Sedan i onsdags har jag legat nedstoppad i sängen med hög feber.

Idag kände jag mig iallafall någorlunda så jag begav mig mot skolan. Efter en lång dag, proppat med information och fylld med mycket skratt begav oss jag, Silje och Harry till en hommusrestaurang. Jag var bokstavligt talat i himlen.

Efter en stor skål hommus, pita bröd, pumpa soppa med kokos och färskpressad lemonad rullade vi alla tre därifrån mätta och belåtna.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Efter en veckas studier på spanska kursen tog jag i fredags en välförtjänt helg. Kändes väldigt behövligt. Det tar väldigt mycket energi att göra ordning barnen till skolan, 4.5 h intensiv spanska inlärning, en snabb lunch med vännerna, plugga spanska, hämta barnen och vara med dem, sängdags. On repeat.

I fredags fyllde Rocio år så vi firade henne. Hon fick blandannat en hamster (!?) ni kan ju tänka er vilket stoj det blev. På kvällen träffade jag min svenska kompis Vanessa som förövrigt är från Göteborg! Vi gick ut och åt middag och sedan fortsatte kvällen på några barer och träffade lite andra vänner. En mycket mysig kväll.

Lördags morgonen blev en behövlig sovmorgon innan jag begav mig till fots mot gran via där jag skulle mäta upp Noora. Vi gick ut på menu del dia som är mycket vanligt här i Spanien. Man får 3 rätter plus ett glas vin för runt 10-12 euro. Ett kap! Sedan gick vi på bio och såg Happy death day som förövrigt var en jätte bra film. Rekommenderas starkt! Efter lite middag i magen begav jag mig sedan hem för att spendera kvällen hemma med barnen.

Idag träffade jag silje från min spanska kurs. Vi promenerade runt i Madrid och gick bland annat till parque de retorio. Det är en jätte mysig park, mycke folk dock. Liknar central park på många sätt.nu kom jag precis hem och jag tänkte ta en lugn kväll innan ännu en hektisk vecka startar. Förövrigt har jag varit här i 3 veckor nu! 3 veckor!!! Herregud tiden bara springer iväg. Även om det känns som att jag kom ihåg känns det som att jag har bott här för alltid. Jag älskar staden och alla vänner som jag har fått här!

Kvällskul med kappla byggnaden

Sköldpaddor!! (Johanna påminner om när vi räddade sköldpaddan i Filippinerna! Saknar! )

Det var en utställning från tv serien stanger things och kön var helt enorm! Flera hundra meter!

Likes

Comments

Då har ännu en vecka sprungit förbi. Vad händer egentligen med tiden? Första veckan av november är redan över? Jag förstår inte. Samtidigt som det känns som att tiden springer iväg känns det som att jag har bott i Madrid i en evighet och att jag har känt dessa människor väldigt länge. Det är liksom svårt att sätta sina erfarenheter i relation till tid. Oavsett hur man vrider och vänder på det så går det inte ihop. Men oavsett vad trivs jag väldigt bra här i huvudstaden och jag har träffat väldigt härliga människor och på riktigt lärt känna staden.


Det börjar förövrigt bli riktigt kallt här. Imorse var det 6 grader och solen går ner fram emot 6:30. Usch detta var jag inte beredd på. Men det är samtidigt sådant mysigt höst väder. Liksom krispigt. Har man tillräckligt med kläder (dom jag förövrigt inte har packat ner ordentligt) och solen skiner är det magiskt.

Förra veckan var det ju halloween och det är något som barnen älskar väldigt mycket. Så hela måndag kväll spenderade vi med att dekorera hela huset. Riktigt bra blev det. På tisdagen hade vi sedan en halloween fest. Det var en riktig mysig kväll där barnen lekte krig i ena sidan av lägenheten och föräldrarna satt och pratade i den andra.

Jag har på bästa sött föröKt integrera mig, så var dag har jag faktiskt träffat en ny person. Som alltid klickar man inte med alla men det har varit väldigt kul att träffa olika typer av människor och några har jag blivit väldigt nära.

Igår började jag även med min spanska kurs. Det är sådär måste jag säga. Vi är 8 stycken i min klass och alla är nybörjare och med det menar jag verkligen NYBÖRJARE. jag vill inte påstå att jag är jätte bra, men jag har trots allt bott i Spanien i snart två månader (what??) och har ändå snappat upp en hel del. Jag menar jag får ju hålla konversationer med föräldrar på skolan och Julia (städerskan) för många kan inte ett ord engelska och det går ju jätte bra (antagligen gör jag jätte många fel, men jag förstår mycket och kan före en konversation ). Så att sitta på en lektion i 4.5 h där det ända vi går igenom är hur man säger hola ¿qué tal? Me llamo Emma och försöka komma på typiska spanska namn och nationaliteter blir man lite trött. Men det ska säkert gå bättre efter några dagar. Det gäller att hålla ut!

Det var väll allt för mig, eller jo vänta. Gissa vart jag var i lördags? På IKEA!!!! Åå vad mysigt det var att gå runt bland svenska namn och varor. Då känner man sig verkligen som hemma. Jag var där med en finsk kompis som likaså kände sig lika hemma bland de svenskinspirerade möblerna. Självklart avnjöts även en tallrik med svenska köttbullar

Mysig dag med en av mina närmaste vänner här nere Phoebe som är från newport beach, Kalifornien

Här spenderade vi dagen i botaniska trädgården och avnjöt en god tapas

Halloween dekoration

Italiensk middag med Noora och Hanna

Bland den bästa kaffeb jag någonsin har druckit med phoebe

När jag började spanska kursen tycker barnen det är kul att göra förhör och betyg sätta mig. Så vita tavlan (la pizarra) kom t om fram. Men som tur var var de nöjda över mitt resultat

Likes

Comments


Då var man tillbaka på spansk mark igen. Jag måste säga att jag känner mig väldigt förvirrad. Samtidigt som jag är väldigt glad för att vara här, i fantastiska Madrid som jag har kommit till att älska som ett hem, öppnade jag verkligen upp ögon för sverige igen efter förra veckans hemvisit.

Efter alla problem med biljetter kom jag tillslut på flyget en dag försenat. Det blev en riktig nostalgi tripp med mellan landningar i både Hamburg och Prag. Två av mina absolut favorit städer! Efter många timmar landade jag tillslut i Madrid och tog mig med mina 10 % på telefonen in till stan och lyckades komma till rätt metro station och träffa mamman i familjen som senare skulle ta mig till lägenheten. Tänk om telefonen skulle dött, har ju ingen aning om var de bor…

För er som inte vet det har jag alltså bestämt mig för att prova på att vara au-pair igen. Det var inte det som var tanken, tanken var ju att börja en spansk skola i Malaga och flytta ihop med Victoria alternativ försöka hitta ett eget boende. Men som sagt så gick inte detta, det var helt omöjligt att hitta en lägenhet för ett rimligt pris i centrala Malaga (återigen tack vare de 13 000 utbytestudenterna som har bokat upp alla rum). Men för att vara helt ärlig är jag så nöjd över mitt val. Jag menar Madrid är helt fantastiskt och jag har redan börjat träffa vänner här så det känns jätte bra. Familjen är även de jätte mysig och jag trivs jätte bra med de två barnen. Ett annat plus är boendet och läget. Jag bor i en helt fantastik lägenhet (4 sovrum, jättestort vardagsrum, 3 badrum, ett kök, två korridorer, en hall och en jätte stor balkong). Jag bor dessutom mitt i smeten så jag kan gå överallt i centrala Madrid. Med det sagt så är Madrid stort, så det tar 50 min att promenera till plaza del sol.

Så vad har hänt de senaste daggarna? Jag har haft hela dagarna för mig sjäv för att senare hämta upp brnen vid 16:30/17:40. Så jag har promenerat runt och försökt upptäcka Madrid. Jag har hittat en jätte mysig park som jag gillar skarpt. Att bo i en stor stad innebär konstant ljud och rörelse, så det är väldigt skönt att få uppleva lite lugn inne i parken. Jag har även besökt spanska skolan som jag börjar på den 6:e novemeber. Det blir 6 veckors intensiv kurs, mindre än vad jag hade trott men det blir jätte bra. Trots att jag njuter till fullo här nere så ser jag fram emot att flytta hem till Sverige till jul Ska bli skönt att skapa ett liv hemma igen.

I fredags träffade jag en finsk kompis, vi besökte lite landmärken och åt lunch. Igår hängde jag med familjen till ett födelsedagsfirande cirka en timme med bil norr om Madrid. Det var Javiers syster som fyllde år så hela stora släkten var där. Jag måste säga att det var lite konstig. Eller konstigt kanske är fel ord, men jag var där med dem. Alla känner varandra jätte bra, jag känner ingen och dessutom pratar inte språket som de pratar. Men det gick bra och jag hade det jätte mysigt. Jag får nästan nypa mig själv i armen ibland, stanna vad jag gör och tänka på vad jag håller på med. Jag menar vad gör jag här??? Men svaret blir mer optimistiskt än frågan, fatta vad coolt. Vem upplever sånt här. Det är så här man lär känna ett land och en kultur.

Huset de bodde i var så fantastiskt. De låg precis i bergen så utsikten var helt otrolig. Det var ett stort sten hus med pool, tennis/fotbool/basket plan mm. Huste var liksom byggt efter utsikten, från alla rum tappade man nästan andan från de fotografiska vyerna.

Nog om det, jag ville bara uppdatera er om att jag har det jätte bra och storm trivs här i Madrid. Nu ska jag iväg och träffa en svensk vän. adios

I parque del oeste

Utsikt från huset

Det där är dirección general de la polícia som man kan se från mitt sovrums fönster. Många presskonferenser och nyhetssändningar filmas där inne

Likes

Comments

11 dagar fick jag lov att spendera hemma, något som kom att bli betydligt längre än planerat. Men trots omständigheterna har jag haft en fantastisk tid hemma, det är första gången på länge som jag verkligen saknade Sverige och inte längtade bort till andra idylliska ställen.

Det var minst sagt fartfyllda dagar. På fredag eftermiddag åkte jag och Johanna till skummeslöv och spenderade helgen i hennes sommarhus. Efter några fantastiska dagar åkte jag upp till Jönköping för att besöka farmor. Jönköping visades från sin bästa sida och bjöd på fantastiskt solsken. Efter ett antal koppar kaffe och prat om "den gamla goda tiden" promenerade vi både längs Vättern och munksjön. Åå vad jag trivs i Jönköping, det är som ett andra hem (eller fjärde beroenden på hur man räknar).

De kommande dagarna träffade jag bland annat Ingrid, Sandra och klara. På fredagen firade vi Oskar som fyllde 17 år så då kom delar av släkten dit. Efter en god måltid bestående av egen fångade havskrabbor och renskavsgryta begav jag mig till sängs. 07:00 ringde nämligen alarmet dagen efter då jag skulle iväg och skriva högskoleprovet, vilket är hela anledningen varför jag åkte hemifrån Spanien.

Om det blev för att fira eller sörja vet jag inte förrän i slutet av november men på kvällen skulle det festas till. Mamma höll nämligen i ett cocktail party som hon anordnar ibland i samband med sin födelsedag. I och med att hon dagen därpå skulle bli ett år äldre kom därför sprit flaskorna fram. Det är ett väldigt roligt koncept, man ställer fram allt så får folk blanda sina egna drinkar. Jag kände mig som en riktig bartender när jag gick och blanda och skaka. Många goda (och några inte så goda ) drinkar blev det men favoriten får jag ändå säga blev passionfrukts mojiton alternativt basilika drinken med inspiration från hamburgsresan i våras.

På söndagen åkte vi ut till ett blåsigt oxh retning saltholmen där vi skulle ta upp båten för säsongen. Oskar och jag körde över båten till hinsholmen där mamma och pappa mötte oss med släpet. Efter mycket meck fick vi tillslut upp båten och kunde triumferande köra hem. På kvällen gick jag över till Johanna som även hon fyllde år. Tillsammans med hennes föräldrar spelade vi ett väldigt roligt spel. Det var länge sedan man spelade spel. Det är riktigt kul faktiskt, väldigt underskattat.

Sedan var det helt plötsligt måndag och dags för mig att åka tillbaka till Spanien. Planen var att flyga till Malaga (då jag redan hade köpt biljetterna när jag bodde i algeciras), träffa vänner på kvällen och sedan ta adjö till en stad och säga hallå till en ny. Men så blev inte riktigt fallet. När jag kom till Landvetter på måndag morgonen kunde jag inte checka in. Jag hade haft problem med det redan dagen innan då jag inte lyckades checka in. Så jag går till information desken som säger att min biljett har blivit avbruten. Har blivit avbruten??? Men va? Paniken började växa inom mig. Vadå avbruten. Jag ska ner till Malaga idag för att kunna befinna mig i Madrid imorgon. Vad pratar de om?

Jag hade ju bokat en ny hem biljett till Sverige och missade därför biljetten till Göteborg i torsdags (vilket är första resan på tur och retur biljetten). Per automatik avbryts din andra biljett om man missar sin första flygning, något jag inte hade någon aning om. Lite panikslagen, ledsen men framförallt sur lämnar jag Landvetter. Jag var alltså inte påväg tillbaka till Spanien så som jag hade tänkt. Vad gör jag nu liksom?

Så man fick bara bita i det sura äpplet och åka hem och köpa en ny enkelbiljett. Så nu flyger jag direkt till Madrid istället (eller ja direkt och direkt, via Hamburg och Prag).

Så fick jag köpt en extra dag hemma. Skämt åsido. Min väska gick sönder på flygplatsen så jag kunde som tur var packa om mitt bagage i en hel resväska. På kvällen fick jag även se Oskars innebandy match. De var jätte duktiga. Jag tror inte jag har sett honom spela sedan Prag och det var för ett och ett halvt år sedan!

Jahopp då bär jag mig av till Spanien igen och är inte tillbaka förrän till jul. Men då för gott! Jag ser fram emot nya äventyr i Madrid men jag ser också fram emot att komma hem och skapa ett liv i Sverige.

Älskade farmor på winerkonditoriet som vi är stammisar på

Fina munksjön och Vättern

Mys dag med klara. Efter en god frukost promenerade vi i Slottskogen, botaniska och genom Haga upp till ett mysigt kaffe nära Kapellplatsen.

Familjemiddag med krabba för att fira oskar

Syskon ❤️

Världens finaste vän

Ingen mer båttur för i år

Likes

Comments

Hej nu var det ett tag sedan jag skrev på bloggen. Tänkte snabbt berätta om min sista vecka i Spanien, närmare bestämt i almuñecar. Min morbror har nämligen två fantastiska lägenheter där med en hej dundrande utsikt.

Det var en mysig och intensiv vecka. Första dagarna spenderade jag med min kusin Kristoffer och hans kompis Jacob. Vi åt god mat, sjöng på kareokebarer och hade en enbart bra tid. På måndagen åkte Koffe så då fick jag hitta på egna saker. Främst pluggade jag inför HP, men jag kunde varva det med strand häng och god mat.

På tisdagen träffade jag Stickan som är en 84 åring som egentligen bor på styrsö. Sicken lirare som bara åker ner till Spanien på vintern för att banga det kyliga vädret. På onsdagen gick jag även ut med timma och Egon som bodde i den andra lägenheten för att fira egons födelsedag.

Det var en avslappad vecka som jag kände mig mycket välförtjänt av. Den senaste månaden har varit hets och nya konstellationer. Så det var skönt att för en gång skull bara ta det lugnt på stranden. På torsdag kväll tog jag mitt pick och pack och Åkte tillbaka till Malaga. Efter en mysig middag med Mariel och några öl senare hämtade jag min väska och begav mig till flygplatsen. 5 h kom jag till att vänta. 5 långa timmar då incheckningen var stängd, men som tur var var dörrarna in till vänthallen öppen så jag slapp övernatta utanför flygplatsen. Jag har tidigare övernattat på dubais flygplats när jag flög till Buenos aires. Men då var jag med Johanna och vi kunde checka in vilket var betydligt lättare. Nu fick jag sitta själv med alla mina tre väskor så det blev ingen sömn den natten. Halv 7 lyfte sedan planet och en mörbultad Emma kunde komma hem till fantastiska Sverige. Det kändes så bra att flyga över de gröna landskapet tillskillnad från Spanien som enbart består av torra, kala landskap.

Den gröna markisen på den gula lägenheten är balkongen till en av lägenheterna. Där spenderades mycket tid

Stickan från styrsö

Likes

Comments


Nu var det ett tag sedan jag bloggade och minst sagt har mycket hänt sedan dess. Just nu sitter jag på Malagas flygplats väntande på mitt flyg hem till Sverige. Det är en lite lustig känsla, inte bara för att jag åker hem men flygplatsen är inprincip tom. I och med att mitt flyg går 6:40 valde jag att spendera natten på flygplatsen, men det går inga nattflyg från denna flygplatsen så här är jag, tillsammans med cirka 10 personer. Känner mig nästan som en inkräktare, illegalt vistande på flygplatsen. Det är klart det känns bra att spara pengar istället för att betala en extra natt någonstans inne i stan, men jag måste erkänna att det inte är jätte kul att spendera hela natten på en flygplatsen. Jag och Johanna har tidigare gjort det i Dubai, men då kunde vi checka in vårt baggage och kom in på ett område med mat och toaletter. OM inte annat var vi två, så man har någon att umgås med men också en säkerhet om man bestämmer sig för att sova.

Men det är bara att bita i det sura äpplet, här sitter jag på flygplatsen och befinner snart på svensk mark. Även om det enbart är en vecka som jag ska vara hemma känns det väldigt bra. Varje gång jag har åkt till Göteborg har det betytt att ett äventyr slutar och p något sätt har jag get Göteborg skulden för det. Jorden runt resan, Washington, New York. Men för en gång skull åker jag hem till Göteborg för att jag vill det, det är inte ett slut utan bara en paus. Jag åker hem för att jag vill, inte för att jag måste.

Anledningen är att jag ska skriva Högskola provet nästa helg. Planen var egentligen att jag skulle komma hem nästa torsdag och enbart stanna över helgen men om ni inte har märkt det än så har ingenting här i Spanien följt den ursprungliga planen. Jag är inte längre kvar i Algeciras ville innebär att jag inte har kvar tidskraven. Jag kan göra precis vad jag vill! Och jag vill hem, i alla fall i en vecka. Att köpa en ny flygbiljett var ändå billigare än att bo kvar i lägenheten en vecka till. Så här är jag, på flygplatsen väntande på planet som ska ta mig hem till min älskade hemstad.

Mycket har hänt sedan sist, mycket har hänt och många nya planer har gjorts. Planen efter jag lämnade Algeciras var ju att starta en intensivkurs i spanska här i Malaga. Men den senaste veckan har jag suttit timmar ut och timmar in för att hitta bostad. Men det ar varit helt omöjligt! Månaden inna mig kom c. 13 000 Erasmus studenter som studerar på universitet i en termin. Alla dessa behöver ju självklart boende, boenden som jag också vill ha. Men de hann före, de har bokat upp allting.

Skolan som jag ska gå på har tillgånger till lägenheter som man kan hyra. SÅ det var hela tiden planen. Spanska lektioner i Malaga. Allt klappat och klart. Men så enkelt var det inte, skolans agentur kunde inte hjälpa mig. Så den senaste veckan har jag ringt, mejlat och skrivit till alla lediga rum och lägenheter i hela stan. Men om de mot förmodan svarade tyckte de att två månader var för kort tid och på så sett står jag här fortfarande ettan lägenheter. Jag gick även ihop med min vän Victoria ett tag i försök att hitta något tillsammans, men det lyckades inte heller.

Så vad är lösningen? Efter mycket mångt och mycket har jag bestämt mig för att åka till Madrid. Samma skola har även en skola där och för att vara ärlig känner jag mitt jätte lättad att veta var jag ska. Det kändes däremot inte jätte kul att berätta för min vänner som jag har fått här i Malaga att jag ska lämna dem. Men, men vad ska jag göra om jag inte har en bostad och jag hade inte lust att betala 600-700 euro för ett rum som inte ens var något att hänga i granen. Jag har varit i Malaga i en vecka och jag älskade det, men det betyder inte att jag inte kommer älska Madrid. I och med att jag inte betalar lika mycket för boende så kan jag ju alltid hälsa på.


Jag fruktade lite att berätta för Mariel idag. Hon är en vän som jag har kommit väldigt nära under den veckan som vi var rumskamrater. Men för att vara helt ärlig hade jag ingenting att oroa mig för. Trots att hon var ledsen så var hon väldigt glad för min skull. Jag menar det är inte kul att vara utan boende, utan någonstans att ta vägen. Dessutom är Madrid en fantastisk stad!

Jag tog bussen från Almunecar (där jag varit den senaste veckan, jag tänkte att jag skulle skriva ett eget inlägg om det) vid 7 för att sedan möta upp Mariel i Malaga. Efter den bästa tapasen jag har ätit och många skratt gick jag för att hämta in väska som jag hade ställt hos en kompis och sedan tog en taxi till flygplatsen. Klockan är nu 4:00 och jag har suttit här i två timmar. Planet går om tre timmar så jag tror inte jag behöver vänta så länge till.

Det var en kort uppdatering. Jag lägger ut ett separat inlägg senare om Almunecar och kanske lite mer information om Madrid! Utöver det ska jag bara njuta av en vecka på svensk mark.

Likes

Comments

Oj, mycket har hänt sedan sist. Jag har bott i Malaga i snart en vecka wihoo. De senaste dagarna har jag varit med kompisar, hängt på stranden och pluggat.


I förrgår tog jag tåget 45 minuter västerut till Fuengirola. De som inte vet det så var det där som jag tänkte bo från början. Jag pratade med en familj där men bestämde mig senare för att åka till algeciras istället för att jag trodde att det var mer autentiskt. Oj bad rätt jag hade. Så fort jag gick av tåget såg jag skandinaviska flaggor och hörde svenska. Jag menar det finns till och med ett svenskt gymnasium här. Det säger ganska mycket. Men jag hade iallafall en mysig dag då jag träffade en tysk och en filippinsk tjej. Alltid kul att träffa nya vänner.

Idag beger jag mig till almunecar för att träffa min kusin. Ska bli jätte mysigt!

Stranden i malaga

Med Victoria (brittisk) och Ruth (skotsk)

Fuengirola

Likes

Comments


Kroppen värms upp, hjärtat slår ett extra slag, pulsen är skyhög. Du känner var elektorn i din kropp transporteras genom nervsystemet, du vill skrika, gråta, skratta. Du är under förtrollning, allt som tidigare kändes jobbigt är ny bort blåst, långt över horisonten. Allt som finns kvar är ett pirr i magen, en förväntansfull kropp och ett leende upp till öronsnibbarna. Har ni någonsin känt så? Känt en sådan samhörighet, en förälskelse?

Igår kom jag till min nya hemstad Malaga, och jag kan säga att leendet på mina läppar var bredare än någonsin. Den maffiga katedralen i statskärnan, de mysiga små gränderna med restauranger och barer i vart hörn du kollar och den perfekta blandningen av autentiska spanjorer och tillresta. Jag förälskade mig i staden direkt, jag förälskade mig i Malaga.

Det kändes ännu bättre när jag kom fram till lägenheten som jag har lyckats få tag på. Jag hyr in mig som en inneboende hos en kvinna som har en helt fantastisk lägenhet så centralt man kan komma. Jag ser Katedralen från mitt sovrumsfönster, bara det liksom! Lägenhet är stor och väldigt fräsch och just nu delar jag den med en Tysk Erasmus student som jag har kommit väldigt nära. Igår kom även hennes mamma som ska bo här veckan ut.

Det blev fullt ös redan från början. Efter att ha burit upp väskorna (två resväskor och en handväska- väldigt tungt) upp till fjärde våningen fick jag snabbt ta en dusch innan jag blev medbjuden av min tyska roomie att hänga med ut och äta tapas med henne och hennes kompisar. Efter väldigt god mat och några fler mojitos fullbordades kvällen och jag kunde gå och lägga mig i min nya säng, i min nya lägenhet i min nya stad. Fantastiskt!

Även igår blev en fullspäckad dag. Efter ett besök på marknaden och köp av fantastiska frukt och grönsaker begav jag mig hemåt följt av några timmars plugg. Efter en fantastisk promenad I Malaga åt jag middag och sedan träffade jag upp en Skotsk kompis och hennes två kompisar (en tysk och en irländsk). Vi drack några mojitos och bara umgicks. Jag stormtrivs!

Utsikten från mitt sovrum. (Katedralen)

Malaga hamn

Marknaden där jag köpte massa goda frukt och grönsaker

Bageriet som jag köper färskt bröd hos var morgon

Frukost och middag

Ruth från Skottland, Chrissy från Tyskland och Elisha från Irland

Likes

Comments

Oj, denna gången vet jag inte var jag ska börja. Hur ska jag på lättaste sätt nysta ut denna tråd och förklara vad det är som har hänt när jag inte till hundra vet själv vad som har hänt…

Jag får väll börja från början. För drygt 2.5 veckan sedan flyttade jag till Algeciras. Redan från början kände jag ett förakt till vad jag gjorde men jag stannade och försökte. De första dagarna var mest svårt p ga språket. Jag hade ingen kunskap i språket och helt plötsligt stod jag inför situationer där jag inte kunde uttrycka mig och visa vem jag var. Efter många jobbiga situationer började jag ändå snappa upp några ord och jag kände att det gick lättare. Skit samma om det går fel liksom, det är bättre att försöka än att knipa igen. Så det är vad jag gjorde, jag försökte att integrera mig i samhället jag försökte på mina basala spanska kunskaper uttrycka mig och det gick bra. Med hjälp av kropp språk lyckades jag få igång konversationer. Jag lyckades lära känna flertalet människor som jag idag kallar vänner. Jag lyckades helt enkelt få ett liv på ett ställe som jag helt seriöst några dagar tidigare inte trodde jag kunde göra.

Men trots allt hårt slit och försök om att skapa ett liv för mig själv kände jag mig aldrig helt och hållet tillfredsställd. Varför då kanske ni frågar er och det är där mina tankar inte är helt utredda hittills. Jag tror främst det handlar om tid. Jag hade inte tillräckligt med tid för att göra allting. Jag ville träff vänner, gå till gymmet, studera spanska, ha mina spanska lektioner (som jag hade 2 gånger i veckan), hinna plugga till HP (som är väldigt viktigt för mig då jag försöker komma in på läkarlinjen i höst) men samtidigt leva. Hinna gå ner till stranden, ta en promenad i hamnen eller bara sätta mig på ett mysigt cafe och dricka en kaffe. Men med det tighta schema jag hade hann jag inte göra allt detta, knappt något för att vara helt ärlig och detta gjorde mig riktigt stressad.

Syftet med varför jag ville bli au-pair var för att jag tänkte att det var ett perfekt sätt att lära mig spanska på samtidigt som jag kunde lägga ner mycket tid på att studera inför högskoleprovet. Men verken tid för plugg eller en utmaning i spanska fick jag. Då familjen enbart pratade engelska (tv, musik etc. var på engelska) snappade jag bara upp spanska om jag gick ute på stan eller om jag träffade andra människor (framförallt farföräldrarna). Jag utvecklades inte i språket, jag hade inte tid att plugga och göra alla de andra sakerna samtidigt som jag inprincip jobbade hela dagarna och fick minimalt betalt. Så i helgen bestämde jag mig för att jag har fått nog, jag vill flytta.

Jag skulle tycka det var en sak om familjen pratade mer spanska för då får man ut språket iallafall men när jag inte ens får ut någon spanska kände jag att jag kan utvecklas någon annan stans. Så igår tog jag mitt pick och pack och flyttade till Malaga. Återigen en ny stad där jag inte känner någon. Klart det känns lite läskigt att komma som ny och inte känna någon och inte heller ha ett sammanhang så det är säkert att man träffar någon. Men samtidigt tycker jag att det ska bli väldigt roligt. Jag kan gör precis vad jag vill! Och äntligen kan jag enbart fokusera på högskoleprovet fram till oktober då jag åker hem över en långhelgen för att skriva provet.

Så det är planen, vara i Malaga studera till HP, försöka träffa människor och enbart älska livet! Sedan när jag återvänder i oktober tänkte jag gå en intensiv kurs i spanska för att slänga mig in i språket. Jag tar vardag som den kommer så får vi se vad som händer. Men oavsett vad är jag otroligt glad över min tid i Algeciras. Jag är en erfarenhet rikare. Men jag är också otroligt stolt över mig själv som vågade lita mig själv, vågade säga ifrån och ta mig ur en situation som jag inte kände gav mig någonting. Jag tycker man inte ska ge upp för att det är jobbigt, man ska absolut ge saker tid. Men när man känner att någonting bara tar men inte ger någonting tillbaka tycker inte jag att man ska ödsla sin energi på det. Åk ut i världen, prova nya saker och våga utvecklas. Det är det som gör oss till bättre människor.

Likes

Comments