Jag tar mig upp ur sängen på morgonen. Och jag är stolt.

Nyår firade jag med alla dessa fina plus Diana. Vi var hos Sofie där hon fixat massssssa mat (och GOD sådan). Vid halv tolv vandrade vi ner till stan och såg på raketerna vid tolvslaget. Och trots allt fick jag de bästa nyårskyssarna en kan få, av alla kompisar. Fastän jag hade ångest och en klump i magen inför just tolvslaget gick det hur bra som helst. Jag skrattade, pussades, drack skumpa och tjoade.

Efter 12 for vi till Isak och var där egentligen mestadels av kvällen. Vi bastade, skrattade tills det gjorde ont i magen och drack öl i badkaret. Klockan åtta stod jag återigen utanför mitt hus. Och just då kunde jag inte varit lyckligare. Jag har på riktigt de coolaste och finaste vännerna.

Så kom nyårsdagen emot. Och jag kunde knappt andas. Men ibland är det så. Fastän hela nyår var perfekt. Fastän kompisarna tröstade, höll om och gav godis. Fastän jag fattade hur dumt det var. Men paniken slutade inte skölja över mig. På kvällen var vi några tjejer hos Sofie och jag fick luft igen. 💓

Den 2.1 2018 åkte vi till Vasa. Det var så skönt att få se min mormor igen. Dessutom skönt att vara borta några dagar och få strunta i allt som heter Åland och ångest. De går hand i hand, de två.

Min mormor har sedan min morbror tog studenten haft allas studentbilder på display. Mammas, kusinernas, mormor och morfars, och så vidare. Och den enda som saknas är jag. Tänk att nästa gång jag är på besök i Vasa är min studentbild där!!!!! Det är så SNART. Något att se fram emot åtminstone.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

(Edit: skrivet 31.12)

Tänk vad ironiskt, att året jag hoppades mest på visade sig bli en emotionell jäkla cirkus för min del.

I april fick mitt hjärta sin första skråma. Och jag stängde av. För att det kändes nödvändigt; för att klara sig, för att ta sig upp ur sängen på morgonen, för att inte bryta ihop under alla lektioner.
När off-knappen äntligen byttes till on i mitt huvud några månader senare kom allt ikapp och jag blev tvungen att ta itu med det då, fastän det redan gått över tre månader.
Jag fick lära mig vara självständig, jag fick lära mig att ta ansvar, jag fick lära mig att försöka lita igen. Och det klarade jag. Tillsist kände jag mig inte ensam mer, jag hade ju mig själv att falla tillbaka på. Och eftersom jag då varit i ett förhållande sedan jag var 16 år, kändes det stort. Jag behövde inte längre någon som höll mig i handen.

När jag äntligen plågat mig genom turbulensen i mitt huvud och stod på egna ben igen, var jag åter redo att släppa in någon. Och det gjorde jag.
Nu i efterhand kan jag tycka att det gick för snabbt, men jag är ändå så stolt över att jag vågade. Hösten flög förbi. Men jag investerade mycket känslor, och alla vet vi att det då är oundvikligt att bli sårad. Så mitt hjärta fick en liten skråma till.

Nu står jag här.
Ensam. Igen. Och snart börjar ett nytt år. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte känns som en tung start, men samtidigt är det något som måste göras. Fastän jag knappt orkar släpa mig ur sängen. Fastän jag helst vill gömma mig under täcket när nyårsraketerna smäller. Fastän jag bara vill känna mig behövd igen. Så måste jag ”bita ihop” som min mamma (med jäkla massa finsk sisu) skulle säga eller ”le och vinka” som Tobbe skulle säga eller ”du har klarat det förut, du klarar det igen” som Rasmus sa. För vem vill väl ha någon som inte vill ha en tillbaka, som jag och Diana sa över några koppar te.

Och därför är detta inlägg fullt av skrattande bilder på många av alla fina fina fina vänner. För att skratta är väl det enda man kan göra när allt kommer kring.

Likes

Comments

Men!! Hej igen!!

Det känns som en livstid sen sist. Så luta dig tillbaka och låt oss börja.

På tisdagen var jag på Starwars med Rasmus. Är egentligen inte en Starwars-nörd, även om jag önskar jag var en, men jag var bara så jäkla glad över att gå på bio eftersom det var så längesen sist hahaha. Plus bra sällskap! Plus min Pepsi-tröja! Fastän jag nog egentligen är Mer trogen min kära Coca-cola.

På onsdagen före julavslutningen fick jag två mycket efterlängtade besök. Det första var av Emma och Tobbe. Båda från huvudstaden. Och det snackades. Oavbrutet. Vad jag längtat! Var full av extas.

Senare kom det andra besöket av två underbara fröknar. Den ena kom precis från London (Norah) och den andra från Lund (Alexandra).
Vi drack upp en enorm skumpaflaska (fy bubblan vad fint!) och pratade om minnen från förr så som: blod, misslyckade nyårsaftnar, gamla kärlekar. Och så vidare. Mitt sentimentala hjärta slog lite extra efter onsdagen. Vad jag saknat mina flyttfåglar.

.. så äntligen avslutades det mörka halvåret i skolan på torsdag. På kvällen stod Glow Party på schemat!

Som vanligt var jag supertaggad inför julen. Jag är en sån himla pysslare ibland. Älskar att baka, pynta och fixa. Och finns det ingen bättre högtid då än julen?!

Hur som helst är jag så tacksam bara för att jag fick vara med min familj, äta massor av godis samt plinka på ukulelen.

På juldagen hade vi i princip klassträff. Halva 7-9b samlades hemma hos Carro där vi drack Prosecco spetsad med glögg, och skrattade. Sedan utgång.

Det blev en bra kväll med många kramar och ”HALLÅ där dig har jag inte sett på länge!!!! Hur är det vad gör du hur går det pluggar du var bor du nu igen och med vem och är det kul och hur har du haft det och vi måste ses snart?!??!?!?!?!”

Annandag jul var en riktig bakisdag. På kvällen träffades jag åtminstone Tobbe, Rasmus och Diana här hos mig. SOM JAG SAKNAT att hänga med dem. Bästisar X3.

Igår på kvällen drog jag och Diana till Bastun en snabbis där jag fick träffa Norah med flera igen.

Ikväll var jag och Diana bjudna till middag hos Vilma. Hon är nog den av mina kompisar som är bäst på att laga mat, speciellt vegetarisk. Det var supergott och så himla himla kul att få se henne (och Diana) igen. Vi pratade om allt: både gott och ont. Eftersom det var första gången jag såg henne sen augusti kändes det helt knäppt men samtidigt precis som vanligt. Blä vad jag INTE längtar till att alla bästisar lämnar ön igen.


Phew!! Ni klarade er genom höjdpunkterna från min första jullovsvecka. More 2 come.


Likes

Comments

I lördags var det äntligen dags. Jag och Reidar hade planerat och ordnat överraskningsfest för (nu 18-åriga!!!) Ellen. Och jäklar vad bra det blev!

Vi hade fixat hela fredagen och lördagen. På fredagen åkte jag och Julie ut för att ta itu med högtalaren och ljusslingor. På lördagen var det jag, Reidar och Amanda som fixade och det blåstes ballonger, hängdes girlanger med mera. Är så glad över pinglorna Julie och Amanda som hjälpte, det var extremt behövligt.

Vi började med att vid 19:30-tiden kidnappa henne till lokalen. Där väntade alla tysta som möss, och Ellen visste (nästan) ingenting. Efter det typiska, cheesy, men SÅ FINA ”SURPRISE!!”-momentet fortsatte kvällen i sann fest-anda och vi dansade till tonerna av ”BOOM BOOM BOOM BOOM!!”, spelade beerpong och skrattade oss andlösa. Bilder togs självklart i mängder. Hela kvällen var verkligen bara fylld av ren och skär lycka.

Måste förstås också lägga till det finaste ögonblicket. Ellens lycka var det absolut bästa ❤️ på hela kvällen. Nej hela året typ, haha!!! 

Kvällen slutade på Indigo, där jag (äääääntligen) fick träffa denna pys, som huserat i London de senaste månaderna. En bra kväll från början till slut helt enkelt.

Likes

Comments

Idag har jag glidit runt i nya byxor, tagit förskräckligt många bilder på himlen samt lidit genom den nästsista dagen före lov i skolan. Puh. Ett inlägg om att jag faktiskt lever.


PS. Skriver detta i min iskalla bil i väntan på att rutorna ska bli mindre isiga. 

Likes

Comments

Vi bakade Lussebullar i förrgår jag och mamma. Trots några motgångar, som keso istället för kesella och ojämna bullar, lyckades vi ändå någorlunda. Och keson smälte. Tack och lov.

Skolan har flutit på och det känns nära jul nu. Jag längtar tills skoltiden äntligen är över i april. Men det känns länge dit.

Likes

Comments

Fastän det inte en enda gång gått mer än 1 månad mellan gångerna vi setts är det alltid lika kul att träffa Diana igen. Och i lördags kom hon rätt så spontant hit. Ingen var lyckligare än jag!!!!!


Vi myste hos mig i några timmar och sen for vi till indigo. Det blev en rätt sen kväll, men en fin sådan.

Vi passade givetvis på att ta massa bästis-selfies. Töntar.

Snart snart SNART är det jul och då kommer en hel del flyttfåglar tillbaka till Åland. Tack och lov för det. Har saknat hela bunten.



Likes

Comments

I torsdags skrev jag mitt sista prov för detta år (vilket var tyska, därav rubriken;)) och av någon anledning blir jag alltid väldigt hispig och panikslagen inför prov. Så när det var över och fredagen äntligen var här kunde jag för första gången på länge andas ut.

Kvällen började med golvpicknick hos mig. Jag älskar golvpicknick. Finns seriöst inget mysigare än att sätta en filt + kuddar på golvet, duka upp med något gott (igår ost, vin och godis) och tända ljus. SÅ. BRA. Sen plinkades det även lite på gitarren, och för min del på ukulelen. Förresten var John lite kameraskygg, om någon undrar över de suddiga bilderna hehe.

Runt 12-tiden mötte jag upp Julie med flera på Indigo. Måste säga att det var den bästa utgången på länge. Julie och jag var ensamma på Arkens dansgolv hela kvällen och tror jag skrattade non-stop.

P.S!!
Har jag inte typ världens snyggaste jävla bästis?

Likes

Comments

.. var ungefär responsen jag fick när jag ivrigt berättade att jag skulle försöka återuppta bloggandet. Jag vet inte vad som flög i mig. Kanske vill jag bara ha en plats att samla bilder och tankar.

Jag lyssnar på årsresumén, vilken Spotify så fint ordnat ihop av alla (2500 st) låtar jag lyssnat på, och känner mig återigen som den exalterade 13-åringen som bloggade om bråk, fika och hur länge en lyckats stanna uppe från fredag till lördag natt. Jag har haft för många bloggar för att ens hålla räkningen och alla har slutat på samma sätt. Vi får se hur länge detta håller hörni.

Och så avslutningsvis: en GLAD bild på mig !! Förresten kan jag då också passa på att varna er om:
- jag ser aldrig glad ut på bild
- jag använder alltid versaler och dubbla utropstecken
- det finns för många röda flaggor här redan, fly medan du kan

Likes

Comments