Vem kunde tro att vecka 31 skulle bli min bästa graviditetsvecka (hittills)?! Men så är det faktiskt. Jag har mått så himla bra! Haft energi, sluppit ryggont, känt mig stark och sovit bra. Jag har bara kunnat njuta fullt ut av det fantastiska som händer i min kropp.

I början av veckan hade jag en konstig natt då jag vaknade av ett extremt illamående. Jag fick sitta upprätt och koncentrera mig på andningen i nästan två timmar innan det lugnade sig. Bebis knölade samtidigt runt och nedåt som aldrig förr. Vet inte vad som hände men jag har inte känt något konstigt efter det. Mer sammandragningar kanske. Jag har typ 2 i timman nu skulle tro. Minst.

De sista dagarna av veckan tycker jag att han blev lugnare i magen. Ändrade sitt rörelsemönster liksom. Blev lite nojig såklart men nu verkar han vara tillbaka som vanligt, vilket är skönt. Jag försöker ha lite koll så jag ska kunna märka om något förändras men det är svårt när jag har så fullt upp på dagarna.

Magen i vecka 31.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Vecka 30! Känns som en milstolpe på något vis. Nu börjar nedräkningen! Det börjar sjunka in på riktigt att vi väldigt snart har ett till litet barn hos oss. Det är en liten gnutta skrämmande med tanke på att jag kommer vara själv med två barn under två på dagarna. Hur roddar man det liksom? Med sovningar, matningar, blöjor, aktiviteter och allt där emellan. Hur ska min tid och kraft räcka? Jag har någon form av luddig plan att ha lillebror i sjal mycket för att kunna ha honom nära och samtidigt ta hand om Noelle som jag brukar. Vi har ju också vår lösning med sovarrangemang uttänka och nu håller vi tummar och tår för att vi ska få en sovbebis. Jag tänker också att det är värt att investera i prylar som gör vardagen enklare. Kanske någon typ av självgungande babysitter, en bra sele, vattenkokare gjord för ersättning möjligtvis. Vi har redan satsat på bra vagnar och sängar för att underlätta för oss själva. Hellre lite tomt i plånboken ett tag än tom på ork!

Vecka 30 har annars bjudit på förvärkar. Några varje dag och de gör ont. Blir egentligen inte klok på dem eftersom de inte alls hör ihop med mina sammandragningar. Det gjorde de iofs inte förra gången heller så det är väl bara så det är för mig helt enkelt. Sammandragningar får jag ett par/tre gånger i timman. Magen blir stenhård och det känns ansträngt. Förvärkar får jag kanske 3-4 gånger per dag och då håller de i någon minut och gör ont men magen är mjuk.
Halsbränna har jag mest hela tiden mer eller mindre. Inte bara när jag ligger ner längre.
Bebis håller fortfarande igång mycket. Tycker jag känner honom nästan hela tiden. Han känns stark.

Jag gjorde ett tillväxtultraljud i veckan som visade att moderkakan flyttat upp och är därmed inte längre en risk! Hurra! Det visade också en frisk liten pojk som ligger +3 på kurvan. Lagom tycker jag.

Nu är jag i Skövde hos mina föräldrar för att stanna en vecka. Dels för att få kvalitetstid, dels för att de och Noelle vill hänga och dels för att ge Micke en välförtjänt semester.
Nu piper ugnen! Hej svejs!

Magen vecka 30.

Likes

Comments

Här har det visst blivit lite skralt med inlägg. Det beror till viss del på att jag inte gjort överdrivet mycket. Första halvan av vecka 29 har jag varit fortsatt sängliggande pga min foglossning. Sedan hörrni! Sedan gick jag på andra omgången akupunktur och dagen efter vaknade jag SMÄRTFRI! Det är ju ta mig fan helt sjukt. Det funkade verkligen! Första gången hände ju ingenting så jag höll på att tappa hoppet. Det var ju en faslig tur att jag ändå gav det ett försök till! Nu känner jag av ryggen vid ett par tillfällen under dagen och det är oftast bara lite bakgrundssmärta liksom. Alltså jag är så lycklig över detta så det är inte klokt! Äntligen kan jag vara fullt fungerande mamma till Noelle igen. Jag försöker ta igen genom lek i skogen, lek på lekplats, massa bus, bygga badland i badrummet, fixa goda grejer att äta osv osv. Massa skoj har vi! Gladast av alla är nog ändå Micke, vars själ blev 200kg lättare så fort jag blev bra. Gullmicke som har tagit hand om oss så bra de senaste veckorna.

Bebis har också tagit igen. Han var ju lugnade förra veckan men nu jäklar. Han är igång mest hela tiden och jag älskar det! Vi lär liksom känns varandra, lillkillen och jag. Nu tycker jag dessutom att jag kan känna igen ett litet barns rörelser istället för konstiga buffar och kickar. Det är väl så att han i princip är färdig nu och ska mest tjocka på sig, så det kanske är därför. Han håller mest till på höger sida och ligger neråt med huvudet sedan ett tag tillbaka. Han har ofta hicka. Ett par gånger om dagen.

Sammandragningarna fortsätter att bli fler och något mer intensiva, men de gör inte ont och jag känner inget tryck neråt än så det är inget som oroar mig. Känns mest bra att kroppen tränar upp sig inför den stora dagen. Idag fick jag en obehaglig påminnelse om vad som komma skall när jag helt plötsligt fick något som måste varit en värk. Stark och jävlig. Blev lite chockad och tänkte att om det kommer fler så är det bråttom. Men det kom inga fler som tur var. Det hade ju varit alldeles för tidigt, han får allt stanna ett par månader till. Men...fan. Just det. Det gör så jävla ont. Jag trodde inte jag hade förträngt något men det har jag nog. Men! (igen) Jag blev inte rädd. Jag blev typ...laddad? Det var ju bra! Jag är ju lite rädd för att bli rädd när det är dags. Känns som att kroppen låser sig då. Men jag ska verkligen försöka jobba på peppen istället. Det är väl dags att börja tänka lite på det åtminstone. Förlossningsfanskapet.

Magen vecka 29.

Likes

Comments

Jag glömde inte uppdatera om vecka 28 men min app har krånglat. Jag vägrar ta något som helst egenansvar, så det så.

Men vecka 28 då. Den kan sammanfattas med FOGLOSSNING. Jag är så trött på att ha ont nu men jag får bita ihop för det verkar inte bli bättre direkt. Jag kan inte göra något när det är som värst. Möjligtvis stå upp i 30 minuter för att laga mat. De bättre dagarna funkar det okej så länge Micke inte är borta allt för länge. Så fort jag tycker att det känns bättre så vill jag göra något, typ gå ut med Noelle, plocka lite här hemma eller åka någonstans men gör jag det får jag straffa för det genom att bli i princip helt låst i soffan eller sängen i ett par dagar. Det är svårt ibland att tvinga sig själv att inte göra grejer när jag väl tycker att ryggen känns okej. Det dåliga samvetet hänger ständigt över mig eftersom jag känner att jag vill aktivera Noelle mer och hjälpa Micke mer här hemma men jag försöker tänka att det är en så otroligt kort period i livet och snart är allt som vanligt igen. Dessutom är dom nöjda med tillvaron så jag vet att det är onödigt av mig att stressa över situationen.

Jag fortsätter gå i fobiterapi för att få bukt med min sjuka rädsla för nålar och stick. Det går riktigt bra. Än så länge har jag bara fått en enda riktig panikångestattack och jag har lyckats pressa mig till det yttersta och faktiskt kommit förbi många hinder. Än så länge har jag:
- pratat om sprutor och ådror (min stora noja)
- stasat och tagit på ådror
- tittat på och hållit i sprutor
- kollat på videos med venprovtagning
- suttit bredvid under en venprovtagning samt infartsättning
- tagit på ådra med slang i
- dragit ur slang ur ådra
- fått akupunktur

Jag är sååå stolt över mig själv eftersom det känns som att jag färdats ljusår på bara några veckor. Det har tagit massor av mental kraft och jag har varit otroligt trött när jag kommer hem från dessa möten men nu jävlar ska jag fixa detta. Min fobi är ett stort hinder för mig när jag försöker ladda inför förlossningen. Lyxigt också att inte hellre välja att dö än att ta sprutan som räddar mig vid ett akutläge...

Bebis rör sig mindre tydligt nu. Jag hoppas/tror att han bara ligger annorlunda än förut men det ska ändå bli skönt med ett ultraljud nästa vecka. Jag känner honom varje dag och det kan vara lite vart som helst; uppe vid revbenen, ute vid midjan, precis under naveln eller nere vid blygdbenet (ett ord som mina icke-gravida vänner aldrig hade hört?!)

Sammandragningar då och då men ännu inte jätteintensiva. Jag äter två gånger så mycket järn än normalt behov eftersom mina nivåer är låga och jag blir en zombie om jag inte får i mig såpass mycket. Det märks också att det börjar bli trångt för organen nu, jag äter mindre portioner än vanligt och halsbrännan kommer smygande så fort jag ligger plant. Jag känner mig inte allt för stor och jag njuter verkligen av att känna hans rörelser. Snart är han här!

Magen vecka 28.

Likes

Comments

Den här veckan har känts annorlunda. Helt plötsligt känner jag mig höggravid! Det har såklart en del med all min foglossning att göra, den gör att det är svårt att röra sig smidigt, men jag har också en tyngre känsla i magen. Sammandragningarna blir fler och mer intensiva och det märks att kroppen förbereder sig. En förlossning känns så nära och så långt bort samtidigt.

Lillebror är livlig och stark! Buffarna och sparkarna är riktigt ordentliga. Jag sover fortfarande bra men har svårt att komma till ro i en bekväm ställning. Halsbrännan smyger sig på då och då och är värst när jag lagt mig på kvällen. Huden börjar också kännas lite stram över magen. Det vore skönt att slippa bristningar även denna gång så jag håller tummarna för att det inte är ett tecken på det.
Jag hoppas kunna få lite bättre ordning på den här jävla foglossningen nu när jag fått en bra sjukgymnast. Den börjar bli riktigt jobbig och i skrivande stund gör det rejält ont och då har jag ändå haft en väldigt lugn dag där jag verkligen bara gjort det nödvändigaste. Hoppas Micke kommer hem snart.

Magen vecka 27.

Likes

Comments

Nu har det hänt så där mycket igen och jag har inte hunnit skriva. Men jag har en tanke om att jag bara ska skriva när jag verkligen har lust och skrivarlusten har lyst med sin frånvaro i veckan. Jag tänkte i alla fall skriva lite grejer som hänt, både så att ni får veta och så att jag själv inte glömmer. Jag har ju gravidhjärna delux och glömmer sååå mycket.

VARNING! FÖLJANDE STYCKE INNEHÅLLER NÖRDIGT BARNVAGNSSNACK (som jag själv hatade innan barn. Jag försöker hålla det kort).

Vi har köpt syskonvagn! Hurra! Det blev till slut en Bugaboo Donkey efter en del velande. Jag kan ibland bli lite anti vissa överhypade grejer så jag var skeptisk från början. Men efter att ha provat de vagnar som finns på marknaden och som dessutom uppfyllde våra krav (vändbara sittdelar, möjlighet att koppla på babyskydd, lång sufflett, ergonomiska sittdelar och säten i bredd) så återstod bara donkeyn och Emmaljunga 735. Båda hade dessutom 5-punktssele vilket var ett stort plus. MEN! Donkeyn vann på att den går att göra om till en singelvagn med ett par enkla klick. Så när vi hittade en, i princip, ny donkey på blocket för samma pris som vi hade fått köpa en ny 735:a för så slog vi till. Nu är vi LÖJLIGT nöjda. Noelle älskar att sitta i vagnen och sitter SÅ bra. Hon går till sin vagn flera gånger per dag och försöker klättra upp själv. För min del så är alla de där smågrejerna som man kan störa sig på numera eliminerade (läs: selen). Vi har kört med vagnen i singelläge i 1.5 vecka nu och än så länge har jag inga klagomål. Jag återkommer om eventuella såna. Jag är naturligtvis inte sponsrad på något vis.

HÄR SLUTAR NÖRDIGT BARNVAGNSSNACK.

Jag har också varit på tjejhelg med två av mina absolut bästa vänner. Vi lånade en stuga på Österlen och myste, lagade mat, åkte på utflykter, besökte små antikbutiker osv. En riktig kvalitetshelg! Förra resan vi gjorde ihop var för två år sedan och var en total röjarhelg i Berlin. Det är underbart att ha vänner som man har lika roligt med på båda typerna av resa!

Dessutom har jag äntligen kommit till en RIKTIG sjukgymnast. Hon är specialiserad på graviditetsrelaterade besvär och hjälpte mig direkt. Jag ska börja gå regelbundet och nu kan jag förhoppningsvis sluta oroa mig för att inte få ihop vardagen med Noelle.

Noelle är helt insnöad på djur just nu. Hon kommer med sina små djurböcker 20 gånger per dag och vill titta och lyssna på hur de låter. Hon kan nu låta som vovven, katten, hästen och lejonet själv. Ibland apan också. Att sjunga sånger med rörelser är också väldigt poppis. Låtar och ramsor som går varma här hemma i min sköna stämma är:
I ett hus
Klappa vinka
Imse vimse spindel
Liten mus söker hus

Hon försöker sjunga med och göra rörelser så gott hon kan.

Likes

Comments

Akuttid hos sjukgymnast var det ja. Jo tjena. Jag borde förstått redan vid mitt samtal dit att det inte skulle bli något vidare. Jag ringde vid lunchtid och fick prata direkt med den sjukgymnast som jag senare skulle träffa. Jag förklarade att min foglossning snabbt blivit värre och att jag nu har svårt att gå och behöver hjälp omgående. Jag bad om en akuttid, som jag sett på deras hemsida att de kan erbjuda vid behov, och till min glädje fick jag en tid senare under dagen. När vi lagt på tänkte jag att det var lite märkligt att hon inte ställde några frågor så att hon på så sätt kunde avgöra om det fanns något hon kunde göra på plats idag, eftersom det nu var en akuttid det var fråga om. Menmen, jag hade inte så mycket val kände jag. Jag behövde göra någonting för att lindra.

En vän körde ner mig till stan så jag slapp ta bussen. På vägen pratade vi om vilka akutmetoder som skulle kunna finnas till hands. Skulle jag få någon form av TENS-behandling kanske? Skulle jag bli tejpad? Akupunktur är också en metod men med min fobi går ju det tyvärr bort.
Väl på plats så inleder den kvinnliga, åldrade sjukgymnasten med 20 minuters utfrågning om min vardag. Jag pratar om min förra graviditet och att denna graviditet kom tätt inpå. Jag berättar att foglossningen denna gång började redan innan jag visste att jag var gravid och att det sedan blivit värre för varje dag. Jag pratar också om min vardag som föräldraledig med min 1-åring och den fysiska ansträngning som det innebär med många lyft osv. Slutligen berättar jag också om min fobi mot nålar och stick och att jag går under pågående behandling hos min förlossningsläkare för detta.

Det är efter detta det sjukaste händer. Hon har skrivit en hel A4-sida medan jag pratat. Nu tittar hon upp från sitt block, inspekterar mig, och säger *Du ser lite kraftig ut om magen. Är det kanske så att du väntar barn?"
VA!? Vad är det frågan om!? Jag förklarar med bibehållet lugn att ja, det är jag ju som sagt. Det är ju därför jag har FOGLOSSNING. Då säger hon nästa prisförtjänta mening: "Jag är ju inte någon expert på det, trots mitt yrke och det faktum att jag fött 4 barn." MEN VAD GÖR JAG HÄR PÅ EN AKUTTID FÖR FOGLOSSNING DÅ vill jag skrika men lyckas mirakulöst nog fortsätta behålla fattningen. Jag förstår nu att denna kvinna omöjligt kommer kunna hjälpa mig.

Efter detta får jag böja mig åt några olika håll samt ligga på en bår och försöka röra på benen (vilket inte går pga smärtan). Sedan konstaterar hon att det nog är muskulärt och orsakat pga stress och oro. Jag orkar inte ens svara henne längre. Hon upprepar minst tio gånger att akupunktur förmodligen är det enda som kan hjälpa mig och att hon minsann känner många som lyckats utmana sin rädsla för nålar. Detta visar ju bara ännu mer vilken total oförståelse hon besitter. Hon tycker också att jag fortast möjligt ska skaffa en foglossningsbälte (vilket jag tyckte var konstigt om det nu var muskulärt, men jag orkade inte argumentera med denna kvinna) och att jag skulle sluta anstränga min rygg. Briljant! Exakt hur det ska gå till vore bra att veta. "Lär ditt barn att klättra upp i sin matstol själv till exempel." Ja men visst. Men det är ingen apunge vi pratar om här. Hon är ETT år gammal. "Lyft henne åtminstone på rätt sätt." Okej, ja visst. Hur exakt är det? "Det tar vi inte nu utan det lär jag dig nästa gång, ska vi boka torsdag nästa vecka?"

Nej. Nejnejnej. Det ska vi absolut inte. Jag HJULAR hellre bort till närmsta bankomat, foglossning till trots, och tar ut 200 spänn och skänker till IS hellre än att använda dom här igen.
"Du, jag får nog ringa dig om en eventuell bokning i så fall." Hör jag mig själv säga med lugn stämma.

Så - det enda som ens kom i närheten av någon typ av hjälp var rådet om foglossningsbälte. Det kunde jag googlat mig till på under 30 sekunder. Jag har i alla fall köpt ett nu och tänker sova med det i natt. Jag har också bokat tid hos en annan sjukgymnast, En som jag hört väldigt gott om. Det får vara värt några dagars väntetid då. Än finns det hopp!

Likes

Comments

Sista dagen på vecka 26! Jag var tvungen att dubbelkolla i en gravidapp så att jag skrev rätt vecka. Har ingen vidare koll på veckorna längre. Idag är jag nere på tvåsiffrigt! Alltså 99 dagar kvar till BF. Hurra! Nu kommer det ju troligtvis bli så att jag får tid för igångsättning i vecka 39 så egentligen är det ännu färre dagar kvar. Det känns väldigt nära tycker jag.

I morse när jag gick upp höll jag på att ramla ihop. Min rygg gjorde fruktansvärt ont och jag kunde i princip inte gå. Micke hade inte åkt till jobbet än så han kunde byta blöjan och lyfta i Noelle i sin stol. Jag trodde först att det skulle släppa om jag rörde mig lite men det visade sig vara en allt för hoppfull önskan. Jag kunde nästan inte röra mig alls. Så idag har Micke haft en liten praktikant med sig på jobb och jag har suttit blixt stilla med en vetekudde mot ländryggen. Alldeles strax ska jag iväg på en akuttid till sjukgymnast. Jag vet inte hur mycket de kan göra men förhoppningsvis finns det något som underlättar. Såhär kan det ju helt enkelt inte vara.

Annars i veckan har jag känt lillebror hicka för första gången! Supermysigt! Sammandragningar har jag med nån timmas mellanrum dygnet runt. De gör inte ont. Ibland har jag lite molande värk som håller i nån minut åt gången. Jag har en ny teori om att min moderkaka enbart håller till på höger sida av magen (om det nu är möjligt) för det är alltid bara högersidan som blir hård vid sammandragningar och jag känner rörelser tydligare på vänster sida. Han är väldigt livlig och nu känner jag honom nästan hela tiden tycker jag. Kul! Skönt också att ha lite koll på vad han har för sig.

Nu måste jag rusa!

Mage i vecka 26.

Likes

Comments

Jag och Micke är två genier. Och då är jag ödmjuk. Jag menar, allt som innebär att man löser sömnfrågan som småbarnsföräldrar är genistämpel på och nu har vi hittat lösningen för oss. Noelle är 1 år och 2 månader (that's right. Hon är ETT ÅR OCH TVÅ MÅNADER inte 14 månader. Enligt all rimlighet borde alla sluta räkna ålder i månader efter ettårsstrecket.) och jag är i 6:e månaden av min graviditet, så att hitta en bra metod för att alla ska få sova så bra som möjligt var av högsta prioritet.
Lösningen är en 120-säng till N på hennes rum. Utan ben. Hon älskade den från första stund och är där och leker, myser och tittar ut genom fönstret på dagarna. Hennes rum är babyproofat efter vår bästa förmåga och dessutom kamerabevakat med babymonitor så hon får vara där inne själv när hon vill och hon verkar uppskatta sin nya frihet.
Att natta henne inför dagsvilor och inför natten är nu riktigt mysigt med gott om plats för henne och den som nattar att ligga bredvid. Jag och Micke får sova ihop i vår säng och om/när hon vaknar på natten så går Micke in och lägger sig hos henne och de båda somnar om direkt.

Vi hoppas och tror att detta får fortsätta vara den perfekta lösningen när lillebror kommer. Jag och Micke kan då dela på oss så att en sover med Noelle och en sover med lillebror så vi slipper störa varandra allt för mycket. Hurra!

Noelle i sin nya säng. Bästa investeringen i år!

Likes

Comments

Denna vecka har varit mestadels bra. Lillebror lever verkligen runt i magen och jag känner honom jätteofta och tydligt. Det får mig att fundera på detta med att min moderkaka ska ligga i framvägg...det kan inte ligga en moderkaka i vägen för hans rörelser framåt i magen. Jag förstår det i alla fall inte för då hade jag väl inte kunnat känna honom så tydligt? Kroppsdelar och allt liksom. Så då tänker jag att den kanske inte har flyttat uppåt utan ligger kvar där nere som den gjorde på rutinultraljudet. Det vore ju mindre bra! Vi får se i vecka 32 när jag ska på uppföljande UL.

Den extrema tröttheten har kommit tillbaka denna vecka och jag har behövt sova på dagarna de flesta dagar. Kroppen stänger bara av och jag somnar vart jag än är i princip. Jag var hos min barnmorska för några dagar sedan och hon vill att jag dubblar min järndos. Mitt järnvärde är ju lågt och hon tyckte dessutom att jag såg väldigt blek ut. Hoppas det hjälper!

Magen börjar kännas stor men inte klumpig. Jag trivs med den och tycker det är mysigt. Så fort jag får läge så vill jag helst dra upp tröjan över magen. Av någon anledning så gör det att jag känner mig närmare bebis och som att han blir lite mer delaktig.

Jag fortsätter gå på klarasamtal (aurorasamtal tror jag det heter på andra ställen) och vi ska dra igång min fobiterapi på allvar nästa vecka. Eftersom en stor del av fobin ligger i min avsky för ådror så är veckans läxa för mig att inspektera mina egna. Något jag vanligtvis undviker.

Jag och magen i hissen på sjukhuset. Klarasamtal väntade.

Likes

Comments