Header

TW: jag nämner min vikt i inlägget.

Jag vet inte riktigt vad som hände, eller egentligen vet jag ju. Dagen började som vilken dag som helst, vaknade låg kvar i sängen sen gjorde mamma våfflor så åt det till frukost sen gick jag till Elsa hjälpte henne att plocka ihop sen igår, gick hem. La mig bara i sängen och var hur trött som helst.

För ca 45 minuter sedan bestämde jag mig för att steka ett ägg att äta samt dricka vatten då jag har sån himla huvudvärk, antagligen för att jag knappt och druckit eller ätit något under dagen. I vilket fall åt det samt några kakor för att få någon energi till att laga middag. Och nu sitter jag här med min sojakorv och nudlar och får inte i mig det. Jag är så jävla hungrig med det tar emot. Jag vill ju verkligen bli bättre och försöker verkligen. Efter att ha gått på matstöd på sjukhuset AKA ätstörningsenheten i ca 3 veckor och ändå väga 55,9kg tillskillnad från sist jag vägde mig på BUP och vägde ca 58 så kände jag verkligen att jag ska kämpa under lovet och verkligen äta då jag ändå inte har gått upp något men säkert ätit dubbelt så mycket än i vanliga fall. Det läns bara som ett jävla bakslag när man verkligen vill förändra något med det är så svårt. Det får mig att känna mig så jävla värdelös.

I vilket fall. Har tänk att jag ska skriva om matstödet tidigare men det har känts så jobbig att skriva om det, men nu gör jag det ändå.

Matstödet innehåller frukost och lunch, frukosten börjar 7:55 och pågår i en halvtimme. Alltså har man en halvtimme på sig att äta upp en skål fil med flingor/en skål med gröt och sylt, en mjukmacka med pålägg och ett glad juice. Så under dessa veckor har jag inte haft någon sovmorgon, vilket har varit jobbigt. Samt att jag kommit sent de dagar då jag börjar 8:15 vilket känns ganska jobbigt att hela tiden komma ca en halvtimme försent.

Lunchen är uppbyggd på samma sätt, det börjar 11:40 och man har en halvtimme på sig att äta upp portionen av mat man får. Äter man inte upp maten (samma gäller på frukosten) så får man en eller två näringsdrycker beroende på hur mycket mat man har kvar. Det här har ju också då gjort att jag kommer sent till lektioner eller att jag måste gå tidigare och sållar det är alltid kul att sippa lektioner men det blir ganska jobbigt när man är personen som alltid är sen och som alltid får gå tidigare. Den som ibland sitter i matsalen utan mat eller den som inte ens går till lunchen.

Efter lovet kommer det dock bli skillnad, jag kommer iaf börja äta lunch på skolan igen 3/5 dagar men frukosten kommer jag fortsätta äta på sjukhuset.

Nu har min middag hunnit bli kall men jag ska kämpa i mig den ändå.

BTW! Hoppas alla får ett bra lov, för mig är iaf lovet otroligt behövligt och började det på ett asbra sätt igår!

XoXo Emma.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Idag skulle vi haft 812 men jag tror ändå att det här var det bästa, iallafall för mig.

Orden är svåra att få ner och inspirationen är på noll men jag ska försöka ändå...

Ibland måste man göra vad som är bäst för en själv, för mig var det att säga till en person att jag tröttnat på att vara det ständiga andrahands valet. Jag kände att en som aldrig prioriterar mig helt enkelt inte förtjänar mig. Jag sa ifrån vilket person tog illa vid sig av. Vi hade inte pratat på kanske 2 veckor förrän i förrgår då personen anklagar mig för att fortfarande vara sur, vilket jag inte är tbh bryr jag mig inte alls. Jag har dock väntat på att personen skulle ta tag i problemet och fråga om vi skulle ses och lösa det eftersom det kändes som att personen då iallafall skulle kunna visa att jag betyder nått. Jag fick inget meddelande förrän tisdagskväll som jag skrev ovan. En liten konversation på totalt 4 snaps sen svarade inte hen och idag skulle vi haft 812 dagar på snapchat. Det känns såklart lite tråkigt att en vänskap ska ta slut på sättet det gjorde men jag är säker på om vi är "meant to be" så hittar vi tillbaka till varandra igen. Efter att ha känt människan i ca 5 år så känns det såklart i hjärtat men samtidigt som en lättnad.

Jag mådde bra när vi väl var med varandra men annars fanns det en form av ångest. Jag tänkte hela tiden "är jag tillräckligt bra?" "antagligen inte då hen valde den personen över mig.."

Jag antar att vi växte ifrån varandra, på gymnasiet ändrades många av mina vänner. Denna person inräknad då. Vissa har jag "hittat tillbaka" till vilket är jättekul! Andra inte.

Med detta inlägg menar jag såklart inte att smutskasta någon, och menar verkligen inte att jag är helt jävla oskyldig. Såklart är jag inte det, jag gjorde säkert en massa fel som personen aldrig sa till mig att de var fel. Vi hade våra stunder och jag ångrar verkligen inte åren vi hade tillsammans men ibland är det bättre att släppa taget än att hålla fast.

Åren vi haft kommer jag aldrig att glömma och alla saker jag fått berättat för mig i förtroende kommer jag aldrig att sprida då jag tycker det är det fulaste en kan göra. Så om du av någon anledning skulle läsa detta inlägg vet du säkert att jag menar dig, och då hoppas jag att du vet att jag har aldrig och kommer aldrig att sprida rykten om dig eller berätta något du har sagt till mig till någon annan. Jag önskar dig ett fortsatt bra liv, och vem vet, I framtiden kanske vi hittar tillbaka till varandra?

Det krävs två personen för en vänskap och vi båda hade våra brister, och nu är det slut.

Likes

Comments

Idag stannade jag hemma från skolan p.g.a. huvudvärk men egentligen stannade jag hemma mest för att jag är rädd för att få ett till migränanfall, vilket jag fick igår. Jag skippade min sovmorgon för att gå på mattestöd med Alma och allt kändes jättebra fram till svenskan då det total vände och jag fick världens huvudvärk + illamående som jag trodde skulle gå över efter lunch vilket det inte gjorde. På mattelektionen efter sa kroppen ifrån totalt och jag åkte hem. Hade inte en tanke på att det kunde vara migrän förrän mamma sa det sen då jag inte haft det på minst 2 år. Blev även så att jag avbokade ridningen och låg och halvsov hela eftermiddagen.

Men nu till det jag har tänkt skriva om i flera dagar, i tisdags hade jag mitt bedömningssamtal på BUP och det gick väl bra... Jag ska iallafall få en ny tid framöver. Själva mötet var jobbigt, tror jag bröt ihop två eller tre gånger. Det som var värst var väl att mamma var med på samtalet men vad jag är gladast över är att de från BUP var kvinnor, det var en överläkare (tor jag) en psykolog och sen någon som också var läkare men var mest med bara för att se hur själva verksamheten typ fungerar om jag förstod det rätt. Mötet pågick ungefär 1,5 timme, jag fick göra en hälsoundersökning med längd/vikt/blodtryck i övrigt var det mest bara prat.

Dagen därpå åkte b.la. min klass till Vålådalen för att fjällvana jag och i stort sätt alla i klassen gick Blanktjärnsrundan och den var jättefin, verkligen! Det blev en dagstur, vi åkte från skolan 8:15 och kom tillbaka till skolan ca 16:45. Det var en mysig tur som var lagom lång och lagom jobbig att gå, sen tog inte jag så många bilder tyvärr utan tog bara bilder vid "rastplatsen". Om ni inte har gått den rekommenderar jag verkligen turen och jag kommer nog gå den fler gånger.

Likes

Comments

Äntligen är det helg igen! Jag har inga direkt planer mer än att plugga och söka jobb... Inte för att jag har så mycket att göra i skolan men har en kommunikationsuppgift som jag ska göra och sen måste jag även räkna lite matte.

Mamma drar till fjälls för att plocka bär med en vän så jag och Sebbe kommer få sköta oss själva. Så jag kanske passar på att fasta who knows?

Idag slutade jag skolan vid typ 10:50 men kände inte något behov över att åka hem för att sedan åka tillbaka till stan och möta mamma vid 1. Istället satt jag och pratade med Lina och sen träffade vi även på Viggo, vilket var roligt då ingen av oss går i samma klass längre. Sen skulle de dra så då gick jag till Moa och Marcus på Donken istället.

Sen kom mamma till stan och vi kollade b.la. på glas/porslin som jag kan önska mig i födelsedags present m.m. och hittade jättefina glas från Kosta Boda men velar även mellan Orrefors glas. Sen köptes även två stycken nya jeans (gråa och svarta) till mig + ansiktsrengöring. Så det var mysigt, även Sebbe kom till stan vid halv 3 tiden så innan vi begav oss hemmät tog vi en fika på Wedemarks.

Men nu ska jag börja med kommunikationsuppgiften så jag sedan kan se vidare på RuPaul's Dragrace

XoXo Emma

Likes

Comments

Vips så var sommarlovet över och vecka 2 av skolan har redan hunnit börja. Jag har nu börjat 2:an och går numera på Beteendeinriktningen på Samhällsprogrammet, än så länge så känns det som om jag gjorde rätt val vilket känns väldigt lättande. I och med att skolan kommit igång så kommer rutinerna tillbaka mer och mer vilket är något jag älskar.

Sommarlovet avslutades på bästa sätt, en konsert på Grönalund med Elsa och Therese. Väl på Grönan (eller ja i kön direkt på morgonen) träffade vi på Lina och Wilma så vi joinade dem. Den konserten var så otroligt nödvändig för mig och lyckan var obeskrivlig, så en en gång tackar jag 5 Seconds of Summer.

Har även fått ett samtal från BUP nu! Så ska dit om en vecka, jag har väldigt blandade känslor kring det då mina föräldrar MÅSTE vara med vilket jag tycker är jättejobbigt. Fine att BUP kan ringa och spela upp samtalet eller whatever men att de måste vara där och lyssna på mig när jag pratar.

Igår såg jag en bild från januari förra året och blev i chock vilken bra kropp jag hade då och kan inte förstå att jag tyckte att jag var tjock. Jag skulle tippa på att jag hade ett BMI mellan 17-18 under den perioden. Det var ungefär ett år inna jag började med järntabletter och gick upp 10 kg.

Byxorna var smått förstora vilket syns på bilden och nu är de smått försmå, precis som resten av byxorna/shortsen/kjolarna jag kunde ha på den tiden. Jag tror att det är det som är värst, alla pengar jag lagt ner på kläder som blivit försmå bara för de jävla järntabletterna.

Det får nog vara allt för nu, och vi får se hur länge jag kör utan lösenord igen..

XoXo Emma.

Likes

Comments