tanken. För mig har det nog varit viktigast att kunna acceptera att nu kan jag inte kan jobba här, av det får jag göra det bästa av min situation och idag älskar jag den.

Det är inte alltid en dans på röda rosor att vara hemma, då det lätt kan bli att man kan känna att man inte gör tillräckligt, att man känner skuld för att man inte jobbar, det tär mycket på självförtroendet vilket man får jobba på lite då och då. Att jobba är fantastiskt och något jag såklart kan sakna, men hemmafru är också fantastiskt och det är vad man gör det till, som med allt annat :)!

Likes

Comments