Header
View tracker

​Kände för att blogga lite igen. Det har hänt väldigt mycket sen sist. Jag jobbade på vikarieförmedlingen som sen gav mig ett långvikariat på Norrängens förskola där jag trivdes otroligt bra. Jag bestämde mig för att börja plugga till förskollärare. Jag gjorde en intervju och en skrivdel som ett prov. Jag var skit nervös att jag inte skulle komma in, Men jag kom in! Jag blev jätte glad men otroligt nervös. Så jag slutade jobba på Norrängens förskola och min tjänst blev upptagen direkt. Jag började skolan och träffade lite kompisar. Första veckan var bara information och jag var väl förbered för att börja. Jag hade köpt allt, böcker för över tusen spänn och block och pennor osv. Nu var jag redo men det var nått som spökade i kroppen. Varje dag hade jag en klump i magen och en klump i halsen av oro. Jag trodde det bara var en tillfällig sak bara för att jag var ny och inte visste så mycket än. Efter en och en halv vecka fortsatte denna känsla och skolan hade kommit igång på riktigt med föreläsningar. Jag började bara må sämre och satte pch mer press på mig att detta måste jag klara. Det blev psykiskt av det hela och jag trodde inte på mig själv. Kämpade varje dag för att förstå vad som stod i böckerna och försökte hänga med på vad dem sa i skolan. Men det gick inte, mitt huvud var som en gröt. Grät varje dag när jag kom hem. Alla runt mig sa att det bara var en tillfällig grej i början och att jag skulle fortsätta kämpa. Men det sas emot. Jag orkade inte må så dåligt över en skola. Sen började jag känna mig mer och mer osäker. Så i onsdags hoppade jag av skolan. Jag orkade inte må så dåligt mer med oro och klump i magen.

Jag var inte redo för att sätta mig i skolan med allt ansvar och press på att man ska klara detta och läsa flera hundra sidor per vecka och flera prov i rad. När jag tänker tillbaka till skolan nu så får jag ångest, stress och panikattacker. Men nu är den stora frågan, vart ska man jobba nu när man inte kan gå tillbaka till långvikariatet jag hade, vilket jag också sabbade för mig själv att jag inte kan gå tillbaka till jobbet jag trivdes bäst på.

Hur får man jobb utan utbildning? Alla runt mig har pluggat eller pluggar just nu till det dem vill bli, och dem är så motiverade och kan detta. Men vad är jag? dålig på allt som inte ens klarade av att plugga. Kommer folk se ner på mig bara för jag inte har en utbildning eller inte klarar av allt i skolan? 

Det sura är att om man är bra på ett jobb (förskollärare) som jag brinner för men inte klarar av skolan, men ute på arbetet gör man ett bra jobb. Då kan man inte få fast, sen finns det såna som har pluggat men som inte ens passar för arbetet. Varför ska man behöva plugga till något man redan kan och brinner för. Det känns riktigt jobbigt att tänka att jag sabbade min chans till att bli förskollärare, nu kan jag aldrig bli det jag vill bli för att jag inte fixar skolan. Vad ska man jobba med då?

Jag vet att jag kanske kan plugga senare i livet när jag är redo men just nu säger mitt huvud bara NEJ. Det går inte. Jag vill jobba och tjäna pengar och leva. Men då gäller det att ha ett jobb man trivs med. 

Känns som att alla kommer kolla ner på mig som inte har någon utbildning och som inte kan jobba med vad som helst. Medan alla runt omkring mig får jobba det dem brinner för. Det suger. Det ända jag vill är att jobba det jag vill jobba med men utan att behöva sätta sig i skolan 3,5 år. Hoppas att allt löser sig...

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

I helgen så var jag och älskling i Falkenberg en natt på hotell strand baden. Vi firade 2 år tillsammans. Vi hade de otroligt bra och mysigt! vill bara spola tillbaka till helgen!


Likes

Comments

View tracker

Likes

Comments

Jag är världens lyckligaste tjej. Jag har allt jag vill ha. Jag har en underbar familj, vänner och pojkvän! Framför allt har jag ett jobb och en alldeles egen lägenhet som jag drömt om att få. Nu har jag äntligen allt jag vill ha! Det kan inte bli bättre. Lägenheten börjar bli så fin och jag vet att jag kommer att trivas här jätte bra för jag är redan nöjd med allt.
Den senaste tiden är det bara lägenheten jag har tjatat om och nu äntligen är den min, och nu har jag snart sovit här i 3 nätter!

Allt är bra tills jag insåg idag när jag åkte hem till mamma och Tommy, att jag saknar så mycket. Bröt ut i gråt när jag klev in och mötte min glada och galna hund. Så mycket minnen, så mycket saknad. Jag saknar hela omgivningen och huset. Jag har alltid trivts så himla bra där på landet. Det är så otroligt fint och vackert där. Att bara gå utanför dörren och sätta sig i trädgården och se ängarna blomma och hästarna i hagen. Jag saknar mamma, Tommy och Nova. Att ha sällskap vid tv soffan på kvällarna och äta kvällsmat och retas med Tommy. Men inte bara det utan mycket mer. Det är inte förens nu man upptäcker hur bra man uppskattade och trivdes där.

Jag tänker att jag aldrig mer kommer att bo hos dem. Aldrig mer i hela mitt liv. Bara den tanken gör mig lite ledsen. Jag och mamma har ett väldigt skarpt band mellan oss och det är svårt att släppa och att inte bo med varandra hela livet. Hon betyder så mycket för mig och hon finns alltid där för mig. Man kan säga att vi har suttit som två plåsterlappar på varandra, så nära är vi om inte närmre. Därför är det svårt att va ifrån varandra, och de kan man inte vara hela livet. För det går inte. Vi har aldrig varit ifrån varandra mer än 1 vecka, och nu kommer vi bara ses ibland, inte varje dag.

Det ända jag kunde ha gjort var att jag kunde ta till vara på sista dagen/kvällen hos dem så jag fick ett bättre slut. För det kändes lustigt och jag flyttade så hastigt.

Jag kommer sakna Tommys och mitt band också. Har känt honom i 5 år och han är som min egna far. Så många gånger som han har ställt upp på mig och stöttat mig. Det känns också väldigt lustigt att inte bo med honom. För han har en stor plats i min familj.

Det är inte så att jag ångrar att jag skaffade mig en lägenhet. Tvärtom jag är jätte glad! Men det är bara svårt att vänja sig vid att bo själv eller bo någon annanstans. Jag ska vara ärlig och säga att jag aldrig vart själv. Jag har alltid haft någon hos mig, så det är ett stort steg bara de.

Men för det så skulle jag inte vilja bli av med lägenheten. Detta är min dröm att få ha mitt eget, längtat jätte länge att ha något som bara är mitt. Skaffa egna regler och få göra saker när man vill och att få inreda och visa att man kan ta eget ansvar.
Men det är klart att de är lite jobbigt. Det är ett stort steg och man måste klippa bandet mellan mor och Tommy. Inte helt men lite. Det är så man växer som person.

Det är också svårt att tro att detta är bara min lägenhet, svårt att tro att man verkligen bor här nu och inte hemma. Jag känner mig nästan klyven, vet knappt vart jag bor. Känner mig inte riktigt hemma i lägenheten ännu pga att jag bara bott här i nästan 3 dagar. Det känns inte heller som att jag bor hos mamma och Tommy. Det är som att mitt är inte mitt längre utan det var det jag hade innan.

Så helt ärligt så är jag väldigt förvirrad. Men jag trivs här i lägenheten men jag är inte riktigt hemma. Det känns väldigt konstigt. Men det är väl så när man precis har flyttat hemifrån och har precis flyttat in. Man måste vänja sig och det kommer kännas och bli bättre än vad de är nu när jag fått ordning på allt.

Jag vill inte att folk ska tro att jag inte klarar av att bo själv i min lägenhet, för det gör jag. Vill heller inte att folk ska tro att jag ångrar mig att jag skaffade mig en lägenhet. Det är detta jag vill, inget annat. Men i början är det tungt att klippa bandet mellan mamma o Tommy. Men det blir bättre sen.

Sen vet jag att någon gång i livet så kommer jag bo så där fint och vackert igen, i ett hus på landet! Men detta är en start på min framtid och min dröm!

Det är klart att jag vill och fixar detta!!! :)

Likes

Comments

Vi alla har ju svåra val i livet som vi måste ta och välja ett svar. Man kan tänka att man har en våg där man lägger en sak på ena sidan och en sak på den andra. Sen får man ge för och nackdelar och väga mellan dem vilket som tilltalar mest. Vågen har varit i mitt huvud sen flera månader tillbaka om hästarna. Mitt huvud säger två delade saker. Den ena säger att ja jag klarar detta och den andra säger nej tänk så här i stället.

Jag kan säga att jag inte är lika rädd längre för hästar som jag var innan men respekten finns. Men jag har tappat lite motivation och intresse för hästar. Jag trivs ju bra i stallet och jag tycker det är kul och mysigt att umgås med alla i stallet. Jag tycker extra mycket om att åka iväg på tävlingar med lastbilen för man har så himla roligt. Vi är ju ett gott gäng i stallet. Det är ju det som är det tråkiga om man skulle lägga ner hästarna. Men jag har bestämt mig att jag ska fortsätta vara i stallet men inte lika ofta för jag vill inte mista sällskapet.

Det som drar ner tiden i stallet är att jag har ett jobb som går först. Dem senaste månaderna har jag jobbat heltid, haft långa dagar och ingen tid över. Den tiden jag får över är på helger och då vill jag framför allt vara med familj, vänner och pojkvän för det tycker jag är viktigt och det är också den ända stunden och tiden jag får med dem. Jag känner alltså att stallet tar så mycket tid. Jag vill umgås med familj, vänner och pojkvän på samma gång, lika mycket som i stallet. Men det går inte, och det är det som är jobbigt och framför allt väldigt stressigt.

Det skulle vara en annan sak om man hade sin familj, vänner och pojkvän på samma plats i sitt intresse som alla har i stallet. Dem träffar sina nära och kära varje dag hela tiden i sitt intresse. Men så enkelt är det inte för mig. Jag vill inte prioritera bort någon eller prioritera någon mindre eller mer. Det är svårt att få ihop allt för tiden räcker inte till.

Så just nu känner jag att jag bara kan vara i stallet någon gång på veckodagarna och kanske bara någon enstaka dag på helgerna. Intresset har inte försvunnit helt men den har svalnat och jag känner att det finns en liten del som väger upp mer än hästarna och det är att jag vill ha mer tid med pojkvän, vänner och familj. Det är dem jag älskar och mår bäst med och dem vill jag inte prioritera mindre. Jag har bara inte samma intresse eller sug längre för hästar som innan.



Likes

Comments

Haft en ur mysig helg med min halva. Finns inte så mycket mer att säga utan bilderna får ge talan!
Denna kille gör mig så otroligt lycklig och kär! Han är den bästa som finns och det finns inga ord för hur mycket han betyder för mig. Önskar de fanns ett starkare ord för älskar. För jag älskar verkligen honom 💕💕😁

Likes

Comments

När man äntligen blivit frisk från allt skit så har man blivit sjuk igen. Fast den här gången är det på grund av stress. Var hos doktorn i söndags och hon sa att jag har en rejäl otur. Jag har varit sjuk hela februari och 3 månader tillbaka ungefär. Men den här månaden är värst. Hon såg direkt på mig att jag har blivit sjuk igen på grund av stress. Jag biter ihop käkarna och pressar tungan mot tänderna och spänner mig i axlarna och då får jag en sån outhärdlig huvudvärk. Dessutom har jag ont i huvudet nu på grund av att jag käkar Alvedon. Jippi! Vart borta från jobbet i 3 dagar nu och jag hoppas att allt börjar bli bra. Jag måste bara tänka på att sluta stressa och boka upp mig på allt, för jag är aldrig ledig. Det är därför jag drar på mig massa skit. Jag som vill jobba och tjänar pengar så jag får min lägenhet :(

Det är bara att ta nya tag, det kommer bättre dagar och de positiva av det hela är att jag kommer få starkare immunförsvar och jag kommer bli frisk :)


Likes

Comments