View tracker

Osv.

Dagen idag har varit väldigt fin, jag har fått uträtta en del viktiga ärenden. Jag lämnade Mio på skolan imorse trots att jag varit ledig ifrån jobb. Jag hade dock lite dåligt samvete men de gick att leva med.

Dagen var fullspäckad iaf och började med en grej 11.30 och sen har de rullat på. Var till sjukgymnasten som vanligt på onsdagar, de gick bra idag. Jag kände mig lugn. Har som sagt jobbigt att lämna över mig och min kropp till någon, jag vet inte varför de känns så stark? Samt att vi har pratat om min hållning lite och de är väldigt intressant. Jag kutar ihop min överkropp. Dels pga all stress och ångest men dels för att jag inte vill sträcka på mig, och tycker inte jag förtjänar att sträcka ut bröstryggen. Jag vill kuta ihop mig, gömma mig lite.

Nog om de. På fredag fyller min enda kärlek 6 år. Så idag fixade jag allt. Typiskt mig med noll framförhållning men när jag väl tar mig i kragen och åker så är jag jävligt effektiv :)

Nu måste jag trycka igen mina gröna, imorgon vankas jobb.

Sov gott ❤️

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

  • 33 readers

Likes

Comments

View tracker

Ja ni vet, livet.
Livets cykel liksom. Troligtvis vet väldigt få vad den på riktigt handlar om. De säger jag inte för att jag någonsin är bättre eller nåt utan jag säger de för att de är vad jag ser samt hör.

Jag hör varje dag människor som gnäller på hela sin tillvaro, utan att den ens är varse om de själv. På ja de ena och de andra. Och jag tänker bara på vilka kontraster vi människor lever i trots att vi lever så tätt inpå varandra. De som är lycka för mig, kan vara nånting min nästa kanske inte ens har förmågan att ens uppmärksamma. Jag vet typ inte ens vart jag vill komma.

Eller jo. Jag är så ledsen. Eller frustrerad. Så besviken på samhället som inte tar hand om oss som hamnade utanför allt. Som inte hade nån. Vi som låg på marken och fick kämpa för våra liv. Där varje dag handlade om att leva eller dö och ingen brydde sig, minst vi själva.

En barndomsvän har förlorat kampen. Han hade de största hjärta av alla. Jag vet att de är de alla kommer att minnas han för. Han var för snäll för sitt eget bästa och förstod aldrig sitt eget värde. Dom vuxna och samhället hade gett han den synen på sig själv. Så de fanns aldrig några alternativ än att ta bakvägen genom livet. Jag är den sista som klandrar honom. De är de här jag menar med att världen kan vara så jävla rutten, ful och äcklig. Och de är de här som gör mig så jävla förbannad på människor så jag nästan tappar de ibland.

Vissa kämpar för att köpa så fin yta som dom bara kan, och blir helt bortkopplad ifrån verkligheten för att man ska vinna teatern. Tjäna mest pengar, ha de på ett visst sätt för att kunna acceptera sig själva vilket dom egentligen vet att dom aldrig kommer att kunna göra.

Medans vissa ligger på marken och kämpar för sina liv, för att överleva dagen. För att ens kunna ta sig ifrån ena sekunden till den andra, pga de värker i bröstet så att de känns som att man ska explodera av all sorg och förtvivlan man bär på. Han fick aldrig ens chansen att ge de en helhjärtad chans och jag blir så jävla förbannad och ledsen på en och samma gång så jag vet inte vart jag ska ta vägen!

Ser ni ens kontrasterna? Vet ni ens om att verkligheten existerar där ute nånstans? Alltså frustrationen! Han finns inte mer. Jag kommer aldrig få se han mer. Inte hans mamma, syster, systerdotter heller. Vart försvann han? Ur systemet för vissa. Med delar av våra hjärtan...
Jag vill spy! Jag blir äcklad för att de här ska inte behöva ske. Människor ska inte behöva se döden som en utväg för livet. Men de är så, mår du dåligt eller lider av psykisk ohälsa ligger du jävligt pyrt till...

Jag är så jävla ledsen.

Sovgott kompis, kriget är äntligen över för dig ❤️

  • 292 readers

Likes

Comments

View tracker

Jag låg i en soffa på jobbet och hade rast när jag såg en artikel nån hade delat på Facebook, om en trafikolycka i Skönsberg med flera barn inblandade. "EXTRA" stod de med stora bokstäver. De bara knöt sig i magen och bröstet på mig samtidigt som jag tänkte på hur Mio hade pratat om att dom skulle ner till stan på fredagen med buss. Dom skulle räkna tomtar.. Panikångesten var ett faktum och jag tänkte att jag måste ringa skolan, men lyckades lugna ned mig själv och tänka att "klart inte Mio är med, de är jag som är hysterisk".

Låg och tänkte på telefonsamtalet till skolan och fantiserade om att de säkert var många föräldrar som hade ringt dit för att kolla sina barn, men Mio var ändå inte med på resan. Tänkte jag. Tills de en kort stund efter ringer ett nr jag inte känner till på telefonen. Jag hade inte läst artikeln riktigt heller pga jobb men hon hann bara presentera sig (kommer inte ihåg vad hon hette) och säga att hon ringde ifrån skolan innan jag fick ur mig "lever han?". Och ni fattar, man ser 150 olika frekvenser av filmsnuttar i huvudet på samma gång "är han död nu" "hur går jag vidare med livet" "vad händer med mig" "de enda jag har att leva för..."
Ja jag sa precis här ovan, hysterisk! Men de hade ju som tur var gått bra, Mio fick bara en skalle på näsan av honom han satt bredvid. Så de var de värsta tänkbara för honom. Tack och lov. Han har inte de perspektivet heller på vad som hände eller vad som hade kunnat hända.

Men! Spräng bort busstationen. Avskeda varenda jävla busschaufför. Och ta en taxi! Alltså jag skojar inte ens, en del kör som dårar alltså. Jag minns när Mio åkte vagn och hur många gånger vagnen nästan välte och en gång då den faktiskt välte, men då jävlar fick chauffören och hela bussen höra hur jag tyckte han körde! Din jävla idiot tror jag jag la till med, haha.

Nu är jag iaf ledig 3 dagar i sträck. Så jävla välbehövligt och skönt (än så länge).

Hoppas ni alla får en skön och avslappnande helg med, kram ❤️

  • 233 readers

Likes

Comments

Men herregud!
Fy fan vad trött jag är. Och så jävla less på folk så jag bara vill spy. Fattar du inte allvaret så sätt dig ner och håll käften! Ok? Jag är så jävla trött på människor som är trött på människor som är trött. Jag är kroniskt trött. De lär vara min lott i livet efter att ha levt 150. Min hjärna sa godnatt förlänger sen så de är typ ingen ide att försöka ens. Sluta spela duktig eller försvinn ur min åsyn. Dessutom tål jag just idag inte synen folk har på folk heller. Jag är så trött på att folk tror att dom kan klappa mig på huvudet eller inte tar mig på allvar, eller tror att jag inte bryr mig eller skiter i. Ska jag vara helt ärlig här så tror jag faktiskt inte att de finns så många därute som skulle klara av en sekund i varken mitt liv eller min kropp.

Och vet ni? Nu har jag gjort de igen. Jag har glömt. Sist jag fick pass så fick jag 3 pass på raken av min chef, var av ett som var ett kvällspass. Och eftersom de är så sjukt mycket nu med att dels vara timvikarie, Mio fyller snart år, julen ska planeras med jobb och familj, nattids och skolan ligger på ang diverse tider samt att vi håller på med utredning ang Mio och jag själv har massor med möten så for den där kvällen ut skallen på mig, helt!
Så idag när han gick ifrån skolan så visste inte nattids att Mio skulle komma, därför hade dom inte planerat in middag till honom. Jag antar att de inte är nån ko på isen men ändå! De känns förjävligt! Helt jävla hopplöst. Ja hjärnan är överfull. Och jag vill inte ha nån sympati, de är inte därför jag skriver, jag vill bli accepterad. Av mig själv främst. De är så jävla svårt just nu.

Så.
Hej!

  • 260 readers

Likes

Comments

Ledig idag. Mysigt va? Pratade med Samantha i telefonen i morse och ba "Aa ska bara åka på ett ärende idag och sen bara ta de lugnt hemma".. mm precis, de gick ju bra. Inte!
Sen kan vi ju försöka förtränga ambitionen om en regelbunden uppdatering för de går bara inte, finns iofs ingenting som heter regelbundet i mitt liv.

De har inte hänt så värst mycket värt att orda om egentligen heller, jag jobbar ju för de mesta. Kanske därför jag har massor att göra mina lediga dagar, pedant som jag är! Hatar när jag inte hinner underhålla min boning.

Ifredags träffade jag och Mio Samantha & Amandus. Vi fixade en grej på fm då Samantha var de bästa stödet, hon höll mig i handen, haha! Sen åkte vi ut till kaoset i Birsta, alltså seriöst? Folk är sjuka i huvudet. Vilken jävla hysteri. Alltså man slutar beter sig som folk av utförsäljning och rea alltså. Rena rama cirkusen! Och hitta parkering, folk hyttar, fuckar, tutar och glor. Vi gick i nån affär men åkte nästan direkt.
Också hon, jag har alltså aldrig i hela mitt liv stött på en människa som är så lik mig själv. Jag kan säga vad som helst, vad jag än tänker eller känner och hon fattar. Vi har ganska liknande historier med och jag beundrar henne verkligen. Hennes mod, styrka och driftighet och kärlek. Sjukt lojal, ärlig och sann emot verkligen alla. Fler av sånna som du Samantha, världen skulle bli en vackrare plats.

Nu tänker jag snart fika, sen går jag och lägger mig faktiskt. Puss och kram, syns på stan.
Hej! ❤️

  • 261 readers

Likes

Comments

Right?

Yrpanna som vanligt. Dagvill osv. Har iaf jobbat idag, 7-16, de går bra fast jag är för trött för mitt eget bästa. Hem efter jobbet, handla, hämta Mio, dammsuga de första jag gjorde. Laga mat, tvätta, vila, dona runt lite hemma, osv osv.

För när jag jobbar mina dagar i ett svep så har jag varken tid, lust eller ork att ta tag i all skit som tvätt och diskmaskin osv. Men idag var jag helt bombad när jag kom hem fast jag körde på ändå eftersom min lediga dag imorgon är fullbokad 😈 skjut mig långsamt...
Men ni fattar, Mio fyller 6 om ca 2 veckor, de är jul och ja allt de där. Och ensam i allt har man fan rätt att bli trött.

Men imorgon 9.30 smäller de gosse, då ligger jag avsvimmad på ett kallt golv nånstans i stadskärnan 😂
De ni. Nej nu ska jag dra igen mina gröna så jag får några timmars skönhetssömn.

Godnatt på er ❤️

  • 315 readers

Likes

Comments

Ja de är ungefär så de känns. Helt bombad känner jag mig. De är lugnt innanför dessa väggar, alltså hemma men på jobbet igår, jag springer runt och yrar känns de som. Jag vet inte om de flesta känner så ibland att hjärnan bara är helt blank? Men igår blev jag faktiskt ledsen av min egen förvirring, eller rädd för de känns läskigt när ingenting går in..

Nu har jag putsat klart de sista fönstret och dammsugit hela lägenheten så nu ligger jag med Robin på magen och vilar i väntan på kvällspass. Otroligt skönt att veta att jag ska jobba kväll för att jobba dag imorgon vara ledig fredag och köra lör sön mån tis, så de känns skönt.

Jag ville mest bara skriva av mig lite och jag hoppas ni alla har en fin vecka.

Kram ❤️

  • 339 readers

Likes

Comments

Ja och fy tusan vad jag mår illa, alltså de har kommit och gått i några dagar. Och magkatarr, den kommer och går men jag tror jag börjar få magsår nu. Så fort jag har en tugga eller klunk (speciellt kaffe) så bränner de som fan.
Aja nog om detta!

Dagen har varit fin. Rosie och tjejerna har varit här och hängt lite och fikat och surrat. Och jag putsade fönstren i köket. Också gjorde jag min tavelvägg också var jag lite vågad och kastade upp en ljusslinga runt tavlorna och blev faktiskt nöjd. Mysigt ljus. Och sen fick vi främmande igen och han for nyss hem.

Och idag är de även mammas födelsedag. Hon skulle alltså ha fyllt 60 år. Ganska otroligt om ni frågar mig. Jag kan inte ens försöka föreställa mig hur hon skulle ha sett ut idag. 20 år senare liksom. Ja de var 20 år sen hon lämnade jorden. Känns som jag har hunnit levt 15 liv sen dess. De känns inte som igår längre.
Men jag åkte iaf ut på graven hennes och mötte upp hennes bästa vän, så vi stod där och pratade gamla minnen. Och hon berättade bla varför mamma satt i fängelse när jag var liten, jag minns de men inte varför hon satt. Ja de här kanske inte är så kul för er men jag tyckte de var skit roligt 😂 hon satt alltså för olaga hot mot en polis och för att hon hade spottat henne i ansiktet, haha så jävla roligt! Hon var galen alltså. Hon var lika liten som mig men tuff som fan. Hård var hon men världens största hjärta. Jag märker att hon var speciell för många.

Aja, nu ska jag nog krypa ner med Mion min. Så tack då mamma för livet som ibland känns som ett straff 😂 och tack för att du finns hos mig varje dag.

Sov gott alla finisar och spill inte energi på onödiga människor.

Hadeee 👍🏼❤️

  • 374 readers

Likes

Comments

Lördagen var fin. De får jag lov att påstå.
Vi åkte hem till Mios storasyster Johanna och träffades där med deras pappa en stund. Johanna hade köpt gott fika som hon bjöd på och de kändes som en otroligt värdefull stund.

Sen åkte vi hem och jag putsade fönstren. Alltså finns de nån skönare känsla än när man är klar? Ja naturligtvis så gör de väl de men inte där och .
Känns så skönt att få torka av karmar och allt. Fast de störiga på min gata är att våra fönster har glassjukan, dvs att glasen ser liksom immiga ut hela tiden.
Vissa fönster är de skvätt färg på osv så de ser inte riktigt rent ut ändå men man ser ut genom dom nu iaf 😂 tycker dom borde göra stambyten på alla fönster här faktiskt med tanke på skicket på persiennen och alla plast grejer som bara rasar sönder.

Så på kvällen då så fick vi främmande en stund, så mysigt. Så innan hade jag och Mion bakat muffins som vi kunde bjuda på, varma nybakade.
Idag ska jag fortsätta med fönsterputs på dom fönster jag måste skruva ner rullgardinerna och sen ska jag fixa min fotovägg. Sen får vi främmande på em igen.

Så hoppas alla får en skön söndag och jag måste bara dela med mig av en låt...

❤️

  • 373 readers

Likes

Comments

Får man slå ner plattröven nu?
Ni vet känslan när dagen går i ett svep, som i ett andetag? Idag har de varit så.
Men när jag reflekterar så är sammantaget bra, jag har fått lösa lite knutar så att säga och sånt känns ju alltid skönt. Den berömda stenen från bröstet you know.

Jag var varit ute och ränt idag. Handlat och gjort lite ärenden, handlat igen osv. Fantastisk känsla av dagens ärenden faktiskt viktiga möten. Och som sagt så håller ju jag på med mina never ending story projekt här hemma och igår så rensade jag faktiskt i skåpen på toaletten och alltså är de bara jag eller, fy fan vad mycket skit jag har samlat på mig? Men alltså snacka om stress. Kasta hälften och ställ bort lite va, mindre krafs mindre stress. Enkelt. Och så har jag gjort i hela min lägenhet. Skruvat bort massor av dom här satans tavellister som hela Sverige gick igång på i masspsykos, dom är inte läckra längre och används endast i nödfall som tex för att slippa använda slagborren i grisbetong på 150 ställen.
Så jag har burit bort massor med prydnads saker typ som jag har fått av folk och sånt skit som bara står och tar min energi. Bytt plats på tavlor osv så nu känns de faktiskt lugnare måste jag säga.

Men lugn bara lugn, de går väl en vecka så börjar jag sliter i inredningen igen, typiskt mig att ledsna så fort 😂 för mig är möbler bara möbler, de finns inget riktigt värde i de, easy come easy go som jag brukar säga.
Och idag har jag strykit upp nya gardiner och helt städat Mios rum. Jag fattar inte hur de kan bli sånt kaos där inne? Snacka om att där får jag bara ha dörren stängd och låssas att de där rummet inte ens finns, jag skulle aldrig klara av röran, de blir rörigt i huvet alltså.

Nä nu ska jag krypa ner, begrunda och smaka på dagen som varit och ge mig själv en klapp på axeln för att jag är snäll med mig själv.

Sov gott ❤️

  • 382 readers

Likes

Comments