Jag tänkte skriva ner de jag minns innan allt försvinner bort i en suddig dimma. Kroppen jobbar för fullt för att förtränga upplevelsen och för varje dag som går bleknar minnet. I söndags kväll den 12/2 började jag blöda igen. Jag tänkte det är nog lugnt antingen går det över till i mon eller så får vi kika upp det. Vaknar vid 8 av en konstig känsla i magen, blöder fortfarande. Går lägger mig ett tag till, vid kl 12 känner jag av hur det knyter sig i magen med jämna mellanrum, dock har blödningen skiftat färg från röd till brun då är det lugnt tänkte jag. Det fortsätter "knyta" sig i magen dra ihop sig. En timme senare blöder jag igen. Misstänker att något håller på sätta igång ringer förlossningen i Västervik. Säger att jag blöder och att jag har som regelbundna spänningar i magen men att jag inte hade ont på något sätt. Dom sa det är helt normalt det kan vara förvärkar som kan vara flera dagar innan och kan hålla i sig hela dagar. Är det förlossningen som sätter igång så ska det göra mer ont men hör av dig om du får mer ont. Robin börjar fixa käk fall vi skulle behöva bege oss och jag duschar av mig dock ändrar sig känslan i magen till obehag och smärta. Robin började kolla upp hur ofta det var och kom underfund med att jag hade 4 värkar på 10 min, så ringde Västervik och sa det börjar kännas av nu och jag tror att det börjar sätta igång. Dom bad oss att åka in så blev äta lite snabbt slänga ihop det sista till BB väskan och skriva till mamma för att en halvtimme senare bege sig till Västervik. 1,5h med bil. Till en början med så funkade det hyfsat okej.

Efter 10 -15min bilkörning säger Robin nu smäller det. Jag förstod inte riktigt vad han menade men vi ligger bakom en lastbil som planerar vänstersväng bakom oss kommer en gammal Volvo i hög hastighet kör om oss men ser inte att lastbilen gör en vänstersväng det var millimeter ifrån en krock. Det är sånt där som man bara ser på Youtubeklipp lite långsmmare och han hade kört rakt genom lastbilshytten då hade han varit stendöd i den farten han hade 😨🙈 och vi hade inte haft tid med de. Så en jäklar tur att det inte hände något.

Någon stans efter fårbo började värkarna bli väldigt jobbiga jag hade bara 2 minuter mellan värkarna. Jag tror ärligt talat att jag skulle trycka ut golvet ur Robins nya bil. Kan säga att det inte fanns någon rost i det golvet👍✔
Väl framme i Västervik blev det ställa bilen precis utanför dörrarna. Kom inte mer än ut från bilen och fram till dörrarna så for jag ihop på backen utanför dörrarna på alla fyra i en ny värk. Benen orkade inte bära mig i värkarna. Upp igen vänta på att dörrarna skulle öppnas, han inte mer än innanför dörrarna så var det ner på marken i en ny värk. Sen in i hissen och väl uppe på förlossningsavdelningen kom jag inte mer än utanför hissdörren innan jag for ihop på golvet på alla fyra, Sköterskorna kom och fick hjälpa mig in på rummet.

Sen gick allt i en rasande fart och jag har bara dimmiga minnen från hela händelseförloppet. Min hjärna är duktig på att förtränga smärtsamma minnen och jag märker hur saker och ting faller bort. Minns att jag skulle lämna pisseprov men kom inte mer än in på toan så for jag ihop i ännu en smärtsam värk inne på toa golvet. Sen är det ganska suddigt minns att dom kopplade i ctg. Att det kom in någon som kände hur mycket jag var öppen. 3cm. Fick byta rum mitt i allt. Men minns som sagt inte speciellt mycket det enda jag minns är att det var fruktansvärt smärtsamt och jag kämpade med att hålla mig vaken och inte svimma. Min tanke var svimmar jag kan jag inte föda barn. Ja minns att jag blev erbjuden lustgas det var ett terapi arbete för att få ruset precis i värktoppen. När jag väl fick det vet jag att smärtan bröt igenom olidligt även om jag var dimmig i huvudet och det stack i armar och ben av ruset, så svartnade det ändå i kanterna av synfältet jag kämpade för att inte svimma av smärta. Jag vet att det var folk överallt men jag kan inte minnas en enda person förutom dom jag träffade efteråt. Ja tror dom kopplade upp nytt ctg och dom försökte få mig att ändra position. Men gick inte det blev för smärtsamt då min kropp vred sig av smärtan av sig själv. Jag minns att vattnet gick och jag minns dom hade problem att hitta bebis hjärtfrekvens varje gång jag fick värkar. Men jag kunde ärligt talat inte bry mig mindre har jag konstaterat i efterhand. De var inget som oroade mig inget som jag kunde ta in i det läget det enda jag visste var att jag kommer aldrig fixa detta. Dom satte en skalp på han för se hans kurvor bättre. Jag har inget minne av att dom satt den vet bara att det var någon som sa att dom skulle det. Men även då försvann han, hjärtsekvensen sjönk och kurvorna blev onormala vilket jag inte heller har speciellt mycket minne av utan fått förklarat i efter hand. Dom frågade om smärtstillande och jag sa ni får göra vad ni vill bara jag inte behöver må så här. Dom bedövade livmodern tydligen, minns inte när dom gjorde det. Jag tror det hjälpte lite men har inget minne fram till att smärtan bröt igenom och jag skrek i ren panik. Smärtan var helt obeskrivlig jag kan inte sätta ord på det var det värsta jag någonsin varit med om. Varje gång jag fick en värk kände jag att jag orkar inte detta det kommer aldrig gå. Jag skrek rakt ut i panik, hade svårt att styra ögonen och vara kontaktbar. Kroppen ålade sig av smärta. Jag kämpade emot mörkret i synfältet för inte tuppa av. Jag vet att någon person sa att det ska inte göra så här ont något är fel. Sista värken innan dom fattade beslutet för kejsarsnitt så kände jag hur hela kroppen villa trycka ut bebisen nu med detsamma. Men det gick inte, för var bara 4cm öppen. Men kände hur kroppen bara ville trycka på. Dom fattade beslut om kejsarsnitt sen gick det fort det var folk över allt men jag kan inte minnas mer än skepnader. Dom rullade in mig ett annat rum och förbereder för operation. Tanken var att det skulle bli ett akutsnitt så dom satt ryggmärgsbedövning för jag skulle kunna vara vaken under operationen och Robin skulle få vara med. Men det tog inte snabbt nog och värkarna bröt i genom, sista värken jag hade kände jag hur nära jag var att tuppa av och jag vet att jag skrek till dom att jag orkar inte mer detta kommer aldrig gå. Dom tog beslutet att göra ett uraktusnitt istället för jag fortfarande kände att dom nöp mig magen där dom skulle sätta snittet. Ryggmärgsbedövningen tog inte snabbt nog. Dom förberedde och sövde mig och tack snälla den människan som tog det beslutet för jag hade aldrig klarat en värk till och en bebis som ville ut innan jag var helt öppen.

För varje dag som går blir minnet mer och mer suddigt och jag har svårt att säga vad som egentligen skedde. Det är mest bara som en tjock otäck dimma när jag tänker på det. Jag har svårt att förstå vad som verkligen skedde. Jag har svårt att förstå den smärtan som var. Jag är som sagt smärttålig i vanliga fall. Här kände jag mig mest som världens vekaste människa som inte klarade någonting. Tänk om det bara var jag som var klent byggd? Tänk om det inte var så illa som jag kände och dom säger. Det kanske är denna smärta alla upplever men dom är starkare att gå igenom den ? Ja sånt kan jag spekulera i mellanåt. Hela händelseförloppet är så overkligt så svårt att sätta ord på. Så i dag kan jag faktiskt inte säga att jag var där för det känns så overkligt kan lika gärna vara en mardröm som fastnat på minnet. Enda beviset jag har är vad andra berättat och våran lilla kille.

Jag vaknade upp 2h senare helt dåsig och ingen känsel eller rörelseförmåga i benen. Sängen någonstans där jag inte hade en aning om vart jag var. Det första jag frågade efter var Robin. Dom sa att han var ihop med bebisen. Bebisen var lite kall så Robin hade varit tvungen att värma bebis. Jag låg på uppvaket 1h till från de jag vaknade men kändes som 5 minuter. Dom sa att det var helt okej om jag kände mig dåsig för jag hade ryggmärgsbedövning och morfin i kroppen samt att jag varit sövd. Dom sa det det kommer kännas bättre om några timmar.

Till Slut fick jag komma ner till Robin och Bebisen. Jag hade extremt svårt att förstå att det var våran bebis. Dom kan lika gärna ha sövt mig plockat bort det smärtsamma inom mig och hämtat bebisen i någon byrålåda någonstans. Jag kunde inte förstå att den kom innefrån mig.

Läkaren som bestämde att jag skulle snittas kom och pratade med oss. En gång direkt efter förlossningen och en gång 2 dagar efter. För att kolla så allt var okej med mig. Hon sa det att dom trodde att navelsträngen låg i kläm så varje gång jag fick en värk ströps alla flöden till lillen. Efter snittet kunde dom även konstatera att navelsträngen inte satt fäst i den tjocka delen av moderkakan utan att den var fäst i de ytliga kärlen i livmodershinnorna vilket förklarar att lillen inte var så stor till växten och alla tillväxtultraljud vi fick gå på. Hon sa det att jag hade aldrig kunnat föda honom normalt pga av dessa komplikationer det hade aldrig gått då hade lillen varit alldeles för utmattad för nu när dom tog ut han så var han lika medtagna som en bebis som har genomgått en normal förlossning. Det hade varit rent av farligt både för honom och mig. Hon sa det att jag hade onormalt ont under värkarna det är inte meningen att det ska göra så ont. Hon nämnde att de olika smärtstillande tog inte riktigt som dom skulle hon kunde inte svara på varför men smärtan bröt igenom även med smärtstillande. Hon tror att smärtan uppkom pga av att navelsträngen satt fäst fel i livmodern. Sen att jag var i ett värkarbete som kunde liknas med ett värkarbete som är precis i början av förlossningstart. Vilket betyder att min kropp inte var redo utan bara öppen 4cm och det skulle dröjt ca 9h innan jag skulle vara öppen och redo för en förlossning enligt läkaren. Medan livmodern försökte trycka ut det som inte stod rätt till just då innan kroppen var redo. Vilket säger sig självt att det går ju inte. Så hade förlossningen gått normalt till hade våra lilla kille varit en liten hjärtan bebis och kommit den 14/2😍 precis som Robin sagt hela tiden från början 😊  Men jag är lycklig den människan som fattade beslut om kejsarsnitt gjorde det, jag hade inte klarat av speciellt många smärtsamma värkar till. Lillen fick komma ut till världen utan allt förstor påfrestning. Som sagt varje gång jag fick ett värkarbete sjönk hans hjärtljud så lågt att dom tappade bort dom via ctg och skalp. Kurvorna över bebisen och värkarna blev onormala. Så dom var helt enkelt tvungna att få ut han så fort som möjligt för att inte riskera att han for illa där inne.

Precis innan dom la ryggmärgsbedövningen så sa jag det kommer aldrig bli några flera barn efter detta. Så när läkaren kom två dagar senare så sa hon bara för att dessa komplicationer uppstod under denna förlossning så vill jag att du ska veta att nästa förlossning kommer inte vara den samma. Bara för det blev så här denna gång är chansen för att den blir så nästa gång mycket mycket liten. Så jag vill inte att du ska vara rädd för att skaffa flera barn. Även om vi var tvungna snitta dig nu så kommer du kunna föda barn på normalt sätt nästa gång. Så kom ihåg att detta var ingen normal förlossning det ska inte göra så ont som du hade. Nästa gång kommer bli bättre.

Men till världen kom iaf våran efterlängtade lillprins♡
Elliot
kl: 17.22
2580g
47cm

Likes

Comments

För ett tag sedan publicerade jag en bild på Facebook på lite saker.

Ja så där såg bilden ut. Frågan är vad ska det bli ? Jo visst ska det bli en babymobil till bebisen. Hittar man inte någon som faller i smaken får  man göra en egen😊 Började med att rita upp hjärtan på tygen ❤ 6st för kunna nåla ihop dom med lite spets men hade ju såklart inga knappnålar. Svårt få spetsen att sitta kvar då. Så det blev en liten paus i arbetet. Och bilderna hann hamna på hårdisken på datorn och prylarna i mobilen hanns bytas ut. Jag skulle gjort mobilen av you and me nallar.

Vem älskar inte "you and me" nallarna eller även kända som "Miranda" Nallar. Jo alla men en liten sån nalle kostar skjortan 13cm nalle för 69kr och uppåt. Hum efter som jag behöver över 13 mjukis djur för det jag pysslar med just nu. Babymobil och två till saker så skulle det som sagt nog kosta mer än vad det smakar. Så köpte på mig ett lager med vita och gråa ikea råttor. Men här om natten så fann jag "Mirandas" vänner "My Blue Nosed Friend". Jag blev kär alla är dom grå och vita. Sen samma blåa nos som "miranda". Jag vill ju ha så lite rosa och blått som möjligt till bebisen. Grått och vitt är min passion till bebisen. Men okej det fick gå även att dom lutar åt det blåa hållet men dom var ju bara såååå söta. Så en halv natt i veckan kikade jag gosedjur för variationen var oändlig. Finns över 35 olika sorter😍 Sen blev det klick klick klick... klick klick klick klick klick... klick klick klick klick klick... klick klick klick klick klick... och igår anlände en kartong full med gosedjur😍 Hahaha tänk hade jag varit ett barn hade jag haft julafton igår för jag älskar mjukis djur 😍 Men barnasinnet sitter fortfarande kvar så ögonen var nog klotrunda när jag öppnade kartongen med alla mjukis djur 😂😂
En sån där liten rackare är 10cm och har ett pris på 129 kr. Men ja jag är för snål för betala en halv förmöganhet för gosedjur. Så det var ju tur att vi planerade våra bebis så bra. Mot alla hjärtans dag och allt så alla hjärtansdags rabatt och första gångs beställnings rabatt osv och en liten plutt var ner på 30kr st. Långt ifrån billigt. Men dom säger att kärlek har inget pris, för det var kärlek vid första ögonkastet. Skulle kunna fylla hemmet med dessa små vänner. så Välkommen hem "My Blue Nosed Friends" Familj. 

Så detta blir de nya delarna av Babymobilen 😄

Sen var det bara fortsätta där jag slutade nåla ihop tygbitar med spetsen.

Nåla nåla nåla. Ska man ha spetsat gäller det att rynka spetsen så den blir längre än hjärtat annars blir det inte bra i slutänden. Sen fram med den gamla symaskinen som inte gått allt för många mil. Men den har sytt både hundkläder och hundsäng😉 Men av någon konstig anledning så saknas pressar foten på maskinen hum... svårt sy utan pressar fot. Så dit med en annan som visar sig vara en blixtlås-pressarfot... men av någon skum anledning så verkar det inte gå krypköra med maskinen hade jag kunnat få fortkörningsböter på den rackaren hade jag fått det för det var inget eller allt. Höll på bli tokig och gråhårig på maskinen i går 😂 halv gas så den står bara och låter lite mer gas och den kör i 180. Lite svårt att hinna styra när man ska köra fin lir. Och ingen knapp för hel och halvfart på maskinen heller som det var på skolans. Efter en rad med svordomar och konsentration så lyckades jag få ihop ett hjärta iaf. Kan bebisen svära när den kommer ut är det bara mammsen som har haft bristande tålamod 😂 sen var jag väll lite väl optimistisk som vanligt, sparade bra ett pytte hål för vända hjärtat att inte ens lillfingret gick i. Och hur tänkte jag att jag skulle vända den med rätsidan ut ? humf tunn skruvmejsel och mera konsentration terapi terapi terapi.

Sen mera terapiarbete för att få i vadden i hjärtat i det pyttelilla hålet. Det blev att pilla in vaden men den lilla lilla skruvmejslen. Så vid 3 i natt var första hjärtat typ klart.

Bara en sak som saknas en nål för att kunna sy ihop hålet och sy fast ett spetsband för kunna hänga hjärtat. Så passade på att nåla ihop de andra två hjärtana med spetsen så dom är klara för att sys.

Så i dag så blir det hem till svärmor och låna hennes maskin och sy över hjärtana så dom blir klara😄 Sen blir det sätta band i hjärtanen och gosedjuren. För att plocka ihop alla delar så den blir redo för montera upp 😄 Men nu får jag fixa till mig för i dag står det Kalmar på schemat för hämta barnvagnen och babyskyddet 😄 Snart liten bebis så får du komma till världen men inte riktigt ännu. För finns endel saker kvar att göra 😊

Likes

Comments

Ja det har ju slagit om till torsdag för ett tag sedan hahaha jag har ju min skeva dygnsrytm. Men igår blev det en fika med en saknad jobbarkompis och hennes bebis. Jag må säga att jag är fascinerad. Som sagt jag har sett henne växa sen vi kom tillbaka efter semestern tills jag gick hem i december. Nu första gången jag träffar henne och hennes dotter, efter hon kom till världen för 3 veckor sedan. Tänk att den där lilla lilla människan har bott i hennes mage. Ja det är svårt att förstå att det faktiskt är bebisar inne i magarna. Jag har inte träffat en bebis på över två år. Så måste säga att det var mysigt få hålla lilla tösen😄. Man blir så bebissjuk jag vill att våran lilla ska komma ut nu 😍😍

Men ännu är jag inte klar med det jag vill. Håller som sagt på styr och ställer i bebisens rum😄 Men i natt målade jag klart det sista och jag hoppade över min specialare för tyckte det inte var rätt nyans på färgen. Jag ville ha mer grå/grå. Den färgen jag tittade på var mer åt sand färgade hållet. Så ne den idén får jag lägga på hyllan tills jag finner en nyans som faller mig i smaken. Jaga rätt nyans så här 10 dagar innan bf, nä finns bättre saker att göra som skruva ihop sängen och bädda i ordning den osv.

Men nästa gång jag har datorn tänkte jag slänga in lite före och efter bilder. Men före bilderna ligger ju på den externa hårddisken nu efter jag formaterade om mobilen 😂

Det jag mest är orolig för just nu är att jag ska missa att förlossningen sätter igång. Och inte hinner till BB i tid. Det skulle vara så typiskt mig. Jag är ganska nonchalant när det gäller smärta.😂 Har ganska hög smärttröskel nämligen. Som när hästen krossade tån på mig hum 2veckor senare kom jag på att den troligen var krossad då jag inser att skelettet är helt bubbligt innanför skinnet vilket det är än i dag. Tog 3 dagar att komma underfund med att man huggormsbiten, Tog över ett halvår att inse att man hade hälsporre och inte bara var trött i fötterna, efter att en jobbarkompis tjatar på mig i två månaders tid att jag måste kolla upp det. Jag är sån som oftast rycker på axlarna över smärtan och lunkar vidare och tänker aja det går över.
Så nu är jag sån tänk om jag bara rycker på axlarna åt detta oxå?

Jag vet ju att det sker saker och ting i kroppen men jag vet inte om jag kommer se signalerna. Jag vet att slemproppen har rymt. Jag vet att livmoderstappen har börjat kortas av och mjukna. Jag vet att bebisen ligger fixerad i bäcken ingången. Man känner sig som en levande örtmotel när bebisen pressar huvudet mot bäckenet. Inte nog med det den klämmer en nerv ner i höger ben så rätt som det är viker sig hela höftpartiet. Jag har haft "mensvärk" till och från sen förra helgen. Idag har den där nerven spökat extra mycket. Känns ett tryck neråt hela kvällen och "mensvärk" istort sett hela kvällen. Jag lider inte och och har inte överdrivet ont, men jag vet att så här brukar det inte vara i kroppen. Det får mig väll att fundera lite. Är det så här det känns en period innan eller är det så att bebis vill ut? Ja du inte en aning😝 Men dom säger att man märker när det kör igång. Så jag hoppas på att jag lägger märke till det och inte bara rycker på axlarna och finner smärtan som ett obehag som kommer gå över😂 Man vill ju inte riktigt missa vad som pågår och sen står man här hemma och inse bebisen vill ut nu och det är över 7mil till BB. Detta ovetande om allt. Hade varit bättre om dom kunde säga när höger fot börjar blinka grönt är det dags att börja åka in. Men som sagt jag hoppas ju att jag märker av det.

Robin kommer nog hem från jobbet vilken minut som så dags sova lite fast inte alls trött kan ju vara för jag sov 2h efter Robin åkt till jobbet typ.  😂😂

Likes

Comments

Jag lyckades systemåterställa mobilen så nu funkar ju den hyfsat bra. Jag var så duktig så jag satt och sparade alla mobilnummer på simkortet trodde jag. Men inte, har bara 5 nummer kvar som faktiskt låg på simkortet.

*Robins
*Mammas
*Matildas
*Marinas
*höbondens

Så den som har lust kan ju alltid skicka iväg ett sms😂 så jag kan få tillbaka lite mobil nummer 😂

Likes

Comments

Japp I måndags var det dags för hälsa på bebisen igen. 3 gången vi gör ett tillväxtultraljud på bebisen. Var hos barnmorskan i veckan och magen hade knappt vuxit 1 cm denna gång oxå. Men vi hade som sagt redan en tid inbokad för tillväxtultraljud sen förra ultraljudet. Så detta blev det 8:onde ultraljudet i ordning om jag inte missminner mig helt fel.
Bebisen "krymper" iaf procentuellt. Första tillväxtultraljudet låg vi på -11% andra låg vi på -15% och denna gång ligger vi på -21%. Men sedan förra gången hade bebisen ökat med 200g iaf så bebisen växer fortfarande. Ligger just nu på 700g under medelbebisens vikt. Dom kollade hjärtljud och flödet i navelsträngen, mängden fostervatten osv. Liten bebis mår prima där inne. Men vi fick yttligare en ny tid om 2 veckor för kolla läget igen. Vi får väll se om bebis behagar att stanna kvar så länge :)

Själv tycker jag att jag bara sväller och sväller 😂 Men kanske inte tillräckligt för vara färdig gräddad om ca 13 dagar.
Blev käka middag i Västervik med Robin innan vi begav oss hemåt.

På vägen hem stannade vi till hos SunnyBunny 🐴För hälsa på henne, klappa, gosa och mata med godis. Robin gav henne massa godsaker och jag flätade hennes man. Massa pussar och kramar fick hon. Ååå min älskade lilla häst. Känslosam som man är just nu fick hon även lite tårar i pälsen. Hade jag kunnat hade jag burit ner henne till bilen tryckt in henne i kombin och tagit med henne hem och gömt henne under täcket i sängen. Jag saknar min häst så förskräckligt mycket och jag bara längtar efter att kunna rida och använda henne igen.

Mina två favoriter här i livet. Som jag älskar dessa två. SunnyBunny mitt lyckopiller glädjen du fyller mig med är oersättlig😍 Du får tid och rum att stanna och lyckan att bubbla inom mig😄 och Robin min andra halva mannen i mitt liv❤ Tillsammans ska vi bygga våran framtid. Vi ska vandra på livets bergodalbana hand i hand. Det handlar om vad vi gör på vägen till våra mål i livet, inte om att ta sig snabbast till målen. Livet är inte en destination, det är vägen till destinationen som är livet. Med dig vill jag dubbla livets glädje och dela livets sorg. Jag vill älska dig gränslöst för alltid.

Sen får jag ju inte glömma bebis i magen. Så okänd men ändå så älskad😍 Alla känslor du skapar där innefrån😄 Tycker du får vara färdig bakad snart.
Niki och Tanja mina två vandrande "husalver" 😉😂 här hemma gör de inte många knop, sover mest men sällskap när Robin är på jobbet så jag slipper vara helt ensam iaf. Dom väntar på våren och att vi ska börja promenera lite mera.🌞 Jag längtar oxå kan jag lova 😊
Sen Tusse och Fisen dom gör ännu mindre nytta, dom skräpar mest ner, äter massa mat och bajsar hela kattlådan full typ . Men jag älskar dom lika mycket för de😍 Fisen har hållit sig hemma sen vi flyttade hit inga iväg strövningar på 5.5vecka😄 Tusse han raggar mest kattpolare och sysselsätter grannarna med att vara på besök hemma hos dom 😂 Ja han är ju känd att vara och hälsa på grannarna där han bor 😂😂 Jäklar snyltar kisse 😂 Är och tigger gos och mat hos alla men grannarna får skylla sig själva när dom släpper in han och matar han 😂 Han är ju snäll iaf min tjocka lurv😝

Somnade igår innan jag han publicera inlägget men publicerar det väll nu😊

Likes

Comments

Skulle bara beställa hem en Blöjhink med refill påsar Från Babyland.se Råkade ju trilla i en och annan produkt till i kundvagnen ;) Hittade äntligen en Fyll i bok om bebisens första år. Beställde den helt efter att gå på utsidan men blev glatt överraskad. Ska bara finna lite tid ihop med Robin så vi kan fylla i de första sidorna tillsammans innan Bebisen kommer. Som ni ser är jag tokig i grått, 80% av sakerna till Bebisen är gråa.

Satt ihop en metapic men hittade inte med länkar till Babyland.se till alla saker så man kommer till lite olika sidor när man trycker på bilderna. Men som sagt jag klickade hem det från Babyland.se. Snabb leverans för redan 2 dagar efter beställning stod paketet på coop och väntade.

Likes

Comments

Mobilen har varit full bra länge :P Och om många undrar varför jag är så seg svarad på Facebook sista månaderna är det för jag inte har appen i mobilen pga för lite minne på mobilen. Så får inga aviseringar i mobilen när någon skriver något. Ganska skönt ibland faktiskt och ibland lite störande :P Så får gå in över internet istället, men nu tänkte jag faktiskt ta tag i saken och tömma min mobil och göra en total systemåterställning och hoppas den blir som ny ;) Hatar göra total systemåterställningar för det är ju så sjukt mycket som ska fixas i ordning efteråt som ska fungera. Det är lika dant jag hatar att skaffa nya mobiler pga samma anledning. Mobilbank, bank id, swisch osv som måste fungera. Men hörs jag inte av på ett tag framöver så vet ni att det gick åt helvete. Haha kan vara bra lägga in alla mobilnummer som jag inte sparat. Som sagt har nog bara 5 kontakter inlagt sen har jag resten av numren osparade. Kan de 3 sista siffrorna till personer jag har kontakt med. Blir en kväll med terapiarbete har jag en känsla av ;)

Likes

Comments

Blir inte så jätte mycket skrivande här fast jag har massor att skriva om mellan åt.
Men det mesta är bara massor känslor i en jäklar röra :P Så ibland kan det vara lite svårt att få känslorna i ord.
Välkommen till kvinnans underbara värld typ. Hormonerna leker rövare mellan åt och man har inte den blekaste aning om vem man är, eller hur man mår. För när man kommit underfund med det så har livet snurrat ett halv varv och allt är tvärt emot. Det är bara gilla läget och försöka hänga med när livet svänger. Men det går väll hyfsat bra iaf.

Idag är det bara 2 veckor kvar till bf. Spännande :) Kan säga som så jag längtar efter att bebis ska komma ut. Dock är saker inte riktigt klara för att bebis ska komma ännu ;) Jag fick ju lusten att börja måla lite igen så håller på målar om det rummet som ska bli bebisen sen. Min förhoppning är ju att få klart det rummet innan bebis behagar att komma till världen. Men det skulle ju inte vara hela världen om det inte blev så. Och yes man... jag gillar att jobba under tidspress någon annan som lagt märke till det ? Tidsoptimist ja visst. Börja göra barnrum 2 veckor innan bf. Jag gillar göra saker i sista stund hjärnan funkar bättre och tänker klarare i min mening. Så efter detta inlägg ska jag ut i boden hämta saker till rollen och börja rolla första lagret färg. Finns tiden och orken ska jag göra en liten specialare till detta rum.

För övrigt mår jag bra huvudet är upp fötterna är ner. Jag har börjat samla vatten i kroppen, benen är som trästockar, fötterna som svullna klumpar och händerna har gett upp emellanåt. Har fått så mycket vatten i händerna att jag har svårt stänga dom helt plus att karpaltunnelsyndromen är tillbaka. Dom domnar bort titt som tätt, jag blir fumlig och tappar allt jag håller i så i bland börjar jag tröttna på att kroppen inte riktigt vill som jag vill. Men snart byter jag bort graviditetens krämpor mot en liten bebis i stället.

Nehe dags sätta fart om det ska bli någon färg på väggarna i lilla rummet :)

Likes

Comments

Dagarna flyger iväg rent ut sagt förra veckan var jag på besök hos min låsas morfar hjälpte han och städa av hemma och fikade ihop. Mammsen var oxå med 😄

Håller på styr och ställer här hemma vill jag säga, fast jag flyttar mest runt saker i tankarna inför att bebisen ska komma. Planerar, grubblar och tänker. Vissa dagar känner jag mig mer stressad än andra fast jag typ inte åstakommer någonting. Härligt ju ?😉 Jag vill göra så mycket, men sen vet jag ju inte hur jag vill ha det, så då blir det ju inget gjort iaf, förutom att jag bränner jävlar massa energi på att tänka. Hahaha tänk om man kunde bli smart på kuppen oxå hade det ju inte varit så mycket onödigt tänkande. Jaja jag ska ju inte klaga hjärnan funkar ju iaf.

Men igår lyckades mina vänner och familj överaska mig med en babyshower😄 Robin hade lyckats hålla det hemligt och mamma skrev kvällen innan och frågade om jag och Robin inte skulle komma på fika. Jag sa det till Robin jag orkar fasen inte vara social. Men han övertalade mig det var ju ganska länge sedan vi fikade där, så okej jag gick med på det, jag är ganska svår flörtad och håller mig gärna i mitt trygga hem😉 . Så vi åkte dit jag helt ovetande och inga misstankar om någonting. Väl där anar jag ingenting fråns jag kommit in i huset och det hade ploppat upp massa folk i vardagsrummet. Haha när jag fick syn på dom blev jag så paff och chockad att jag ryggade in på toan i skräckblandad förtjuselse haha hade velat se min egna min, mina ögon höll nog på trilla ur huvudet i den stunden. Som gravid må jag säga att det är väldigt svårt att kontrollera känslorna. Räcker med att Robin kör ut underläppen och ser ledsen ut och jag börjar gråta så tårarna sprutar typ😂 Jag blev så glad och överraskad på samma gång. Så svårt att inte fälla tårar. Tack mina fina underbara vänner för en trevlig kväll 😄 Vad vore jag utan er ?

Halva/hela natten spenderade jag på att försöka få klart bb väskan, göra lista över allt som behövs göras/köpas innan bebis kommer, tvätta bebis kläder, forska om bröstpumpar osv ja det är så mina dagar ser ut just nu 😂 Vid kl 3.36 kom jag på just i fan jag ska ju sova oxå för idag väntade ultraljud och kl ringde kl 8. Kan säga som så jag var inte i säng innan kl 4. Lite seg i dag på morgonen får jag erkänna. Men Robin och jag kom iväg till västervik för göra att tillväxtultraljud. Det andra för denna graviditeten. Förra gången låg bebisen på -11% mot normal bebisen. Denna gång låg vi på -15,någonting% mot den normalstora bebisen. Bebisen hade ökat 500g ca sen förra ultraljudet den 27 december. Men eftersom deras gräns är -15% så blir det ett nytt ultraljud om 2 veckor för att kolla så bebisen följer sin egen kurva, även om det blir en lite mindre bebis än medelsnittsbebisen. Men bebisen mår bra och har ett bra flöde i navelsträngen iaf😊

Det blev köpa hem en hel del bra att ha saker till efter förlossningen för kunna ta hand om sig själv och bebisen.
Blev åka hemåt, jag tvättar bebiskläder igen, medan Robin vilar sig lite. Misstänker att han vilar åt mig för jag är fortfarande inte trött. Känner att jag skulle behöva döda min kropp lite fysiskt för kunna känna sån där äkta trötthet menninte det lättaste att göra när man är gravid och kanske inte det smartaste heller. Men tro mig runt hörnet står det en förlossning och vad jag har hört så ska man bli sket slut i kropp och knopp efter en sån sak så då kanske min kropp får som den vill trots allt 😂 För då lär den känna trötthet😊

Kan ju alltid bjuda på en bild eller två för er som knappt kommer ihåg hur jag ser ut 😉 Hade till och me lite ork att fixa till mig lite innan ultraljudet idag. Kan säga att orken till att platta hår och dra över lite smink är ju inte den största hos mig. Är ju ganska bekvämt lagd av mig 😂

På tal om annat har vi vandrat in i vecka 37 nu och det är bara 27 dagar kvar till bf 😄😄 men jag tycker ju fortfarande att bebis hade kunnat komma ut igår (eller för ett halvår sedan) för jag är faktiskt nyfiken på om bebisar luktar så gott som folk säger. Vill peta på de små tårna och känna hur det känns att bli mamma. Så liten bebis kom ut nu 😉 fast just det glömde fröken stressad har ju 2 miljoner saker kvar att göra innan bebis får komma ut 😂🙈🙈

Likes

Comments

Man kan spendera timmar på sitta bläddra bland bebiskläder. Såå små och söta så bjuder på lite ihop plock till Flicka, pojke och unisex.

Eftersom jag är påtok för trött för att göra det sista collaget för pojke så får ni nöja er med dessa två så länge så får jag pussla ihop ett för pojke i mon :)

Likes

Comments