Header
View tracker

Just nu känner jag att jag bara vill åka hem, hämta kameran och fota hela dagen precis som förr i tiden. Det är så sjukt trist att inte orka lägga ner tid på saker som gör mig glad då vuxenlivet kommer i vägen hela tiden. Konståkningen har jag ju slutat på, ridningen är inte lika lockande sen den hemska olyckan och jag har ingen inspiration till att varken måla eller fota. Men jag måste börja igen, för att bara jobba/sova/äta/diska/tvätta är inget liv. Jag måste börja prioritera att göra saker som får mig att må bra också.

Men jag tror också att det beror på årstiden, jag är ju redo att sova vid 5 på eftermiddagen. Kan dock bero på att min kropp är van vid att gå upp vid 5 på morgonen, börja jobba vid 6 och sen komma hem vid halv 3. Jag lever ju pensionärslivet haha, går upp jätte tidigt och lägger mig vid 8 på kvällen.

Detta får bli dagens schema i alla fall:

- Städa lägenheten

- Tvätta

- Träna

- Fota

- Träffa Ullis för tjejsnack och te

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Att acceptera att jag har absolut noll kontroll över livet är det bästa jag kan göra. För så mycket saker som händer i mitt liv skulle jag bli fullständigt galen om jag försökte kontrollera allt. Men det är inte bara negativa saker som händer, mycket bra också. Att leva efter mottot "det är dom små sakerna som räknas" är också en nödvändighet för överlevnad. Som att S kom över med godis idag, att jag tänder ljusslingorna och doftljusen på kvällarna eller att jag får med mig matlådor som mamma och pappa hade över, sådana småsaker gör att vardagen går runt för mig.

Men med den ständiga pengaångesten (som är totalt onödig), "vad gör jag med mitt liv" pressen och allt vuxenansvar som att diska/tvätta/laga mat/jobba.. Ibland blir det för mycket. Jag vill plugga och göra något med mitt liv men jag vill inte dra på mig studielån för flera hundra tusen, jag vill jobba men ändå inte fastna där och nöja mig med det, jag vill resa men ändå spara pengar.. Ja blir till och med trött på mig själv. Tur att folk ändå står ut med mig. Eloge till er. Måste sluta jämför mig med vad andra gör, man kan inte jämföra sig med någon som är på kapitel 12 i livet om jag är på 7. Reminder till mig själv. Nytt nyårslöfte är att ta det lugnt för fan. Annars kommer jag ju stressa sönder mig innan jag blir 25.

Likes

Comments

View tracker

I fredags klarade jag av körkortsteorin, grät av lycka efteråt. Idag klarade jag uppkörningen, grät av lycka också såklart. Att äntligen ha körkortet känns så fantastiskt, och på första försöket.. My god.

Körkortet har alltid bara varit ångest, vill inte plugga, vill inte misslyckas osv. Det är ett ganska sjukt beteende att inte våga göra saker för att det finns en risk att göra sig själv besviken. Vad alla andra tycker skiter jag fullständigt i, men det värsta jag vet är att svika mig själv när jag verkligen har jobbat för någonting.

Dessutom har jag flyttat hemifrån. Säg vad? Japp det stämmer. Bor numera i en jätte fin 2:a på 60 kvadrat med en av mina bästa vänner. Helt sjukt det med. Och trots att jag har lyckats att kamma hem varenda vuxenpoäng som finns så är jag inte nöjd. Jag vill ha mer. Kan inte helt identifiera känslan, skulle mest beskriva den som förvirrad.

Jag är där jag ska vara men vet inte om det är där jag vill vara.

Men ett av de bästa råd jag fått är att det är som små ögonblicken som räknas, och först höll jag inte alls med utan blev mest rädd. För det kan ju inte stämma, kommer det inte några stora ögonblick? Jo kanske, men det är därför du ska uppskatta de små ögonblicken, för de händer hela tiden, men du vet aldrig om/när de stora grejerna händer. Så att leva i nuet är vad jag ska och måste göra, annars kommer hela livet passera och jag går bara och väntar på nästa händelse istället.

Likes

Comments

​Nu händer det mycket igen. Gissa vad? Jag kommer flytta hemifrån nästa helg. What? Seriöst? Händer detta? Japp, vi skriver på de sista papperna idag och ska dessutom åka och hämta den nya soffan. Sen så har jag förhoppningsvis körkortet i handen om ca två veckor.

Snacka om att komma hem alla vuxenpoäng på en månad, både heltidsjobb, flytta hemifrån och körkort. Klapp på axeln Ems, fan vad bra du är. Annars händer det inte så mycket i livet lol. Vill umgås mer med kompisarna och S men tiden räcker inte riktigt till just nu vilket jag ändå kan acceptera. Ibland är det mycket som händer, precis som nu, men det blir ju bättre och saker kommer lugna ner sig. 

Och känslan just nu? Jag vet inte, har svårt att placera vad jag känner atm.. När allting stormar och det konstant händer saker blir jag nästan lugn. Det är svårt att förklarar men jag tror att det beror på att jag äntligen har lärt mig att släppa saker som jag ändå inte kan kontrollera. Sluta hetsa upp mig och alltid försöka ha 100% kontroll över allt, så funkar inte livet och ibland får man bara luta sig tillbaka och se på och sen ingripa när allt lugnat ner sig.

Men jag vet inte, tror jag är redo att flytta. Vuxenlivet överlag passar mig, visst ibland är det ett helvete att släpa sig upp på morgonen och åka till jobbet men samtidigt gör jag hellre det alla dagar i veckan än att gå tillbaka till skolan och all sjuk ångest jag kände där.

Likes

Comments

Hela familjen var ute och åt på Pinchos, dels för att fira att jag hade fått ett nytt heltidsjobb och att jag hade klarat av min helvetes vecka som bestod av att gå upp halv 5 på morgonen och jobba fram till 7 på kvällen. Riktigt mysig kväll, kärlek till Pinchos!

Jag har varit ute på Satin flera gånger, hängt med härliga människor och bara mått bra dessa kvällar.

I tidig födelsedagspresent fick jag av Lina att vi skulle rida islandshästar! Världens bästa present. Detta var första gången som jag red efter olyckan också så jag var nervös innan för jag mindes så väl paniken när jag tappade kontrollen och flög av och blev trampad av min häst. Men det gick hur bra som helst och jag kände mig helt namaste och zen efter 3 timmar ute i skogen i både full gallop och lugn lunk genom skogen.

Någonting annat som jag också har tagit upp är konståkningen! Kändes helt sjukt att stå på isen igen men åh vad kul det var! Jag som trodde det var för sent att ta upp det igen så det kändes helt fantastiskt att åka igen.

Likes

Comments

Hej på er! Längesen man loggade in här. Men det händer saker konstant som gör att jag knappt hinner öppna datorn. Just nu har jag två jobb och får eventuellt ha tre jobb i en månad, ni hör ju själva. Dessutom är ett av dom ett heltidsjobb och de andra två är båda halvtid, så jag ska alltså fixa två heltidsjobb. Kul liv, är så pepp.

Ut över det så håller jag på att ta körkort, försöker spendera så mycket tid med mina vänner jag kan och jag ska snart flytta hemifrån. Ja tror ni fattar att det är mycket nu. Det som orsakar så mycket ångest är ju jobben, att gå in i väggen vid 18 års ålder är ju inte att rekommendera alltså. Men jag försöker att ta en dag i taget, annars går jag in i väggen igen. Men jag ska sammanställa lite vad jag har gjort de senaste veckorna, vill ju ha en plats att spara alla bilder och minnen så man kan gå tillbaka och minnas sen.

Likes

Comments


I fredags så kom äntligen världens bästa Klara hem och hälsade på oss! Så självklart firade vi med massa gott att äta plus drinkar innan vi drog ut! Älskar verkligen dom människorna som kan vara borta ett bra tag men det är precis som vanligt sen när man ses, precis som om dom aldrig åkt.


Vi sov sen över hos Ullis och på morgonen så gick vi och köpte den obligatoriska dagen efter kebaben och juicen. Sen så satte vi oss i parken och bara hade det så bra i solen. På kvällen sen så gick alla fyra till en restaurang och maten var bland det bästa jag ätit. Holy, dit kommer jag gå flera gånger!

Efter maten blev det lite spontant att vi hamnade på Satins uteservering och det var bland de roligaste kvällarna på hela sommaren! Alla UNI studenter hade nollning och det var så kul att lära känna nya människor! Himla bra kväll.


Söndagen då, vi vaknar upp i vanlig ordning hos Ullis, shoppade ett tag innan vi vandrade ner till tågstationen för att ta en fika på Espresso House precis som gamla tider innan vi kramades och sa hejdå till Klara igen. Tack och lov kommer hon snart tillbaka, soon to be sambos <3

Likes

Comments

Just nu är livet så fruktansvärt bra. Blir nästan rädd, får jag vara så här lycklig? Förra helgen var så fantastisk och denna vecka har fortsatt i det fantastiska spåret. Mitt girlsquad.. Mina sex tjejer som gör mitt liv så himla underbart plus en person till haha. För en gångs skull har mitt liv flyt och saker rullar på.

Dock är det lite skrämmande att vara så här lycklig, för det känns som om det snart kommer komma ytterligare en bomb och sprängas rakt i ansiktet som det brukar göra. Men jag hör alltid Ullis arga röst i huvudet och känner att hon slår till mig precis som hon brukar när jag tänker så här, att jag måste leva i nuet och skita i vad som händer i framtiden. Annars kommer jag aldrig att kunna njuta av livet fullt ut.

Ett mer utförligt inlägg om vad jag har hållit hus och vad jag har gjort kommer, stay tuned.

Likes

Comments

Det som är skönt med att jag har hållit denna blogg väldigt hemlig, dom jag har berättat för kan jag räkna på en hand, är att jag inte behöver bry mig om att vara så privat. Självklart ska man inte vara naiv och skriva ut hela ens tankeverksamhet men jag har ändå mer frihet än om jag skulle ha många fler läsare. Vilket inte var min tanke med denna blogg utan jag vill bara dokumentera vad som händer då och då, samt ha någonstans att lägga upp mina bilder.

Och på senaste tiden har jag tänkt mycket, till och med för att vara mig som är en överanalyserare. Jag tänker väldigt mycket på vad jag vill göra med mitt liv (dramatiskt), för jag vill inte bara drälla runt, utan i hela mitt liv har jag alltid velat ha mål och riktningar att gå i. Blir förvirrad och oinspirerad annars. Och just nu letar jag efter mål och riktningar. Därav är jag lite lost just nu.

Det känns bara som om jag flaxar runt som en förvirrad fågelunge utan föräldrar. Ena sekunden vill jag plugga men samtidigt har jag ingen studiemotivation, jag vill resa men samtidigt trivs jag hemma, jag vill tjäna pengar men samtidigt vara ledig.. Förstår ni? Många äldre skulle säkert skratta åt allt detta, klappa mig lite på huvudet och säga "Men lilla gumman, livet har ju knappt börjat, du har hela livet på dig". Ja, det är sant, men det är ju jag som ska börja mitt liv och ingen annan. Alltså måste jag bestämma mig för hur och vart jag vill leva mitt liv, annars kan det ju inte börja.

Jag funderar också väldigt mycket på relationer av olika slag just nu, jag är generellt sett väldigt dålig på att hantera nya situationer och också därav nya människor. När jag inte riktigt fått grepp om dom så blir jag nyfiken men samtidigt misstänksam. Lite som unghästarna när vi ska börja vänja dom vid människor. Dom kämpar mot sina instinkter som säger att det vi gör är onaturligt men samtidigt är dom nyfikna på vad vi ska göra. Jag har absolut ingen aning om någonting av detta ens går ihop, kanske är man lite galen. Men jag är hellre galen än tråkig.

Likes

Comments