Efter förra inlägget var vi på ett nytt BVC besök och lillen kryper sakta men säkert upp i vikt med sina myrsteg. BVC-tanten som hon nu fint får heta. (Samma som förra gången) Hon har valt att följa Lilleman och våran lilla resa även att hon gått i pension (vilket jag är extremt tacksam för). Hon ringde upp mormorn till det barnet hon hade för längre tillbaka som hade samma problem som Lilleman med mjukt brosk i strupen och bröstkorgen. För att få fram namnet på barnet och kunna leta upp de barnets journaler. Hon sa det de tog lång tid även för det barnet att gå upp i vikt. Det barnet blev också extremt hård i magen för kroppen suger ur precis all näring ur födan och avföringen blir till bajskorvar. Hon rekommenderade att gå över till komjölk- och sojafri ersättning. Hon skrev även ett mail till Elliots hjärtläkare ang hennes spekulation om hans andning. Att hon tror det är brosket som är mjukt och att detta tar energin så han inte ökar i vikt, samt att detta gör han hård i magen. Vi har ju använt oss av laktulos för att få avföringen lös vi började på 1 ml per dag första avföringen efter man satt in eller ökat dosen brukar vara lös sen övergår det till fast avföring. Vi var uppe på 5ml men han blev fortfarande hård i magen och även det skrev hon till hjärtläkaren. Hon sa det i och med att han är lös första avföringen sen blir hård igen så misstänker hon att det ligger något i att han är känslig för komjölksproteinet.

Jag kanske nämnde att vi försökte pröva komjölk- och sojafri ersättning med att Elliot total ratade det. Tre sutt sen vansinnig och grimaserade. Suttade lite försiktigt och blev skit sur. Sen räckte det med hålla fram flaskan så rynkade han näsan och grimaserade. Så jag gav upp de försöken. Vissa menar på att man ska svälta in dom på den ersättningen när dom blir hungriga nog så äter dom. Men mamma hjärtat klarar inte riktigt av en arg och missnöjd bebis. Så det fick vara. Andra säger att det går fasa in med vaniljsocker och liknande. Men av okunskap så lät jag det helt enkelt vara.

Den 7 April var det dags för ett besök i Västervik för kolla hjärtat på Lilleman igen. Först blev det ett ekg-test och det såg bra ut. Efter det kollade dom syresättningen i blodet och det var 100% skönt att veta att han syresätter sig ordentligt även att han har det jobbigt med andningen. Sen tog dom blodtrycket vilket jag inte sett att de gjort de andra gångerna haha så pytteliten såndär som man sätter runt armen och pumpar upp. Efter det kom hjärtläkaren och denna gång var Elliot redigt ansträngd i andningen när han skulle lyssna på blåsljudet på hjärtat. Han konstaterade att det min BVC tant hade misstänkt stämde det är brosket som är mjukt. Det är inget som är farligt på något sett. Små bebisar är mer eller mindre mjuka i brosket när dom föds och när dom växer blir brosket hårdare och det stabiliserar sig. Men i och med att han har så jobbigt när han andas och äter så lite så finns det inget över till tillväxten så då tar det längre tid för brosket att stabilisera sig och det hämmar tillväxten, det blir lite av en ond cirkel. Han sa även att han inte får bli hård i magen och att vi skulle dubbla dosen med laktulos så han får 10ml varje dag. Jag nämnde BVC tantens teori om att testa en komjölk- och sojafri ersättning. Han sa det kan vara ett alternativ då dom inte kan få hård avföring av det. Sen blev det kolla hjärtat. Det såg ut som förväntat 2 av 3 hål finns fortfarande kvar. Han har som sagt ett ASD mellan förmakarna detta hade dom inte ens brytt sig om, om de andra två inte hade existerat. Alla barn har ett hål där när dom ligger i magen när dom föds täpps detta igen och det är väldigt vanligt att det förblir ett litet hål där, inget man gör något åt. Sen har han haft två VSD hål mellan de olika kammarna i hjärtat. De ena satt väldigt långt ner där muskelväggen är tjockare detta har täpps igen och räknas som förflutet. Det andra sitter väldigt högt upp där muskelväggen är väldigt tunn. Det kommer ta lite längre tid innan det kommer ta ihop då han ökar dåligt i vikt, om det kommer att ta ihop det kan dom inte svara på. Men eftersom trycket i dom båda kammarna börjar bli olika nu så kollar dom att flödet på blod mellan de två kammarna ökar genom det lilla hålet. Allt såg helt normalt ut och vi får en ny tid inom 3-4månader för ett nytt ultraljud av hjärtat. Samt en telefon tid för följa upp hur det går med Lillemans mage, avföring, viktuppgång. Vi kommer även få en remiss till en dietist åt Lilleman så dom kan sätta in så han får extra kaloritillskott så han har mer energi över till tillväxten.

Vi ökade på laktulosen och vi fick fart på magen så det stod härligt till lite för bra fart ibland (bajsen sprutade genom blöjbenen och upp över ryggen vissa gånger) så jag minskade ner till 8ml per dygn istället för 10ml. För avföringen blev glansig så som den blir när dom inte hinner ta upp näringen i den. (Jag är snart proffs på bebisbajs och bebismagar haha)

Veckan efter det blev det läkarbesök på BVC. Även den läkaren konstaterade att brosket i strupen och bröstkorgen var mjukt. Halleluja kände jag bara vi är på väg åt rätt håll nu. När han var 2månader gammal så hade han endast ökat 870g sedan födseln. Som ni förstår det går inte fort och han har fortfarande storlek 50. Men nackmusklerna har stabiliserat sig och leendena börjar komma. Jag berättade om laktulosen och min BVC tant hänvisade till det komjölk- och sojafria ersättningen. Att jag skulle använda mig av vaniljsocker för att sedan fasa ut vaniljsockret. För svälta han över på den var inget alternativ när han ökar så dåligt i vikt som han gör.

Så hem leta fram vaniljsocker och börja experimentera. Japp med lite vaniljsocker i ersättningen så tog han det utan problem. Han åt och åt och åt första dygnet. Jag ställde laktulosen åt sidan. Tänkte antingen brister det eller bär det. Men läkaren sa att dom inte kunde bli hårda i magen av den ersättningen. Tänk den där läkaren hade rätt, avföringen blev till grön purre. Fisarna luktar dock ruttna ägg och avföringen luktar kattkiss men magen fungerar utan laktulos. Spyorna och slabbandet under matstunderna försvann. Han har gått på baby semps modersmjölksersättning sen vi började med ersättning. Jag prövade att gå över på NAN sensitiv men av det kaskad spydde han det stod som en fontän ur han. Prövade senare Sempers sensitiva ersättning för att få avföringen bli mjukare men även den spydde han mer av även om det inte stod som en fontän ur han. Efter det höll jag mig till baby semp men han små spydde hela tiden av den och när man matade han så små spydde han under tiden. Men betydligt mindre än med de andra ersättningarna. De gånger jag frågat om små spyorna har jag fått svaren att bebisar spyr upp när dom får i sig för mycket mat överskottet rinner upp. Det var att byta kläder vid varje måltid och flera gånger där emellan om han skulle vara ren. Men när jag gick över på althera så märkte jag så stor skillnad han kunde ha samma body en heldag utan en spya. Det existerade inte på den andra ersättning. BVC tanten hade rätt igen. Någon form av känslighet finns det hos han. Men om det är komjölk eller soja som han reagerar på vet vi inte. Med tanke på att jag själv har jätte känslig mage som för det mesta strular för mig. Samt att jag har soja allergi och sojaprotein allergi. Men huvudsaken är att han mår bättre.

I veckan fick vi även en tid till dietisten den 4 maj. Kl 8 på morgonen. Varför ska de lägga alla dessa läkar besök så tidigt ? Men ska ringa och höra om det inte finns en tid lite senare. För Robin jobbar kväll den veckan och inte hemma fråns 12 på natten och det är 1,5h körtid. Man ska upp, klä på sig, lag frukost, äta frukost, mata hundarna, gå ut med hundarna, väcka Elliot, byta blöja och kläder på han, mata han, packa ner allt i skötväskan. För att sedan bege sig som sagt blir stiga upp vid 5 tiden.

Utöver allt detta är det en vardag som ska hinnas med, mina vänner nära och kära får ha överseende med att jag inte alltid orka svara på sms och meddelande. Jag vet att jag senaste tiden har varit väldigt svår att få tag på både via sms, Facebook och telefon samtal. Men vissa dagar är man så energi dränerad och de dagar man har lite energi kvar går åt att hinna kapp vardagen som har en tendens att springa ifrån en. Men nu hoppas jag att det är en ljusning vi ser. Att solen och värmen kommer tillbaka och energin med den. Min lilla solstråle ler för fullt om dagarna och det känns härligt att se att han utvecklas och för det mesta är en nöjd och glad bebis så länge inte magen krånglar. Magen krångla på han fortfarande och vissa dagar är jobbigare än andra, då kvällarna går ut på att trösta en otröstlig bebis. Men jag börjar se rutiner i hans beteenden.

Det var allt för denna gång, nu ska jag försöka hitta ner i sängen så jag inte sover bort hela dagen i mon.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Senaste tiden har det varit lite mycket och lite intensivt. Samtidigt som inte energin riktigt har funnits närvarande för att uppdatera. Har prioriterat lite annat vill säga.

Det är inte alltid lätt att bli föräldrar, men det hade jag inte heller förväntat mig. Jag brukar aldrig förvänta mig att livet är lätt eller svårt. Utan brukar se det som livet är en utmaning och det som står framför oss är till för att lösas. ( Jag är ju den där typiska människan som har lite för bråttom i livet och inte riktigt ser mig för och springer in i den ena saken efter den andra saken. Följa livets vägar/stigar lärde jag mig inte utan skena runt i livets skog och snubbla över stock och sten är mer min sak. ) Så jag kan ju inte se varje sten eller stock jag snubblar över som ett jobbigt problem för då lär jag inte komma någonstans här i livet om jag ska ligga kvar efter jag stupat och gräma mig över att jag stupade. Jag måste se det antingen som en utmaning eller som en möjlighet.
Denna början vi fått är en utmaning till för att lösas. Kan säga att jag snubblat många gånger än så länge, blivit liggande och känt mig skadad, ledsen, orkeslös, uppgiven och ibland känner man sig helt enkelt utskiten. Men det är helt okej att ligga på backen en stund och känna sig uppgiven för när man ligger där har man ju faktiskt chans att se världen ur ett annat perspektiv än när man står upp. Samma sak gäller känslorna när man känner att det är tungt, då har man faktiskt en möjlighet att se världen med andra ögon än när allt är så där lätt. Bara man kommer ihåg att öppna ögonen.

Men från det ena till det andra förra veckan var vi hos BVC igen Lilleman hade ökat hela 200g. Stort plus till han. Jag fick en ny " BVC tant " kanske inte ska skriva tant men ja jag vet inte riktigt vad det heter. Robin och jag har ända sedan BB tiden på pekat att han andas ansträngt och vi får hela tiden samma svar från alla Läkare och BVC personal "Alla barn låter mer eller mindre" Som första gångs föräldrar får man ju bara tro på det dom säger är normalt. Men Elliot suger in skinnet i halsgropen och man hör hur han får kämpa med få i sig luften. Folk vi träffar reagerar väldigt mycket på att han låter så när han andas. Men denna BVC tant reagerade och sa detta är inte normalt. Hon sa att hon haft ett sånt här barn innan som låter lika dant och det barnet hade också väldigt svårt att gå upp i vikt. Hon förklarade för mig att brosket i halsen är troligen för mjukt och när han drar luft genom strupen blir luftvägarna som att klämma på en mjölkpaket, det sjunker in och det blir svårare för han att få i sig luft så han får ta i mycket mera. så här låter han ca 80% av tiden på dygnet. I och med att han får kämpa så dant med att få i sig luft så finns det ingen energi kvar till tillväxten vilket gör att han ökar så dåligt i vikt. Hon sa det även hela bröst korgen sjunker in när han andas. Hon kontaktade Västervik om sina spekulationer och dom skulle kontakta mig senare.

Mycket riktigt ringde det en sjuksköterska till mig senare under dagen och det första hon säger BVC ringde och tycker din son ökar dåligt i vikt men det tycker du väll inte ? ( Hur ska jag kunna veta vad BVC kurvor är baserade på? och hur en bebis ska öka i vikt när jag aldrig haft en bebis innan.) Jag sa det han går ju upp i vikt men inte speciellt mycket mellan gångerna, men sen vet jag ju inte hur en bebis ska gå upp i vikt. Hon fortsätter men att BVC tycke att han låter mycket vid andningen och att det ska kollas upp men det är ju så att alla barn låter mer eller mindre när dom andas. ( Hur många gånger har jag inte hört det?) Ja jo jag vet om det men det är ju inte att han låter mycket utan snarare att han är väldigt ansträngd när han andas. Hon svarar med att hjärtläkaren lyssnar ju på hans lungor innan ultraljudet av hjärtat.
Ja det vet ju jag med men av någon märklig anledning så har hjärtläkaren lyckats undersöka honom när han inte andas så. Men kände denna person i andra änden av luren var inte lönt att försöka diskutera med. Enligt henne var det ju inget ovanligt med hans andning.

BVC tanten ringde upp mig dagen efter och frågade hur det gått jag sa som det var och hon sa att hon också hade fått känslan av att sjuksköterskan inte tog det hela på allvar när BVC tanten pratat med henne. Men min BVC tant sa vänd dig till läkaren när ni ska upp nästa gång. Tar han det inte på allvar så ska jag fixa en ny läkare åt er.

Så kan det vara ett litet ljus i andra änden tunneln vi ser ? Det återstår att se.

Denna helg har jag och Robin legat magsjuka. Jag har inte varit magsjuk sen jag var kanske 5år jag kunde inte riktigt minnas hur det är att vara magsjuk. Men nu efter denna helg förstår jag varför folk är så känsliga för att bli magsjuka. Det värsta är ju inte att spy och skita utan det värsta är att man blir så dålig att man inte ens kan ta sig någonstans. Jag var livrädd att Lilleman skulle åka på det, och ännu värre att han skulle åka på det samtidigt som oss och vi inte skulle kunna ta hand om han. Men tack Ellinor för du körde ner Lilleman till Eva. Och tusen tack Eva för du hade hand om Lilleman den natten vi inte ens var kapabla till att ta hand om oss själva. Tack älskade moster Cia för du handlade åt oss och gick ut med hundarna åt oss. Ni är guld värda <3 Stackars Eva blev också dålig men på något mirakulöst sätt klarade sig Lilleman undan.

Detta skrevs den 5 april men glömde bort att publicera det. Det har hänt massor sedan dess. Men det tar vi i nästa inlägg slipper det bli en hel roman i detta inlägg.

Likes

Comments

Ja även natten till igår blev det lite sömn. Jag har svårt för dessa var 3:dje timme passen. Upp var tredje timme byta blöja och mata Elliot. Inga problem, men komma i säng och somna om är bekymret. Jag gillar inte att sova det är tråkigt som sagt. Så när jag vaknat till så är jag pigg nog att starta dagen. Men kroppen behöver sömnen för fungera korrekt. Samt att jag ska vara nogorlunda trevlig att ha och göra med. Jag brukar gå lägga mig efter kl 1 för då vill Elliot ha mat sover till kl 4 för då vill liten ha mat igen då är jag inte det minsta peppar på kliva ur sängen och nästan lite sur av mig. Jag är ganska sur av mig när man väcker mig när jag är trött 😂 men efter jag har gjort alla bestyr med Elliot är kl någonstans mellan  4.40- 5.10. Sen kommer problemet att jag har vaknat till och vill inte alls sova mer. Men går och lägger mig igen framåt 5.30-6.00 brukar jag somna om jag har tur. Men Sen vill lillen ha mat kl 7, har jag tur kan jag tvinga mig sova lite till efter det, någon timme. Så snittar 4-6 h per natt och finner ingen ro att sova på dagarna. Zombie style. Så när Robin jobbar natt är veckorna tuffa, kroppen blir lite konstig mot slutet av veckan. Annars brukar min sambo till nattuggla låta mig sova ut så jag sover ett x antal timmar i sträck det är guld värt då sömnen inte är min starka sida och hade det funnits sömn i tablettform hade jag garanterat använt mig av det 😝

Men var inte det jag skulle komma till. Tanken var att jag skulle ner till stan hyfsat tidigt men jag har lärt mig att planera livet funkar inte, bara ta dagarna som dom kommer. BVC ringde mitt i mina morgon bestyr. Som sagt senast jag vägde Elliot vägde han 3050g han var då 1månad och 8 dagar gammal. På en vecka hade han ökat från 2925g till då 3050g. Ja det går ju inte snabbt i hans viktkurva. Från dag ett har det varit ett väldans tjat om hans vikt. Eller ja det har det ju varit enda sen graviditetens tid oxå. Men det kan ju inte jag påverka han växte dåligt i magen fast alla flöden i navelsträngen var bra. Vi fick ju reda på att den satt fel efter kejsarsnittet och det hade kunnat hämma hans tillväxt. Men nu i efterhand sitter jag och funderar vi var ju på massor tillväxtultraljud där dom kollade flödet i navelsträngen och det var ju "normalt" om det var normalt så kan väl inte navelsträngens placering i moderkakan spela någon roll? Flödet var ju normalt dom hade ju sett om flödet hade varit dåligt? Eller tänker jag krokigt? Men iaf hon ringde angående att han ökar så dåligt i vikt. Vilket han gjort från dag 1. Han åt inte som han skulle första dygnen, han fick sondas. Jag tragglade som fan med amningen. Men hur jag än bar mig åt gick han inte upp tillräckligt. Han går upp men sakta. Dom var på mig "du måste mata han mera". Även att jag hade bröstmjölk så det pissade och bra flöde på mjölken så fick han inte i sig tillräckligt och dom vet inte varför för han hade bra grepp och mjölk fanns det. Men det gick inte. Skulle jag amma skulle jag behöva amma honom 12h om dagen för att förhoppningsvis få i han så mycket han behöver. Vilket dom tyckte var helt orimligt. Så började flaska med ersättning. Det har varit allt från kaskad spyor till hårda magar osv. Orkar inte ta upp allt igen. Jag har tragglat och tragglat varit hos BVC 2 gånger i veckan. Tills förra gången då hade det gått 1 vecka mellan gångerna. Har haft många olika på BVC och hela tiden får jag höra "du måste mata han mera". Senast när jag var där fick jag höra "du måste mata han mera".
Igår när dom ringde sa de "du måste mata han mera." ååå jag blir så frustrerad, arg, ledsen, besviken och totalt uppgiven.
Vad tror det om en. Jag matar han så mycket det bara går. Det går som mest 3h mellan varje mål. Vill han ha mat innan får han det. Hon frågar hur ofta jag matar han jag säger minst var 3:dje timme ibland ännu tätare beroende på vad Elliot visar för tecken. Varje gång han visar minsta tecken på hunger erbjuder jag honom mat. Hon frågar hur mycket mat jag ger han. För det mesta äter han 65ml lite mer eller lite mindre. Skulle det ta slut blandar jag alltid till en extra skvätt och erbjuder han. Hennes svar blir du måste försöka mata han mera. Ja men hur ? han får mat så fort det bara går och han får dricka tills det inte går ner mer i pojken. Men det hade hon inget svar på.
Ibland känns det som dom tror att jag skiter i att mata han. Det är ju inte så att han visar tecken på att han är hungrig och jag rycker på axlarna och säger synd för dig lillkillen 1h kvar tills du får mat. Eller jaså åt du upp allt i flaska synd för dig du får inte mera. Eller nä jag känner inte för mata han så skiter i det.

Jag gör allt i min makt för få i han mat för få han gå upp i vikt. Det går inte mata han mer än vad jag gör och jag vill bara säga till dom att mata han själv då om det bara är "att mata honom lite till" Jag är trött på höra "du måste mata han mera."

Hon skulle be en barnläkare kolla på hans viktkurva och eventuellt sätta in någon form av åtgärder för att få i han mera mat.
Hon avslutade samtalet med "försök mata han lite mera"

ghaaaa jag gör allt i min makt vad är det ni inte förstår.

Helt tömd på energi och totalt känslomässigt uppochner vänd. Jag satte mig på golvet och tjöt en stund i ren förtvivlan. För jag vet jag kan inte göra mer än vad jag gör. Jag är en sån som människa det ska bara gå om jag så fall måste gå på knäna. Jag är envis som synden. Ber någon mig att göra något så gör jag det, påpekar den att det inte var bra nog. Då gör jag det tills det är perfekt om jag så fall måste offra en arm. Det ska bara gå. Det finns inga alternativ. Jag kan inte mata han mer än till att han blir proppmätt.

Men iaf efter det blev ta tag i sig själv. Försöka fånga upp energin som flydde sin kos för ta sig ner till stan. Plocka upp mamma åka hem till Herr Larsson mammas låsas pappa. Innan Elliot kom till världen hjälpte jag honom att städa inte lätt att vara gammal och halv blind. Så igår fick bli första städ omgång6eb efter att Elliot kommit till världen. Lasse tycker det är så mysigt att ha lillkillen på besök. Eller besök överhuvud taget blir ganska ensamt när man är gammal :/

Efter det hem till mamma och pappa efteråt och käka och vara lite sociala innan det blev hem lämna bilen till Robin för ta kvällen kolla lite serie och krypa till sängs.

Trött kille redo för sängen 😄😄

Älskade Niki hon är en sån varelse alla människor borde ha i sitt liv. Hon gillar lillkillen 😄

Likes

Comments

Tyvärr är det inte svärmors underbara bullar det handlar om utan något helt annat.
Måste bara visa denna underbara dress och mössa som kom hem igår antar jag men ingen som hämta posten på detta stället 🙈😂😝 så Robin tog med posten in på morgonen när han kom hem från jobbet😄

Nu ska bara Elliot se till att växa så det knakar om han så den passar 😄😄

Likes

Comments

Sambon jobbar, barnet sover.
En natt med lite sömn och en dag full av aktiviteter.

Äntligen börjar jag ställa mig upp efter alla påfrestningar, jag börjar hitta energi och känna igen mig själv. Det har varit lite tufft jag har känt mig lite trasig och vilsen. Även lite tom i mellan åt. Kanske även deprimerad. Jag tänker inte på att graviditeten, förlossningen och första tiden som mamma har tagit ganska hårt på insidan. Men tänker jag efter så har det tagit hårt det har varit mycket att gå igenom på kort tid. Men kroppen och psyket är fantastiskt. Jag börjar känna mig levande igen. Jag har väntat på att få känna mig levande igen. Jag ska inte ropa hej förtidigt för det kan vända på en femöring. Men det känns som jag är på väg upp igen jag är på väg åt rätt håll. Ge mig vår och sommar ge mig energi och lycka. Jag tror att det är glimtar av solljus sista tiden som får mig drömma, hoppas och längta igen.
Jag är ju den typen av människa som lever på solljus och kärlek.

Gårdagen började med hämta en vagn. En man inte behöver vara lika rädd om som kan få följa med till stallet och andra skitiga miljöer osv. Så blev hem och putsa upp den och tvätta upp textilerna så den är fit for fight.

Sen fortsatte jag med att rensa ur kylen och städa klart köket där jag slutade igår. Fixade ordning tvättstugan, tvättade 2 maskiner tvätt till. Sen började jag på rensa upp i hallen. Men avbröt mig för leta upp ett nytt recept inför middagen skickade Robin till affären att handla.
Svärmor och svärfar kom på besök 😄😄 Alltid lika mysigt. Elliot fick massor med farfar mys❤
Sen blev det exprimentera i köket. Äntligen känner jag lite glädje att laga mat igen. Det var ett tag jag kände att det bara vara jobbigt och tråkigt. Som dom flesta som känner mig vet att mat och sova är de två tråkigaste delarna i min vardag. Men när det inte längre blir vardag då är det kul exprimentera göra nya saker. Robin har börjat lite smått med LCHF. Jag letar nya recept och finner en ny mening med att laga mat igen 😄 Upptäcka helt underbara maträtter mumms😍 Igår hittade jag en sån där fantastisk maträtt igen😄😄 När man blir glatt överraskad då blir man lycklig av att laga mat 😄

Ja jag började ju skriva detta igår men tröttheten gjorde sin rätt och blev skriva klart det nu.😂 Full rulle även denna dag men kanske mer om det i kväll 😄

Likes

Comments

Det blev en intensiv start på livet som föräldrar. Ibland blir inte allt som man planerar. Jag hade räknat med en normal förlossning, 2 dagar på BB, för komma hem och krypa in i den så kallade bebis bubblan och bara få ställa in mig på att vara mamma.

Men inte... vi blev placerade i ett rum med en bebis i en plastlåda. Hum jag har inte den blekaste aning om hur man tar hand om en bebis. Vad bör jag tänka på eller ha koll på ? Hur tar jag hand om knytet på bästa sätt osv? Ingen som sa någonting. Utan det kom in sköterskor och lämnade medicin till mig 4 gånget per dag. Sen kom det in 1 sköterska var 3h och hämtade lillkillen för mata han. Där stod jag och Robin som varsit frågetecken typ. Amning? skötsel? blöjbyten? Men jag som den kvällen fortfarande var hel hög efter operationen (bedövningen i benen släppte inte från 12 tiden på natten) var nog inte mycket mer levande än en rutten grönsak. Kom iaf ur sängen för kissa. Robin var den som tog hand om lillkillen♡.

Dagen efter flöt på, det kom in en sköterska 4 gånger och lämnade medicin till mig och 1 som hämtade lillkillen var 3h för mata han. Hum Hallå ska han inte ammas ? När jag pratade med min barnmorska på mvc sa hon bara det går dom genom med dig på BB. För jag har inte den blekaste aning om hur det funkar. Att läsa fakta i en bok är en sak men stå där med en bebis framför sig är en helt annan sak. Inte haft någon bebis i närmaste kretsen de senaste 14,5 åren, fick en känsla av att vara lite vilsen och lite övergiven. Jag har aldrig bytt en blöja eller tagit hand om en bebis.
Men här kom dom bara in och hämtade honom och sen lämnade tillbaka han.
Det enda dom sa var att han var svår att få i ersättning för han körde tungan i gommen och spottade ut mjölken eller spydde upp det.
Så jag fick frågade dom hur jag skulle göra. Dom började visa mig hur jag skulle gå till vägar. Men det var mycket byten på personalen den ena sa en sak, och nästa sa en annan sak, den tredje sa emot den första osv, och jag kände mig helt förvirrad. Jag hade en bebis som inte hade en aning om hur man blir ammad. Ilsken som ett bi, när han blev frustrerad över att han inte förstod att han måste sutta på bröstvårtan för det ska hända något. Så i ren frustation så bet han i hop gommarna i ren ilska. Ajajaj kan jag lova även om det inte finns några tänder så känns det ganska bra.
Robin åkte hem den kvällen till katterna och gav dom mat och lite.

Natten fick lillkillen sova bredvid mig i sängen för hade lite svårt ta mig upp och ner i sängen snabbt med avskurna magmuskler. Dagen fortlöpte och dom fortsatte hjälpa mig att traggla med amningen han suttade lite på morgonen👌.

Dagen med slutbesiktning hade kommit barndoktorn skulle kika igenom honom för att se om vi fick åka hem.
Men på förmiddagen blev han blek och orkeslös och vi kunde knappt väcka han hur mycket vi än pillade och plockade med han. Vi försökte väcka han för att försöka få han att amma dom började prata om att ta nytt blodsocker prov på han. (hans fötter var prickiga och fulla av plåster lappar av alla stick för ta blodsokerprov)
Dom kom in och gjorde ett hörselprov, de gick han igenom utan problem. Sen fick vi gå in till barndoktorn, hon tog blodsockerprov på han, han lågt blodsocker. Dom hade fått i han jätte dåligt med mat under natten. Dom tog en vikt han hade tappat 140g (dom får tappa 10% av sin vikt men inte trilla under 2500g) Vilket är en svår ekvation när han bara hade 80g över 2500g när han föddes. Så han trillade under 2.5kg gränsen. Vilket inte var bra. Hon sa det han kommer behöva sondmatas för säkerhetsskull. Hon lyssnade på hjärtat och klämde och kände och vad hon nu gjorde. Allt nytt bara snurrade i huvudet, jag hade knappt sovit något de senaste dagarna. Saker och ting var svårt att ta in svårt att förstå. Hon hittade någon form av blåsljud på hjärtat hon sa att det var svårt säga vad det var men att det kan vara att han inte hunnit anpassa sig efter livet utanför livmodern ännu. Dom skulle få lyssna på det dagen efter. Jag han inte tänka så mycket på det just då, för då kom en sköterska och hämtade mig han inte ens få på lillkillen kläder. Det fick jag ta efter vi satt dit sonden enligt henne, så då var det vara följa efter henne i korridoren, hissen upp till våningen över och in på neoavdelningen. Hon lämnade mig där och sa det kommer någon och fixar en sond på han snart.
Jag kunde inte låtabli att bli ledsen, tårarna rann över just då kände jag mig så ensam och så förstörd. Önskade att Robin hade hunnit tillbaka han skulle komma till eftermiddagen. Mjölkhormonerna var i full gång, för mycket saker som hände på en och samma gång och för lite sömn. Det var kaos i hela känslosystemet och svårt att hålla ihop. Till slut kom två sköterskor som monterade den lilla sonden i näsan ner till magsäcken på han. En halv minut senare fick han tag om den lilla slangen i näsan och ryckte ur den så dom fick göra om det en gång till.
Hon frågade om jag inte hade några kläder till han. Jo då det har jag men fick inte ta på dom innan jag skulle upp hit, för skulle upp med en gång. Hon sa men så bortom hade det inte behövt vara 10 minuter hit eller dit hade inte spelat någon roll. Hon visade mig hur jag skulle mata han med hjälp av en spruta. Då man sprutar in mjölkersättning i slangen i näsan med hjälp av en spruta, slangen går rakt ner i magsäcken. Sen skickade hon ner mig till BB så jag fick klä på lilleman igen.
Lillkillen blev inskriven på Neoavdelningen och jag var kvar nere på BB, dom kom ner till mig efter 3h och hjälpte mig att mata han. Sen var det jag som fick ta med lillkillen och springa upp till dom var 3:dje timme.

(Vet ni BB golven är varma, lika så trapphuset mellan BB och neo är golven varma fast att de är grå stengolv. Även uppe på Neoavdelningen var golven varma. Min upptäckt när jag insåg att jag inte kunde få på mig strumporna pga snittet i magen. Så sprang jag runt barfota över allt 😂🙈 Tänkte nu jäklar fryser jag fötterna av mig, men inte.)

Robin kom tillbaka och det är jag tacksam för, för den natten fick vi lämna i från oss lillkillen till dom på Neoavdelningen för det fanns inga lediga rum uppe på neo så Robin och jag fick vara kvar nere på BB. Kändes skumt att sova där nere utan den lilla plastlådan med bebisen i. Dagen efter sprang vi upp och ner mellan avdelningarna för att mata lilleman. Vi fick reda på att vi skulle flytta upp till ett rum på Neoavdelningen framåt eftermiddagen.

Barndoktorn gick igenom honom och blåsljud var fortfarande kvar. Hon skulle prata med sin kollega. Dom bestämde sig för koppla upp ett ekg på lillkillen. Men det såg helt normalt ut. Efter ett tag fick vi informationen om att dom ville göra ett ultraljud på lillkillens hjärta samma dag. Det hann gå tusen tankar genom huvudet. Innan det var dags för ultraljud.

Ultraljudet tog tid och dom tog massor med ultraljudsbilder. Min enda tanke var snälla låt det inte vara något allvarligt. Vi fick beskedet om att lillkillen har medfött hjärtfel. Men att hela hjärtat är uppbyggt normalt så inga missbildningar, men det som dom hittade var 3 hål i hjärtat, 1 ASD hål och 2 VSD hål. Dom var pytte små ca 2mm. Läkaren gick igenom lite snabbt vad det innebär. Att det är 1 litet hål mellan förmakaren och ena kammaren. Sen 2 hål mellan de två olika kamrarna. Det är inget man gör något åt just utan man går på kontroller för se hur det utvecklar sig. Det är inte helt ovanligt att "de växer igen" när muskelmassan i hjärtat ökar. Men inget dom kan garantera. Men dom måste kolla upp så det inte trycks över för mycket blod från ena sidan till andra sidan, när skillnaden på trycket i de olika kamrarna ökar.

Efter Ultraljudet blev man helt matt och tom på insidan. Hur tacklar man en sån nyhet? Vi fick låta saken sjunka in lite. Google is my bestfriend. Fick googla lite på det skaffa lite mer kött på benen. Det är tydligen 3 barn varje dag som föds med de hjärtfelet och de flesta växer bort med tiden. För det mesta helt ofarliga. Skulle man behöva operera det går man in och sätter dit en "plåsterlapp" för hålen. Men i de allra flesta fall behövs det inga operationer. När det sjunkit in och jag fått lite mer vetskap om vad det betyder kände jag bara så skönt att det bara var 3 små hål. Kunde varit värre som att en kammare saknades, att inte hjärtat var skapat rätt, saknas blodkärl osv. Nu var det ett fel som inte var livshotande som inte kan bli kritiskt över en natt. Utan det var bara där och vi måste kolla upp det med jämna mellanrum.

Framåt kvällen började lilleman piggna till få tillbaka färgen och vara vaken i små korta stunder. Han återfick kraften att börja amma lite.
Jag insåg även på kvällen att jag hade blivit utskriven från BB för det var inte längre någon som kom med smärtstillade till mig. Hade inte förstått att jag blev utskriven i samband med att vi bytte avdelning. Så uppe på neoavdelningen gick jag som anhörig till lillkillen. Så den natten fick jag klara mig på ibumetin för apoteket var stängt så kunde inte få tag i smärtstillande. Lite mer öm i magen än dagarna innan och kan lova att det kändes som magen sprack på mitten när jag mitt i natten satte mig käpprätt rakt upp när lilleman blev ledsen. Tur att jag var ihop häftad och igen tejpad med kompress.

På fredagen så hade han piggnat till så pass mycket att jag ammade honom och vi behövde inte stöd mata han alls med sonden. Vi kämpade och kämpade med att amma hela dagen. Lillkillen somnade hela tiden under amning så han låg mest och sov med en bröstvårta i munnen, så medan jag ammade hade Robin fullt upp med hålla lilleman vaken men att pilla med hans händer och fötter. Så fort man slutade så somnade han. Vi fick beskedet att lilleman ätit så bra att vi skulle få åka hem på permission. Ingen var lyckligare än jag, jag hade inte varit utanför dörrarna sen måndagen och kände mig otroligt instängd. Jag längtade efter att få gå utanför dörrarna och känna den friska luften. Lyckan var enorm. Dom visade oss hur vi skulle bada han och lite andra tips och råd. Måste säga att jag är enormt tacksam för stödet vi fick på Neoavdelningen, sköterskorna som hela tiden gav oss tips och råd, förklarade saker för oss. Det är inte alltid lätt att bli föräldrar för första gången. Allt är så nytt och man är så ovetande.

overallen i storlek 56 var en aning stor 😂😂

Även babyskyddet så enormt ut mot lilleman😊

Likes

Comments

Jag tänkte skriva ner de jag minns innan allt försvinner bort i en suddig dimma. Kroppen jobbar för fullt för att förtränga upplevelsen och för varje dag som går bleknar minnet. I söndags kväll den 12/2 började jag blöda igen. Jag tänkte det är nog lugnt antingen går det över till i mon eller så får vi kika upp det. Vaknar vid 8 av en konstig känsla i magen, blöder fortfarande. Går lägger mig ett tag till, vid kl 12 känner jag av hur det knyter sig i magen med jämna mellanrum, dock har blödningen skiftat färg från röd till brun då är det lugnt tänkte jag. Det fortsätter "knyta" sig i magen dra ihop sig. En timme senare blöder jag igen. Misstänker att något håller på sätta igång ringer förlossningen i Västervik. Säger att jag blöder och att jag har som regelbundna spänningar i magen men att jag inte hade ont på något sätt. Dom sa det är helt normalt det kan vara förvärkar som kan vara flera dagar innan och kan hålla i sig hela dagar. Är det förlossningen som sätter igång så ska det göra mer ont men hör av dig om du får mer ont. Robin börjar fixa käk fall vi skulle behöva bege oss och jag duschar av mig dock ändrar sig känslan i magen till obehag och smärta. Robin började kolla upp hur ofta det var och kom underfund med att jag hade 4 värkar på 10 min, så ringde Västervik och sa det börjar kännas av nu och jag tror att det börjar sätta igång. Dom bad oss att åka in så blev äta lite snabbt slänga ihop det sista till BB väskan och skriva till mamma för att en halvtimme senare bege sig till Västervik. 1,5h med bil. Till en början med så funkade det hyfsat okej.

Efter 10 -15min bilkörning säger Robin nu smäller det. Jag förstod inte riktigt vad han menade men vi ligger bakom en lastbil som planerar vänstersväng bakom oss kommer en gammal Volvo i hög hastighet kör om oss men ser inte att lastbilen gör en vänstersväng det var millimeter ifrån en krock. Det är sånt där som man bara ser på Youtubeklipp lite långsmmare och han hade kört rakt genom lastbilshytten då hade han varit stendöd i den farten han hade 😨🙈 och vi hade inte haft tid med de. Så en jäklar tur att det inte hände något.

Någon stans efter fårbo började värkarna bli väldigt jobbiga jag hade bara 2 minuter mellan värkarna. Jag tror ärligt talat att jag skulle trycka ut golvet ur Robins nya bil. Kan säga att det inte fanns någon rost i det golvet👍✔
Väl framme i Västervik blev det ställa bilen precis utanför dörrarna. Kom inte mer än ut från bilen och fram till dörrarna så for jag ihop på backen utanför dörrarna på alla fyra i en ny värk. Benen orkade inte bära mig i värkarna. Upp igen vänta på att dörrarna skulle öppnas, han inte mer än innanför dörrarna så var det ner på marken i en ny värk. Sen in i hissen och väl uppe på förlossningsavdelningen kom jag inte mer än utanför hissdörren innan jag for ihop på golvet på alla fyra, Sköterskorna kom och fick hjälpa mig in på rummet.

Sen gick allt i en rasande fart och jag har bara dimmiga minnen från hela händelseförloppet. Min hjärna är duktig på att förtränga smärtsamma minnen och jag märker hur saker och ting faller bort. Minns att jag skulle lämna pisseprov men kom inte mer än in på toan så for jag ihop i ännu en smärtsam värk inne på toa golvet. Sen är det ganska suddigt minns att dom kopplade i ctg. Att det kom in någon som kände hur mycket jag var öppen. 3cm. Fick byta rum mitt i allt. Men minns som sagt inte speciellt mycket det enda jag minns är att det var fruktansvärt smärtsamt och jag kämpade med att hålla mig vaken och inte svimma. Min tanke var svimmar jag kan jag inte föda barn. Ja minns att jag blev erbjuden lustgas det var ett terapi arbete för att få ruset precis i värktoppen. När jag väl fick det vet jag att smärtan bröt igenom olidligt även om jag var dimmig i huvudet och det stack i armar och ben av ruset, så svartnade det ändå i kanterna av synfältet jag kämpade för att inte svimma av smärta. Jag vet att det var folk överallt men jag kan inte minnas en enda person förutom dom jag träffade efteråt. Ja tror dom kopplade upp nytt ctg och dom försökte få mig att ändra position. Men gick inte det blev för smärtsamt då min kropp vred sig av smärtan av sig själv. Jag minns att vattnet gick och jag minns dom hade problem att hitta bebis hjärtfrekvens varje gång jag fick värkar. Men jag kunde ärligt talat inte bry mig mindre har jag konstaterat i efterhand. De var inget som oroade mig inget som jag kunde ta in i det läget det enda jag visste var att jag kommer aldrig fixa detta. Dom satte en skalp på han för se hans kurvor bättre. Jag har inget minne av att dom satt den vet bara att det var någon som sa att dom skulle det. Men även då försvann han, hjärtsekvensen sjönk och kurvorna blev onormala vilket jag inte heller har speciellt mycket minne av utan fått förklarat i efter hand. Dom frågade om smärtstillande och jag sa ni får göra vad ni vill bara jag inte behöver må så här. Dom bedövade livmodern tydligen, minns inte när dom gjorde det. Jag tror det hjälpte lite men har inget minne fram till att smärtan bröt igenom och jag skrek i ren panik. Smärtan var helt obeskrivlig jag kan inte sätta ord på det var det värsta jag någonsin varit med om. Varje gång jag fick en värk kände jag att jag orkar inte detta det kommer aldrig gå. Jag skrek rakt ut i panik, hade svårt att styra ögonen och vara kontaktbar. Kroppen ålade sig av smärta. Jag kämpade emot mörkret i synfältet för inte tuppa av. Jag vet att någon person sa att det ska inte göra så här ont något är fel. Sista värken innan dom fattade beslutet för kejsarsnitt så kände jag hur hela kroppen villa trycka ut bebisen nu med detsamma. Men det gick inte, för var bara 4cm öppen. Men kände hur kroppen bara ville trycka på. Dom fattade beslut om kejsarsnitt sen gick det fort det var folk över allt men jag kan inte minnas mer än skepnader. Dom rullade in mig ett annat rum och förbereder för operation. Tanken var att det skulle bli ett akutsnitt så dom satt ryggmärgsbedövning för jag skulle kunna vara vaken under operationen och Robin skulle få vara med. Men det tog inte snabbt nog och värkarna bröt i genom, sista värken jag hade kände jag hur nära jag var att tuppa av och jag vet att jag skrek till dom att jag orkar inte mer detta kommer aldrig gå. Dom tog beslutet att göra ett uraktusnitt istället för jag fortfarande kände att dom nöp mig magen där dom skulle sätta snittet. Ryggmärgsbedövningen tog inte snabbt nog. Dom förberedde och sövde mig och tack snälla den människan som tog det beslutet för jag hade aldrig klarat en värk till och en bebis som ville ut innan jag var helt öppen.

För varje dag som går blir minnet mer och mer suddigt och jag har svårt att säga vad som egentligen skedde. Det är mest bara som en tjock otäck dimma när jag tänker på det. Jag har svårt att förstå vad som verkligen skedde. Jag har svårt att förstå den smärtan som var. Jag är som sagt smärttålig i vanliga fall. Här kände jag mig mest som världens vekaste människa som inte klarade någonting. Tänk om det bara var jag som var klent byggd? Tänk om det inte var så illa som jag kände och dom säger. Det kanske är denna smärta alla upplever men dom är starkare att gå igenom den ? Ja sånt kan jag spekulera i mellanåt. Hela händelseförloppet är så overkligt så svårt att sätta ord på. Så i dag kan jag faktiskt inte säga att jag var där för det känns så overkligt kan lika gärna vara en mardröm som fastnat på minnet. Enda beviset jag har är vad andra berättat och våran lilla kille.

Jag vaknade upp 2h senare helt dåsig och ingen känsel eller rörelseförmåga i benen. Sängen någonstans där jag inte hade en aning om vart jag var. Det första jag frågade efter var Robin. Dom sa att han var ihop med bebisen. Bebisen var lite kall så Robin hade varit tvungen att värma bebis. Jag låg på uppvaket 1h till från de jag vaknade men kändes som 5 minuter. Dom sa att det var helt okej om jag kände mig dåsig för jag hade ryggmärgsbedövning och morfin i kroppen samt att jag varit sövd. Dom sa det det kommer kännas bättre om några timmar.

Till Slut fick jag komma ner till Robin och Bebisen. Jag hade extremt svårt att förstå att det var våran bebis. Dom kan lika gärna ha sövt mig plockat bort det smärtsamma inom mig och hämtat bebisen i någon byrålåda någonstans. Jag kunde inte förstå att den kom innefrån mig.

Läkaren som bestämde att jag skulle snittas kom och pratade med oss. En gång direkt efter förlossningen och en gång 2 dagar efter. För att kolla så allt var okej med mig. Hon sa det att dom trodde att navelsträngen låg i kläm så varje gång jag fick en värk ströps alla flöden till lillen. Efter snittet kunde dom även konstatera att navelsträngen inte satt fäst i den tjocka delen av moderkakan utan att den var fäst i de ytliga kärlen i livmodershinnorna vilket förklarar att lillen inte var så stor till växten och alla tillväxtultraljud vi fick gå på. Hon sa det att jag hade aldrig kunnat föda honom normalt pga av dessa komplikationer det hade aldrig gått då hade lillen varit alldeles för utmattad för nu när dom tog ut han så var han lika medtagna som en bebis som har genomgått en normal förlossning. Det hade varit rent av farligt både för honom och mig. Hon sa det att jag hade onormalt ont under värkarna det är inte meningen att det ska göra så ont. Hon nämnde att de olika smärtstillande tog inte riktigt som dom skulle hon kunde inte svara på varför men smärtan bröt igenom även med smärtstillande. Hon tror att smärtan uppkom pga av att navelsträngen satt fäst fel i livmodern. Sen att jag var i ett värkarbete som kunde liknas med ett värkarbete som är precis i början av förlossningstart. Vilket betyder att min kropp inte var redo utan bara öppen 4cm och det skulle dröjt ca 9h innan jag skulle vara öppen och redo för en förlossning enligt läkaren. Medan livmodern försökte trycka ut det som inte stod rätt till just då innan kroppen var redo. Vilket säger sig självt att det går ju inte. Så hade förlossningen gått normalt till hade våra lilla kille varit en liten hjärtan bebis och kommit den 14/2😍 precis som Robin sagt hela tiden från början 😊  Men jag är lycklig den människan som fattade beslut om kejsarsnitt gjorde det, jag hade inte klarat av speciellt många smärtsamma värkar till. Lillen fick komma ut till världen utan allt förstor påfrestning. Som sagt varje gång jag fick ett värkarbete sjönk hans hjärtljud så lågt att dom tappade bort dom via ctg och skalp. Kurvorna över bebisen och värkarna blev onormala. Så dom var helt enkelt tvungna att få ut han så fort som möjligt för att inte riskera att han for illa där inne.

Precis innan dom la ryggmärgsbedövningen så sa jag det kommer aldrig bli några flera barn efter detta. Så när läkaren kom två dagar senare så sa hon bara för att dessa komplicationer uppstod under denna förlossning så vill jag att du ska veta att nästa förlossning kommer inte vara den samma. Bara för det blev så här denna gång är chansen för att den blir så nästa gång mycket mycket liten. Så jag vill inte att du ska vara rädd för att skaffa flera barn. Även om vi var tvungna snitta dig nu så kommer du kunna föda barn på normalt sätt nästa gång. Så kom ihåg att detta var ingen normal förlossning det ska inte göra så ont som du hade. Nästa gång kommer bli bättre.

Men till världen kom iaf våran efterlängtade lillprins♡
Elliot
kl: 17.22
2580g
47cm

Likes

Comments

För ett tag sedan publicerade jag en bild på Facebook på lite saker.

Ja så där såg bilden ut. Frågan är vad ska det bli ? Jo visst ska det bli en babymobil till bebisen. Hittar man inte någon som faller i smaken får  man göra en egen😊 Började med att rita upp hjärtan på tygen ❤ 6st för kunna nåla ihop dom med lite spets men hade ju såklart inga knappnålar. Svårt få spetsen att sitta kvar då. Så det blev en liten paus i arbetet. Och bilderna hann hamna på hårdisken på datorn och prylarna i mobilen hanns bytas ut. Jag skulle gjort mobilen av you and me nallar.

Vem älskar inte "you and me" nallarna eller även kända som "Miranda" Nallar. Jo alla men en liten sån nalle kostar skjortan 13cm nalle för 69kr och uppåt. Hum efter som jag behöver över 13 mjukis djur för det jag pysslar med just nu. Babymobil och två till saker så skulle det som sagt nog kosta mer än vad det smakar. Så köpte på mig ett lager med vita och gråa ikea råttor. Men här om natten så fann jag "Mirandas" vänner "My Blue Nosed Friend". Jag blev kär alla är dom grå och vita. Sen samma blåa nos som "miranda". Jag vill ju ha så lite rosa och blått som möjligt till bebisen. Grått och vitt är min passion till bebisen. Men okej det fick gå även att dom lutar åt det blåa hållet men dom var ju bara såååå söta. Så en halv natt i veckan kikade jag gosedjur för variationen var oändlig. Finns över 35 olika sorter😍 Sen blev det klick klick klick... klick klick klick klick klick... klick klick klick klick klick... klick klick klick klick klick... och igår anlände en kartong full med gosedjur😍 Hahaha tänk hade jag varit ett barn hade jag haft julafton igår för jag älskar mjukis djur 😍 Men barnasinnet sitter fortfarande kvar så ögonen var nog klotrunda när jag öppnade kartongen med alla mjukis djur 😂😂
En sån där liten rackare är 10cm och har ett pris på 129 kr. Men ja jag är för snål för betala en halv förmöganhet för gosedjur. Så det var ju tur att vi planerade våra bebis så bra. Mot alla hjärtans dag och allt så alla hjärtansdags rabatt och första gångs beställnings rabatt osv och en liten plutt var ner på 30kr st. Långt ifrån billigt. Men dom säger att kärlek har inget pris, för det var kärlek vid första ögonkastet. Skulle kunna fylla hemmet med dessa små vänner. så Välkommen hem "My Blue Nosed Friends" Familj. 

Så detta blir de nya delarna av Babymobilen 😄

Sen var det bara fortsätta där jag slutade nåla ihop tygbitar med spetsen.

Nåla nåla nåla. Ska man ha spetsat gäller det att rynka spetsen så den blir längre än hjärtat annars blir det inte bra i slutänden. Sen fram med den gamla symaskinen som inte gått allt för många mil. Men den har sytt både hundkläder och hundsäng😉 Men av någon konstig anledning så saknas pressar foten på maskinen hum... svårt sy utan pressar fot. Så dit med en annan som visar sig vara en blixtlås-pressarfot... men av någon skum anledning så verkar det inte gå krypköra med maskinen hade jag kunnat få fortkörningsböter på den rackaren hade jag fått det för det var inget eller allt. Höll på bli tokig och gråhårig på maskinen i går 😂 halv gas så den står bara och låter lite mer gas och den kör i 180. Lite svårt att hinna styra när man ska köra fin lir. Och ingen knapp för hel och halvfart på maskinen heller som det var på skolans. Efter en rad med svordomar och konsentration så lyckades jag få ihop ett hjärta iaf. Kan bebisen svära när den kommer ut är det bara mammsen som har haft bristande tålamod 😂 sen var jag väll lite väl optimistisk som vanligt, sparade bra ett pytte hål för vända hjärtat att inte ens lillfingret gick i. Och hur tänkte jag att jag skulle vända den med rätsidan ut ? humf tunn skruvmejsel och mera konsentration terapi terapi terapi.

Sen mera terapiarbete för att få i vadden i hjärtat i det pyttelilla hålet. Det blev att pilla in vaden men den lilla lilla skruvmejslen. Så vid 3 i natt var första hjärtat typ klart.

Bara en sak som saknas en nål för att kunna sy ihop hålet och sy fast ett spetsband för kunna hänga hjärtat. Så passade på att nåla ihop de andra två hjärtana med spetsen så dom är klara för att sys.

Så i dag så blir det hem till svärmor och låna hennes maskin och sy över hjärtana så dom blir klara😄 Sen blir det sätta band i hjärtanen och gosedjuren. För att plocka ihop alla delar så den blir redo för montera upp 😄 Men nu får jag fixa till mig för i dag står det Kalmar på schemat för hämta barnvagnen och babyskyddet 😄 Snart liten bebis så får du komma till världen men inte riktigt ännu. För finns endel saker kvar att göra 😊

Likes

Comments

Ja det har ju slagit om till torsdag för ett tag sedan hahaha jag har ju min skeva dygnsrytm. Men igår blev det en fika med en saknad jobbarkompis och hennes bebis. Jag må säga att jag är fascinerad. Som sagt jag har sett henne växa sen vi kom tillbaka efter semestern tills jag gick hem i december. Nu första gången jag träffar henne och hennes dotter, efter hon kom till världen för 3 veckor sedan. Tänk att den där lilla lilla människan har bott i hennes mage. Ja det är svårt att förstå att det faktiskt är bebisar inne i magarna. Jag har inte träffat en bebis på över två år. Så måste säga att det var mysigt få hålla lilla tösen😄. Man blir så bebissjuk jag vill att våran lilla ska komma ut nu 😍😍

Men ännu är jag inte klar med det jag vill. Håller som sagt på styr och ställer i bebisens rum😄 Men i natt målade jag klart det sista och jag hoppade över min specialare för tyckte det inte var rätt nyans på färgen. Jag ville ha mer grå/grå. Den färgen jag tittade på var mer åt sand färgade hållet. Så ne den idén får jag lägga på hyllan tills jag finner en nyans som faller mig i smaken. Jaga rätt nyans så här 10 dagar innan bf, nä finns bättre saker att göra som skruva ihop sängen och bädda i ordning den osv.

Men nästa gång jag har datorn tänkte jag slänga in lite före och efter bilder. Men före bilderna ligger ju på den externa hårddisken nu efter jag formaterade om mobilen 😂

Det jag mest är orolig för just nu är att jag ska missa att förlossningen sätter igång. Och inte hinner till BB i tid. Det skulle vara så typiskt mig. Jag är ganska nonchalant när det gäller smärta.😂 Har ganska hög smärttröskel nämligen. Som när hästen krossade tån på mig hum 2veckor senare kom jag på att den troligen var krossad då jag inser att skelettet är helt bubbligt innanför skinnet vilket det är än i dag. Tog 3 dagar att komma underfund med att man huggormsbiten, Tog över ett halvår att inse att man hade hälsporre och inte bara var trött i fötterna, efter att en jobbarkompis tjatar på mig i två månaders tid att jag måste kolla upp det. Jag är sån som oftast rycker på axlarna över smärtan och lunkar vidare och tänker aja det går över.
Så nu är jag sån tänk om jag bara rycker på axlarna åt detta oxå?

Jag vet ju att det sker saker och ting i kroppen men jag vet inte om jag kommer se signalerna. Jag vet att slemproppen har rymt. Jag vet att livmoderstappen har börjat kortas av och mjukna. Jag vet att bebisen ligger fixerad i bäcken ingången. Man känner sig som en levande örtmotel när bebisen pressar huvudet mot bäckenet. Inte nog med det den klämmer en nerv ner i höger ben så rätt som det är viker sig hela höftpartiet. Jag har haft "mensvärk" till och från sen förra helgen. Idag har den där nerven spökat extra mycket. Känns ett tryck neråt hela kvällen och "mensvärk" istort sett hela kvällen. Jag lider inte och och har inte överdrivet ont, men jag vet att så här brukar det inte vara i kroppen. Det får mig väll att fundera lite. Är det så här det känns en period innan eller är det så att bebis vill ut? Ja du inte en aning😝 Men dom säger att man märker när det kör igång. Så jag hoppas på att jag lägger märke till det och inte bara rycker på axlarna och finner smärtan som ett obehag som kommer gå över😂 Man vill ju inte riktigt missa vad som pågår och sen står man här hemma och inse bebisen vill ut nu och det är över 7mil till BB. Detta ovetande om allt. Hade varit bättre om dom kunde säga när höger fot börjar blinka grönt är det dags att börja åka in. Men som sagt jag hoppas ju att jag märker av det.

Robin kommer nog hem från jobbet vilken minut som så dags sova lite fast inte alls trött kan ju vara för jag sov 2h efter Robin åkt till jobbet typ.  😂😂

Likes

Comments

Jag lyckades systemåterställa mobilen så nu funkar ju den hyfsat bra. Jag var så duktig så jag satt och sparade alla mobilnummer på simkortet trodde jag. Men inte, har bara 5 nummer kvar som faktiskt låg på simkortet.

*Robins
*Mammas
*Matildas
*Marinas
*höbondens

Så den som har lust kan ju alltid skicka iväg ett sms😂 så jag kan få tillbaka lite mobil nummer 😂

Likes

Comments