I'm trying but I keep falling down

I cry out but nothing comes now
I'm giving my all and I know peace will come
I never wanted to need someone

Yeah, I wanted to play tough
Thought I could do all just on my own
But even Superwoman
Sometimes needed Superman's soul

Help me out of this hell
Your love lifts me up like helium
Your love lifts me up when I'm down down down
When I've hit the ground
You're all I need

Yeah, I wanted to play tough
Thought I could do all just on my own
But even Superwoman
Sometimes needed Superman's soul

Help me out of this hell.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

De senaste fyra dagarna har tillbringats i Amsterdam. Definitivt en av de finaste städerna jag sett i mitt liv. Hade kunnat stanna här, bo intill en kanal i ett av de idylliska gamla husen. Bjuder er nu på några bilder!

RIJKSMUSEUM. Ett av Amsterdams allra populäraste muséer. Här tillbringades en hel förmiddag. Byggnaden var full med konst och gamla föremål, vapen och uråldriga instrument. Här fanns verk av bl.a. Van Gogh och Rembrandt.

På onsdag kväll åkte vi till det legendariska Concertgebouw. Akustiken var så gott som perfekt och konsertsalen helt magisk. Ray Chen var solist och framförde Mendelssohns violinkonsert i E-moll. Har alltid drömt om att höra stycket live, och ännu bättre blev det när det var Ray som spelade!
Nästa morgon hittade vi Ray vid hotellfrukosten
- han hade alltså bott på samma hotell som oss hela tiden. Vi talade en stund, han kom nämligen ihåg oss från konserten. Vilken härlig kille han är, inte "bara" duktig på violin, utan en oerhört anspråkslös människa!

Vi hyrde cyklar under två dagar. Upplevelsen hade inte varit komplett om vi inte gjort det. Hjälmarna var förstås på hela tiden trots att vi hörde till de få som faktiskt använde sig av dem. Cykeluthyraren hade sett lite konstigt på oss när vi frågade efter hjälmar haha. Trafiken i Amsterdam var helt galen. Man måste se upp för bussar, cyklister, mopeder, fotgängare, spårvagnar och bilar. Vi klarade oss dock med livet i behåll! När man väl kom igång var cyklandet hur kul som helst!

På torsdag åkte vi till Anne Frank muséet. Vi köade i drygt två timmar, men det var definitivt värt det. Det var otroligt hjärtskärande att se hur familjen Frank med de fyra andra undangömda hade levt under de där förfärliga två åren tills de blev förrådda. Efter att ha läst Annes dagbok var det som om jag kunde uppleva scenerna på riktigt när jag gick omkring där.

Kvällarna var sköna och vädret var på vår sida nästan hela tiden. Vi strövade (eller cyklade) ofta runt och bara beundrade de vackra byggnaderna.

THE PIANOLA MUSEUM. Ett litet museum som får alldeles för lite uppmärksamhet. Hit åkte vi igår och blev endast positivt överraskade. Det här är ett ställe för musikälskare men också helt "vanliga" människor. Det är med andra ord ett litet museum med självspelande pianon, så himla coolt om man frågar mig. En av modellerna fungerade helt automatisk medan man behövde trampa ner två pedaler turvis på den andra. Jag testade den senare och hade faktiskt stora problem med att få ljud ur den. Konstaterade att det var svårare än att faktiskt spela på riktigt haha. Efter en stunds testande lyckades jag ändå få den att fungera.

MYCKET mat har det förstås blivit. Har ätit äkta holländska pannkakor och förstås mycket annat. Vissa restauranger var bättre än andra, men sånt är livet! Är överlag väldigt nöjd med maten!

Igår åkte vi på en kanalkryssning på kvällen. Det var härligt att se staden från en kanal till omväxling. Dessutom var det oerhört avkopplande. Ett fint slut på vår händelserika resa alltså!

Nu sitter vi på flygfältet påväg hemåt. Det känns ju väldigt tråkigt att åka hem, speciellt när skolan börjar om en dryg vecka. Man kan ju inget åt det. Får bara försöka leva länge på den här fantastiska resan!

Likes

Comments

Hej på er! Den senaste veckan har gått otroligt fort. Har inte gjort så mycket annat än övat inför konserten vi hade idag. Så nu när det är över kan jag ta lite sommarlov, hurra!

Vår repertoar var relativt omfattande. Spelade fyrhändigt på piano, violin duon och solo på respektive instrument. Vi hade gott om publik, caféet blev överfullt. Det gjorde dock inget, förutom att det blev väldigt varmt och dålig luft. Man var alldeles genomsvettig efteråt, men det var ju absolut värt det. Det var roligt att se många igenkännbara ansikten i publiken. Tack till alla som kom! 

Det fanns en artikel om vår konsert i Vasabladet för några dagar sen. Om någon av er mot all förmodan råkade missa det (hehe) bjuder jag på en liten glimt.

Likes

Comments

Tjena! De senaste dagarna har gott otroligt fort, eller egentligen har hela sommarlovet gjort det såhär långt. Börjar få lite panik nu. Det blir alltid så. Väldigt svårt att kunna njuta av de sista veckorna!

Var ensam hemma nästan hela förra helgen, så passade på att ha sleepover med Astri. Har också träffat Emilia ett par gånger under de senaste dagarna. Som ni kanske har märkt är jag väldigt sällan med kompisar, glömmer liksom alltid hur roligt det faktiskt är, och avkopplande för den delen! Aldrig bra att bara öva hela dagarna, man klarar sig inte långt på det.

Ja, men öva har jag ju förstås gjort. Har upptäckt lite hur bra det är att få öva i Kuula-institutets konsertsal. Vid sidan om bra akustik blir man inte lika lätt distraherad, och därför får man så mycket mer gjort när man väl är där. Ett par eftermiddagar/kvällar har tillbringats i salen och mer ska det bli. Måste ju passa på nu under sommarlovet, då det nästan aldrig är någon där!


Och måste ju bara tipsa er om en himla bra bok som jag just läste ut. Detta är ju kanske lite tack vare Demi, eftersom hon en gång lånade ut boken "En man som heter Ove" till mig. Älskade den, så blev tvungen att hitta fler böcker av samma författare. Råkade då hitta "Min mormor hälsar och säger förlåt" för några månader sen i en bokaffär, och nu äntligen tog jag mig tid att läsa den. Rekommenderas starkt! Det är en bok fylld med skratt, mod, rädslor och tårar. En riktig bladvändare!

Likes

Comments

Efter ett ex antal väldigt ytliga inlägg där jag endast babblat om vad jag hållit på med ska jag nu ta tid och skriva ett lite allvarligare inlägg. Det här är något som jag ofta brukar prata om med mina närmaste vänner.

Frågan "Hur mår du?" eller "Hur är läget?" är frågor som jag vet att man sällan svarar helt ärligt på. Det händer att någon halvbekant slänger den frågan i förbifarten och då kanske man känner att det inte är läge att gå in på detaljer, så man svarar med ett kort "bra". Visst är det lätt att göra så, men jag har märkt att det ibland kan hjälpa att man bara säger som det är. Ifall man sen får ett svar man hoppats på eller inte är en helt annan sak, men bara det att man får det ur sig gör skillnad. Vi borde bli mer öppna, säga som det verkligen är. Då kanske vi skulle behandla varann på ett helt annat sätt och vardagen skulle se helt annorlunda ut.

Det finns dagar när man mår skit, och då tycker jag att man har all rätt att ens medmänniskor får veta det. Jag är ganska säker på att din familj, dina vänner och bekanta verkligen bryr sig när de undrar hur du mår och att de skulle uppskatta ett ärligt svar. Så testa det nästa gång när någon frågar dig. Säg hur det är, för människor bryr sig!


Så kanske jag också borde vara lite ärligare med er här på bloggen. Jag har alltid som mål att vara personlig, men inte privat. Jag lämnar ofta bort en hel massa detaljer, faktum är att mitt liv kan verka rätt schysst på mina sociala medier och här på bloggen. Men inte heller jag, som kanske verkar orka fint, orkar varje dag. Mina föräldrar flyttade isär för ca ett halv år sen, och ibland får jag det intrycket från omvärlden att det inte är okej att vara ledsen för såna saker längre än några månader. Det är nästan som att samhället ger dig en viss tid som du får vara ledsen, men sen måste du vara dig själv igen. Om jag är ledsen är det få som förstår orsaken, de har svårt att tro att jag ännu kan vara ledsen för samma sak. Såklart har jag hur många bra dagar som helst, men de dåliga finns där och det gör fortfarande ont.

Vad jag vill säga med det här nlägget är att det är okej att må dåligt, också under en längre tid. Det är inte alltid garanterat att andra ska förstå dig, men det är inte ditt problem. Sköt om er! ❤️

Likes

Comments

Hej på er! Nästan hela denna soliga lördag har tillbringats i Powerpark. Åkte dit med Frida, Lena och Elsa. Detta var något som funnits i våra sommarplaner sedan länge tillbaka!
Är inte ett stort fan av de där mer extrema attraktionerna, eftersom jag är höjdrädd och blir lätt illamående. Tjejerna fick mig dock att åka i de värsta attraktionerna, så jag slog mina rädslor på käften idag haha. Snurrig i huvudet och hes i rösten är man efter allt skrikande och skrattande, men värt det var det absolut!
Tack för en fin dag girls!

Likes

Comments

Hej o ho! Det har blivit lite mindre bloggning den senaste tiden. Har helt enkelt inte hunnit, men här är jag igen. Yippie!

Den senaste veckan har jag sett pappa tävla med sin Ford Cortina, umgåtts med vänner, spelat violin och piano, varit en sväng till Vörå på gudstjänst, ridit, varit på violinlektion och ute på olika uppdrag runt i Vasa. Dessutom har farmor och farfar varit här på besök, vilket ju har varit riktigt kul.

Idag blir det kompis besök på förmiddagen. Till eftermiddagsplanerna hör pianolektion på institutet och senare lite eget övande. Hoppas ni får en fin dag!

Likes

Comments

Hej på er! Det är en hel vecka sen sist, oj så tiden går fort. Ska dock försöka att inte få panik på grund av det.

De senaste dagarna har varit fyllda med trevliga människor och musik. Under måndag och tisdag fick jag och några andra från Kuula-institutet spela med en amerikansk ungdoms kammarorkester, North Stars Chamber Orchestra. Vi hade konserter i Vasa och Replot kyrka. Alltså vilken upplevelse! Hade så otroligt kul och fick några riktigt härliga nya vänner.

Idag var jag en sväng till institutet. Jag får låna en altviolin nu en tid framöver. Har inte direkt tänkt switcha instrument, men jag har helt enkelt varit intresserad av att prova på det. Lite krångligt med att läsa noterna från altklaven, men man vänjer väl sig så småningom!

Annars har jag övat mycket piano och violin, tränat, färgat håret (mörkare), lagat mat och kollat serier på netflix. Kallas balans!

Hoppas ni får ett bra slut på veckan, kram!

Likes

Comments

Hej o ho! Min onsdag har varit riktigt bra. Har varit på ett snabbesök till mitt blivande gymnasium och fyllt i några papper. Nu ser det ut så att jag och Ida antagligen kommer ha några ämnen tillsammans, och nu plötsligt verkar det inte alls lika dumt att börja skolan igen till hösten. Tänk att få vara labbpartners med sin syster, värsta drömmen!

På eftermiddagen hade jag pianolektion. Jag var ju helt rostig tack vare det 10 dagar långa musiklägret där jag inte hann öva annat än violin. Har alltså panikövat i två dagar för att få ihop något till lektionen. Som tur är har jag en förstående lärare! Blev inte utsparkad fast jag fumlade på mer än vanligt. Haha.

På kvällen fick jag fungera som bladvändare till min pianolärare under en konsert. Blev förvarnad idag på förmiddagen, så jag hann ju inte stressa över det så värst länge. Detta var alltså min första gång som bladvändare, och gissa om jag hade stor press när man måste göra det inför publik första gången. Tänk om jag hade ställt till det totalt! Om noterna hade flugit över halva golvet eller något liknande, vet dock ej hur jag skulle ha lyckats med det. Generellt sett gick vändandet bra, i ett skede höll jag i misstag på att hoppa över en sida, men som tur märkte jag det! Ett par små missar, but I'm getting there!
Vågade nästan inte ta på mig uppdraget, eftersom jobbet som bladvändare är ganska ansvarsfullt trots allt. Men någon gång måste ju vara den första och jag måste våga ta på mig mer utmaningar! Att sitta som bladvändare var nästan lika nervöst som att uppträda, men jag antar att även det blir lättare vartefter. Jag är glad att min pianolärare vågade anlita mig, det kräver ju stort förtroende haha. 

Likes

Comments

Igår var det dags för GRANDE FINALE i Snellmansalen. Det var alltså lägrets orkestrar som fick visa sina skills. I publiken satt mamma, pappa, Ida, faster och två av mina härliga kusiner som kommit på besök från grannlandet.

Har fått några helt otroligt fina vänner. Tänk hur nära man kan bli på endast 10 dagar! Vi hade många goda skratt och många oförglömliga minnen blev till under detta läger. TACK! ❤

Likes

Comments