Alltså snacka om att man kan tänka sig sjuk. Har ni tänkt på de?

Jag är ju livrädd för cancer. Varje "knöl" jag känner så börjar jag typ räknar ner dagarna och får dödsångest. Ja alltså de behöver inte ens vara en knöl utan de kan vara så att jag inbillar mig att de eventuellt skulle kunna komma en knöl.

Fick en akuttid till hc i sidsjön idag där dom klämde och kände på min hals, nacke och brösten. Ändå skönt att ha de gjort även om jag gjorde mammografi för mindre än ett år sen. Men nu ska jag verkligen släppa de här (då kommer de väl) nä jag skoja 😂
Men vi har cancer i släkten så klart man blir nojig.

Värst nu är ändå ryggen/nacken och magen. Full i knutar i nacken så man får liksom ont, ja ni fattar också har jag en tjurig magkatarr nu med som vägrar släppa. Ja ni hör ju, de är synd om en annan 😝
Fast nä. För jag har de så sjukt fint just nu. Finare än ni kan förstå ❣️

Robin har gett med sig iaf. Hon fick sina p-piller och lugnade sig, hjärtat. Dock så är hon så trött. Jag skrev ju på Facebook och frågade vad jag skulle göra med henne och folk är så galna. Alltså mina trådar spårar alltid 😝 och jag får alltid sätta mig och fundera vad fan de beror på, mig eller dom? Haha. Mig säkert 🤗

Aja, trött som ett as och tänker ligga kvar här som ett ras i soffan tills jag ska förflytta mig till sängen.
Hoppas ni har de fint ❣️

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • 47 readers

Likes

Comments

.. & ner som en pannkaka.
kan jag beskriva min dag ungefär, fast upp som en pannkaka. Typ! För jag visste verkligen inte om jag skulle börja grina eller om jag skulle spy imorse. Helt slut. Hela dagen har känt svajig och i slutet av min arbetsdag så kom nån äcklig ångest och satte sig i mig. Jag liksom skakade inifrån och de var nära att jag brast. De skrämmer inte mig men de är en jobbig känsla. Jag vet dock exakt vad som påverkade mig.

Sen är jag så urbota jävla trött på människor som ska ha en åsikt om allt. Jag har en åsikt om mycket, alltså vitt & brett men inte allt. Alltså människan, man kan inte ha en åsikt om hur människor lever sina liv eller hur människor väljer att se ut. Om vi säger att en person är överviktig i din lokala närlivs, hur kan man känna att man har rätt att kommentera detta varje gång du är där? Varje gång du möter människan? Alltså man orkar inte höra. Sen undrar jag hur den här kan göra någon annans övervikt till sitt eget problem!! Är ni med? För de första så kan de handla om anlag, gener och de är fan inte lätt att gå ner i vikt och för de andra så kanske människan trivs! Den kanske gillar sig och har förstått att de faktiskt är insidan som räknas. De är ju bra isf.
Lev och låt leva känner jag. Älta inte andra människor med mig för jag blir fan knäpp!

Också katten då. Hon är så jävla överkåt så det finns inte på kartan. Alltså på riktigt så ser de ut som om en demon har tagit henne, hennes kroppsspråk osv är så äckligt. Alltså hon trycker upp arslet och stryker sig emot allt och nästan kryper fram och hennes jamningar är inga "mjau" längre utan dom låter som barnskrik ifrån en hemsk skräckfilm. Ja ni förstår ju. Hua.

Idag blev vi bjudna på middag igen hos Paulina & Robins, mina mest underbara människor. Tänk att vilken dag som helst nu så kommer lillasyster och Paulina är nåt av de vackraste jag sett med hennes mage. De är så magiskt med gravida kvinnor tycker jag. Så stort och magiskt känns de, för tänker man på en graviditet och hur allt går till så är min första känsla magi.

Nä nu ska jag ta igen mig i soffan lite innan jag börjar stöka för främmande 😍han får de att pirra i hela min kropp.
Puss ❣️

  • 82 readers

Likes

Comments

.. är en ny start!

För visst är de så? En ny början som du kan göra vad du vill med. På riktigt.
Jag postade en text på insta i tisdags ang att veckan hade varit så jävla lång, men grejen är att den var mest rolig tyckte jag och texten stämmer inte alls 😂
Tiden flyger ju iväg. Alltså de är april!! Ja jag tycker de känns sjukt ibland, alltså jag måste stanna upp och förstå mig på vad de är som händer.

Iaf. Vi mår bra här hemma, allt flyter liksom på. Men de är en sak som jag har tänkt på och det är att jag har klemat bort mitt barn. Jag tänker att de är för att det är mitt första så klart, men också för att jag kvävs av tanken att något kan hända honom nånting. Sen mitt tålamod. Det har faktiskt gjort att jag "gör saker åt honom" ist för att låta honom lära sig saker och ting själv. Alltså de här har jag ganska nyligen börjat tänka på då han frågar om saker jag tycker att han bör fixa.

Höjdpunkten med dagen är ju att få hämta honom när jag har slutat jobba och då har jag ju saknat honom och höjdpunkten med livet är ju han. Klart att alla föräldrar känner så men jag hindrar han i hans utveckling. Jag märker att han är extremt blyg och att de är mkt han inte vågar pga allt jag säkert gjort åt honom. Men nu försöker jag ändra på de, jag har det här i åtanke hela tiden.
Jag vill att han ska känna sig trygg i den han är och mer självständig, att han klarar sig liksom.

Så nu sitter jag här med tända ljus, jag har varit ledig idag. Förundrad över mitt eget liv, hur kunde de bli så här fint? Jo för att jag ville ha de så. Jag har kämpat och jag tar aldrig nånting för givet, inte ens mig själv. Imorgon är en helt ny dag som vi inte vet nånting om.

Sov gott fina ❣️

  • 171 readers

Likes

Comments

Först och främst så vill jag bara påpeka att jag aldrig söker sympati med mina inlägg, nu tror inte jag att någon sitter och tror de men jag vill ändå skriva de. Någon hade skrivit i en kommentar att de är synd om mig, men de tål jag inte för de är de verkligen inte. Jag har valt mitt liv, jag väljer vem jag vill vara och jag har själv bestämt mig för att göra dom val jag gjort.
Men, dock så äger jag min historia. Jag är en öppen människa men så klart så berättar ju jag de jag kan leva med att andra vet om mig. Och jag har ingenting att dölja eller som jag skäms över heller så.

Oslagbar kväll här hemma just nu. Mio fick en karta av mig ikväll som han skulle läsa av och komma fram till sitt påskägg och gissa om han tyckte de var roligt? Han jublade och han jublade ännu mer när han öppnade de, helt oslagbart att se dom där minerna ifrån sitt barn.
Och de löste sig ju trots allt med mitt förlorade påskägg. Jag skyndade mig efter jobbet för att hinna in på citygross och handla till Mio, typiskt mig att alltid vara i sista sekunden men jag kom ihåg allt förutom själva ägget. Jag är så yr men på nåt vis så lyckas alltid sånna här saker lösa sig. Det liksom bara löser sig för mig.

Ikväll har vi ätit tacos, vilat och jag har dammsugit och tvättat så nu känner jag mig nöjd med fredagen. Nu ska jag kramas med min kärlek som sitter här bredvid helt trött.

Sov gott vänner ❣️

  • 289 readers

Likes

Comments

Jag har funderat på en sak som jag har bestämt mig för att skriva. Jag pratade med en kollega för 1 vecka sen ca, vi jobbade kväll ihop och de var lugnt och då blir de ju att man surrar en del.

Vi pratade iaf och tog upp frekvenser av våra liv, antar att ämnet var sjuka anhöriga. Så jag berättade om min mamma, och de blev så otroligt starkt där för mig.

Jag var 11 år. Vi bodde i Sollefteå. Mamma hade gift sig med en av dom värsta män hon någonsin haft. Alla hon hade slog ju henne men denna var ett riktigt jävla monster och som hon var med längst tror jag och eftersom hon blev sjuk så fort så gav hon liksom upp.

Vi satt ofta på övervåningen i huset och kollade på tv på kvällarna och mamma hade börjat få sån hosta. Alltså ingen förkylnings hosta utan nånting helt annat. Så jag nämnde de ibland att, du måste kolla upp de där de låter inte bra. Tanken kom tillbaka med jämna mellanrum men en dag när vi hade främmande av min brorsa och vi alla sitter och fikar så slås jag av tanken igen, just ja har du kollat upp hostan ännu? Och de blir knäpptyst runt bordet och mammas griskarl sätter mig i sitt knä och berättar att mamma är sjuk, hon har cancer, jag blir helt chockad, alla känslor bara väller runt i bröstet på mig och jag vill förstå de här men ingen hade lust att förklara. Livet går vidare och ångesten ligger kvar i mig, vad kommer hända? Hur kommer detta sluta?

De går nån månad och vi ska ut och äta, vi är på en Kinarestaurang i Sollefteå och de är jävligt märklig stämning alltså. Och på nåt jävla vis så hamnar vi i detta samtalsämne och jag frågar henne rakt ut, kommer du att dö? Hon börjar gråta och springer iväg på toaletten och jag efter.. inne på toaletten så kramar hon mig och säger, jag kommer dö Emma och hon gråter. Jag var 12 år nu. Min värld rasade under mina fötter. Jag fattade inte vad fan hon sa, vad fan säger hon?!

Vid tillfället i soffan när mamma hade fått sin hosta och även knölar på halsen som hon själv sa var svullna körtlar så hade cancern tagit hela hennes kropp. Och jag vet att innerst inne så visste hon för hon var livrädd. Hon hade lungcancer & lymfcancer, knölarna på hennes hals kom att bli likt en knuten näve på var sida.

Jag kan inte beskriva sista tiden med henne ,den känns så konstig. Jag visste att jag skulle förlora henne men mitt hopp om att få behålla henne tog ändå över. Hon hade inte håret kvar och hon var otroligt avmagrad och hennes dödsångest var stor men ändå tänkte jag att de kommer ordna sig för oss. Älskade mamma, för vad skulle jag göra utan henne? Mitt liv, min trygghet, min plattform och bästa vän. Hon har också fått uppleva saker ingen människa ska behöva uppleva men trots de så hade hon så stort hjärta, hon hjälpte alla.

Nu bodde vi iaf i långsele och jag hade börjat skolan där. Jag minns att jag var helt väck. Jag minns en dag när jag satt i klassrummet och stirrade ut genom fönstret och jag hör att folk prata fast de låter som om jag sitter i en glasbur, deras röster låter så långt bort. Jag minns att en i klassen frågade fröken, varför behöver inte Emma lyssna? Och fröken sa bara att låt Emma vara. Jag var som där fast inte där. Slutet var nära nu och de visste jag.

Så en kväll så skulle dom in på sjukhuset och dom ordnade barnvakt till mig. Mammas man lät inte mig vara med, jag fick knappt vara nära henne för jag antar att han blev svartsjuk eller nånting.
Iaf. Jag skulle gå med henne ner för trappen till bilen och hon var så skör. De tog sån tid för henne, hon behövde vila efter bara några trappsteg så vi satt där och trappen kändes så lång. Och jag tror att de fanns en känsla där i mig att de här är nog sista gången..

Jag kunde inte sova den natten, jag väntade på ett samtal där hon skulle ringa och säga att hon har fått hjälp nu och är bättre och påväg hem, men tidigt på morgonen så kom han tillbaka, mammas gubbe, och när han öppnade dörren så skrek jag hallå direkt men jag fick inget svar.... hon var inte med. Så vid 4-5 den morgonen hade hon somnat in.

Vi satte oss i bilen för att åka till Sundsvalls sjukhus och titta på henne. Jag visste inte var jag skulle ta vägen men när vi var framme på avdelningen som vi hade spenderat så mycket tid av våra liv så hängde en skylt på dörren att man ej fick äga tillträde och jag minns att jag sett sånna skyltar förut och att jag nu förstod varför den hängde där.

Hon var så fin och jag la mig där och höll om henne, hennes kind emot min. Och de var tända ljus där inne. Och efter en stund kom mammas bror, dom hade gjort marrängsviss till henne så jag berättade ju för dom. Alla grät.. det var den 16e januari -97. Ett datum man har fast etsat i skallen.

Utan henne så hade jag ingen. De var som att famla i mörkret och jag hittade aldrig hem igen. Jag hittade aldrig nån trygghet och alla vuxna svek mig och de fanns ingen som frågade "men hur mår du och hur känns allt". Har man ingen mamma så kanske man har någon annan men för mig fanns ingen. Så då, 12 år fyllda och skulle bli 13 år de året började en satans resa och de var jag mot hela jävla världen med allt trasigt som jag själv skulle fixa.
För hon hade haft med mig på allt, på gott och ont så klart men jag var alltid med. Så visst har jag lärt mig att ditt eget blod inte är en självklarhet men jag har också lärt mig att stå på mina egna ben, dock med denna kolossala tomhet och rotlöshet men man ska fan inte behöva bekämpa livet helt ensam. Ingen människa ska behöva de. Man behöver nån som finns där och tar emot dig villkorslöst som bara en mamma (i mitt fall) kan göra, som lyssnar och ger goda råd och en puss i pannan som bara en mamma kan.

Kärlek ❣️

  • 449 readers

Likes

Comments

Har varit en fin dag, från början till slut. Kanske att de var lite extra fint att få ett samtal ikväll.

Iaf. De har gått bra att jobba ikväll, jag såg fram emot kvällen. Hade dock måndag i huvudet eftersom jag var ledig igår.

Robin. Ja hon har fått behålla maten ikväll. Jag stampade ner kattmat med vatten och matade henne med sked, lite i omgångar för att få se att hon skulle få behålla de och än så länge *peppar peppar* har hon fått göra de.
Jag har lovat nu att aldrig mer skrika eller vara arg på henne, de här har verkligen gjort mig lite rädd. Jag älskar henne, gosesnosan våran.

Hur kan man inte tänker man.

Imorgon har vi lite sovmorgon då jag inte börjar förns 14, så otroligt skönt. Jag älskar när jag får sova ut och slipper stressa sånna dagar kan jag jobba hur länge som helst, bara jag slipper tidiga mornar.

Nä nu är de dags.
Kramis ❣️

  • 318 readers

Likes

Comments

Ja jag tänker döpa blåsten inatt för stormen Robin, de var ju för fan galet! Eller är de bara jag?
Robin katten fick ju nån storm- psykos inatt, hon måste ha varit så rädd så hon inte vetat var hon ska ta vägen typ. Jag vaknade av blåsten och henne inatt 2000 gånger och vid ett tillfälle kom hon skenande in i sovrummet och hoppade upp på byrån och började riva i blomman jag har där och då tänkte jag att fan vad katten är störd!! Vad fan håller hon på med??

Vid nåt tillfälle så sa nån till mig att man får de djur man förtjänar, karma typ! Då känner man ju spontant att, vafan jag har ju inte dödat nån! Dålig karma har jag iaf men hon är jävligt lik mig. Samt att katter kan ha adhd för de har Robin.

Så imorse när jag hade vaknat så stod hon i sängen också blåste de till och då såg jag ju skräcken i henne, hon tittade mot fönstret och hon tittade på mig och ögonen och öronen gick i ett på hon och jag tror hon tänkte, mamma vad är de som låter? Varför låter de så här? Nu dör vi! Kommer vi dö nu? Stackarn. Så jag tror hon har ätit jord och växter inatt också, hon hade bajsat och spytt när jag klev upp och efter varje gång hon åt spydde hon upp allt. Gumman min. Hon är så stressad och dampig av sig så hon har väl magsår. Hon har iaf varit så kelig idag hela dagen. Jag sanerade lägenheten och duschade henne sen har jag burit på henne nästan hela dagen.

Mio sover i sin säng och de är så skönt så också ligger Robin här med mig, och jag tänkte släcka här nu. Så väldans trött!

Godnatt ❣️

  • 347 readers

Likes

Comments

Händelsen där flera personer har blivit påkörda i Stockholm kommer att väcka både oro och frågor hos både barn och vuxna. Vid en så här stor och allvarlig händelse kommer de flesta barn i skolålder snabbt nås av nyheten. Du som är förälder eller annan vuxen nära barnet har en viktig uppgift i att trygga, lugna och hjälpa ditt barn att hantera sina känslor och frågor.

Alla barn är olika och hur ett barn reagerar på händelser som denna avgörs av flera olika saker, bland annat på om barnet varit på plats eller befunnit sig i närområdet eller om hen har anhöriga som var där. Barnets ålder och vad hen har varit med om tidigare spelar också roll.

Det viktigaste du kan göra som vuxen just nu är att trygga, lugna och stärka barnets känsla av kontroll. För att göra det måste du ta reda på vad just ditt barn vet och behöver!

Var lyhörd och observant!
Utgå ifrån att de flesta barn känner till det som har hänt, men utgå inte från att barnet är oroligt för sin egen del. De flesta barn visar på något sätt om de är oroliga. Ta reda på hur mycket barnet tänker på det som hänt, vad barnet vet om händelsen och vilka tankar och frågor barnet har.

Ställ konkreta frågor!
Vad har du hört? Vad vet du? Vad undrar du?

Uppmuntra och underlätta för barnet att ställa sina frågor!
Visa att du gärna pratar också om sådant som kan kännas svårt och även om du inte har svar på alla frågor!

Informera!
Barnet behöver få svar på sina frågor, känna en större kontroll och bli lugnad. Ge barnet den information barnet är hjälpt av. Även svåra och skrämmande fakta kan vara viktiga att få prata om. Svara ärligt på frågorna men berätta inte mer än barnet är hjälpt av att få veta, undvik till exempel att gå in på detaljer.

Överför inte din egen oro!
Det är viktigt att du inte lägger din egen oro på barnet eller utgår ifrån att barnet uppfattar saker på samma sätt som du. Det som väcker oro hos en vuxen behöver nödvändigtvis inte beröra ett barn på samma sätt.
Var uppriktig!

Lugna och inge hopp!
Berätta att händelsen som denna är mycket ovanlig, att det finns människor som gör allt vad de kan för ta reda på hur detta kunde hända och som tar hand om de som är drabbade.

Tänk på
Att alla barn är olika och reagerar olika och behöver bli bemötta på olika sätt.
Att barnet hör hur diskussioner pågår över middagsbordet och på nyhetssändningar och drar egna slutsatser av dem. Att även vuxna kan behöva hjälp. Prata gärna med någon i din omgivning för stöd och råd.

  • 368 readers

Likes

Comments

Haft en fin fredag. Varit i Indal hos våra bästa. Paulina är så sjukt höggravid nu så jag förstår knappt hur hon orkar röra sig, visst bor de en krigare i min tjej ❣️

Vi måste prata om terrorn. Jag kan inte låta bli så.. jag får fan dödsångest. Mio frågade igår om de kunde bli krig i Sverige och jag visste inte vad jag skulle svara riktigt eftersom de är så sjukt oroligt i hela världen och med alla dåd som kommit så nära så är ju svaret ja. Tills idag. Svaret är ja, de är redan krig här. Isis vill liksom skrämma oss, dom vill visa att dom finns i hela världen och sätta oss i skräck vilket dom lyckas sjukt bra med. Alltså i Sverige? Vem trodde de? Fast nu säger ju inte Säpo att de är ett terrorbrott, bara att dom hanterar de som ett. Fast med tanke på hur andra terrorbrott ser ut då vet ju alla? En kompis lillebror var där, han såg när lastbilen körde in i Åhléns och backade ut därifrån samtidigt som han körde över folk. Alltså jag får tom hög puls när jag tänker på de där lilla jävla aset. Jag blir så arg, vad händer? Här växer barnen upp i denna grymma hemska värld. Och som jag brukar säga så är de bara dårar som kan vara lyckliga i nu, de som aldrig haft nåt förstånd eller tappat de.

Jag blir rädd för folk. Tänker att de kan vara en eventuell isis medlem. Och med tanke på att dom sitter och rekryterar ifrån Tallnäs i Timrå så är dom ju betydligt närmre än vi tror. Antar att dom höjer säkerhetsgränsen igen vilket dom gjort sen 2010. Och som vilket då var första gången i vårt lands historia.

Okej men vi får inte fastna i hatet. Hat är tillfälligt men kärleken den är evig och de märks ju nu. Visst känner man hur stor och stark kärleken är? Folk lägger ut på sociala medier och välkomnar folk som sitter fast till sina hem. Okända människor tar hem okända människor. Vill hjälpa okända människor. Pratar och kramar okända människor. Visar omtanke. De är större än allt hat på jorden. Dock tror jag att vi får sluta vara så naiva & kramgoa här i Sverige för alla har väl hört om den som fick lillfingret men åt upp hela jävla armen?

  • 393 readers

Likes

Comments

Hallå! Har ni sovit gott?

Kan inte påstå att jag gjort de. Nej. Långt ifrån. Har ett skov nu då min hjärna går i 190 24/7 men vem bryr sig? De går snart över.

Låg vaken till 02 iaf innan jag la ifrån mig telefonen, somnade skedandes med Robin, så mysigt. Trots att vi varit ovänner nu i några dagar pga att varje dag som jag kommit hem nu när jag varit borta så har påskfjädrarna jag köpte legat Ö V E R A L L T i fkn smulor i hela lägenheten, och jag blir så jävla trött på hon. Samt min nya filt ifrån Mio har hon dragit ut från soffan till hallen också har hon klöst i den. Nån som vill ha en katt? 😈

Iaf, så vaknade jag av att en hundjä... skäller som fan här utanför så först ligger jag och väntar på att den ska sluta men nej. Så tänker inte hunden, så jag drar upp min rullgardin och kollar ut, då står de 3 polisbilar ja och samt hunden då, polishund. Dom letar någon. Går runt huset mitt emot här och går in och ut genom trappen osv. Sen drar jag slutsatsen när jag läser ST nu på morgonen och ser en bekant som är drabbad av dådet. Jag kommenterar inte de för de finns inga ord som identifierar känslorna. Bara att rättssystemet är en skam för vårt land.

Dagen idag kommer bli fin och dagen igår var också fin, många skratt med familjen Iversen här. Länge sen jag skrattade så mycket.
Sen tänker jag på karman, önskar de gick att skynda på den lite. Men de kan man ju, bara att man skriver ner namn och adress 😝😈

Hade fint ❣️

  • 520 readers

Likes

Comments