Header
View tracker

Saknar att sitta på balkongen i Karlstad och vara totalt bekymmerslös.
(Självklart saknar jag även att det var varmt och soligt på kvällarna).

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker
View tracker

Har fått känningar av depression igen ett tag, så att träffa två av mina kompisar var välbehövligt. Blev en fika på Coffeehouse by George. 💗
Blev prat om min resa till Paris och deras resa till Wales, mycket trevligt sällskap. ☺️

Likes

Comments

Runt området där vi bodde. La Défence där fotot är taget, men efter en 10-minuters promenad kom man fram till hotellet i området Puteaux.

Notre Dame, otroligt fint.

Jag och Ludwig var på jakt efter gallerior i Paris och hittade denna av en liten slump, Galeries Lafayette. Vi förstod snart att det inte var en galleria för oss när endast märken som Tom Ford, Chanel, Burberry, Dior och alla de andra stora märkena bredde ut sig. Vi gick därför in, tog detta kort, gick ut.

Ingången till butiken Abercrombie & Fitch på Champs-Élysées. Köpte för övrigt en T-shirt där, riktigt häftig butik.

Liten detalj som jag var tvungen att fota; lykta vid ingången till Abercrombie & Fitch.

Likes

Comments

Det har ibland hänt att jag nämnt något som jag ska skriva ut i bloggen till någon jag känner och de har sagt att det är en dålig idé och att det är för utelämnande eller pinsamt.

Okej ja, jag är utelämnande. Jag är en sådan person. Lär du känna mig så är jag väldigt öppen. Att det jag skriver skulle vara pinsamt är för mig nonsens. Bara för att du tycker att du inte kan skriva ut så mycket om dig själv betyder inte det att jag tycker att jag själv är pinsam. Min blogg har fungerat som en tankerensare för mig där jag har kunnat skriva vad jag vill, när jag vill. Att vara öppen för mig är inget nytt, och om jag ändå delar med mig av mig själv i verkligheten, varför inte göra det online också?

Sanningen är att jag är så trött på den ytliga värld vi lever i, där alla måste passa in och aldrig får prata om sina problem. Där folk snackar skit om en för att de får reda på något som de inte tycker är anständigt. Jag vill bara påpeka att jag inte bryr mig om folk som snackar skit. Det säger mer om de som snackar skit än vad det gör om mig så att säga.

Så nej, jag tycker inte att ett filter är nödvändigt. Det här är stället där jag kan skriva vad jag känner och tycker, och vill du ta del av det är det ditt val. Jag kommer aldrig att ändra mig för att passa in, aldrig någonsin.

Förresten, hej igen du som läser! Nästan 4 månader sedan jag lade upp något på bloggen innan bilderna från Paris, kul att komma igång igen.

Likes

Comments

Istället för att bombardera min instagram (emma_aronsson, följ mig om ni vill eller stalka runt lite bara), tänkte jag lägga upp lite bilder från Paris här också.

Likes

Comments

Där är han, och han tittar på mig med den där kärleksfulla blicken. Fjärilarna i magen känns ordentligt nu. Pirret, fjärilarna, är detta det som kallas lycka? Ett, två , tre, sekunderna går. Sekunderna blir till minuter. Kyssen känns som en evighet. Pirret försvinner inte, och det kommer det aldrig att göra. 3 år senare står jag här, van med den där kyssen, och det där speciella pirret finns inte kvar.  Jag måste istället ge mig ut på den där ständiga jakten på något som får mig att må så där förbannat bra igen.

Lycka är något som är väldigt lulligt i mina öron. Hur ska man definiera lycka? Vad är det ens, förutom att vara endorfiner som springer runt i kroppen likt maratonlöpare?  Tja, jag definierar inte min lycka som ett välbehag. Jag definierar min lycka med personer, händelser och saker. Det får mig att på något sätt greppa lättare vad lycka är. Lycka är min pojkvän, min familj, somrarna på Västkusten, spelen som min bror introducerade mig för som liten, listan kan göras lång. Lycka för mig är att blicka framåt eller bakåt, att aldrig vara fast i nuet.

I en artikel ur Svenska Dagbladet som publicerades 15 december 2005 citerar Mia Sjöström Bengt Brülde, doktor i praktisk filosofi vid Göteborgs Universitet, ”I lyckoforskningen kan man se vilka faktorer som rent statistiskt gör folk lyckliga. Det finns ingenting som tyder på att materiella ting skulle göra oss påtagligt lyckligare. Även pengar är ganska oviktigt för lyckan.”. Sjöström skriver därefter om habitueringseffekten, att man vänjer sig vid det man har. Man får alltså lyckorus av nya materiella ting till en början, men efter ett tag vänjer man sig och tar det istället för givet.

Kanske är det habitueringseffekten som drabbat mig, men inte bara för materiella ting, utan även min partner. Att veta att man har honom kvar för evigt om man spelarkorten rätt är en trygghet som kan leda till att man tar varandra för givet. Självklart är jag lycklig med honom men lyckorusen man brukade få, när fjärilarna kändes som de vilken sekund som helst skulle ta kål på en, är borta. Kanske är det bara jag som inte är lycklig nog över det jag har. Enligt Henrik Höjer i ”Därför fortsätter lyckan att stiga” ur Forskning & Framsteg den 11 september 2015, fortsätter kurvan för lycka att stiga i Sverige. Svenskarna är bland de lyckligaste i världen, på plats 8 i världen. Det är väl bara jag som jagar mer lycka, mer än vad jag redan har.

Stunderna jag satt där på klipporna, en kort gångväg från husvagnen och familjen, de var bra. Jag brukade titta ut över havet, höra måsarna uppe i skyn och se barnen jaga varandra vid lekplatsen. Dagarna jag låg på mage på bryggan med mina bröder, för att komma närmare vattnet. Fiska upp de där krabborna som var så jävla läskiga med sina klor som man skulle hålla sig långt ifrån. Gångerna jag åkte ensam till Västkusten med mormor, morfar och kusinerna. När jag då ringde hem gråtandes mitt i natten för att jag var rädd att vara utan mamma och för att min kusin var så elak. När jag tänker tillbaka på de åren jag åkte och ändå ringde hem, ångrar jag mig. Jag var lycklig, men ville att allt skulle vara perfekt. Jag nöjde mig inte med Västkusten, jag ville inte ha bråk och jag ville ha min mamma. De gångerna på Västkusten var den bästa tiden i mitt liv. Synd att man inte tog tillvara på det.

Idag ser vi lycka överallt, trots att vi kanske inte ser den hos oss själva för stunden. Våra sociala medier är fyllda med lyckliga bilder och statusuppdateringar där man vill visa andra hur lycklig man är. Konsekvensen av detta kan vara avund. Avundsjuka sätter ofta igång en drivkraft, i detta fall efter ett liknande liv. Så sätts ofta jakten på lyckan igång. ”Det var bättre förr” har man hört förut, och jag kommer att hålla med de äldre idag. När de sociala medierna inte fanns kunde man fokusera mer på sig själv och sin egen lycka. Vi kunde inte lika enkelt se kändisars lyxliv, grannens nya svindyra bil, takvåningen i Stockholm som köptes av skitungen man gick med i lågstadiet. Trots att Höjer har statistik på att svenskar är en av de lyckligaste invånarna i världen och att det fortsätter att stiga, är vi ändå inte nöjda. Vi kanske är relativt lyckliga, vi är friska och har det mycket bättre än många andra i världen. Det förändrar dock inte det faktum att vi förmodligen också jagar lyckan mer än de andra länderna. Vi har tillgång till Internet, obegränsat med bilder och statusar från andra som endast får mig att må dåligt.

Att jag aldrig är nöjd har mycket med sociala medier att göra. När den där supersnygga tjejen lägger upp en bild på Instagram i träningskläder och man ser hur tränad hon är, vill jag knappt äta. Pastan jag har på gaffeln i handen känns inte längre så god, smaken tilltalar mig inte längre. Det där lilla lyckoruset jag fick när jag tittade mig i spegeln i underkläder på morgonen känns som bortblåst. Många har känt att den där bilden motiverar dem, men det får mig att istället vilja gå och lägga mig i ide, aldrig mer gå ut. Jämfört med henne är jag en flodhäst, klumpig och utan magrutor och perfekt rumpa. Samtidigt tror jag knappast att den tjejen är nöjd. Hon jagar fortfarande hennes lycka, som i och för sig är långt före min, men ännu inte fulländad.

Vi kommer kanske aldrig bli nöjda, aldrig ha en fulländad lycka. Vi kommer att fortsätta jaga vår lycka, efter mer lyckorus. Men jag lägger av nu, i och med denna krönika avslutar jag kapitlet om den jagade lyckan och stänger boken. Dags att öppna nästa bok, där jag faktiskt kommer att leva i nuet och njuta av de där kärleksfulla blickarna från min partner, även fast det där speciella pirret inte finns kvar. Mitt pirr har istället förts över till livet. Låt ditt pirr berika ditt liv du också, istället för att fästa lyckan vid något speciellt. Nöj dig med det du har och bli berusad på livet, för det kommer jag.

Likes

Comments

Igår åkte jag och Ludwig iväg för att käka på restaurang. Min andra halva tog en ciao ciao (som vanligt) och jag tog en vedugnsbakad kycklingfilé med parmaskinka, mozzarella, bearnaise- och paprikasås. Så himla gott 😍

Fastän vi var proppmätta åkte vi och köpte godis efteråt också för att mysa till det rejält. Slutade med att vi somnade i soffan till Masterchef på teven. 😂👌🏼

Likes

Comments

I skolan jobbar min klass med ett projekt som är i samarbete med Gävle kommun och deras översiktsplan för 2030. Vi ska bestämma ett område där vi tycker att Gävle kommun ska bygga ut tills år 2030. Dessutom ska vi bygga modeller av hus som vi skissat (vi valde att bygga efter mina skisser) samt bygga upp en modell av området. Detta ska redovisas muntligt och i en skriftlig rapport som både våra lärare och politiker från kommunen kommer att ta del av. I tidigare projekt som min inriktning haft, har kommunen tagit idéer från elevernas arbete. 😄

Vi är snart klara med modellen för området men har ganska mycket jobb kvar på modellerna av husen. Lite kaos är det just nu och tidspressen gör att vi idag satt kvar till klockan 6. Imorgon blir det att sitta kvar igen, förmodligen lite längre än idag. 😁

Likes

Comments

Förlåt i förväg för bilden, men blir så glad av den.

Men hej älskling. Jag ville bara berätta för dig att du gör mig till världens lyckligaste tjej. Det är ofta jag skrattar med dig, precis som på bilden. Det där leendet vill jag ha på läpparna varje dag, och mer än gärna tillsammans med dig.
Förlåt om jag kan bli väldigt tyst, snäsa åt dig utan anledning eller helt plötsligt börja gråta, men det är bara så jag är som person. Att vara tillsammans med mig är som att åka Helix för första gången Ludwig, men jag hoppas att resan med mig är rolig ändå. 💖

Trots att idag är en skitdag för mig så ska du veta att du gör det bättre, även fast du kanske inte tror det ibland. 💗
Så ja, ett "onödigt" men ändå så viktigt inlägg, en daglig påminnelse att jag älskar dig bara.

Likes

Comments