Idag, men för exakt ett år sedan så träffade jag en av mina allra bästa vänner för första gången. En person som jag från första stunden kunnat vara mig själv till 110% med. Personen som stöttat mig i alla val jag tagit, stått bakom och pushat och trott på mig. Som lyssnat, torkat tårar och framförallt skrattat med mig. Aldrig har jag känt mig så hemma som i hennes sällskap. För ett år sedan trodde jag aldrig att hon skulle ha en sån stor betydelse i mitt liv, så mycket som vi gått igenom på så kort tid. Och inte en enda gång har vi haft ett bråk eller en diskussion.

Här är några saker som jag älskar extra mycket med dig:

1. att du tycker att det är ok att ligga i soffan och käka chips en tisdag,

2. att du tycker det är ok att jag somnar 9 av 10 gånger när vi skall kolla på film

3. att du aldrig tröttnar på att höra om mitt jobb

4. att du aldrig tröttnar på att lyssna på mig en söndag efter att jag varit ute

5. för att du alltid alltid alltid får mig att tro på mig själv

6. för att du aldrig någonsin vill någon något illa

Tack för att du är den ärligaste och mest framåt människa jag vet, och för att jag får vara en del utav din vardag. Utan dig så är det en mycket tråkigare mig.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Att säga sanningen är en svår balansgång. Hur mycket ska man dela med sig utav och hur mycket skall man behålla för sig själv? Vilka sanningar kommer att skada men inte förgöra och vilka kommer att tillfoga sår som aldrig kommer att kunna läka?

Likes

Comments

​Jag har ledsamt nog börjat inse att det drar ihop sig mot kallare tider, därför har jag börjat preppa min höst-garderob lite. Till att börja med så in med två basic tröjor i cashmere från mitt favorit märke, soft goat. Dessa kommer göra gott. 

Likes

Comments

Kind of miss you, speciellt när man sitter och sover på kontoret en fredags eftermiddag

Likes

Comments

Älskade, fantastiska håkan. Ännu ett album. No words needed. Lyssna!!!

Likes

Comments

​Det är liksom sån jag är, allt eller inget. Jag har inget mellanting. Så fort jag vill göra någonting så vill jag göra det nu, alltså nu nu. Jag kan inte vänta en dag utan jag måste göra det exakt precis just nu. Är jag glad eller stolt över något så måste jag berätta det för alla, alla måste veta att det gått bra. Samma sak när jag är ledsen, jag kan inte hålla tyst. Det går inte att jag ska hålla saker helt för mig själv, Jag bara måste få ur mig vad det är som tynger mig. Det trycker i hela bröstet och tillslut så poppar det ut, vare sig jag vill det eller inte. Jag har alltid varit sån. En känslomänniska till 110%, oavsett om jag vill det eller inte. Flera gånger är det skönt för man vet exakt vart man har sig själv men många gånger är det också jobbigt, för ofta känner man saker som man inte kan kontrollera, saker som man inte överhuvudtaget vill känna. Och så sitter man där, med alla känslor i hela världen och undrar hur fan det hela ska gå ihop, för hur ska man förklara känslan? Hur ska man förklara känslan av att man har hela världen i ens händer utan att någon ser det? För det är så det känns, som att minsta lilla beslut påverkar hela omgivningen. Det är det som är utmaningen, att kunna göra fel utan att få känslan av att hela jorden kommer gå under, för det gör den ju inte, oavsett hur många gånger det än känts som att den gjort det. 

Likes

Comments

Det blev middag på La gondola. I flera timmar har vi bara suttit och pratat, druckit vin och ätit gott. Dessa människor är helt fantastiska. Tänk att de vill jobba för mig, jag är så tacksam. Utan dessa hade jag aldrig klarat mig. 

Likes

Comments

​Hur härligt är det inte att vakna upp i sin egna säng efter en vecka borta? Finns inget skönare. Jag landade vid åtta igår på kvällen och fick ett ryck och släpade mig till jobbet halv ett på natten för att se att alla fortfarande levde. Nu skall jag göra mig iordning, ikväll skall jag ta ut mitt arbetsledar-team på middag, det har dem förtjänat. Kramis

Likes

Comments

Ibland måste man slå på paus, stanna upp och se vart man hamnat. Se hur man växt som person. Så många gånger som jag tvivlat och ifrågasatt mig själv och vad jag kan göra. Så många gånger som jag vart nära på att ge upp för att allting gått emot mig. Så många gånger som jag blivit uppläxad för att jag sagt vad jag tycker och tänker, alla gånger som jag fått kritik för att jag inte tar saker på allvar. Om dem bara visste hur jag tar saker på allvar. Om dem förstått hur många nätter jag inte kunnat sova för jag varit ensam med mina tankar som snurrat runt, alla mina ideér som  jag velat sätta i verket. Jag är dödligt allvarlig men det är lättare att vifta bort vissa saker. Jag är fortfarande hungrig på mer, vet att jag kan åstadkomma mer. Jag lägger 110% hjärta i det jag gör. Både på jobbet och i mitt privatliv. Det är sån jag är.

Likes

Comments

​Hej mina hjärtisar. Hur mår ni? Mitt liv rullar på i 200 just nu, jag hinner knappt med mig själv känns det som. Jobbet är all over och jag hat-älskar det. Vill ha några fler timmar på dygnet så jag hinner klämma in lite vänner också. På lördag åker jag iallafall med en av mina bästa vänner till spanien. En vecka av reload  där vi bara skall gotta oss. När jag kommer hem är det bara en månad kvar tills min bil levereras. Kan knappt bärga mig!! Är så himla taggad på allt jag har framför mig just nu. Kram på er

Likes

Comments