hej fina ni, förlåt för dålig uppdatering.

idag är en riktig skit dag, vaknade med dåligt humör och allt idag har bara gått åt helvete känns det som. har varit helt negativ och tråkig idag pga detta.. Vid 11 var jag på studiebesök på någon kurs typ som heter liv i livet som finns i karlshamn jag fattade det som att det handlar om att må bättre & bli mer positiv av sig, vem behöver inte detta mer än jag liksom? så på måndag börjar jag där. Är faktiskt inte alls nervös då det kommer vara folk där som inte heller mår så bra & behöver jobba med sig själva, så jag är ju inte helt ensam i detta. tror det kan vara nyttigt att veta att man inte är ensam gällande sitt mående, är många som tror man är ensam, men så är det verkligen inte.. finns flera hundra tusen som lider av samma diagnoser/diagnos som dig och då kan man stötta varandra genom detta. Jag är positiv till detta 😊

ikväll blir det sovdags tidigt, för är fan trött på mig själv idag & mitt humör för detta är inte kul.
Hur mår ni?


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

behandlingshem? har du varit missbrukare? nej jag har aldrig missbrukat något eller liknande, jag bodde på ett behanlingshem för personer som hade det svårt hemma, blivit misshandlade, våldtagna, självmordsbenägna you name it. Jag bodde där pga att jag mådde dåligt och misskötte min skola, jag hade 80 % frånvaro varje termin av 100%. detta var dock inte pga att jag inte ville få en bra framtid eller bra betyg utan detta handlade om mobbning både psykiskt/ fysiskt, jag blev slagen på, dragen i håret, sparkad på, kallad hemska saker som ingen i världen förttjänar att bli kallad, varje dag var såhär för mig.. så fort jag klev in genom skolans dörrar visste jag att alla kollade snett på mig, folk skrek saker efter mig i korridorerna och jag visste att jag skulle få stryk någon gång under dagen.. jag hade inga vänner och var ett så kallat 'mobboffer'. det blev så illa så att jag tillslut vägrade gå till skolan, jag orkade inte mer.. jag hade ingen kraft kvar..
jag blev uppkallad på soc för ett möte där dom berättade för mig att dom ville placera mig på ett hvb hem (behandlinghem) men jag hade bestämt mig för att jag absolut inte skulle flytta och om jag inte gjorde det frivilligt så skulle jag få en så kallad LVU placering ( lag, vård om unga) står det för.
Efter många om & men tog jag mig i kragen och flytta med egen vilja och fick en placering som kallas SOL placering vilket betyder att mina föräldrar fortfarande har vårdnaden över mig.
jag flyttade den 9 april 2013, den jobbigaste dagen i hela mitt liv, jag skulle inte få träffa min familj på en hel månad, tänk er att dras ifrån er egna familj och inte få se dom på en så lång tid när man är van vid att vara med dom hela tiden. den ända kontakten jag fick ha med dom var 10 minuter om dagen när vi hade så kallad ''telefontid'' sina egna telefoner var det strängt förbjudet att ha där, eller ah det var strängt förbjudet att ha någon som helst kontakt med omvärlden.
den första månaden var ett helvete för mig, jag har aldrig i hela mitt liv gråtit så mycket som jag gjorde under denna perioden. jag var så ledsen, besviken och rädd.. Jag började gå i terapi en gång i veckan vilket jag tyckte var ren bullshit för det hjälpte inte mig ett skit.Jag gjorde allt i min makt för att få komma hem igen, jag pratade med soc ett antal gånger men ingen lyssnade på mig, jag var bara som luft och det jag sa betydde inte ett skit för dom.
det tog ungefär 2 månader innan jag började förstå att jag inte kunde göra ett skit för att komma ifrån HVB hemmet, det bodde en tjej där samtidigt som mig som jag blev väldigt tight med, vi satt uppe långt ut på nätterna och pratade om våran problem och jag tror att det var det som hjälpte mig mest, att jag faktiskt hade folk runt om kring mig som förstod mig, som lyssnade på mig, som var i samma sits som jag.
jag kan absolut inte sitta och säga att HVB hem är skit för det har faktiskt hjälp mig en del, och jag har verkligen funnit vänner för livet där, folk jag aldrig hade träffat om jag inte flyttat dit.
har kontakt med nästan alla som jag bodde där tillsammans med & det betyder så otroligt mycket för mig att vi fortfarande håller ihop mer eller mindre, dom är bäst & jag är så otroligt tacksam för att dom gjorde något så dåligt till en bra tid!
💗 jag bodde på detta hemmet i ca 1 år och 6 månader jag flyttade hem den 25 juni 2014.
efter detta att jag flyttade hem igen började jag återigen att må ganska dåligt, jag blev deprimerad.. väldigt orolig av mig och var ledsen ofta. jag litade inte på en ända människa. Jag försökte mig på att börja skolan samma sommar som jag flyttade hem men det funkade helt enkelt inte, från att ha gått i en skola med ca 5 elever som man också bodde tillsammans med till att komma till en skola med 800 elever, förstår ni vilken omställning det var för mig? träffa alla personer igen som hade mobbat mig under en massa år?.
jag beslutade mig för att hoppa av gymnasiet det året och har näst in till bara gått hemma sedan dess och försöker må bättre så att jag en dag kan komma tillbaka till skolan och stå på mina ben och stå upp för mig själv. det är mitt mål!


Det blev ett ganska långt inlägg men jag hoppas att det är okej.
har någon av er bott på hvb hem?

ha en super fin kväll allesammans & har ni några frågor så kan ni kontakta mig på facebook eller skriva en kommentar här nedanför.
puss på er 💗




Likes

Comments

hej fina ni.
hur är eran dag? min har varit helt okej hittills ​​dock så sov jag ganska länge så sitter och äter '' frukost'' nu haha 😏 har vänt på dygnet helt..
igår kom det inte upp ett inlägg om hvb hemmet jag bodde på för jag håller fortfarande på och skriver på det, förmodligen så kommer det upp ikväll men kan inte lova till 100% då det är en massa att skriva..
vill ni följa mig på mina andra sociala medier så finns jag här 👇

ask- emilykarlssson
instagram- emmmekarlsson. 

ha en fin dag 💓

Likes

Comments

Är ni precis som jag som tänker ' nu ska jag börja träna ' men nästa dag sitter du där med godis påsen i handen?
denna tjejen är en väldigt stor inspirationskälla när det kommer till träning, kost, recept och har massa toppen ideer som kanske hjälper just dig på traven till ett hälsosammare liv.
hon är 19 år & tränar på elit nivå, super go och trevlig tjej. 😄

jag länkar hennes blogg här 👉  http://dianadaisycruz.myshowroom.se/ 

Likes

Comments

är du en av dom som lider av social fobi? depression? ångest?, jag vet hur du har det.
varje dag är en kamp, det är en kamp att ta sig ut genom ytterdörren, att träffa nya människor, vara en del av en grupp eller en del av ett sammanhang. brukar få höra att det är bara att göra saker som man är rädd för trots att det är super jobbigt, det låter så lätt när andra säger så men funkar det? nej det är inte att ' bara' göra! det tar enormt mycket kraft, kraft man ofta inte ens har, kraft som inte går att hämta från något håll.
varje dag för mig är aldrig sig lik, dagarna kan vara på topp ibland och ibland funkar ingenting för mig.
jag låser helst in mig själv, träffar inte någon eller vågar inte göra något för att jag är rädd, jag är rädd för att träffa folk, jag är rädd för att vara mig själv och jag känner inte att jag kan vara en del av något när jag mår såhär! det är väldigt svårt för andra att sätta sig in i den situationen jag är i när dom själva aldrig varit där eller är där. kan ibland bara sätta mig ner o gråta från ingenstans för att jag känner mig så otroligt utsatt & dum för att jag är jag & för att jag är såhär. Folk brukar inte märka på mig att jag lider av alla dessa diagnoserna men det är för att jag inte visar det på utsidan utan jag går o bär allting inom mig & låter inte någon komma åt den lilla ' bubblan' jag byggt upp inne i mitt huvud, alla tankar om hur och varför som jag aldrig kommer få besvarade, tankar jag går runt med varje dag.
Jag har så himla många saker jag vill göra med mitt liv. jag vill studera till barnskötare, jag vill flytta hemifrån, jag vill ta körkort, men kommer jag någonsin klara av att göra något av detta? alla andra i min ålder klarar detta varför gör då inte jag det? ja man kan väll säga att det är inte en sekund som jag kan ta det lugnt för det är så himla mycket just nu, allt detta tar min energi, min kraft det lilla jag har kvar.
Jag försöker vara positiv men det är inte lätt när man har en djävul i hjärnan som vägrar låta en uppfylla sina drömmar. Jag önskar att jag någon dag kommer kunna uppfylla dessa mål, men när? Hur?

Finns så mycket mer jag kan berätta men känner att jag inte vill göra detta inlägget för långt.

Lider ni av diagnoser? Isåfall vad?

Ha det bra så länge, puss!

Likes

Comments

​har tänkt länge på detta med att skaffa blogg.. skulle detta vara något för mig? ja det återstå o se. 
har aldrig varit en människa som velat dela med mig av mina känslor, åsikter med mera men nu känner jag att det behövs, jag behöver ha någon att skriva av mig till. 
jag lider av depression, socialfobi & ångest det kanske är väldigt svårt för er som inte lider av detta att förstå vad det innebär, det begränsar mig, mitt liv väldigt mycket. 
Kommer skriva av mig om mina känslor och tankar i denna blogg. just nu går jag varken i skolan eller jobbar & mer om detta kommer jag ta upp i ett annat inlägg. 
Kommer inte på mera o skriva nu men återkommer kanske ikväll eller imorgon med ett sånt inlägg ang skolan, 

Likes

Comments