Vintern 2015 började jag att jobba på en stor klädkedja. Jag skulle få vara med och öppna en sprillans ny butik i Skandinaviens största köpcentrum. Var överlycklig. Innan starten på en nya butiken så tränades jag, om jag minns rätt, i fyra veckor i en butik som redan fanns. Den låg på Drottninggatan i Stockholm. Det var högt tempo och mycket att göra och jag gillade det!

Efter månaden på Drottninggatan var det dax att bygga upp den nya butiken. Hela det projektet var så himla roligt. Jag hade redan kommit rätt nära några tjejer på jobbet och vi skrattade oavbrutet varje dag. Roligt jobb och underbara kollegor. Vad mer kunde man önska sig?
Jag jobbade mycket. Inget jag var tvungen att göra men trivdes så himla bra. Så varför inte tänkte jag. Det var ju bara kul!

Våren 2016, jag började få minnesluckor. Min chef bad mig att tömma galgarna i kassan, "absolut", sa jag. Just då hade jag en kund så skulle göra det efteråt. När jag var klar med kunden kunde inte komma ihåg vad min chef hade sagt till mig. Jag mindes verkligen inte. Min kollega som brukar tömma galgarna ibland kom och gjorde det av rutin och det var då det slog mig. Att det var det min chef hade bett mig om. Just där och då skrattade jag mest bara bort det. Ja lade liksom inte så stor vikt på det hela. Jag menar, alla människor glömmer ju grejer ibland. Det är ju bara mänskligt.

Jag började få dålig sömn på nätterna, kunde inte slappna av och vissa nätter vaknade jag hela tiden. Mitt minne blev värre. Började glömma mer och ibland kunde jag inte ta in vad chefer och kollegor sa till mig. Det var som att dom bara sa ord utan betydelse. Hade även väldigt svårt att vara närvarande i vissa fall och verkligen koncentrera mig. Minns att en dag när jag skulle åka hem, pendeltåget kom i sin vanliga ordning, jag läste den orangea texten på tåget i fram där det stod klart och tydligt Uppsala C. Jag hoppade på tåget och satte mig på ett utav alla blå säten. Jag pustade ut. Det hade varit en rätt jobbig dag, så det var skönt att få åka hem. Ju längre jag åkte desto mer förvirrad blev jag. Jag kände inte igen någon utav stationerna tanten ropade ut i högtalarna. Jag tänkte att dom kanske hade ändrat väg? Fast varför skulle dom göra det? Då hör jag tanten i högtalarna igen. Hon säger inte att nästa är Knivsta, hon säger att nästa är Märsta och att det även är slutstationen. Jag är trött och får panik, jag börjar gråta. Om det här hade hänt mig tidigare i livet så hade jag skrattat bort det och tänkt att det här var väl typiskt. Men här stod jag i Märsta i tårar. Allt bara brast. Jag hade gått in i väggen.

Jag började ringa till jobbet och sjukanmäla mig. Kom på alla olika sorters sjukdomar, hade rätt ofta migrän. Men i själva verket led jag ju av stress som i sin tur hade blivit ångest. Men det vågade jag inte säga. Därav blev det migrän ibland, feber, influensa osv. När jag en dag hade bokat tid hos en läkare så skrev jag ihop ett sms till min chef. För att ringa och berätta om att jag var svag psykiskt fanns verkligen inte på kartan. Skämdes alldeles för mycket.

Hade så himla ont i magen inför mötet med läkaren, så mamma fick följa med in. Och tur var det. För där satt jag och grät och grät. Fanns inget stopp. Så mamma fick stå för det mesta pratet, hur jag mådde osv. Aldrig i hela mitt liv har jag känt mig så svag. Jag blev sjukskriven. Läkarens råd var att jag skulle vila hemma. Inte så mycket mer än så. Under min sjukskrivning hade det hunnit blivit varmare ute och jag bestämde mig för att lägga mig ute i solen för att sola. Jag låg ute på gräsmatten på en filt i två minuter sen blev jag rastlös. Men jag ville inte gå och prata med någon om hur jag mådde. Skämdes och tänkte att det här klarar jag själv.

Jag valde att säga upp mig på mitt dåvarande jobb och det tog inte så lång tid till jag började på mitt jobb som jag jobbar på idag. Jag hade blivit bättre, eller jag kände mig bättre. Så jag började jobba igen för att få rull på vardagen. Det var sommaren 2016. Jag jobbade hela sommaren. Men hade inget emot det. Har alltid varit en driven tjej. Tiden gick och jag hade ångest nån dag varje månad. Men fortsatte tanken med att jag skulle klara det själv. Tills för ett par veckor sedan. Då allt brast igen. Jag sökte upp en läkare, den här gången var det inte samma, utan en annan.
Jag satt i väntrummet och grät. Jag var själv den här gången. Det kom fram en sjuksköterska och frågade om allt var okej. "Ja", sa jag och torkade snabbt bort tårarna. Bara nån minut efter kom läkaren. "Emily", ropade han. "Ja", sa jag, tyst som en mus samtidigt som jag resta mig. Tror ärligt inte att han hörde mitt ja. Vi gick gemensamt in i hans rum. Det såg ut som en vanligt läkarrum. Inget speciellt. Vi satte och ner och han frågade "Hur mår du?". Jag började gråta. Jag grät i tio minuter, jag bad om ursäkt. "Det är ingen fara, vi har all tid i världen på oss. Ta din tid", sa läkaren. Tog några djupa andetag och sedan pratade vi om mitt mående. Jag fick även svara på lite frågor. Det här mötet var annorlunda. Läkaren sa att det är väldigt viktigt att jag har rutiner, dvs äter frukost, lunch, mellis och middag, bra med sömn och att jag motionerar värjde dag i minst 30 minuter för att få igång hjärnan. Det var viktigt att jag inte skulle vila på dagarna. Det kändes som den här läkaren tog mig mer på allvar. Läkaren avslutade samtalet med att säga att jag inte betöver vara orolig över att min ångest kommer vara permanent. Utan att den kommer att försvinna.

En sån himla lättnad.

Jag vill inte bli annorlunda behandlad. Jag vill fortfarande att mina nära och kära ska fråga om jag vill ta en fika, shoppa, träna osv. Det kommer nog inte alltid vara ett säkert ja. Men jag är ju fortfarande Emily. Bara det att jag kämpar med min ångest, precis som vilken människa som helst som kämpar med andra problem i vardagen oavsett om dom är stora eller små.

Mina dagar är så olika, ibland mår jag bra och är glad och sprallig som jag egentligen är men sen vissa dagar vill jag bara gräva ner mig i sängen och inte lämna den. Snart ska jag träffa en kurator och prata om min ångest. Är så himla stolt över mig själv som tagit hjälp. Jag har verkligen ingen aning om vad som väntar, vad jag och kuratorn kommer att prata om. Det enda jag vet är att jag kommer bli av med här jävla ångesten.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Shopping

Silverkedja här
Berlock här
Örhängen här
Ring här

Alla smycken är i äkta silver, förutom ringen, till ett kanonbra pris och som det står i rubriken så kommer allt fint från glitter. För att komma direkt till mina fynd är det bara att klicka på länkarna. Ha en fortsatt fin dag, PUSSSS

Likes

Comments

Mode

Tror ingen har missat Zara Larssons uppträdande i Ellen DeGeneres show. Säger bara, wow hon gör det igen. Så jädrans duktig på scenen.

Ni som inte har sett klippet kan kolla på det här:

Queen! Jag blev helt kär i hennes örhängen, så himla coola. Och så kom jag på att jag såg några liknande på Zara's hemsida tidigare idag, så tips till er som också rocka riktigt fabulous örhängen!

Klicka på r för att komma direkt till örhängena!

Likes

Comments

Halloj! Var ledig från jobbet idag så då passade jag på att träffa min bästa vän Julia. Vi tog en fika, shoppade och skrattade (som vanligt) så vi fick magrutor.

När jag kom hem var farmor och farfar hos oss för att äta middag, deras söta vovve fick också hänga med. Han är världens mysigaste, så varje gång dom kommer försöker jag sno honom... Jag menar, kolla på honom!!
Jag har haft en supermysig måndag med andra ord. PUSS

Världens finaste tjej <3

Likes

Comments

Ääääntligen fredag! Även fast jag varit sjuk hela veckan så är det något med fredagar som gör att man längtar dit. Håller ni inte med? På tal om min sjukstuga så har jag inte feber längre, så jäkla skönt. Men är fortfarande förkyld och hostar... Men det går åt rätt håll iaf, så min fredagsplan blir att chilla deluxe i hopp om att bli helt frisk. 

Happy Friday!

Älskar våran nya fåtölj!

Likes

Comments

Mode, Shopping

Lindex ELLA M har så många fina underkläder med bra kvalité. Är helt kär i dessa spets bh:ar som jag shoppade här om dagen. Stod och velade i butiken i timmar om vilken utav dom jag skulle köpa, men kund verkligen inte bestämma mig så det fick bli båda haha... Men tur var det för är huuuur nöjd som helst. Dom är galet sköna och sitter som en smäck!

Likes

Comments

Mode

I knooooow, vill ha alla! Är du lika sugen på att klicka hem ett par som jag är, då är det bara att klicka på bilderna för att komma till skorna.

Ha en fin dag, puss!

Likes

Comments

Tips!! Fick denna badbomb i julklapp och h e r r e g u d vad gott den luktar. Dessutom gör den huden himmelskt len.

Likes

Comments

Idag när jag vaknade mådde jag inte alls bra, eller kände det redan igår kväll. Började få ont i halsen och som ett tryck i huvudet/öronen. Fick inte speciellt mycket sömn och när jag vaknade imorse var det värre. Så idag blir det sjukstuga här hemma för mig. Har ingen aptit heller för den delen, men gjorde i ordning lite frulle och gick vidare till sängen för att kolla på yt och här har jag legat kvar sen dess. 

Hoppas ni får en härlig tisdag, puss!

Btw hur snygga är inte mina träningstights från Nike?! Love!

Likes

Comments

Mode

Skjortan med trumpetärm är ju bara sååå snyggt! Denna är från NA-KD, finns här.

Är så kär i denna skjorta! Förstå hur snyggt med ett par slitna blåa jeans i vår?!
Skjortan är från GinaTricot, men såg att den var slut på hemsidan... Hur som helst så diggar jag stort volangerna, love it!

Som dom flesta sett så blir det mycket blommönster nu i vår, inte bara på skjortor, utan på nästan allt. Det är ju sjukt fränt, beroende på hur man matchar det.
Jag gillar kontrasterna när man matchar det gulliga med det mer tuffa, t.ex skulle jag matcha denna skjorta med ett par (som på bilden) mörkgråa jeans tillsammans med ett par klackar eller sneakers beroende på tillfälle.
Även denna skjorta är från GinaTricot!

Likes

Comments