Innan min graviditet hade jag dåligt självförtroende. Ni vet, inte det här normala att håret är fult, man tycker man är lite tjock osv, utan så dåligt så jag bara grät. Jag tyckte jag var fulast i hela universum. Förstod inte hur folk ville visas med mig.

Alla sa under graviditeten att man var så fin, hade sån utstrålning. Men nej, jag kände mig bara fet och ful. Egoistiskt? Ja kanske. Men det var känslan. Jag ville det skulle vara över så jag kunde få tillbaka min kropp. Kroppen jag inte heller ville ha (?)
Hela graviditeten var jag rädd för bristningar, ville verkligen inte ha dom.
Men vad tror ni dök upp i vecka 37? Bristningar. Hela magen ”förstörd”..

Alla pratar om bättre självförtroende efter graviditeten. Ja eller hur.. värre än någonsin, bristningar på bröst, lår, mage, muffen (?!)

Snälla missförstå mig inte, jag ÄLSKAR min prins mer än något annat i hela världen, skulle ”förstöra” min kropp 100 gånger om för honom.

Men jag är samtidigt ledsen för att det känns som jag aldrig kommer kunna titta i spegeln och tänka ”vad fin jag är ”

Var och varannan dag står jag och gråter framför spegeln når jag klär på mig eller sminkar mig. Jag önskar så att jag slapp det. Jag vill bara känna mig fin.

Jag får låta ytlig. Men jag lovar att det finns fler som jag där ute.

Likes

Comments

Idag tänkte vi att vi skulle lyxa till det med lunch inne i stan, är väl smidigt tycker alla runtomkring. Ja klart det är smidigt, förutom att man måste passa in så bebis sover när man ska åka, annars får du en helvetestur i bilen om bebisen är som våran och HATAR att åka bil.
Så vid 10, när man vet att han börjar bli trött, får man stressa som fan sen in i bilen.
Gick bra för oss idag, restaurangbesöket gick faktiskt också bra! Men resan hem.. såklart var han inte trött så det var pip & gnäll. Men idag tackar vi gudarna för babblarna 🙏🏻 med babblarna och en fjantig mamma klarade vi även resan hem!
Efter knappt 5 minuter hemma så somnade han såklart ✌🏻


(Gammal bild när Vincent skulle på kalas 💪🏻)

Likes

Comments

Hallå allihopa!

Det här lär väl bli ett slarvigt inlägg.. Men tänkte iallafall presentera oss lite!

Jag är Emma då, 23 år gammal. Har en son på 6 månader nu tillsammans med min sambo Freddy.
Vi bor just nu i Lenhovda i Småland, men vill och är på väg och ska flytta ner till Ronneby i Blekinge där jag är ifrån!

Jag gör det här för att jag är trött på att se att allt är så perfekt, när vi alla vet att så inte är fallet. Jag vill därför visa hur det egentligen är (haha ser att det låter hemskt nu, jag tycker livet med barn är underbart) det är liksom ingen som pratar om skrik, utvecklingsfaser, matvägran, amning, depressioner, hur det är att inte sova, hur det kan tära på förhållandet med både partner och vänner.

Det är lite så jag tänker iallafall. Vi får se hur bra det här kommer gå längs vägen! Kommer också komma lite mera om oss!

Men det var väl allt så länge, hoppas ni kommer tycka det här är något intressant!

Bjuder på en bild på min Lilla prins (som ni för övrigt kommer få se en hel del) 



Likes

Comments