Header

Återblick på innan Leah bosatte sig inne i magen. 55 kilo och HELT SJUKT smal, dock trivdes jag väldigt bra i det då. Detta var runt den tiden jag och Sebbe började dejta under sommaren så man ser tydligt att alkoholen hade satt sig runt höfterna och på magen.

Haha ursäkta nakenchock. Timmarna innan Leah kom ut och vi precis skulle börja åka in mot sjukhuset, vääääldigt höggravid. Min slutvikt på graviditeten hamnade strax under 80 kilo. Jag gick upp runt 20-25 kilo vilket är mycket men anledningen till att det antagligen inte syndas så mycket var nog för att jag var väldigt smal innan. Rumpa och bröst ägde jag i princip inte innan och det har jag fått nu under graviditeten vilket jag är glad över.. och Sebbe 😉

Dagen efter förlossningen när vi kom hem från bb så hade endå magen sjunkit rätt mycket. Naveln var dock helt utdragen haha. 5 kilo hade jag gått ner dagen efter så alltså inte så mycket fett utan är i princip bara bebis, moderkaka samt fostervatten.

TADAAAA! Detta är kroppen för några dagar sen. Gått ner nästan 15 kilo och ligger i dagsläget på ungefär 65 kilo, tio kilo över min "normala vikt". Jag kan säga direkt att jag aldrig vill eller kommer bli så smal som innan igen, nu när jag ser bilder så blir jag nästan lite rädd och tycker inte alls det ser bra ut. 60-65 kilo är för mig helt okej och med lite träning så har jag nu världens drömchans att äntligen få den där perfekta idealkroppen. Jag kan helt klart erkänna att jag vill ha en smal midja, en fast rumpa och ett par schyssta bröst och nu med lite fett på kroppen så är det lätt att omvandla till muskler vilket har gått så långsamt innan då jag inte ägt något fett på min kropp.

3 veckor har nu gått sen förlossningen och jag verkligen LÄNGTAR efter att äntligen få komma igång med träningen. Jag kommer att träna med en pt till en början tills jag har hittat min egen nisch i träningen och vet hur jag ska ta mig vidare, med tanke på att kroppen är rätt skör nu så är det viktigt att man tar det i rätt tempo. Imorgon blir första passet på gymmet, blir lite pw på bandet och lugn lugn lugn träning, men om några veckor så är det äntligen dags.

Hur länge har ni väntat med träning efter förlossning? Väntat till efter efterkontrollen eller ej?

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Igår och inatt var inte alls kul. Mina bröst började igår förmiddag att minska i storlek. Dem blev mjuka, slutade läcka, det var som att all mjölk bara försvann. Detta är då helt normalt då mjölken anpassat sig efter bebis behov för att minska risken för stockning, men det visste jag inte förens idag då jag fick hjälp av en amningsgrupp på Facebook. Leah hade tills igår ätit ungefär var 3-4 timme, kanske lite tätare men igår ville hon plötsligt äta hela tiden och då skämtar jag inte. Hon gnällde, grät emellanåt och jag fick såklart panik då jag trodde att mina bröst hade slutat tillverka mjölk och att hon inte blev mätt. Detta var då ingen fara egentligen men jag får panik och gråter för att jag tror att hon inte får mat, hon skriker och jag får ännu mera panik när jag försöker pumpa ut mjölk och det kommer ungefär två droppar, när jag tidigare kunnat pumpa flera ml. Det slutar med att vi tar fram mjölk ur frysen och matar henne med flaska för hon blir frustrerad . Detta ska man då INTE göra i det läget läste jag sedan då detta ivriga ätbeteende bebisen gör runt tre veckor har att göra med att bebisen ligger i en tillväxtperiod och anledningen till att den vill äta mycket har att göra med det och det kan därför göra att mjölken sinar en aning för att sedan öka så pass mycket som den behöver för att fylla ut bebisens behov. Hela natten lång i princip var jag och Leah vakna då hon ville äta och inte var nöjd. På morgonen var jag helt slut, jag grät, jag bröt ihop och Sebbe fick ta henne så jag fick sova.

Efter några timmar med sömn försökte vi ta nya tag och vi ammade igen. Hela dagen har i princip gått till att amma för att få igång produktionen igen, men oj vad nära jag var på att ge upp. Jävla amning säger jag bara haha. Helt sjukt hur en sak som ska vara så enkel kan bli så himla svår och frustrerande för både mamma och bebis.

Jag vet många som har lagt amningen helt åt sidan och jag förstår dem som har gjort det, men jag förstår också dem som fortsätter att försöka. Jag älskar att kunna amma Leah, men snart vet jag att det kommer till en gräns där min ork tar slut och då blir utvägen att börja med ersättning. Nu ska vi försöka en gång till, en sålänge inga problem alls. Fungerar precis som vanligt och brösten känns lite mer fyllda så att jag ska känna mig lugn.

All cred till alla mammor som försöker och HAR försökt. Det är verkligen inte lätt och oavsett om du kan eller inte kan amma ditt barn så är du lika bra du. Glad mamma, glad bebis 💗

Likes

Comments

Alltså ingenting slår att komma hem efter en utekväll och bara ligga och snosa och mysa med sin bebis.. 💗 Igår bestämde jag lite spontant med mina tjejkompisar för att gå ut, första gången efter 9 månaders graviditet. Var så sjuuukt nervös inför att vara utan Leah, hade roddat noga med mjölk i påsar och ställt fram flaskor som Sebbe kan använda. Det var så jäkla svårt att slita sig från henne men nu i efterhand, oj vad jag behövde det. Det var så nyttigt för mig att få sakna henne, ha en askul kväll med mina tjejkompisar och bara få vara Emma för några timmar. Jag älskar att jag är så trygg med att lämna Leah hos hennes pappa och med tanke på hur bra allting gick så vet jag att det inte är några problem i framtiden.

Det var verkligen en sjukt kul kväll, precis som gamla tider och jag har nackspärr och ont i fötterna efter att ha dansat så mycket. Idag är dock mindre kul och när jag vaknade mitt på dagen så tvingade jag iväg Sebbe för att köpa Max och godis till mig medans jag och Leah låg och kolla på film. Är verkligen så himla mysigt att komma hem efter en kväll borta, jag höll på att sakna ihjäl mig.
Nu ligger hon och sover på mitt bröst och jag vill bara stoppa tiden, älskade lilla älskling 💗 Hoppas alla får en lika mysig bakislördag som jag! Massa pussar&kramar

Likes

Comments

Hej på er! Igår hade vi världens mysigaste dag i mall of scandinavia tillsammans med tre vänner till oss. Vi strosade runt i flera timmar, jag köpte mina första par jeans efter graviditeten bland annat och åt lunch på vappis. Är verkligen tacksam över att jag och Sebbe har så sjukt mycket gemensamma vänner som vi är väldigt nära, blir så enkelt att umgås tillsammans då.
På tal om inget så måste jag säga att jag tycker att det är liiiite läskigt att amma Leah ute bland folk. Folk tittar konstigt och jag får en känsla av att det är fel, när jag egentligen vet att det är det mest naturliga i världen. Jag är alldeles för feg när det gäller just ett sånt känsligt område så jag sätter på mig en poncho när det är dags. Hur gör ni?

Likes

Comments

M Å S T E dela med mig utav detta underbara recept på ljusa chokladbollar, så jäkla gott.

3,75 dl Havregryn
1,25 dl Socker
125 gram margarin
1,25 msk Oboy
1,25 tsk vaniljsocker
0,25 st kopp kaffe
50 gram kokos
+ kokos att rulla dom i

Likes

Comments

Hej kära ni! Ytterligare en dag har gått och känns verkligen som att tiden bara flyger förbi. Imorgon blir liksom vår lilla Leah TVÅ hela veckor!? Stoppa tiden snälla! Vi gick upp tidigt imorse, packade ihop lite saker och körde mot Norrtälje och min mammas landställe. När vi kom fram så försvann tyvärr solen så blev inte så mycket solning vilket vi hade tänkt, men vi spelade kort, pratade och bara myste, älskar verkligen lugnet som man känner på landet. Min mormor var även där och hälsade på och fick träffa Leah, blev så himla rörd och kände världens största stolthet, min fina dotter och min älskade mormis. Nu är vi äntligen hemma igen, hemma är alltid bäst och vi har bara myst hemma hela kvällen och även bakat, om ni inte visste det så verkligen älskar jag och min kille alla typer av bakverk, är verkligen vår svaghet. Nu blir det mys heeeeela kvällen lång innan vi lägger oss för natten. Är så tacksam för mina två diamanter 💗

Ha en superkväll så hörs vi snart 🌟

Likes

Comments

Godmorgon fina!
Vi vaknade för en stund sen efter en väldigt skön och bra natt, tack och lov. Leah vaknade två gånger under natten och kunde somna om så jag fick ta igen lite av den sömnen som jag missade föregående natt.
Nu sitter vi iallafall och äter frukost och insåg att vi hade missat våran tid på Karolinska som vi hade idag *suck* 🙄 Känner mig som världens sämsta mamma ungefär. Var ett viktigt besök och påminnelsen kom på posten idag samma dag så det var ju bra tajmat av posten. Tycker det är riktigt pinsamt att behöva ringa dit och boka om tiden så det får Sebbe göra.
Idag har vi inte så mycket planerat, ska slänga lite skräp har vi tänkt och sen får vi se. Då vi blev hemma hela dagen igår så vill jag gärna komma ut lite idag.
Hoppas ni alla får en bra dag, njut av varandra 💗

Likes

Comments

Snart två veckor sedan Leah kom till oss och tiden har verkligen gått i raketfart. Sakta men säkert börjar vi få in lite rutiner och vi lär oss saker varje dag. Livet som mamma är precis som jag hade tänkt mig, finns ingen som jag skrattar så mycket åt än Leah, alla hennes små roliga miner när hon sover, hennes ljud, hennes konstiga grimaser, vi kan verkligen ligga i timmar och bara kolla på henne för att hon är så söt 💗
Sebbe kom precis hem med pizza och sessan ligger och sover så sött här bredvid så nu blir det mys hela kvällen lång.
Vad gör ni ikväll? 🌟

Likes

Comments

Hej på er!
Natten har inte alls varit rolig så dagen har gått till att återhämta oss och ta igen förlorad sömn. Vi gick och la oss ganska sent igår då vi försökte vara uppe och vänta in andra avsnittet av game of thrones, men det var inte så smart haha. Vid 02.00 bestämmer vi oss för att gå och lägga oss trots allt, då tröttheten tog över och klockan 02.45 så vaknar Leah och vill ha mat och ny blöja. Jag väcker Sebbe och ber honom byta på henne då jag har väääärldens värk i mina bröst och även feber, alltså nära på att få mjölkstockning. Han vaknar men yrar och då kändes det inte säkert att lämna ifrån mig henne då de kändes som att han skulle tappa henne, så jag går upp och byter själv och matar sedan henne. När det är gjort har jag så fruktansvärt ont och jag börjar få frossa, Leah är fortfarande vaken och jag kan inte lämna henne avslappnat förens hon har somnat. Halv fyra så somnar hon äntligen och jag går och ställer mig i en dusch och försöker lätta på det värsta trycket i mina bröst och lindra frossan med varmt vatten och där står jag till klockan fyra. När jag lagt mig igen så hinner jag sova en timme innan Leah vaknar igen. När hon vaknar får jag ett psykbryt och väcker Sebbe och kräver att han ska byta på henne. Sagt och gjort! Han byter och jag matar, klockan är då 05.40 och hon bestämmer sig för att vara klarvaken då. Efter cirka 30 minuter till somnar hon äntligen och jag kan somna om innan hon sedan vaknar igen vid 09.00.

En utan att överdriva hemsk natt. Inte för att Leah vaknar och vill äta och ha ny blöja, utan för att må så himla dåligt men endå behöva prioritera en liten bebis behov före ens egna. Tur att hon är söt 💗
Nu är iallafall Sebbe iväg och köper pizza medans vi ligger och myser framför en film.

Fortsätt gärna att ställa frågor så svarar jag på allt i ett enskilt inlägg 🌟

Likes

Comments

13 juli tre dagar innan bf, en helt vanlig dag till en början men som skulle bli till den största dagen i hela mitt liv. Dagen gick till att träna under dagen och eftermiddagen spenderades hemma hos svärisarna innan det var dags för filmmys hemma (trodde jag). Vi gör i ordning chokladpudding, jag lägger ut på mystory att vi ska ta vara på våra "Emma&Sebbe-timmar" medans vi kan, filmen sätts på och klockan slår 00.02. Helt inne i filmen så kommer ett oväntat klickljud, nästan som när man öppnar en läskburk. Jag reagerade och började spekulera i någon sekund men ville inte få förhoppningar då jag var helt inställd på att gå över tiden då det är det mest vanliga för förstföderskor. Efter några sekunder så blir det blött och varmt, kändes nästan som att jag kissade på mig. Där ocha då vågade jag fortfarande inte tro att det faktiskt var vattnet som hade gått men jag ställde mig iallafall upp och då kom det rikligt med vatten och jag insåg att det var vattnet som hade gått. Mitt i chocken så säger jag till Sebbe som sitter bredvid mig att vattnet har gått, han blir såklart lite panikslagen som jag och hanterar situationen genom att fortsätta kolla på filmen, helt ointresserad trodde jag då, men det var hans sätt att hantera nervositeten har jag nu i efterhand förstått.


Jag var säker på att vattnet hade gått men visste att det kunde dröja många timmar innan värkarna drog igång men valde att ringa till förlossningen direkt endå. Då inga värkar hade startat så fick vi en tid för kontroll klockan 09.00 samma morgon och jag blev tillsagd att försöka sova och samla krafter tills dess. Min första tanke var då, "tror hon själv att jag kommer kunna sova nu".. 🙄 Haha så sant som det är sagt. Efter samtalet går jag direkt till köket och ställer mig och kokar nappar från ingenstans. Nu i efterhand vet jag inte om det var nödvändigt men var väl mitt sätt att handskas med alla känslor och tankar som flög runt i mig just då. 00.30 börjar jag känna lite molande mensvärk i magen och ryggen, absolut inget som gjorde speciellt ont men det kändes så jag visste att värkarna var på gång att börja. Efter att jag rotat runt i lägenheten och fixat och donat med nappar och lite städning så vill jag hoppa in i en dusch för att skölja bort allt det kladdiga och för att lindra lite av "mensvärken". Vi upptäcker även att alvedonen är slut så Sebbe åker och köper det medans jag ställer mig i duschen. När Sebbe kommit tillbaka slänger jag i mig två alvedon och går upp och torkar mig och vi bestämmer oss för att försöka få lite sömn trots att vi vet att det antagligen inte kommer gå.

Väl i sängen så övergår mensvärken till regelbundna värkar och jag ber Sebbe klocka dem, men han somnar och jag får klocka dem själv (bra jobbat älskling) 👍🏼 Vid 04.16 börjar värkarna göra riktigt ont så jag ringer till förlossningen i hopp om att få komma in. Barnmorskan som jag pratade med frågade då om jag kan tänka mig att vänta eller om det gör så ont att jag inte står ut och jag svarade direkt att jag måste få komma in då värkarna är så pass starka. Då kom hon med det svaret jag fruktade allra allra mest, det var fullt. Fick såklart världens panik men då frågade hon om jag kunde stå ut någon timme, försöka lindra smärtan genom att ta en dusch till och sedan komma in. Efter samtalet försökte vi båda samla oss lite och vi började packa i ordning det sista till BB-väskan. Ganska precis klockan 05.00 hoppar vi in i bilen mot förlossningen, spända och SJUKT nervösa, tror inte vi sa ett enda ord i bilen utan jag satt med mina värkar och Sebbe försökte koncentrera sig på att köra. Väl på Huddinge parkerar vi bilen och tar med oss alla saker och promenerar bort mot förlossningen. Var en lite speciell känsla att få ställa sig utanför förlossningen och plinga på dörren, hade liksom bara varit där innan på kontroll men nu skulle jag föda barn!?

Vi blir mottagna med värme och vi får komma in till ett läkarrum där vi får träffa världens skönaste barnmorska haha. Hon kopplar upp CTG för att kolla värkarna och vid det här laget började jag bli sjukt sjukt nervös för om jag inte skulle uppfylla vissa kriterier så visste både jag och Sebbe att vi kanske fick åka hem. När CTGn var klar var det dags för den vaginala undersökningen för att se hur öppen jag var, var helt stört nervös här för visste att jag var tvungen att vara öppen 3 cm. Sagt och gjort! Hon undersökte och jag var öppen 3 cm men hade 1 cm kvar av tappen *suck*. Nu visste jag att dem inte kunde skicka hem oss men för att påskynda processen frågade barnmorskan oss om vi kunde tänka oss att ta en promenad på några timmar, min första tanke var ju såklart "Några timmar!?!? Är hon helt jävla galen eller" men vi antog oss uppdraget och självklart skulle vi komma tillbaka om värkarna blev alldeles för jobbiga. Klockan 06.52 lämnar vi våra väskor i personalrummet och beger oss ut. Solen sken och dem riktigt regelbundna värkarna hade börjat komma, nu gjorde en värk verkligen ont och jag fick stanna och luta mig mot Sebbe som stöd vid varje värk. Det sjukaste var att under värkvilan så var allt precis som vanligt och vi gick runt och skrattade och hade oss precis som vanligt. 08.20 gör värkarna så ont så att jag nästan svimmar så Sebbe tar beslutet åt mig att vi ska gå tillbaka till förlossningen. När vi kommer tillbaks så hade personalen precis haft ett skiftbyte och vi får träffa tjejerna som några timmar senare skulle förlösa vår dotter, vi klickar direkt. Vi får vårt rum, vi får ta in våra grejer och vi hinner inte mer än att sätta på lite musik innan barnmorskan kommer in för att kolla hur öppen jag är nu två timmar efter promenaden. Då kommer nog det jobbigaste beskedet man kan tänka sig, jag hade öppnat mig EN HALV centimeter på dessa två förjävliga timmar, alltså var jag nu 3,5 cm öppen men det positiva var att tappen var helt borta. För att kanske skynda på processen lite så gör då barnmorskan en hinnsvepning (fan va ont det gjorde) och 08.40 får jag även tens och värmekuddar för smärtan. Tensen funkade till en början, den tog inte bort själva smärtan i värken men den gjorde att jag kunde koncentrera mig på stötarna istället för värkarna. När tensen inte längre fungerade och värkarna blev så pass smärtsamma så fick jag prova lustgas, klockan var då 09.22 Lustgasen var verkligen en stor hjälp, det blev så mycket lättare att andas igenom värkarna och man fick något slags flyt.

För varje minut som gick så blev värkarna starkare och kom tätare. Under värkvilan försökte jag varva med smoothie och vatten för att få i mig någon slags energi och Sebbe hjälpte mig med andningen. Klockan 11.00 så blir värkarna så intensiva och smärtsamma att jag önskar att jag vore död och jag ber om epidural. Jag minns att varje minut gick så jävla långsamt i väntan på narkosläkaren som skulle sätta epiduralen och minuterna innan narkosläkaren satte sprutan så grät både jag och Sebbe, jag för smärtan och Sebbe för att han såg hur ont jag hade. 11.20 kommer äntligen narkosläkaren och sätter in katetern och klockan 11.50 får jag min efterlängtade epidural som även var LIVETS GÅVA. Epiduralen gjorde att all, alltså verkligen ALL smärta försvann. Jag kunde se värkarna på skärmen men jag kände dem inte för fem öre. Efter lite mer än en timmes vila och "återhämtning" så skulle barnmorskorna kolla hur öppen jag var, klockan var då 13.09. Barnmorskan säger att hon har goda nyheter och berättar för oss att jag nu är 9 cm öppen, alltså 1 cm kvar innan det är dags. Fick såklart lite halvt panik, speciellt när barnmorskan säger att hon antagligen är ute innan klockan 14.00. Sakta men säkert så kom ett molande tryck nedåt, alltså som att jag skulle skita på mig. Det var helt seriöst riktigt obehagligt och med det här trycket så kände jag även att hennes huvud började tryckas ner. Runt cirka 13.30 börjar barnmorskorna att ta fram massa grejer och helt plötsligt försvinner barnmorskan och jag får såklart lite panik då jag helt seriöst tror att hon ska flyga ut ur mig och att Sebbe måste bli den som får dra ut henne då barnmorskan inte är där så Sebbe trycker på den där lilla "nödknappen" och när hon kommer tillbaks så skriker jag att hon inte får lämna mig igen haha. Klockan 13.40 kommer krystvärkarna som jag väldigt länge fruktat, det brändes och var obehagligt men gjorde inte speciellt ont, utan det var värken som gjorde ont. Barnmorskorna tryckte hennes huvud in och ut för att tänja ut vävnaderna och att behöva stå emot att krysta i en så stark värk var sjukt psykiskt påfrestande för det var näst intill omöjligt.

13.53 kom äntligen vår lilla flicka, 3290 gram och 47 centimeter lång. En helt frisk liten tjej som gallskrek samma sekund när hon kom ut precis som små barn ska göra. Jag fick 1 graden bristning vilket jag är väldigt glad för och fick två stygn på vardera sida av de yttre blygdläpparna som dem sydde direkt på plats efter förlossningen.

Den absolut bästa, tänkbara förlossning fick jag och är otroligt tacksam över att vi valde just Huddinge sjukhus och inget annat. På det fick jag en helt galet fin liten dotter som JAG har fött ut ur MIN fiffi, nu är man bra mallig 😊 Till alla er som går i väntans tider och har en förlossning framför er, bli inte skrämda utav alla skräckhistorier. Bilda din egen uppfattning efter din förlossning, det är helt olika för alla och trots att smärtan är outhärdlig så är det de mest häftiga och coola jag nånsin gått igenom, är nästan avis på er som snart ska få uppleva det. Jag skulle göra om det 10 gånger bara för min lilla tjej och är det något som vi kvinnor kan, då är det att föda barn.

Likes

Comments