emjosef
View tracker

Från vårt fönster.

För ett par dagar sedan låg snön på marken och det var svårt att gå utan snubbla till. Nu är solen framme men jag ser mörka moln komma in över vår lilla stad med stormande steg. Väderflickan menar att det är så det ska vara i januari men jag håller inte med. Jag kommer ihåg när januari var täckt med snö och jag o pappa åkte pulka i parken i min hemstad. Eller den gången jag om min barndomsvän fick för oss att bygga en igloo. Nog för att jag inte tycker om snö, vinter eller mörker, men vi har förstört vår planet. Snart slutar vi snurra och halva jorden kommer drunkna i natten och halva jorden kommer brinna upp av solen. Men kanske finns jag inte mer då och slipper nog någon typ av apokalyps. Jag håller tummarna att det händer långt efter min död. Men kanske är det jag som har livlig fantasi när det gäller jordens undergång. Nåja, vi får väl se vad som händer.

Likes

Comments

View tracker
View tracker

Jag har en full almanacka och dagar bokas upp med besök i andra städer, tvättider i tvättstugan och födelsedagar. Jag är med andra ord sysselsatt numera och det är någonting jag trivs med. Helger består av ensamtid med Honom och det är välbehövlig energipåfyllning. Jag letar efter en cykel nu också, jag har fått nya jobb, ja flera stycken faktiskt, som jag kombinerar med varandra och en cykel är som behövs när jag inte har tagit mitt körkort än. Det är på gång, jag läser i körboken och gör tester online. Målet är att i mars så ska jag sitta bakom ratten och bli en av trafikanterna med bil. Spännande kan en tycka, jag är nog mest skräckslagen (men peppad).

Likes

Comments

Jag läser inte lika mycket som jag gjorde förr. Synd.

Vilken tur att vi växer vi med åren, för jag har lärt mig så mycket viktigt och som jag fortfarande lär. Som Timbuktu sjöng "Å mina sorger verkar fått egna vingar, har flytt sin kos. Så alla livets tyngder tar jag med redigt mod". Precis så känner jag. Jävlar vad gräset är grönare på andra sidan den höga gråa betongmuren. Jag har inte gråtit för mörkret detta halvåret, det är ingenting jag heller tänker göra nu när ljuset kommer. Och allt är på grund av Honom. Kliché, jag vet. Jag som hatade klichéer har blivit en fanatiker av dem, men det är sant. Det är på grund av Honom som jag jag växer.


Likes

Comments

View tracker

Ännu ett år har nästan precis passerat. Ingen större ödslig värdering lägger jag i det. Detta året kan jag beskriva med endast bokstaven K. Kärleksfullt, Kaotiskt, Knäppt, Klingande, Kärleksfullt (medveten om att "kärleksfullt" är med två gånger). En distanserad familjemedlem kommer hem till gamla vanor, men vanorna är nyanserade och moderna. Ånger, kommer en distanserad familjemedlem få tackla när det nya året kommer innan för dörren. Likväl djävulen, när hon slukar rena och jungfruliga själar. Men det är är faktiskt inte mina problem. Det är det viktigaste jag har lärt mig under detta Kärleksfulla, Kaotiska, Knäppa, Klingade och Kärleksfulla år. Sluta bry mig om andras problem, som jag själv inte kan påverka.


Hejdå 2016, vi ses aldrig mer.

Likes

Comments

Den andra november föll snön i mina kvarter. Vanligtvis brukar november kväva mig med mörkret och kylan, men jag är okej. Acceptans för verkligheten är inget hinder längre. Jag minns den gången jag ville sätta eld på snön och snurra jorden tills den ljusaste tiden på året var. Men insåg väldigt snabbt att möjligheten att få de krafterna var minimala och sparkade istället på gråa snöhögar. Idag, 15:e november, tillåter jag mig själv agera ut min ilska genom att vika tvätt och och nynna med Tim Buckleys album Goodbye And Hello. Jag inser att tiden går snabbare än vad en tror och jag vet ju att jag snart kommer bli befriad från detta iskalla helvete. Jag är inte längre ensam, som jag egentligen aldrig har varit. Jag har Honom. Honom som jag älskar runt universum och om och om och om igen.

Likes

Comments

C’est toujours un autre coeur qui nous fait sentir le nôtre.

Likes

Comments