View tracker

Pratar om hur man kan få bort sina negativa tankar :)


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag läser väldigt mycket om " egot " just nu. Det gör jag mest för att finna " frid " inom mig själv. Det kanske låter konstigt, men jag tror att egot påverkar oss väldigt mycket. Förut tänkte jag " hur ska man kunna " radera " det, när egot är en del av människan? ". Nu när jag har läst mer om det här så har jag kommit fram till att man ska flytta fokus från kroppens sinnen och förnimmelser och sluta tänka. När allt är stilla så är bara du kvar. Det här betyder inte att man ska sluta känna. Tvärtom! man ska känna mer.

Läste någonstans där en hade skrivit en bra metod för att " radera " egot. Man ska vara uppmärksam på sitt inre och hur tankar, impulser och känslor och så vidare uppstår spontant.

Ju mindre självcentrerade tankar som tillåts uppstå i medvetandet, desto mer sällan uppstår även uppfattningen att livet är något personligt. Det här leder till mindre lidande, oro och stress. Man blir mer öppen och spontan. Det här kan inte tvingas fram! det kommer av sig självt genom daglig uppmärksamhet och stillhet i nuet.

Skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här. Men jag länkar en sida istället som handlar om just egot, om någon skulle vilja läsa om det :)

" Ditt ego har tagit över ditt liv "

http://www.kjellhaglund.com/vem-ar-du/ditt-ego-har-tagit-over-ditt-liv/

Likes

Comments

View tracker

​Jag vet egentligen inte vad jag vill ha sagt med det här inlägget. Känner bara att jag behöver skriva av mig lite. 

Jag känner mig ledsen, missförstådd och väldigt ensam. Ibland känner jag mig bara konstig, att allt bara är fel för att man inte är på ett viss sätt så som samhället säger att man ska vara. Jag är den personen som tillexempel inte vill stå i centrum, som inte vill ta för mycket plats.

Jag vet inte vad jag ska göra med mig själv. Jag förstör min närvaro. Jag stänger in mig i mig själv och försöker ibland bara hålla mig borta från alla. Jag är inte arrogant, jag är inte ointresserad, jag är inte dryg och jag är inte uttråkad. Jag är bara rädd och osäker på mig själv. Jag är helt vilsen.

Jag är den som pratar ganska mycket med dom jag känner väldigt väl. Det skulle folk aldrig tro på, då jag inte är den personen i skolan ( tillexempel ). Vissa kommer nog aldrig få se hur jag egentligen är. 

Jag måste känna mig väldigt trygg och ha full tillit till någon för att kunna visa vem jag är.

Jag känner att jag inte passar in någonstans. Jag har en känsla av oro inom mig hela tiden. Är orolig för att jag alltid kommer känna såhär. Jag gråter inombords men ler och är glad utåt. Jag vet inte när eller hur den här smärtan ska försvinna. Känns som att ingen ser mig. När jag går märker folk inte ens att jag har vart där. Ibland önskar jag att folk såg hur jag egentligen mådde, då jag bara vill  säga " hjälp mig ". Jag önskar att jag var den här tjejen som tog mycket plats, och som pratar mycket.  Men jag känner mig så långt borta från dom, då jag inte alls är så. 

Likes

Comments

​Ny video där jag pratar om Norrland och mina framtidsplaner :) 

Likes

Comments

​Rekommenderar den här artisten som är en amerikansk soulsångare. 

D'Angelo har släppt tre studioalbum. Brown Sugar från 1995, Voodoo från 2000 och Black Messiah från 2014 :)

Likes

Comments

Likes

Comments

Ville dela några bra låtar som jag har lyssnat på ganska mycket den här veckan :)

Likes

Comments

Hej. Jag har inte vart så jätte glad dom senaste veckorna pågrund av några saker. Men det som jag har vart orolig för så länge är min hamster. Skrev ett tidigare inlägg om att hon blödde jätte mycket ett tag, sen slutade det. Men igår så märkte jag att något var fel, då hon gick lite snett med huvudet och så fort jag la ner henne på golvet för att hon skulle få springa runt lite, så gick hon bara tillbaka till mig hela tiden och klättrade upp på min axel och sov. Det var som att hon visste att det var sista gången vi skulle ses, som att hon sa hejdå. Så när jag gick upp i morse och tänkte ta upp henne, så såg jag att hon inte rörde sig, blev så rädd och orolig. Och när jag såg vad som hade hänt så började jag gråta, och har inte slutat gjort det sen dess. Saknar henne så otroligt mycket. Jag har haft tre hamstrar innan Smulan, så jag visste att jag skulle reagera såhär. Men tycker det är så synd att hamstrar inte lever längre än 2-3 år. Jag hoppas inte att hon led någonting. Som jag har sagt förut så kanske det " bara " är en hamster för er. Men för mig så var hon mer än det. Ens husdjur blir verkligen som en bästa vän, då dom alltid finns där när man är ledsen. Orkar inte skriva så mycket mer. Ville mest säga att jag saknar och älskar henne väldigt mycket. Ni får ha det så bra, så hörs vi!

Likes

Comments