Tårar på kinderna och musik på högsta volym i öronen, i hopp om att jag somnar innan jag faller isär.

Varför är det såhär?
Inte känt känslor på ett bra tag nu, inte gråtit knappt inte ens brytt mig om något, och helt plötsligt gör allt ont igen, varenda liten jävla skit bit inombords gör ont, men samtidigt orkar jag inte ens bry mig om att jag ligger här i mörkret och gråter, för jag vet att det inte kommer hjälpa.
Jag kommer vakna i morron och bara ångra mig, för huvudvärken kommer vara en påminnelse om gårdagens lilla breakdown.
Är så rädd. Så jävla fucking rädd.
Efter allt som hänt är det svårt o låta någon komma nära mig, mina kompisar undrar hur det är med mig, och berättar att jag inte varit mig själv och asså jag vet jue exakt vem jag är, vart jag ska, att jag ska vara stark precis som jag alltid varit, för det hjälper inte att må dåligt det har jag räknat ut, man kommer ingenstans utan står ba o stampar på samma plats och fuckar upp sig själv.
Jag måste ba få andas. Bara få smälta allt, smälta att jag faktiskt har turen och ha en världs bäst kille vid min sida..❤️

Och är så rädd. För att han är perfekt.
Han är typ bättre än alla jag någonsin träffat.

Och trodde ej att det var möjligt att jag skulle få såna känslor som jag har för han efter allt jag gått igenom. Men han är underbar, och det måste ju vara därför.
För asså han är den enda som verkligen har brytt sig om mig, verkligen fortsatt och fråga om jag säger att allt är "okej" fast det är långt ifrån okej, han har kramat mig och tröstat mig när jag varit full och ledsen.
Han har fått stå ut med mina små "energi damp", min extremt dåliga sångröst, och framförallt all skit som han har fått pga mig och kommer aldrig förlåta mig själv för det, aldrig.
För han är så jävla bra, han förtjänar inte den skiten han fått, och asså fattar inte hur man kan vara så som han är.
Ingen är som han, inte ens i närheten.
Han är speciell för att bara att prata med han gör mig glad, ett sms, en snap kan få mitt humör o vända på 1 sek, och det är sjukt hur han får mig o känna alla dessa känslor jag ej trodde fanns eller ej gick o känna längre!
Han kan bara kolla in i mina ögon så slutar jag andas för några sekunder för att jag smälter lite inombords för hur otroligt vacker han är.
Och lixom det gör mig rädd, allt detta.
För vill verkligen inte ner på makten igen, vill inte bli förstörd, ännu en gång. För det pallar jag inte. Inte en gång till.
Och asså har så svårt o lita på ord, och asså vill ba sluta känna alla rädslor jag har.
Vill vara helt neutral och börja om ifrån början med hjärtat, så att det är helt igen och inte har massa sår som inte vill försvinna,massa jävla tankar om vad killar gjort emot mig innan. Bara släppa allt sånt, bara låta detta vara och se hur det blir senare..
För jag vet att detta kan bli bra, otroligt bra! Faktiskt bäst!
Så att jag ligger här med mina känslor i överflöd och gråter för minsta lilla tanke om saker som säkert inte ens kommer hända, är bara något som får rinna ut.
Får bara se till att vara stark lite extra stark inatt!

Han är det bästa som har hänt mig.




Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments