emmabroberg

​​ (ni vet när en får skrivflow på väg hem på bussen för att en är fylld av livsglädje, varsågoda)

Vårnattens varma luft slår emot mig när jag går mot bussen. Hela min kropp är fylld av pirr och lugn på samma gång. Pirr för att jag är så jävla glad. Lugn för att jag hittat rätt.

Spegelblankt vatten. Ljus som reflekteras och mås efter mås som cirkulerar över älven. Deras läten ekar samtidigt som det skär genom öronen men det gör inget idag. Inte ikväll. Lyktstolparnas sken speglar sig i det mörka vattnet. Tre vänner. Skratt. Tänk vad enkelt och fint det kan vara när saker bara får vara som de är. När man inte försöker utan bara ÄR. Bara är och plötsligt känns det som att man hittat sin plats i världen.

Vårnattens varma luft slår emot mig. Tankarna slår emot mig. Jag är så jävla stolt över mig själv. Jag har byggt upp detta. Jag har skapat mig ett liv här. I en stad 50 mil hemifrån och med "nej, jag kände ingen här innan jag flytta. Förutom min pojkvän då". Ett liv jag aldrig hade kunna drömma om för 1 år sen. Jag vet vem jag är. Vad jag vill. Men viktigaste av allt har jag min plats i världen. En plats i världen både här, i min nya stad. Och min plats i min gamla stad. Alltid min första, men aldrig min permanenta.

Att det var så enkelt. Inte visste jag det. Efter alla nätter av osäkerhet för var fan jag passar in??. Men jag vet ju nu. Med några vänner i sällskap, skrattsalvor och utbytande leenden och blickar som betyder mer än ord. Där hör jag hemma. Där i vårnattens värme.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag har det fint här hemma. Får god mat, sminkar mig långsammare än på länge, pussar på kaninen och förundras över hans mjukhet, dricker vin, äter mörk choklad till nyrostat kaffe, får fina presenter, ger tankar idéer kramar till familj. 🌻

Har bilder, men nu vill jag säga något viktigt.

Snälla snälla ni ta aldrig någon i er närhet för givet. Bara för att de är släkt med er, eller för att de stannat länge i ditt liv eller för att du är van vid att de finns där.

Att bli tagen för givet på det viset gör ont. Besvikelsen likaså. En vet aldrig om ens nära finns dagen därpå. Så snälla snälla ta aldrig någon för givet.

Snälla.

🌜(godnatt).

Likes

Comments

Igår var bara chock. Igår förstod jag inte.

Idag kan jag formulera några ord. Några trevande skrämmande tankar om det som inte fick hända. Om det som hände igår.

De gav oss terror skräck tårar förtvivlan och ett land i chock. Sverige svarade med #openstockholm, hyllningar till hjälteinsatser av polis och räddningstjänst, samt det finaste av allt: civilsamhället.

Det som inte fick hända, hände igår. Ingen lämnas oberörd, blommor fyller gator och vi håller andan tillsammans. Tillsammans.

Ni kommer inte åt oss. Idag har jag sjungit extra högt i bilen, ätit fyra kulor glass, kramat om mina nära, fuldansat, varit i naturen och tänkt. Tänkt tänkt tänkt. Bara för att jag kan. Rädslan ska aldrig stoppa mig. Låt den aldrig stoppa dig, aldrig hålla dig tillbaka.

Likes

Comments

Personligt så det skriker om det, men detta är ju min blogg så here we go

Detta är till en person. Till en person som är SÅ viktig för mig. Till en person jag saknar varenda jäkla dag här i Karlstad. Till en person varit en del av mitt liv länge, och som stannat trots att jag inte alltid varit på topp eller varit den bästa vännen. Till en person som jag uppskattar något enormt. Till en person jag alltid vill ha vid min sida.

Till min bästa vän. Christine. Två gamla bild på oss, men som visar att vi håller ihop trots allt. Trots 50 mil mellan oss håller vi ihop. Trots att vi möter mot- och med-gångar i livet, håller vi ihop. Trots att vi är olika på vissa plan, håller vi ihop för på så många andra plan är vi exakt lika. Tack tack för att du finns i mitt liv. För att du är du och för vår vänskap. Den är enormt viktig för mig. ❥

Likes

Comments

✍🏻

Ensam i ett rum fullt av folk.

Ensam när en ser människor omkring sig diskutera något ivrigt, skratta högt, klirra i glasen och följa varandras blickar.

Ensam när precis alla omkring en är en del av något. Av ett sammanhang, även om sammanhanget är så litet som en grupp på tre personer eller kanske bara två.

Ensam när det enda som får mig att synas är kamerans blixt vilken jag egentligen vill gömma mig bakom.

Ensam när jag febrilt avsöker rummet efter ett känt ansikte, någon att utbyta ett leende med som värmer ända in i märgen, men utan att finna det.

Ensam som i kan sitta ensam på en fåtölj utan att någon märker av. Utan att någon kommer fram.

Ensam i ett rum fullt av skratt och prat.

Den värsta känslan av alla: ensam i ett rum fullt av folk.

Likes

Comments

❣️ Hur dagens blåa himmel långsamt övergår till den mörknade himmeln. Hur fantastiska färger bildas för alla de avgaser vi släpper ut binder till atomer och skapar ljussken. Hur lyftkranar står utspritt för det där byggnadsprojektet som just nu står på paus. Hur människor nedanför i alla husen, i alla lägenheter, i alla rum - andas och lever sina liv. Hur de lever vidare sina liv, kanske ibland stannar upp men oftast bara låter det rulla på. Hur dagen blir till natt. Hur den blåa himmeln övergår till mörkret. En ny dag tar sin början.

Likes

Comments

🌎 Ibland bara snurrar världen. Trots att jag är på min trygga plats, med ett lugnt hjärta i bröstet och klara tankar. Så snurrar den. Som att balansen inte där. Som att något inte står rätt till. Som att den vill berätta något.

🎈Hur blir en tanke en tanke i ens huvud? Vad är förstadiet till en tanke? Hur bara kommer ens hjärna på att tänka på alla de märkliga vardagliga ibland sorgliga ibland ljusa tankarna.

🙍🏼I allt för många dagar har det tryckt över bröstet mitt. Som att något tungt sitter där. Jag har andats andats andats lugnt som de sägs en ska göra. Men det trycker.

💕 Imorgon är en ny dag. Att gå, andas, skratta och tänka - att låta hjärtat dunka (men det är ju ändå inget val) och bara finnas vidare. Fint men aj. Det bara fortsätter. Och fortsätter.

Hur blir en tanke en tanke egentligen?

Likes

Comments

En förändrande frånvaro

Nämen HEJ bloggen. Fyra månader sedan jag sist knappade på tangentbordet på denna sida. Tänk vad tiden går. Jag har hunnit med att byta bloggportal en gång, ta flera bloggpauser från denna, flytta hemifrån & bli sambo (= vara med om stora förändringar), trixa med koder till småtimmarna för att slutligen bestämma mig:
Att jag stannar här på nouw, trots allt. Främst då jag samlat mest minnen här, varit som mest aktiv (tack vare GRYMMA mobilappen) men också för att det är här som mitt bloggande varit som mest kravlöst. Precis så som jag vill ha det. Ett enkelt sätt att få utlopp för mina tankar, idéer och min kreativitet som stundvis bubblar över inom mig. TACK för att du hjälper mig med det. . Nu är det dags. Nu kickar vi igång detta en gång för alla. För alla de gånger jag har lovat mig själv att ta tag i och få rutin på bloggandet. 

Likes

Comments

Ensamhet när den inte är vald är nog en av de värsta känslorna.

Nu ser du att du klarar dig utan mig, kommer du att lämna mig nu?

Några tårar, men ryck upp dig nu va sluta bara må skit

(Shh)

Likes

Comments

Det här med att hitta hem. Det är så svårt. Ibland kanske man ska tillåta sig själv att tänka utanför boxen av ett hem. Ett hem kanske inte måste vara det vi brukar associera med ordet hem. Kanske är inte alltid ett hem ett par väggar, en dörr och fönster. Ett hem kanske kan vara något helt annat. En plats där man känner sig trygg. En plats där allting känns rätt. En plats som inger känslan av att allting kommer bli bra, oavsett vad som väntar en. En plats fylld av trygghet. Jag ä ganska övertygad om att ett hem inte måste handla om det typiska hemmet. Utan istället för väggar och tak kan ett hem vara två skimrande ögon och ett hjärtslag. Jag tror att det är dem hemmen man ska leta efter i sitt liv. För de andra, materiella hemmen kommer aldrig kännas som hemma utan det där hjärtslaget från personen som ger en känsla av totalt trygghet. Det är det hemmet jag letar efter. Kanske har jag redan hittat det. Har du hittat hem?

Likes

Comments