Dessa fick jag utav min låtsas mamma eftersom dom var lite för korta på henne men passade utmärkt på mig som är ca 1.64 cm lång! Rekommenderar verkligen dom för den billiga slanten dom kostar, dock rekommenderar jag dom till kortare tjejer.
Tyget är väldigt tunt men för mig är det bara ett plus då det är sommar :D

http://www.wish.com/c/574daa0723f17060e9c96052

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Min mamma var 16 år när hon fick mig och min missbrukande pappa var runt 24 men det tog inte lång tid tills det skiljde sig eftersom min pappa inte tog ansvaret över mig och min mamma insåg mer och mer att hon inte kunde rymma ifrån vem han faktiskt var under den tiden. Hon insåg att hon inte kunde rymma ifrån verkligheten, hon var tvungen att öppna ögonen och skydda mig ifrån det hon själv under sin hela uppväxt varit med om. Jag var planerad, trots mammas unga ålder och i efterhand har jag fått reda på att hon såg mig som sitt ända ljus i mörkret men som allt annat i sitt liv trodde hon att jag skulle försvinna ifrån henne eftersom allt hon alltid mått bra utav försvunnit ifrån hennes famn gång på gång. Under min uppväxt har det varit mycket missbruk och alkohol inblandat, sos, våld och kriminalitet och en drös med konflikter och bekymmer. Jag vet att jag lovade mig mig själv när jag var liten att jag aldrig skulle bli som min släkt och familj, jag skulle bli någon speciell person som skulle ha en stor betydelse för vårt samhälle. Jag skulle aldrig svika dom för mitt egna behov av att rymma från verkligheten på det där sättet... men jag svek en dag den där lilla flickans löfte.


Jag hade i många år från att jag var så liten som jag kan minnas alltid varit en av de där annorlunda barnen i klassen, jag hade mina raseriutbrott från ingenstans och visste vad droger, våldtäkt, pedofili och alkohol gjorde med en människa. Jag minns att jag då tyckte att det var konstigt att de där andra barnen inte visste vad sånt var för något eftersom det för mig var vardagsmat i många fall under min uppväxt. Idag förstår jag ju att jag egentligen i den åldern borde ha lekt med alla andra i sandlådan och pratat om sånt man pratar om när man är 6 år gammal, jag borde inte ens ha vetat vad droger var men jag är väldigt glad ändå att jag fick en sån erfarenhet i sån ung ålder för det har räddat mig många gånger ifrån typer som velat mig väldigt illa, t.ex. en pedofil en gång på en av pappas fester.

Jag har sedan jag varit liten varit med om väldigt mycket, ibland mer skit än bra saker faktiskt vilket formade mig till den där iskalla hårda tjejen som egentligen bröt ihop inners inne över alla år i mörker. Värst var det när jag började få mina psykiska besvär, jag minns när jag var 12 att jag hörde röster inom mig, såg i syne och var allmänt konstig. Det var inte bara jag som tyckte det utan det fick jag så småningom bekräftat ifrån mina dåvarande klasskompisar också eftersom alla såg snett på mig tillslut och föredrog att vara med de andra som inte var lika sjuk som mig. Dom ristade ju inte in ordet dö på armarna och kläderna, de drog ju aldrig ifrån lektionerna och satt i ett hörn och darrade emot en vägg, de pratade inte om konstiga saker och det betedde sig inte häller konstigt som jag som alltid var deppig. Idag förstår jag ju att jag omedvetet ropade på hjälp, jag höll som 12 år på att psykiskt krascha och jag skrek inombords efter en människa som skulle trösta mig men den människan kom aldrig. Jag förstår ju nu att jag egentligen ropade på hjälp när jag förstörde mitt utseende, ville klippa av mig tungan och ha svarta linser med rakat hår med nitar över hela kläderna, allt det där var ju i hopp om att någon skulle se mig, rädda mig.

När jag var 14 år, dök den där människan upp som jag alltid hade väntat på. Den människa som räddade mig. Den människan som såg mig, älskade mig och förtrollande min vardag med ett sånt ljus som aldrig funnits där tidigare. Den människan var mer än vad jag kunde tro mig ens existerade, personen överraskade mig med blommor, med choklad utanför min familjs dörr. Bjöd mig på saker, sa massa fina ord.

Men allt var en bluff...

Idag förstår jag, personen älskade inte mig, personen ville mig inte gott, personen ville bara äga mig och förgöra mig och det lyckades hen med rätt snabbt. Det tog inte länge fören jag levde runt hens lillfinger och var tvungen att göra precis som hen sa och ville. Allt det där charmiga försvann och framför mig stod en blodtörstig kall psykopat. En psykopat jag levde med i 7 månader tills jag äntligen kom loss. Efter både fysisk och psykisk misshandel var mitt psykiska tillstånd värre än någonsin. Jag var död inombords, personen hade verkligen lyckats förgöra det lilla som ens fanns kvar inom mig. Genom sexuellt utnyttjande, en massa begär som förstörde den lilla självkänslan inom mig och de två gångerna hen nästan stöp mig till döds och nästan alltid stalkade mig utanför min familjs hem var bara en förstörd 15 åring kvar.

Där stod jag kvar och var räddare än någonsin.. drogerna och alkoholen kom att bli min bästa vän och min flykt ifrån verkligheten.


Allt började med en joint utav brunt och en tablett E blandat med vodka ute i en park. Jag minns att jag sa till mig själv "fuck it" varför ska bara jag vara den som är stark och inte faller. Jag kan också svika, jag kan också bära och brista. Jag minns det där första blosset, jag tänkte på min pappa. Vad var det egentligen som han inte kunde motstå i detta skit, vad var det som var så mycket viktigare än mig. Jag kommer också ihåg att kvällens tankar gick mycket åt en annan nära person som jag i många år alltid oroat mig för sedan jag varit liten, hon var som en syster för mig och att se henne så förstörd den där sommaren i droger och massa skit förgjorde mig. Jag klarade inte längre av att se mina älskade nere i en sån stor svacka där dom inte längre var det minsta sig själva. Jag var också tvungen att fly den där kvällen och jag minns hur jag lyssnade på block 44 och gick stenhög och lyssnade på deras låtar, även ras cricket minns jag eftersom rytmen var så skön i samband med höga mig som flamsade runt och kände sig störst, bäst och vackrast fast egentligen var en liten skit som egentligen förstördes ännu mer den kvällen. Det slutade inte där, andra dagen ville jag ha mer, tredje och fjärde också och det tog inte lång tid fören jag gjorde nästan allt för att få mitt illa skit och fly från mina känslor. Jag minns också att det inte dröjde länge fören cannabis vart uttråkande, jag ville ha starkare droger och det var nu.. och så vart det också tillslut. Var jag inte påtänd om dagarna var jag påverkad utav alkohol eller massa tabletter som jag knappt visste vad det var än att det gjorde mig helt döv inombords och att jag inte kände ett piss. Drogerna och alkoholen vart snabbt ett effektiv flykt för mig och tillslut fanns det bara mindre och mindre kvar inom mig även fast jag inte ens trodde det fanns en gnutta utav mig kvar efter all skit och all psykisk obalans jag hade inom mig. Tydligen fanns det en Emma kvar men snabbt därefter försvann hon som en vindpust igen eftersom de ända som fanns i mitt huvud var bekräftelse och droger. Jag var som en parasit som livnärde sig på bekräftelsen från andra, eftersom min självkänsla alltid varit så låg diggade jag känslan av att folk tyckte om mig för en gång skull.

Min sista drog var LSD. Jag minns att jag inte fick tag på något annat och min abstinens skrek inom mig, LSD var däremot något jag kom att få tag på. Eftersom det tog för lång tid (tyckte jag) för att lappen på min tunga skulle påverka mig tog jag snabbt en till eftersom jag var orolig att det inte skulle funka eftersom jag hade hört att de var risk att lapparna gått ur eftersom de var lite gamla egentligen. Efter andra lappen tog det inte alls länge fören det kickade igång mig till max, jag var totalt borta i en fantasivärld i 8 timmar, jag minns att jag såg djävular, demoner, änglar, jag själv blev en katt, en avatar och miljön vart till en helt fantasivärld. Efter vaknade jag upp i något mörkare än jag någonsin befunnit mig i tidigare, allt var mörkare än vanligtvis för mig och drogen hade gett mig stora bekymmer som jag än idag efter 1 år kan känna av. Minnesförlust, djupare depression, personlighets störningar, paranoia, vanföreställningar såsom syner. Varför kom LSD att bli min första och sista drog kanske du tänker nu? det har två anledningar. Två dagar efter vakande jag upp med att min mamma ville att jag skulle kliva upp eftersom hon ville prata om en sak, min underbara farfar som alltid funnits där för mig och min pappa hade gått bort.. all verklighet omfamnade mig i de ögonblicket... Jag som alltid lovat mig själv att inte bli en sån där hade blivit exakt en sån där, jag var precis som de andra i min släkt jag inte velat bli, jag hade blivit en som tog mitt ego i första hand. Jag förstod i de ögonblicket att de jag höll på med hade jag tagit före mina nära och kära precis som min mina nära och kära hade vänt mig ryggen tidigare, jag var exakt likadan och det sved mer än något annat. Jag minns att efter min farfars död var det något i mig som väcktes, kanske var det den där lilla flickan för plötsligt lovade jag mig själv åter igen att jag aldrig mer skulle röra skiten.

Min farfar har idag en väldigt stor betydelse för mig, han är den jag tänker på när jag ibland fortfarande vissa dagar tappar hoppet om livets mening. Han är den jag är stark för och väljer att inte svika. Min förebild är och kommer alltid att vara min farfar, han är den som bevisat för mig att efter regn kommer solsken. Efter allt han gjort för mig och min pappa tänker jag aldrig vända honom ryggen, jag vill att han ska få vila i fred och slippa oroa sig över mig och pappa för det är han värd och det är vad jag vet att han velat, att vi ska ha det bra och inte vända oss till mörkret. Han själv började sitt liv som en alkoholiserad pappa som var grovt elak mot min pappa och hanns bröder ibland tillsammans med min farmor som också var alkoholiserad (och är fortfarande). Men han vaknade upp en dag och valde kärleken före sitt ego och sin flykt från verkligheten och det är exakt det jag också gör idag för att hedra honom. Många gånger tror jag att det var ödet som gjorde att han gick bort, hade inte han gjort det, hade jag det förmodligen pågrund av att jag nog inte hade vaknat upp i tid annars för många gånger höll jag på att ta en överdos och rädslan för döden fanns liksom aldrig där för mig för det var egentligen det jag ville, jag ville inte leva och var därför inte varsam med mitt liv som jag är idag när jag för första gången i mitt liv mår bra äntligen!

Tack för att du läste mitt inlägg och jag fick dela med mig utav en del utav mig själv. Glöm inte, efter regn kommer solsken!

Likes

Comments

Jag vet att jag varit väldigt dålig på senaste att lägga upp inlägg, jag har varit väldigt trött och omotiverad till bloggen, samt har jag haft mycket med skolan och annat men det är ingen ursäkt men dock känner jag någonstans att man ändå ibland måste lyssna på sin kropp och själ och bara varva ner. Allt för många ber om ursäkt precis som jag gör nu (dubbelmoral) för att inte lagt hela sin kärlek på bloggandet men det tycker jag inte man ska om man inte lovat något annat, ibland behöver man en break och det är absolut inget fel med det. Jag tror att många precis som mig känner sig dåliga sågort dom inte presterar till max. Men hur som helst tänkte jag skriva lite om min dag I detta inlägg med en blandning av tankar och lite känslor kring bloggen.

Började skolan som vanligt på tisdagar 10:15, jätte skönt! Det var bara en lektion sen var det teater och lilla kriminella jag smög iväg efter en timme när vi hade 10 min rast till fortsättningen. Klarar inte av att sitta still för länge på sådana föreställningar :) efter jag smugit iväg träffade jag min kontaktperson efter en stund och vi satte oss på en uteserverning och åt lite gott medans vi pratade och diskuterade vad vi i fortsättningen ska göra och hur ofta vi ska träffas. Sammanfattat har jag haft en väldigt skön och bra dag!

Jag har verkligen älskat att blogga sedan jag började men för kanske en månad sedan har jag bara känt mg allt mer stressad och förvirrad när det gäller mitt bloggande. Jag har verkligen tyckt att det varit så kul att läsa mina kära följares bloggar och älskar att bli inspirerad men plötsligt nu efter att läst varendas nya inlägg från start har jag knappt varit inne på appen. Jag har verkligen inte tröttnat utan det handlar mer om stress och noll moivtering då jag känner själv att min blogg är tråkig och bara en stor röra. Stressen kommer ifrån att jag tidigare lagt upp minst 1-3 inlägg om dagen och nu känner jag mig dålig för att det bara kommer minst 1 i veckan fast det kanske egentligen är bättre så att det inte blir för mycket (??)

Har ni känt eller känner ni samma sak? Kram

Likes

Comments

Riktigt skön dag med fint umgänge, barn och barnens underbara mamma Elin och pappan Christoffer! Dagen började med lunch dejt med Elin och sedan en sväng på stan och sökandet efter somriga kläder till hennes barn. Solen skiner ju dessutom underbart, kan livet bli skönare?

Nu efter mycket lekande och skogspromenad är det snart dags för mig att dra mig hemåt.

Har ni haft en solig dag?

Likes

Comments

Måste verkligen dela med mig utav denna goda chiapudding som jag åt till frukost idag!

INDEGRIENSER: chiafrön, hallon, kakao, youhurt, vaniljpulver

Såhär gör du:

1. Lägg i alla indegrienser och rör om ordentligt

2. Lägg i kylskåpet över natten

3. Sätt på topping med hallon och ät!

Likes

Comments

Ligger som vanligt


Rå knullad av ångest och panik


Desperat efter bekräftelse


Ensam och skrikande


I min säng naken med mina ärr i själen


Utnyttjad, sparkad och spottad på


Minnen och känslor som aldrig försvinner


Lilla tjejen säger inuti mig som vanligt


Gör mig inte besviken, stanna kvar


Kämpa och torka dina tårar


Allt kommer att bli bra



Isperierad utav @farsan eftersom jag alltid beundrar hanns dikter som alltid lyckas träffa mig rakt i hjärtat.

Likes

Comments

Woho äntligen har jag fått äran att testa den omtalade brun utan solen ifrån CB! Jag är verkligen nöjd med mitt köp, jag unnande även mig själv en brun utan sol handske för att lättare få de jämt och fint och slippa kladda ned händerna -verkligen värt!

Älskar verkligen denna brun utan sols formel eller vad man säger, det blir liksom som ett skum som kommer ut som enligt mig luktar en god blandning av kokos och tropiskt. Glider på lätt (dock får man vara snabb för att de torkar in fort i huden). Det bästa utav allt är att man ser vart man lagt den. Till skillnad från dom brun utan sol jag testat tidigare har jag fått resultat efter några timmar men denna ger en brun nyans direkt så fort man lagt på produkten.
Hur skönt?? rekommenderar verkligen.

CB brun utan sol: 99kr
CB handske: 49kr

Likes

Comments