View tracker

Hallå!

Igår tittade jag på fotboll när sveriges damlandslag mötte Nordirland här i Växjö. Det var Anton, en gammal kompis på fb som frågade om någon ville följa och äta buffé och se fotboll för han hade gratis biljetter så jag tänkte "Vafan jag tycker om mat. Och jag tycker om fotboll." så jag fick följa med honom. När vi gick in på restaurangen på arenan fick vi VIP- band och äta buffé. Dock så fanns det två bufféer, en billig och en dyr. En snubbe vid vårat bord sa "Ja det finns två bord att välja på, det ena är pyttipanna och på andra sidan är det kyckling och potatisgratäng så ni får välja vilken ni ska ta." Vi tog ju lätt den med kyckling! Slungade på en massa beasås på tallriken också och beställde varsin öl. Efter vi ätit typ halva maten kommer servitören fram till oss och ba "Eh ja, jag tror det har blivit ett litet missförstånd här. Ni har ju tagit av fel buffé. Ni skulle ta av pyttipannan. Men ja... nu finns det inget vi kan göra. Hoppas det smakar..." OCH VI HÖLL PÅ ATT DÖ. Det var pinsamt. Det kändes som att man hade begått något brott att äta den dyra buffén så då satt vi där och åt skamset upp resten av maten (men gott var det!👌). 

Sen började matchen och vi gick ut och satte oss i ☔. Smart som Anton var så hade han bara en skjorta på sig och glömt jackan hemma så han satt och frös, smart där. Men han får skylla sig själv... Själv satt man i full mundering, dvs. jacka, mössa och vantar. Ändå frös jag... Men det är ju typiskt mig. I pausen fick vi gå in och fika dessutom. Det var en supergod toscakaka med kaffe eller te. Servitörerna hade ju så klart inte märkt upp vad som var vad så jag fick helt enkelt chansa och hoppas på tevatten, men NÄ, det var så klart kaffe. Men när man är på ett sånt fint VIP- ställe så kan man ju inte typ lämna muggen och ta vatten istället. Så jag bara matade i en massa mjölk och socker i kaffet och fick sitta vid bordet tillsammans med alla 50-åriga kostymnissar och låtsas vara vuxen och tycka om kaffet... 😊

Hur som helst var det en lätt match för Sverige som vann med 3-0. Efteråt fick jag skjuts hem så jag skulle hinna till Eurovision semifinalen haha jag typ älskar det. Någon stod på scenen och sjöng med en fallskärm och en annan var en kille som hade opererat sig till tjej men behållt skägget? Haha sjukt roligt! 😂

Nu äntligen är det helg igen. Och visst, jag älskar mitt jobb, men även om man gör det så är det ju alltid nice med lite ledighet. Ikväll blir det nog bara att ta det lugnt. Imorgon finns det lite olika saker att hitta på. Eftersom det är Växjö Pride nu så kommer folk gå ett Pride-tåg imorgon genom stan som hade varit roligt att vara med i. Och dessutom kommer Jimmie Åkesson hit så stans ungdomar har planerat värsta grejen mot honom haha, får se om jag ids vara med på det. Vet inte ens om jag vill lyssna på vad han har att säga. Kanske bara går ner på stan ett tag. Har fått ett presentkort från H&M på hela 50 kr, I KNOW FEMTIO RIKDSALER!💰, som går ut på söndag, så får väl försöka hitta nåt. Typ... bomullspinnar eller vafan det där skulle räcka till... Och dessutom är det bilträff i Alvesta imorgon- sommarens premiärträff. Men tror faktiskt inte jag orkar vara med den här gången. Det kommer ju fler gånger under sommaren. Och imorgonkväll är det också Eurovison finalen som jag tänkte se. Våran låt med Sanna är ju tippad som vinnare. Men så är det ju varje år men så vinner vi ändå inte... Jaja vi får se vad helgen har att bjuda på. Den blir nog fin hur som helst. Nu ska jag gå hem från jobbet. Får sällskap ikväll. Kanske köper med mig nåt gott hem. Chips och dipp kanske, det låter smaskens fan.

Kram 🐸


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Tjabba tjena hallå gamla goda bloggen!

Nu var det ett jävla bra tag sen sist jag bloggade. Många av er kanske inte ens vet att jag har haft en blogg, men joho det har jag visst haft. Anledningen till att jag inte bloggat så mycket är att jag tycker det är så jävla jobbigt, eftersom jag aldrig kan sluta skriva. Jag har så många spännande historier och känslor inom mig som längtar ut till världen. Så när jag väl börjar skriva brukar det bli ganska långt och sluta med att jag får skrivkramp haha... Men förhoppningsvis kommer ni som vill veta mer om mig och mitt liv tycka att bloggen är intressant trots att det ibland är mycket text.

Här i Växjö börjar det bli sommar snart, eller det känns som att det är sommar. Fast hela vintern har typ känts som sommar eftersom det alltid är så varmt här nere. Vi har inte haft snö sen i typ januari eller något. Så bjuder på lite bilder från senaste veckorna. Hoppas ni följer min blogg framöver!
Kram :)






Likes

Comments

View tracker

Det där med "Jag har inte tid" förvånar mig varje gång jag hör det. Jag menar, tid är det enda vi har. Tid är det enda vi är helt säkra på, att så länge vi lever, finns tid. Så när du säger "Jag har inte tid" menar du egentligen "Jag vill inte", men istället för att vara ärlig, så väljer du den enkla vägen. Men jag förstår. Jag förstår precis. Om du aldrig någonsin kan höra av dig på sms, facebook eller att ringa, och jag alltid måste vara den som hör av sig, ja då är det ditt val. Men hör inte av dig sen när det passar dig. Du kan inte tro att jag för evigt kommer sitta och vänta på dig. Vänta på att du ska höra av dig. Ruttna bort hemma på en stol. Nej. Jag har andra som bryr sig om mig. Jag har underbara människor runt omkring mig som faktiskt vill träffa mig. Som gör sig tid, för att ses. För att banden inte ska brytas. För att kunna vara lika nära nu, som imorgon, som om 3 år. Men inget är ju säkert.

Jag kan inte veta att dom människor jag har runt mig idag, kommer finnas här om 3 år. Men när jag kämpar för att hålla kontakten, när dom kämpar för att hålla kontakten. Ja, då är ju chansen rätt så stor, eller hur? Men om jag skulle säga att jag inte har tid, på grund av att jag t.ex. studerar på universitetet, och dom inte har tid på grund av att de t.ex. jobbar. Då skulle vi förmodligen sluta helt ensamna. Utan någon runt omkring oss. Därför så försöker jag hålla kontakten med dom jag bryr mig om, och dom gör samma för mig. Även om det ibland kan vara supersvårt. Men vill man, så kan man, och då skaffar man sig tid. Att inte ha tid är världens sämsta ursäkt. Och jag är så himla less på att höra detta. Fast egentligen är det inte jag som lider. Utan det är den som aldrig har tid för sina nära & kära som i slutändan kommer lida. Man får försöka ta vara på tiden och dagarna man har. Och aldrig någonsin ta någon för givet. För man vet aldrig när det kan vara över. Och när den stunden närmar sig, vill du då vara den som ångrar sig? 


                 

Likes

Comments

Sitter på tåget nu på väg till Norrbotten. 140 mil. 18 timmar med tåg. Nu lämnar jag Småland, på riktigt för första gången. Vet inte när jag kommer tillbaka nästa gång. Det känns både trevligt och sorgligt att lämna. Jag flyttade till Växjö hösten 2010 och nu, sommaren 2013 flyttar jag upp till Boden igen. Det är nästan 3 år som jag har befunnit mig på annan mark. Jag har lärt känna alla gator och platser. Jag har lärt känna folket och kulturen. På många sätt känner jag mig hemma i Växjö. Det är en mysig stad som faktiskt har rätt mycket att bjuda på.

Men nu ska jag alltså upp till Boden igen. "Skönt" tänkte jag för en vecka sen. "Vemodigt" tänker jag nu. För när jag väl tänker på saken, så har jag trivts jäkligt bra i Växjö. Det känns som hemma. Men Boden är också hemma. Det "riktiga" hemmet. Där känner jag mig trygg. Där bor min familj och mina vänner. Folk som funnits där i alla tider. Det ska bli trevligt att komma tillbaka till dem och faktiskt ha mycket tid att umgås med dem. Men är Boden mitt riktiga hem? Eller är Växjö mitt riktiga hem?

Och det är en sak jag har funderat på: Vad är egentligen hemma? Boden är mitt nygamla hem. Växjö är mitt andra hem. Men jag vill också vidare. Utomlands. Så jag antar att en del av mig kommer alltid tillhöra Boden. En del av mig kommer alltid tillhöra Växjö. Och fler delar av mig kommer att tillhöra fler platser. Jag älskar att resa. Och jag kommer inte stanna på en plats resten av mitt liv. Jag kommer upptäcka nya länder. Träffa nya människor. Jag kommer hitta nya saker att älska. Men det förändrar inte min kärlek till det jag en gång uppskattat.

Likes

Comments

Hallå!


Jag har funderat ganska mycket på en sak. Eller till och från. Ibland när jag känner mig ensam brukar jag tänka på det. För min del känns det ganska sorgset. För eran del så är denna lilla text förhoppningsvis eye-opening. 

När jag flyttade ner till Växjö så var det många av mina vänner som sa att de skulle sakna mig. En del grät till och med (Ja, Envall du gjorde det, flera gånger...) Själv så var jag lite rädd för framtiden i söder men samtidigt visste jag att jag alltid skulle ha kvar mina fina vänner. För jag ville det. Och därför skulle jag kämpa för det.

Då kommer vi till en liten "detalj". Det är många som frågat om de får komma ner till Växjö och hälsa på. Jag har sagt "Det är klart du får det, bara att komma hit!" Det skulle verkligen vara kul om ens vänner kom hit för att se hur jag har det! Men sen har det inte blivit nåt mer med det. Folk skyller på att de inte har råd att åka ner till mig. De skyller på att de inte har möjlighet. Inte tid.

Och jag är så less på dessa ursäkter. Hur kan det komma sig att jag har både råd och tid att åka upp till Boden flera gånger om året? Och ingen norrlänning kan nånsin få för sig att åka ner till mig EN GÅNG på mina 3 gymnasieår? Jag tror på det som min kloka störstebror en gång sa till mig; "vill man, så kan man, och då löser man det". Men eftersom ingen har försökt lösa sina klurigheter, antar jag att ingen vill.

Jag antar att ingen vill för ingen försöker spara pengar eller se över möjligheten att komma hit. Det är faktiskt rätt sorgligt. Då känns det som om ens vänskap bara är på låtsas. Det är kanske bekvämt för er att jag kommer till er och ni själva inte behöver anstränga er så mycket.

Men om vi säger såhär, om jag aldrig hade åkt upp till Boden under mina 3 år, skulle du då få för dig att åka till mig och hälsa på? Skulle du försöka? Skulle du hålla igång vänskapen? 

 


 

Likes

Comments

Oj. Jag trodde aldrig jag skulle känna så här.
Aldrig i hela mitt liv hade jag förväntat mig att denna känsla skulle dyka upp. Men denna känsla kom krypande helt utan min vetskap. Jag gav aldrig tillstånd till det, så den smög sig fram sakta men säkert. Sen dök den upp så oväntat. Och så starkt. 
Helt plötsligt fanns den där en dag.

 

Jag minns inte ens när det var. Kanske var det i december, strax innan jul. Kanske var det i mars, strax innan snön försvann. Det var i alla fall vinter. Och det var snö. En dag som kunde varit som vilken annan dag som helst. Men den dagen var jag inte som jag brukar. Jag var inte samma glada tjej som gått i samma rutiner i flera år. Jag var inte längre så kaxig och trygg i mig själv. Kanske var jag rädd. Kanske arg. Kanske ledsen. Förmodligen var jag alltihop på samma gång. Och då kände jag något brinna långt inne i kroppen. Jag kände att det var något viktigt som trängde sig fram. Mitt hjärta ville så gärna berätta något för mig. Det fanns så många gamla tankar och känslor nystade djupt inne. Några få tankar letade sig fram till mitt medvetande och sa till mig att följa med. Det är viktigt. Det är något du lagt åt sidan. Du måste ta itu med detta. Och jag var tvungen. I flera år har jag skjutit undan dessa tankar. För jag skulle ju vara stark. Jag skulle för allt i världen inte vara svag!

 

Försiktigt lät jag mina tankar vandra på en tidsresa bakåt i tiden. Det var många saker på en gång. Det var jättestarka känslor, samtidigt som det var suddiga minnen. På vägen såg jag bekanta ansikten skymta förbi. Jag såg platser jag kände igen. Dessa tankar har funnits med mig hela tiden, men jag har undvikt dem så gott jag kunnat. Men denna gång jag gick till botten med allt. Helt plötsligt insåg jag precis allt som jag har förträngt. Och jag såg det som var viktigt. Allting kom tillbaka. Alla minnen. Alla känslor. Och det var då jag fick den känslan som jag aldrig trodde att jag skulle få. Jag saknar Boden.

 

Så var det med den saken. Jag saknade Boden och jag saknade Norrbotten. När jag väl tänkte tanken så var den så självklar. Men under flera år har jag inte brytt mig om Boden. Jag har faktiskt inte orkat. Aldrig velat tänka tillbaka på det stället. Ville aldrig återvända. Jag skulle ju aldrig sakna den hålan. Jag skulle aldrig vilja komma tillbaka. Men helt plötsligt kände jag ändå att det är där jag hör hemma. Oavsett vart jag bor nu, och vart jag kommer bo i framtiden, så är Boden mitt hem. Ingen kan ta det ifrån mig. Inte ens jag själv. Hela tiden förstod jag hur bra jag faktiskt hade det i Boden. Det var bara en tidsfråga innan jag själv skulle acceptera det. Nu är det så självklart. Det är vackert i norr. Det är lugnt. Och där är det tryggt. Där är det trevligt. Jag ska aldrig mer låta mig luras att något är viktigare än det. Att något är viktigare än ens riktiga hem.








Likes

Comments

TJAAO! laugh
Jag hittade en lista jag fyllde i 2010.
Sånt som man alltid gjorde förut..
Men jag tänkte göra om denna lista nu, med nya svar
!

KILLAR

en kille med samma humor som dig: dennis

en kille som gör dig glad: johannes

en kille du tycker har skön stil: robin

en av dina bästa killkompisar: petter

en kille du saknar: jesper

en kille du litar på: morgan

SENASTE

killen du kysste? hemlis ;)

killen du kramade? viktor

killen du tänkte på? haha ja det vettefan

killen du låg i samma säng med? viktor

killen du smsade med? robin

KOMPISAR
en kompis du saknar: niklas, jesper, petter, william

en kompis du älskar riktigt mycket: lovisa, ia, sabina, isabelle, karolina, evelina, envall, mattsson

din bästa kompis: mina syskon!

en kompis du glidit ifrån: åh gud, det är så många så vet inte vart jag ska börja..

en kompis du kommit nära: robin, sesselja, evelina

KÄRLEK
har du en kille/tjej just nu? - inte det

gillar du någon mer än som vän? - joo

vad heter personen? fråga mig privat

har du haft många förhållande? - några

vad har du på dig nu? - mjukisbyxor, linne, oversized kofta = myyys

VEM

pratade du senast i telefon med? envall

vem önskar du var med dig nu? många vänner i norrbotten

vem är din favoritsläkting? syskonen!

vem på din skola går dig mest på nerverna? haha finns några.. men resten är goa peeps

HAR DU NÅGONSIN

hånglat på en bio? - tror inte det, man vill ju se filmen ;)

hånglat i skogen? - har jag säkert

 

dansat framför en spegel? - tusen gånger, minst

dumpat någon? - jo

hoppat in i en bil med folk du just träffat? haha japp

varit i slagsmål? njaa

smugit ur ditt hus? haha ja

haft känslor för någon som inte känt detsamma? - ja klart

 

hånglat med en främling? - inte helt främling, men nästan

Likes

Comments

Hejsan svejsan!
I detta inlägg förklarar jag för er hur ni kan gå tillväga om ni funderar på att flytta.
Det är många saker man ska tänka på. Så här har ni en lista på saker att fundera över. I slutet av inlägget finns bilder av mitt liv i Boden & senare mitt liv i Växjö
.


  • ÄR ANLEDNINGEN SJUK ELLER FRISK?
    Om Du funderar på att flytta så tänk över anledningen till varför du vill flytta. Beror det på att du vill slippa undan något problem du handskas med nu, eller beror det på att du verkligen vill utforska någonting nytt? Man kan se en anledning som sjuk eller frisk.
    Sjuk: Är anledningen att du bara vill sticka ifrån dina problem så avråder jag dig att flytta. Är anledningen t.ex. att du har lite vänner just nu så kan du inte bara dra till en ny stad och tro att det automatiskt kommer lösa sig. Du är fortfarande DU, vart du än bor. Om du vill förbättra din kompiskrets genom att dra iväg så måste du verkligen försöka. Du måste våga prata med nya människor och prova på nya saker. Egentligen borde du först stanna och ta itu med dina problem, innan du sticker iväg.
    Frisk: Men anledningen kan vara att du verkligen vill flytta till ex. Stockholm för att du tycker det är en cool och trevlig stad. Du vill kanske utbilda dig eller jobba med något speciellt där. GÖR DET! Det är en frisk anledning. Då strävar man efter ett speciellt mål. Då vill man utveckla sig själv som människa.

     
  • FÖRDELAR & NACKDELAR
    Detta innebär då att du ska jämföra den stad du bor i nu med den stad du vill flytta till. Varför är en stad bra och på vilka sätt är den dålig? Försök se på så många olika delar som möjligt, som natur, människor, jobb, nöjen. Sen kan du räkna ihop hur många fördelar & nackdelar din nuvarande stad har med den du bor i just nu. Då kan du överväga vad du tycker är viktigast.
    Till exempel:
    Bodens fördelar- Nära till naturupplevelser & trevliga människor.
    Växjös fördelar- Centrum för olika händelser & bra jobbmöjligheter.
    Bodens nackdelar- Händer knappt något & man känner redan alla.
    Växjös nackdelar- Regnar nästan konstant & familjen bor långt borta.

     
  • VAD MÅSTE JAG ORDNA INNAN FLYTTEN?
    Det finns alltid tusen saker man måste kolla upp och fixa innan man har flyttat. Det kan vara t.ex. se till så att man kommer in på högskolan man vill gå på, att få ett lån, se till att man har ett jobb och ett boende. Dessa bitar måste också passa ihop. Det är kanske inte så bra att flytta bara för att man har fått ett jobb när man inte har någonstans att bo. (Finns ju dock alltid vandrarhem, hotell..) Det är också bra att veta vart man kan vända sig om allting skiter sig. En kompis som bor i den nya staden, veta vart banken ligger eller turistbyrån. Kanske bra om man har någon förälder som kan ställa upp ekonomiskt upp det skulle bli kris. Så se till att du är väl förberedd innan du drar iväg. Visst kan man åka spontant. Men då får man också vara beredd på att det kan uppstå problem.

     
  • VÅGAR JAG?
    Är jag verkligen redo för att flytta? Vågar jag flytta? Är jag så pass mentalt stark att jag klarar av det?
    Detta är särskilt viktigt att tänka på om du ska flytta långt ifrån din nuvarande stad, eller kanske till och med utomlands. Den nya staden kommer ställa helt nya krav på dig som människa. Du bör vara social, självständig och målmedveten.

     
  • GO BIG OR GO HOME
    Om du nu har kommit hit och du inser att "Fan, jag klarar nog inte av att flytta.. Fast jag vill ju! Men jag vet inte.." Då kanske du inte är redo. Då kanske du borde vänta lite tills du har mognat så pass att du klarar en flytt.
    Fast om du vill flytta, så gör det ordentligt! Flytta långt. Jag var 15 år och ganska omogen. Ingen trodde att jag skulle klara det. Men jag gjorde det. Och jag ska berätta varför. Det gäller att GO BIG OR GO HOME. Jag flyttade alltså 140 mil ifrån min hemstad, för då finns det ingen återvändo. Då måste jag klara mig. Hade jag bara flyttat 10 mil från min hemstad, då hade jag aldrig varit den människa jag är nu. Då hade jag kunnat åka till min familj på helgerna och de hade fått lösa alla problem som uppstått i mitt liv. Nu har jag fått ta hand om dem själv och det beror helt enkelt på att jag flyttade så långt bort så att jag var tvungen.
  • TILL SIST
    Jag tror på dig! Om du bara vill, så går det. Allting ordnar sig. Tänk bara över situationen så att du verkligen flyttar av rätt anledning och är säker på dig själv. Har du några frågor kring min flytt, eller kring din egen flytt, så hör av dig. PUSS och KRAM! no

 

Nu lite bilder. Nästan alla är från Boden, men närmare slutet kommer bilderna där jag har flyttat till Växjö!
























































 

Likes

Comments



"Varför flyttade du?"

Det är den absolut vanligaste frågan jag får när folk hör att jag är från Boden. Jag brukar svara att det berodde på många anledningar. Och så var det också.
Jag var så ung och visste knappt vad jag ville. Då bollade jag idéer med mina två äldre syskon som redan bodde i Växjö då och insåg att jag helt enkelt borde flytta. Jag hade besökt mina syskon i Växjö förut och tyckte det var en mysig stad. Det finns bara 1 gymnasium i Boden och runt 7 i Växjö så möjligheterna var större. Jag insåg att jag ville gå omvårdnadsprogrammet för att jag bryr mig så mycket om människors välmående. Men jag ville iväg. Så det var ju bara att flytta då, tänkte jag. 

Men lättare sagt än gjort. Det var en massa övertalning först. Övertala föräldrar, kompisar, CSN, skolan i Växjö och inte minst studievägledaren i Boden. Hon gjorde allt vad hon kunde för att hålla mig kvar i the godforsaken town. Så mot hennes vilja hjälpte hon mig att söka gymnasium i Växjö. Och under tiden denna process fortgick, åkte min mamma ner till Växjö för att besöka Växjö Fria Gymnasium som jag funderade på. Och den fick det bli. Utan att ens ha besökt skolan eller hört något om den, sökte jag. Och kom in.

Hösten 2010 packade jag en stor resväska och satte jag mig på tåget ner till Växjö. 140 mil tvärs över landet. Och jag var bara 15 år. Tusen tankar snurrade i huvudet och jag hade svårt att tänka klart. Jag kan inte riktigt förklara hur det kändes. Ändå minns jag det så tydligt. Jag var så himla ledsen. Jag var ledsen över att lämna familj och vänner i Boden. Allt som först kändes så självklart, kändes nu istället vemodigt. Men när tåget väl stannade i Växjö och jag mötte mina syskon, DÅ kände jag det. Här hör jag hemma.

I början var det svårt. Jag hade svårt att hitta i staden och svårt att förstå hur människorna fungerade. Jag trodde de var lika sociala och utåtriktade som norrlänningar, men nej. Man får gå försiktigt framåt med smålänningar. De är lite som ekorrar, ett förhastat snedsteg och de springer iväg. Men jag lärde mig. Det första jag gjorde var att gå med i en politisk förening för att lära känna folk. Sen dess har jag testat på streetdance, breakdance, handboll, rullstolshandboll, bilträffar, festande, skrivarkurs, teater, körsång och lite annat smått & gott.
Att prova på nya saker är mitt bästa tips för att lära känna nya människor!

 

Här är lite anledningar i punktform till VARFÖR det är bra att flytta iväg och VAD som egentligen händer:

  • Nytt klimat att anpassa sig efter
  • Ny natur & naturupplevelser
  • En helt ny stad att utforska
  • Möta nya människor & hur de fungerar
  • Nya uteställen att festa på
  • Restauranger man inte varit på tidigare
  • Kan prova på hobbys man inte hållit på med tidigare
  • Får sköta om sitt eget boende, ekonomi, abbonemang o.s.v
  • Får nya utmaningar på högskola/ universitet/ jobb eller helt enkelt som arbetslös

Och allt detta borde totalt sett leda till att DU:

  • Får större social kompetens
  • Blir modigare
  • Får bättre självförtroende
  • Får bättre självkänsla
  • Mognar fortare
  • Får större förståelse för olika traditioner/ kulturer
  • Får större ansvarsförmåga
  • Värderar familj och vänner du "lämnat bakom dig"


Med detta sagt så kommer jag ändå inte stanna här i Växjö hela livet. Nej, jag kommer flytta runt som en dåre. Jag ÄLSKAR att se nya platser! Kanske kommer jag tillbaka till Boden, kanske drar jag någon annanstans. Men att bara ha gjort den här flytten har gjort att jag har växt nåt GRYMT som människa.
Undrar du något eller har nån fråga så hör mer än gärna av dig!
 no

Likes

Comments

 Hejsan svejsan! laugh

Måste bara få ta tillfället i akt att uppmärksamma en mycket viktig grupp av människor i mitt liv- teaterfolket. Personer som håller på med teater är ofta väldigt sociala, djupa, ärliga och lever för stunden. De har lärt sig genom skådespeleriet att visa olika känslor vilket de är lika bra på att göra i verkliga livet. Man kanske tror att folk som skådespelar ofta ljuger, både genom ord och känslor, bara för att de kan. Men det är tvärtom. Folk som skådespelar blir bara extra bra på att verkligen visa uppskattning över saker och personer de älskar, samt vågar visa sig svaga när de är ledsna.

Igårkväll var jag på Växjö Teater. De visade två olika föreställningar som verkligen är aktuella just nu och mycket fint gjorda.
Den Komiska Tragedin är en lite schizofren enmans-show där min gamle teaterlärare Tobias Kandenäs agerar helt själv. Han frågar sig själv och publiken när man egentligen spelar roller. För det är ofta så i samhället, och inte bara på teaterscenen, att man spelar olika roller för att passa in och våga göra galna saker inför allmänheten. Längst inne är man inte lika tuff som man låtsas vara.
Bänken är den andra föreställningen som handlar om 2 alkoliserade kvinnor och om hur samhället ser ned på dem, fast de samtidigt är viktiga företagare i det svenska samhället. Båda dessa föreställningar var mycket intressanta och gav mig mycket att tänka på. Är du växjöbo så rekommenderar jag dig verkligen att se dessa föreställningar i helgen!


                                      
                               Tobias Kandenäs, Den Komiska Tragedin                            Caroline Nelander, Bänken

Som avslutning vill jag säga att jag uppskattar olika sorters människor av olika anledningar. Är vän med folk som älskar nåt utav teater, musik, bilar, dator/ tvspel, party, sport och djur, eller kombinerar några av dessa intressen. Hur som helst så har jag många intressen och därav vänner från olika håll i samhället. Det bästa med det är att jag får det bästa av alla världar. Alla är trevliga på sitt sätt att umgås med. Om jag är inne i en väldigt sportig period har jag mina sport-vänner och är jag med i många teater-projekt har jag mina teater-vänner. Alla är fina på sitt sätt. Men just nu var jag tvungen att uppmärksamma dem som brinner för teater. Mycket härliga personer.

Ha det fint! no

 

Likes

Comments