USA

Mina vänner. Nu är det inte långt kvar… Jag känner att det var längesedan jag använde bloggen som en terapisession. Att skriva av sig har varit lite av min ”få ut allt jag känner” grej under det här året något som jag har behövt ibland. Trots att det är svårt att beskriva exakt hur man känner så förstår åtminstone jag vad jag menar när jag läser det efteråt. Om ni gör det är det bara en bonus. Som jag precis skrev så är det inte så värst långt kvar tills dagen med stort D kommer. 13 april närmare sig och ibland längtar jag och ibland vill jag bara stanna tiden. Precis som innan jag åkte förekommer frågan ”hur känns det?” väldigt ofta. Ärligt talat så vet jag inte. Oftast så svarar jag bara att det är galet och skakar på huvudet. Då får folk tolka det lite som de vill. Jag fick dock en fråga för några veckor sen som jag inte riktigt kan sluta tänka på. ”Are you ready to go home Emma?”. Det är en sak att svara på ”Are you excited to go home?”. Ja men det klart jag är det med tanke på att jag inte har sett många på snart ett år, om inte ännu längre. Men det här med ”ready”, är jag redo för att åka hem? Jag vet inte. Ibland tror jag det. Men ibland känner jag bara vad fan håller jag på med? Vad innebär det att åka hem? Jag är ju hemma liksom. Sen blir man lite påmind och skäms nästan över att man glömmer bort att ”hemma” är ju faktiskt i Sverige. Jag tror att det är lite svårt för folk att förstå ibland hur mycket ett annat ställe kan bli ens hem. Det kommer vara jättesvårt att inte kalla det här stället för mitt hem. Det är ju det.

Tanken på att komma hem och gå tillbaka till min gamla vardag är inte direkt något som jag ser fram emot. Däremot så kan jag ibland längta till tryggheten och alla runt omkring hemma. Jag vet att det kommer vara super värt att åka hem då jag har något att börja arbeta för igen. För er som inte vet det så planerar jag och min bästa kompis Felicia att åka till Australien, Nya Zealand och Asien nästa vinter. Tyvärr har jag varken guldbyxor eller ett pengaträd så att börja arbeta på Maxi är en självklarhet när jag väl är hemma. Arbeta och spara. Om jag ska var helt ärlig tror jag inte att jag hade åkt hem om jag inte hade det att se fram emot. Att komma hem och inte har något planerat eller mål what so ever hade gjort mig panikslagen. Dels för att jag älskar att resa och hitta på saker och dels för att det är nu jag kan göra sådana grejer. Trots att det ska bli skönt att komma hem är jag nog mer nervös för att faktiskt åka hem än vad jag var för att åka hit. Alla säger att det kommer vara som att tiden har stått stilla. På något sätt tror jag inte på det. Det jag är allra mest ”rädd” för är att alla ska tro att jag fortfarande är samma gamla Emma. Ja visst det är jag väl på ett sätt men det är så mycket som har hänt med mig själv sedan den 21 mars 2016. Jag kan inte ens förklara det men jag vet att jag har adresserat ämnet i ett annat inlägg för ett tag sen. Mycket har hänt på ett år, så är det bara.

Men sen finns det vissa dagar då jag påminner mig själv att det är dags för mig att gå vidare. Dags att testa sina vingar igen och se var de tar en. Att vara au pair är skitroligt, men de har också sina, ja vad ska man kalla det, bad moments. Det är svårt att ta hand om andras barn, alla har vi olika syn på uppfostran men jag tycker att jag och min värdfamilj har hittills balanserat det bra. Ibland har jag dagar då tiden gärna få gå jättefort och sedan har jag dagar då jag vill stanna här för evigt. Men så vet jag att alla au pairer har det så det är ingen stor grej egentligen.

Så nu ska jag försöka ta vara på tiden så mycket jag bara kan. Jag tycker det är svårt dock för innerst inne förstår jag nog inte riktigt att jag ska åka hem. Ibland känner jag mig även taskig att jag har valt att åka hem då jag vet att dem hellre haft kvar mig. Vilket jag uppskattar otroligt mycket och det värmer något innerligt i hjärtat. Det är en grej om mina värdföräldrar säger något om det "Du skulle ha stannat", det är mer bara roligt, dem är ju mina chefer och att de tycker att jag gör ett bra jobb är för mig en underbar känsla. Men när barnen säger "But you're leaving us meanie" eller "Emma can you please stay?" ja då brister det i hjärtat.

  • USA

Likes

Comments

USA

I fredags åkte jag och Elena till Albany, New York för att göra våra sista credits. Det tog knappa tre timmar och hela vägen var en fest, love it! När vi kom dit fick vi signa upp oss på olika klasser som vi ville göra. Vi valde bland annat ledarskap, personligheter, yoga, fotografi och "how to be a millionaire" vilket bokstavligt talat handlade om det. Helgen gick fort men var ändå lång, nu är i alla fall alla mina credits klara så jag behöver inte tänka mer på det.

Innan Elena hämtade upp mig tittade jag på när president cermonin men gjorde mig bara arg och ledsen. Usch!!!

Jag är helt kär i vår nya katt Bode (Bodhi), han är den sötaste lilla krabaten jag någonsin sett!

Likes

Comments

USA

Idag för en vecka sen packade vi in allt man kan tänka sig för en helgs skidåkning i Bretton Woods, New Hampshire.. Jag är så glad att familjen bjöd med mig och trots att jag inte åkt skidor på fyra år sitter jag här nu utan några brutna ben. Vi var 17 personer som bodde i huset ni ser nedanför. Man kan tro att det är lite väl mycket med det var alldeles perfekt. Huset var stort och alla hade någonstans att sova. Det var härligt att vara omringad av så många personer.

Jag måste berätta om en liten kul grej som hände på fredagen när vi var på väg upp. Bilen som vi har (au pair bilen) som också är en mini-van börjar bli lite gammal och seg men den gör fortfarande ett bra jobb. Min värdpappa vill dock byta ut den och häromveckan var han och jag och provkörde några potentiella alternativ . Anyways. Tio minuter efter att vi lämnat huset sitter han och talar om för mig och barnen hur fantastisk vår bil är och att den ALDRIG har strandsatt oss eller helt plötsligt gett upp, svikit oss med andra ord. Jag då som tycker man ska vara lite försiktig med vad man säger sade att han kanske inte skulle säga så då man aldrig vet vad som kan hända "down the road" så att säga. Den höll hela vägen till stugan och vi tänkte inte mer på det. Sen åkte Bryan och jag och hyrde skidor åt mig och när vi sätter oss i bilen för att åka tillbaka till stugan startar inte bilen... Batteriet har dött och där sitter vi och skrattar inombords då man inte riktigt vet hur den andra personen känner för det hela haha... Det sluta med att vi gapskrattade och kom fram till att det kanske inte var så smart att han sade hur bra bilen var några timmar tidigare. Det blev dock inget större problem då den var igång fem minuter senare då killarna på skiduthyrningen hjälpte oss med en gång. Sen kom vi på att det var fredag den trettonde också...

Jag lyckades också läsa ut en hel bok som jag köpte via min tablet på knappt tre dagar. Så härligt och avslappnat var det.Det har inte hänt sen typ tre somras sen. Även om det var nio barn under 12 som bodde i stugan. Vi hade minst sagt en helt fantastisk helg och det gör ont när jag tänker på att jag ska lämna dem. Inte bara familjen utan alla barnens kompisar och deras föräldrar som jag kommit otroligt nära. Tänk hur bra allt blev? Vilken tur har inte jag haft?



Likes

Comments

USA

I fredags (förra veckan) drog jag ner till Alma som bor i Providence och spenderade helgen med henne. Det skulle bli snöstorm på lördagen så jag åkte ner redan på fredagen efter Bens matcher för att inte fastna någonstans. Mycket riktigt, på.lörfahen var det kaos överallt och snön var nu överallt. Vi satt därför inne hela lördagen och bara mös. Vi tittade på hela Bridget Jones "trilogin" och lagade en helt fantastisk middag. Något av det bästa jag ätit sedan jag kom hit.

På söndagen var i stort sätt alla vägar okej att köra på igen och himmelen var klarblå så vyn man såg hela tiden var helt otrolig. Dock började det regna måndagkväll tror jag och temperaturen har legat på cirka 10-15 grader på dagarna nu plus regn så snön är helt borta. Men det var kul så länge det vara.

Resten av veckan bestod till mestadels av att förbereda för vår skidresa till Bretton Woods, New Hampshire.

Likes

Comments

USA

Jag kom hem på måndagkväll så jobbade bara tisdag, onsdag och halva torsdagen då familjen åkte skidor över nyår. Jag var hemma med hundarna tills jag åkte till Washington DC lördagmorgon klockan 07.00 så det blev en otroligt tidig morgon klockan 03.15... Menmen, det var värt det. Agnes hämtade upp mig och vi åkte och åt frukost och sedan hem till henne. Vi firade nyår med hennes fyra kompisar vilket var jättekul. Alltid lika roligt att träffa nytt folk.

Dock tycker jag att den 1 januari var helt klart bäst. Det kändes som 1 april och var helt underbart ute. Vi åkte in till Georgetown, köpte en kaffe och satte oss vid vattnet. Agnes två kompisar Clara från Sverige och Nicole från England var med. Sen gick vi på en spontan bio.

Jag åkte hem på tisdagkväll och halva måndagen och hela tisdagen jobbade Agnes så jag hängde bara med dem vilket var skönt. Tack för en jättekul helg Agnes!

Likes

Comments

USA

Julen hos Matilda var helt underbar och jag är så glad att jag åkte dit. Även om det inte alls kändes som jul så var det en jättekul och välbehövlig helg med min andra halva. Hon började med att ge mig en liten tidig julklapp, matchande pyjamasbyxor. Julaftonsmorgon bestod av samtal hem till våra familjer, vi såg på Kalle via messenger och försökte få lite julkänsla i alla fall.

Julafton rullade sedan bara på, vi bakade kakor familjevänner och hjälpte sedan Matildas värdmamma, och värdmormor med att laga en alldeles fantastisk middag.

Juldagen bestod av öppning av presenter i massor! Det var så mysigt att se hennes barn öppna deras presenter.  De hade även fixat lite presenter till mig vilket jag uppskattade väldigt mycket.

Likes

Comments

USA

För er som inte visste det så ska jag fira jul nere hos Matilda i New Canaan, Connecticut till helgen. Min familj ska på en amerikansk fotbollsmatch på lördag då det är julafton och firar inte jul så mycket då de uppfostrar barnen till judar. Dock kommer tomten och lite sånt så det får både och vilket jag tycker är gulligt.

Jag är i alla fall skittaggad på att åka ner till Matilda. Det ska bli så himla kul att få fira julafton med henne och sen firar vi juldagen med hennes familj. Extra bra känns det också eftersom det var de som bjöd in mig. Jag åker ner den 23:de på kvällen någon gång så jag kan vakna upp hos henne på julafton.

Hela veckan har bestått av att förbereda inför julen och massa annat. Det känns som att det aldrig tar slut men och andra sidan tycker jag det är kul att ha saker att göra hela tiden. Något som inte är så kul är att jag har hostat så mycket de senaste veckorna att i fredags sträckte jag antagligen flera muskler runt nedre delen av mina revben på vänster sida... Sjukt hur mycket sånt känns och hur mycket man använder den delen av kroppen när man vrider och vänder på sig. Jag var hos läkaren i måndags för att kolla så jag inte hade knäckt revbenet då man tydligen kan göra det på grund av hosta... Men hon gav mig bara medicin mot att sluta hosta då det är det enda man kan göra. Det.gpr väl sådär men revbenen gör inte lika ont längre. Tyvärr kan jag inte träna eller något liknande då det gör ont att sträcka ut, lyfta saker och springa och studsa. Så det enda jag kan göra är att sitta still och inte röra på mig för mycket... 

Om vi inte hörs innan julafton så god jul på er mina solstrålar. Att ni går in hit och läser om min skumma ibland ointressanta vardag är helt fantastiskt. Tack för att ni finns!

Likes

Comments

USA

Här kommer lite bilder från New York i helgen. Jag räknade ut att under nio månader har jag varit där nio hela gånger. Jag får nypa mig lite i armen när jag tänker på det. Dock har typ två av dem bara varit en snabbis då man har tagit sig någon annanstans. Anyways. Vi tog bussen tidigt tidigt på lördagmorgon 06.30 och när vi vakna så såg vi att väder prognosen stämde. Snöstorm... Det tog en timma och femton minuter att ta sig till Newton istället för 35 minuter. Men vi kom fram i alla fall och vädret i New York var tyvärr inge kul alls.. Vi hade velat åka upp i Empire State Building men det var ingen idé.

Istället gick vi på marknader, tog en promenad i Central Park, åkte ut till Staten Island så vi fick några bättre bilder på Frihetsgudinnan, kollade in julgranen vid Rockefeller Center, Saks Fifth Avenue, Time Square och lite annat smått och gott.

Jag måste säga att jag blev sjukt besviken på den stora julgranen vid Rockefeller Center. Den var jätteful... Sne och inte symmetrisk som den ska vara, se rakt igenom den kunde man också. Mina förväntningar kanske var lite väl höga men jag tyckte det bara såg ut som ett träd med massa grenar i olika längder med lite färgade belysningar på...

Vi hittade en annan julgran vid Bryant Park som såg bättre ut dock så det kompenserade upp det lite.

Det var i alla fall kul att komma iväg lite även om det bara var för en natt. :)

I fredags var det apkallt ute...

Likes

Comments

USA

I lördags mötte jag och Elena upp några av de tjejerna som jag träffade när jag åkte till Niagara Fallen i september. Det var så otroligt kul och härligt att träffa Josefine, Emilie och Clara igen. Vi träffades vid Government Center i Boston och åkte skridskor och åt sedan en supermysig lunch.

Det var längesen jag skrattade så mycket! Vi alla såg ut som idioter när vi åkte runt.. Men ingen bröt några ben eller fick hjärnskakningar så dagen vart allt en succé.

Likes

Comments

USA

I torsdags och i fredags hade barnen halvdagar vilket resulterade i nio stycken barn en stund under torsdagen och sex stycken under fredagen. Jag lever fortfarande viket betyder att allt gick väldigt bra. Men det är faktiskt kul när barnen har kompisar över så jag ska absolut inte klaga.

Igårkväll (fredags) jobbade jag kväll men det var ju julbord på Ikea så jag tog med mig Rachel. Hon har vart exalterad i två veckor och hoppade runt och var skitglad hela kvällen. Hon ville dock köpa allt men det är väl egentligen inte så konstigt, jag vill ju typ också ha allt på Ikea...

Julbordet vart en succé och Elena hängde med samt att vi mötte upp Rachel's ena kompis vars mamma är från Danmark samt hennes bror och morfar som var på besök. Så vi sju satt och njöt som bara den. Luciatåg hade de också och tro mig att jag nästan började gråta när jag hörde att de sjöng på svenska.

Rachel tyckte om de mesta på julbordet men det allra bästa var såklart prinsesstårtan som fanns på efterrättsbordet.

Everyone was sooo excited!

Jag har mer bilder från Ikea på min kamera,men den ligger i Elenas handväska...

Likes

Comments