Graviditeten

Jag förstår inte hur hopplösa vi kvinnor är egentligen när det gäller graviditeten och förlossningen.

I slutet av graviditeten går man omkring och känner sig stor som ett hus och vill bara få vräka bebisen för att man inte orkar mer, och så några veckor senare så saknar man den stora magen. Eh, va!?

Jag kom på mig själv med att säga till Marcus att jag saknar gravidmagen och att den inte alls var så stor och otymplig. Fast jo, det var den verkligen. Men det har sin charm, och allt man går igenom är så himla värt det!

Den sista bilden som togs på min kanonkula. Tänk att det var min älskade lilla Liam som låg där inne.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Graviditeten
Att komma igång med träningen efter en graviditet är ju lättare sagt än gjort. Du är inte bara svagare än du någonsin varit i kroppen trots att du känner dig starkare för att du faktiskt klarat av att föda fram ett barn, du ska ju även vara försiktig så du inte börjar för tidigt eftersom kroppen ska få läka ihop i lugn och ro för din egen skull. Jag känner mig helt okej i kroppen, vissa dagar känner jag mig tung och långt ifrån läkt medan andra dagar känner jag inte ens av nio månaders arbete. Magmusklerna har dragit ihop sig precis som det ska så det är fritt fram för mig att köra på, såklart i den mån jag klarar av. Att lyssna när kroppen säger ifrån är ju en självklarhet.
 
Mammamage-appen tycker jag är grym. Man gör övningar anpassade för vad man gått igenom. Inga situps, utan man börjar med superenkla övningar för att bygga upp de inre magmusklerna. Ett tips till alla som vill komma igång och förstärka magmusklerna efter en graviditet!
 
Skitbra app!

Likes

Comments

Graviditeten
I nio månader håller man stenkoll på att man inte ska få bristningar på kroppen, så när magen sedan sakta drar ihop sig efter att bebisen tittat ut så känner man sig nöjd över att man klarade sig ifrån det. Eller? Inte i mitt fall... 
Mina bristningar kommer nu när magen blir mindre, damn you. Hur är det ens möjligt?! Dessutom ska vi inte ens tala om hur mycket bristningar mina bröst fått nu när jag ammar. Det stör mig, men samtidigt så går inte världen under på grund av det, för det är av en bra anledning dessa bristningar uppkommit. Min son. Så det gör faktiskt inte så jättemycket. Och så bleknar det ju ändå med tiden. 

Likes

Comments

Graviditeten, Bra att ha till bebis
Det här med grejer man behöver inför bebis ankomst är ju en hel djungel nu för tiden. Vissa anser att man behöver kläder och så räcker det så, medan andra (som jag till exempel) vill ha det mesta som underlättar vardagen. Och lite mer därtill. Nu med facit i hand så ska jag gå igenom listan och dela med mig av min erfarenhet. Alla är dock fortfarande olika och det jag tycker behöver inte stämma in på er andra. 
 
BARNVAGN:
v Liggdel+chassi
v Åkpåse
v Skötväska
v Regnskydd
v Insektsskydd
v Vagnhänge
v Reflex
v Babyskyddsadapter
 
Denna kategori behöver jag inte skriva mycket om då detta är självklart att det är nödvändigt. Däremot vill jag hylla babyskyddsadaptern, den är guldvärd! Så köper ni vagn, kolla så babyskyddet passar, alternativt att det finns en enkel adapter att köpa till. För åker ni mycket bil så kommer det vara värt det!
 
SOVA:
v  Madrass
v Spjälsäng
v Vagga
v Spjälskydd
v Madrasskydd
v Bäddmadrass
v Kudde
v Täcke
v Bäddset
v Babynest
 
Ja, spjälsängen (med tillhörande täcke, spjälskydd, madrasskydd, bäddset och bäddmadrass) har vi inte använt än då det är tänkt för senare bruk då vi har en vagga nu. Vaggan däremot står som förvaring då jag ville ha Liam i sängen istället för att det underlättade när jag ammar. Han har sovit några nätter i den, så helt oanvänd är den ju inte... Kudden använder vi varje dag i våran säng. Babynestet användes en hel del i början när vi kom hem, men nu efter några veckor vill han ha mer närhet och då har vi börjat ha honom i famnen när vi sitter i soffan så just nu används nestet ytterst sällan. 
 
BILSTOL:
v Babyskydd 
v Bas
v Bilspegel
 
Har du en bil eller åker bil är ju detta inga konstigheter. Däremot behöver du ju inte bilspegel ifall du kan koppla ur airbagen i framsätet, det kunde inte vi och därför behöver vi en spegel så vi ser honom i baksätet.
 
SKÖTA:
v Tvål
v Olja
v  Frottétvättlappar
v Tvättlappar
v Skötbord
v Skötbädd
v Badbalja
v Badhjälp
v Badtermometer
v Nagelkit
v Napp
v Napphållare
v Blöjor
v Blöjhink 
v Handduk
 
Vi använder allt i denna kategori. Däremot kan jag känna att tvålen är lite onödig, det klarar man sig utan men i och med att vi fått tvål i såna gratis babyboxar så använder vi dem. Babyolja funkar till allt och när tvålen är slut kommer vi endast köra på detta. Nappen är ingen favorit här hemma, men funkar ibland. Det är ju så olika från bebis till bebis. Handdukar och frottétvättlappar förbrukas i massor och badbaljan, badhjälpen och badtermometern används en gång i veckan. Blöjhinken vi har är från tomme tippee och den är kanon! Kostar en del men jag fick 50% rabatt och köpte den därför, refillen är svindyr men jag känner ändå att det kan vara värt det, för det luktar INGENTING i lillens rum där vi har skötbordet. Och hinken tömmer vi när den blir full, vilket är ungefär 20-30 blöjor. Dessutom luktar det ingenting när vi tar upp alla blöjor, så jag är helnöjd. Ska dock testa med vanliga hundbajspåsar nu och luktar det ingenting så kör vi på det istället då det blir billigare. Nagelkitet används en hel del. Tvättlappar använder vi hemma och när vi är iväg är det våtservetter som är lättast.
 
APOTEK:
v Näs-Frida, filter och nässpray
v D-droppar
v Inotyol-salva
Febertermometer
 
D-droppar får man gratis från BVC och inotyolsalvan använder vi massor. Både på den röda rumpan och i halsen när det lätt blir rött och irriterat. Än har vi inte behövt använda febertermometernässug och nässpray och det är jag glad över. 
 
KLÄDER:
v Body
v Byxor
v Mössa
v Tröja
v Strumpor
v Ytterkläder
v Dregglis
 
Kläder behöver ju alla, hur mycket man behöver köpa är ju jättesvårt. Beror ju helt på tvättmöjligheter. I storlek 50 hade vi inte mycket alls, sju stycken bodys (omlottbodys är en riktig hit, kommer aldrig köpa något annat i den första storleken) och tre par byxor, och det räckte gott och väl trots att han hade det i nästan en månad. Blev dock tråkigt med samma kläder om och om igen, men det är ju en annan historia. Nu är vi på storlek 56 och vi har fått massor, köpt begagnat och en del nytt och jag är rädd att vi inte hinner använda allt. Dregglisar används varje dag, strumporna likaså. Dock fick vi plocka undan en hel del strumpor då alla inte passade, vissa var för små och andra var dumma i modellen då Liam har långa och smala fötter. Ytterkläder tycker jag är jättesvårt och jag hade inte köpt någon overall. När dem sitter i bilstolen får dem ju inte ha tjocka kläder på sig så vi har kört på vanliga kläder, babywrap och filtar över det för att han inte ska bli kall och det har funkat då vi inte har -30. Nu fick vi en tunnare overall av Liams småkusin och den använder vi nu när det är ännu kallare. Men jag skulle rekommendera en miniåkpåse till bilstolen, då är bebis både varm och säker.  
 
ÄTA:
Modersmjölksersättning (nestlé NAN1)
v Nappflaska
v Flaskborste
v Flaskställ
v Amningskudde
v Kräkhanddukar
 
Nappflaskor har vi fått från babyboxar och av släkt och vänner, har bara behövt använda en av dem vid ett tillfälle, och det var när jag hade pumpat ut mjölk. Så flaskstället och flaskborsten samt flaskorna har inte varit till någon större nytta nu då amningen funkat bra. Amningskudden var perfekt innan jag kom igång ordentligt med amningen och blev bekväm, nu ammar jag överallt och hur som helst så nu ligger den mest. Modersmjölksersättning hade varit perfekt att ha det första dygnet, då hade vi sluppit åka tillbaka till BB mitt i natten. För Liam fick inte i sig mat då mjölken inte hade runnit till och hamnade i "sparläge" och vaknade inte till förrän han fick i sig ersättning. Så det skulle jag ha köpt hem även om jag tänkt amma.
 
KOMPLETTERANDE UTRUSTNING:
v Babysitter
v Babygym
v Bärsele/bärsjal
v Filtar
 
Babysittern är perfekt nu när han är över månaden, innan det var han lite för liten. Vi använder den när han är vaken och vi äter, när vi fixar mat i köket eller när vi sitter vid datorerna. Babygymmet har vi använt från början och har varit en skön avlastning när lillen har energi och vill sprattla. Bärsjalen har jag använt ett fåtal gånger, superbra och rekommenderas verkligen. Jag måste bli bättre på att använda den!
 
STIMULANS:
v Snuttedjur
v Mjukisdjur
v Speldosa
 
Han har ingen användning för sina snuttisar och mjukisdjur än så länge, men det kommer ju sen. Speldosan älskar han då det är ett litet lejon som spelar en liten trudelutt. Den lugnar honom när han är ledsen.
 
FÖRSÄKRINGAR:
v Gravidförsäkring
v Barnförsäkring
 
Hade ingen användning för min gravidförsäkring - och tur var väl det! Men jag hade inte tvekat en sekund på att teckna den igen. Barnförsäkring tecknade vi direkt vi kom hem från BB.
 
TILL MAMMA:
Amningskläder
v Bröstpump
v Amnings-BH
v Gravidbälte
v Amningsinlägg
v Bindor
v Trosor
 
Har inga speciella amningskläder, dock skulle jag behöva införskaffa lite fler omlottröjor och linnen. Bröstpump fick Marcus åka och köpa när vi väl kom hem för jag låg och grät över sprängda bröst och Liam grät för att han inte fick tag i dem. Har använt den några gånger när brösten varit sprängfyllda, men nu har dem anpassat sig och jag har inte behövt pumpa.  Amnings-BH är ju ett måste ifall man ska amma, jag har endast tre stycken och jag tycker det räcker. Amningsinlägg är också ett måste när brösten rinner konstant som mina gör, annars hade jag varit blöt hela tiden. Bindor och stora trosor är också nödvändigt den första tiden efter förlossningen.

Likes

Comments

Graviditeten, Förlossning
Jag kommer vara rak och ärlig om min upplevelse, så är du känslig eller stör dig på sådant kan du sluta läsa nu. Just sayin.
 
På fredag sitter vi och tittar på idol och planerar helgen, vi ska hämta ett matsalsbord och möblera om hemma och fixa i ordning ifall bebisen kommer snart. Har inga känningar förutom de små förvärkarna jag haft i ett par dagar. 
 
På lördag morgon vaknar jag och känner att jag har ganska starka sammandragningar, men tänker inte mer på det. Går på toaletten och när jag torkar mig så kommer det lite blod. Ringer in till förlossningen som säger att det inte är någon fara, så pass lite blod gör ingenting och det är bara kroppen som förbereder sig. Det visste jag ju, men har blivit tillsagd att alltid ringa om det kommer blod. Hoppar in i duschen, äter frukost och så åker vi iväg och hämtar matsalsgruppen. I bilen konstaterar jag flera gånger att sammandragningarna faktiskt är ganska starka. Vi tittar på varandra och blir sådär förväntansfulla, för det börjar närma sig på riktigt även om det kan vara några dagar kvar. 
När vi kommer fram till dem med bordet så skrattar jag när jag ser huset, massor av trappor upp till ytterdörren. Ja, om inte vi får igång bebisen nu så vet jag inte vad. Upp och ner gick jag för dessa trapporna med en stol i taget (åtta stolar , alltså åtta vändor). Det tog sin lilla tid då jag pausade när sammandragningarna kom. Sen åkte vi till Christer och Jeanette och pratade en stund innan vi åkte hem igen. Fortfarande bara starka, återkommande sammandragningar. 
Efter att jag vilat på soffan en stund här hemma så började det göra lite ont. Så vi åkte och köpte mat till Marcus att ha med sig till förlossningen. Och ingredienser till fish and chips. Slängde ihop lite lördagsmat och väntade in Alex och Carro som vi inte träffat på evigheter. Det var skönt att dem kom, för då slutade jag känna efter så mycket efter sammandragningarna. Däremot blev dem starkare så vissa gånger blev jag lite tagen av hur obehagligt det var. Vid tio-tiden fick jag tacka för mig när orken började tryta. Marcus frågade när han skulle ställa klockan för att åka till förlossningen och jag skrattade bara och tyckte han var lite knäpp, sa att han kommer få sova ut och att vi kommer vakna imorgon bitti här hemma och dessa sammandragningar är ett minne blott. Trodde jag, ja.
Klockan 00:58 tittade jag på klockan och tyckte att denna sammandragning gjorde lite väl ont. Nästan så att jag fick "andas mig igenom den". Låg och vilade och försökte tänka på annat än dessa förjävliga förvärkar (som sagt, trodde jag). 03.02 började dem bli allt tätare och starkare. Väldigt oregelbundna dock så jag slutade klocka dem för att inte stirra mig blind på det, för även om det kanske var riktiga värkar så ville jag ju stanna hemma tills jag inte klarade av mer. Magen kurrade så jag bestämde mig för stt för första gången under denna graviditeten gå upp och äta mitt i natten. Kom inte så långt dock för att när jag satte mig upp så trodde jag att jag kissade på mig. Eller nej, kanske gick vattnet nu, tänkte jag alldeles exalterad. Gick in på toaletten och drog förväntansfullt ner trosorna, där drabbades jag av en lite panik när jag såg att det inte var vatten, det var bara rent blod. Ringde förlossningen och hon sa att vi skulle åka in direkt, att jag skulle skynda mig att väcka min sambo och göra oss redo för bebis. Va?! Men jag hade ju inte ont än, då kan det ju inte komma en bebis? Blev rätt lugn när jag lade på och gick in till sovrummet och försökte väcka Marcus. Lättare sagt än gjort. Killen har varit på helspänn i flera veckor, vaknar lätt, beredd på telefonen och allt vad det innebär, men när det väl gäller så får jag knappt kontakt med honom. 
- Marcus, vi ska åka och hämta hem Liam, säger jag lite nervöst men ändå glad. Han reagerar inte så jag säger det lite högre. Som svar får jag, nej. Vadå nej? Plötsligt flyger han upp ur sängen och förstår, fast ändå inte. Han klagar på att han är trött och jag skrattar, jag då?! Marcus plockar hafsigt ihop BB-väskan och alla grejer till hallen medan jag i lugn och ro pillar med det sista (gick inte så bra eftersom jag glömde filten till bebis och lite annat smått, men äsch då). 
Ute är det riktigt pissväder och jag får ångest över att Diesel måste ut till hundgården. Jag ville verkligen inte lämna honom där i den stormen och det regnet som öste ner. Men han verkade förstå vad som skulle hända för han hoppade direkt in i hundkojan och lade sig ner och sov. 
Klockan var strax före 04.30 när vi lämnade gården. 
 
 
Väl inne på SPECIALförlossningen tog dem emot oss med öppna armar, vi fick oss ett rum och rätt fort skulle vi ta blodprov, göra både vaginalt och vanligt ultraljud, undersökning där nere, ja dem kollade allt. Jag trodde det var rutin när man kom in. Men plötsligt säger dem att det inte är någon fara, att allt ser bra ut men jag kommer få ha extra tillsyner under förlossningen på grund av den rejäla blödningen jag fick, och dessutom fortfarande hade. Jag förstod aldrig att dem trodde att något hade kunnat vara fel, så där blev jag rädd. Dem konstaterade att moderkakan satt kvar och inte hade glidit ner, att bebisen mådde toppen och att jag nu skulle få äta lite. Nu var klockan strax efter 06- och jag var såå hungrig!
Vi satte på radion och det spelades julmusik, då insåg vi att det faktiskt var första advent. Vi fick oss smörgåsar som jag med nöd och näppe fick i mig, sedan lade vi oss och vilade litegrann. Dagen gick rätt fort trots att vi satt i samma rum i fleeeera timmar. Jag hade konstigt nog kul. Man är så himla förväntansfull så tiden existerar inte. Man lever i nuet.
Vid tio började värkarna göra lite mer ont så jag fick bada. Sedan var det tillbaka till pilatesbollen, och gåbordet. Så höll det på fram till klockan 14 då den bästa barnmorskan av dem alla kliver in. Hon tyckte att det inte hade hänt tillräckligt mycket, men ville ändå att allt ska gå så naturligt som möjligt så hon bestämmer att om inget hade hänt kl 15 så tar hon hål på hinnorna. Då var jag öppen 4cm. 
Klockan blev 15 och det togs hål på hinnorna och jag blev allt mer påverkad av smärtan så jag bad om lustgas. Det var lite meck att få till det så det klickade med värkarna, men när man lyckades så var det awesome! Blev lite snurrig först, men det var lugnt i och med de smärtor man faktiskt har. Helt plötsligt blir värkarna starkare och tätare och någonstans efter vägen tappar jag kontrollen över mitt positiva tänk och min andning och jag drabbas av panik. Jag skriker rakt ut i lustgasmasken för att värkarna aldrig tar slut, jag hinner inte vila. Hur jag än försöker så är det en ny värk som slår mig på käften och jag tror jag ska dö. Jag är med i rummet men ändå inte, jag bara försvann. Andades så mycket lustgas så jag kräktes. Att kräkas i en värk var förjävligt. Marcus berättade att jag satt fast i masken och dem fick be mig att lägga ifrån mig den en stund. Det kom jag inte ihåg, tills han sa det. Bestämde mig för att ta ryggbedövning trots att det var det sista jag ville. Men när hon gjorde en undersökning och jag endast var öppen 6cm och med dessa smärtorna så hade jag inget val. Det kände jag själv. Kände mig sjukt misslyckad som inte klarade mitt mål. Men nu i efterhand är jag nöjd över att jag klarade mig så länge! 
Fick ryggbedövningen och var så hög på lustgas och smärta vid det laget så innan han ens bedövat mig sa jag att smärtan släppte. Det hade dem roligt åt. Efter ett tag var jag en människa igen. Bedövningen tog så himla bra så nu satt jag och tittade på ctgn och sa, oj nu har jag en värk. Nu var det bara vila som gällde. Uppladdningen inför krystningen. Klockan var kring 17 när jag fick ryggbedövningen och jag kunde äntligen få i mig en kaka efter 11 timmar utan någon som helst matlust. Två ballerinakex och lite gott att dricka så var jag redo igen. Fick sitta på pilatesboll och snurra för att kunna öppna mig.
Har ingen riktig tidsuppfattning när saker hände och hur länge någonting tog vid det här stadiet. Allt var en dimma av trötthet och utmattning, dock utan smärta eftersom jag var så bedövad. Men vid två tillfällen var jag tvungen att svepa ett glas med saft i alla fall, för att reta bebisen. Det var av saften jag spydde en andra gång. Stark jordgubbssaft att svepa när man inte ätit ordentligt gav en sockerkick och illamående utan dess like. Blä.
Vet inte riktigt vad klockan var när jag var fullt öppen, men eftersom det var någon kant som bebisens huvud inte hade tagit sig över så försökte hon flytta på den kanten vid några tillfällen, men den var envis. 
Efter att inte ha känt en enda värk under någon timme så började jag känns ett tryck neråt, blev tappad på urin för att vara tom och helt plötsligt när jag sitter på pilatesbollen igen så känns det som att jag måste krysta. Obehagligt när man sitter på en boll och ingen barnmorska är där. Dem kom in och jag fick lägga mig i sängen, tror det var vid detta tillfälle som dem berättade att dem ser en massa hår! Wow! Och så började krystvärkarna. Skönt, uttryckte jag det när jag sa till Marcus hur det kändes. Men det var ju inte så jag menade riktigt. Skönt för stt kroppen trycker på, att man är på slutspurten, att man nu ska få jobba istället för att bara sitta och andas! Jag krystade på en halvtimme ungefär och jag gjorde det riktigt bra. Jag hade kontroll, visste hur jag skulle trycka för att använda rätt muskler och framför allt, jag tryckte ner allt i en krystning istället för att gapa rakt ut. Är sjukt stolt över mig själv! Enda gången jag stönade och hade lite svårt för att samarbeta var när jag var tvungen att ändra ställning och jag trodde att mitt bäcken skulle gå av. Men det gick över i samma sekund som jag fick krysta igen och flytta på bebisens huvud, haha.
Marcus har filmat hela skedet (från sidan) när bebisen kommer ut och jag tycker det är helt underbart att se hur fint allt gick! Man märker knappt att jag krystade det sista för allt gick så lugnt och tyst till, och helt plötsligt var våran lille gosse ute! Så mycket lycka, minns att jag kollade på honom och bara storgrät, tittade på Marcus och grät ännu lite mer. Vi var så inställda på vår pojke så vi började skratta när barnmorskan efter ett tag frågade ifall vi kollat om det verkligen var en liten Liam, vilket vi inte hade gjort. Ingenting spelade någon roll.
 

Mina barnmorskor (Hilda och Moa) som jag hade med från klockan 14 fram tills Liam var ute klockan 21.01 var helt otroliga. Jag hade inte kunnat önska mig bättre personal och jag är glad över att dem fick vara med när Liam tog sitt första andetag utanför magen. I samma veva som han kom ut så blixtrade det till ute. Jag kommer för alltid komma ihåg stormen gorm som kom med min son. Och snön som föll när vi låg där i sängen. Det var en stormig dag både vädermässigt och känslomässigt. Den 29 november 2015 är den hittills bästa dagen i mitt liv.
 


Marcus ska ha all eloge och kärlek för att han var så sjukt lugn och visste precis vad han skulle säga och göra för stt hjälps mig igenom allt. Vi var verkligen ett bra team och till och med barnmorskan reagerade på det. Och hon tyckte att vi hade så bra stämning inne hos oss. Massor av skratt och bra musik trots värkar och barnafödande. Hon berättade att hon tyckte det var jätteroligt att få vara med oss och att hon ibland kände att hon inte behövdes för att vi klarade oss så bra själv.
Hade även en barnmorskestudent som var hur grym som helst! All kärlek till dem två! Skulle vilja skicka en insändare till tidningen, eller skicka blommor till dem, eller vad som helst för att visa uppskattning för all den hjälp och stöttning vi fick under förlossningen. Undersköterskan kan däremot ändra attityd och rycka upp sig, för hon var den enda av alla människor vi träffat dessa dagar på både förlossningen och BB, som varit butter.
 
Min förlossningsupplevelse är så positiv den bara kan bli, trots att det inte alls blev som jag tänkt mig (stanna hemma länge och inte ha ryggbedövningen). Är imponerad över både Marcus och personal, men framför allt mig själv som tog mig igenom detta med huvudet högt och fick en välskapt pojke på mitt bröst. Dessa dagarna kommer jag för alltid minnas. Den första advent 2015 med storm utanför fönstret som pendlade mellan regn, hagel, snö och lite åska och blixtrar på det, en radio som spelade julmusik och ett kallt förlossningsrum som fylldes med massa värme och glädje. Mysigaste adventsfirandet någonsin.

Likes

Comments

Graviditeten
Min babyshower var planerad av Natalie. Jag hade absolut ingen aning. Det bästa är att jag några dagar innan hade googlat just babyshower och drömt mig bort och ville själv uppleva en. Trodde aldrig jag skulle få det då jag inte kunnat ta mig upp till Haparanda, men så fel jag hade.
 
M lurade mig totalt, som vanligt. Vi städade hemma för att ha det fint för en gångs skull, vi skulle klä upp oss lite bara för att, och vi åkte till hans pappa för att hälsa på. När vi kom hem var det ju massor av bilar efter hela backen, men det var ju grannen som hade kalas - hade han lurat på mig. Natalie mötte oss på parkeringen, för hon hade ju varit till Stenungsund och shoppat och tänkte därför svänga förbi hos oss och säga hej. Jag låser upp dörren och vi pratar, tills jag ser in i vardagsrummet. Min reaktion är bara; NÄÄÄÄEEEE???! och så ser jag Tina (som jag skulle åka till dagen efter) och då börjar jag storgråta. Min Tina som jag inte sett på ett och ett halvt år, sedan ser jag alla andra och börjar gråta ännu mer. Är alla här för min skull? Blev alldeles generad och rörd. Så himla fint att se alla som hade kommit.
Natalie hade verkligen fått till det till 100%. Fixat och grejat, vilken vän alltså! Hon hade tagit kontakt med mamma och Malin också som tyvärr inte kunde komma, men att hon verkligen tänkte på allt. Linda och Tina hämtade hon från tåget också. Ja, all cred till henne! ?
 
Fick massor av fina presenter till lille Liam och jag kunde inte varit mer nöjd. Dessutom bjöds det på massor av god fika och roliga lekar.
Jag är så glad över denna upplevelsen!
 
 

Likes

Comments

Graviditeten
Dagens besök var nog det kortaste hittills. Barnmorskan kollade bara blodtrycket, symfys-måttet, bebisens hjärtljud och så att bebis fortfarande låg med huvudet neråt och var fixerad. Vilket hen var.
Jag berättade att jag haft en del mensvärk och sammandragningar senaste dagen, alltså MER än innan, speciellt i natt, och då sa hon att vi får se om vi ses nästa fredag. Ja, vi får väl se... Jag tror ju dock det, är så inställd på att gå över så det är svårt att förstå att bebisen faktiskt kan komma innan.
 
? SF-mått 35,5
? Blodtryck 94/56
? Bebis hjärtljud, 135
 
 

Likes

Comments

Graviditeten
Helt plötsligt är vi nere på ensiffrigt! 

Galet vad fort tiden går fast det samtidigt känns som en evighet. Man längtar och väntar i flera månader, och nu i slutet är ju längtan ännu större, om det ens är möjligt! Men en dag går verkligen fort, vilket betyder att vi snart har våran bebis här med oss. Snart ser vi vem bebisen liknar, vem bebisen brås på och framför allt vem bebisen är. Snart är vi inte bara Marcus och Emilia, husse och matte, utan pappa och mamma! Overkligt. 

Du är så efterlängtad lilla sprattelunge så du anar inte. Vi vill så gärna ha dig på utsidan redan nu.



Likes

Comments

Graviditeten
- Hur ont foglossning gör
Jag har hört människor i min omgivning prata om det, dras med det och jag har sett hur dem haltat omkring och kämpat. Men jag har aldrig förstått HUR ont det gör. Dessvärre gör jag det nu och det är en smärta i en klass för sig.
 
- Att alla förlossningar inte alls börjar med att vattnet går
Precis som de flesta andra så har jag trott att en förlossning ALLTID startar med att vattnet går och att värkarna kommer tätt därpå och man får skynda sig till BB så man hinner fram. Så är ju inte riktigt fallet i verkligheten och filmerna har spelat en allt för stor roll i denna felaktiga information.
 
- Hur tillåtet det är att helt plötsligt bli kommenterad
Jag får alltid höra hur stor jag är, hur stor mage jag har, att jag är en tjockis, jag har vuxit, snart sprängs jag och så vidare. Som tur är har jag aldrig stört mig på det och skrattar bort alla kommentarer, men det finns faktiskt dem som tar illa upp. Så det kan vara något att ha i bakhuvudet.
 
- Hur obekväm jag skulle vara som gravid
Nej, jag trivs verkligen inte som gravid. Jag saknar min egna kropp på alla sätt och vis. Jag trodde jag skulle trivas jättebra med gravidmage, för alla andra ser ju så vackra och nöjda ut. Men i och med att jag inte visste allt annat som tillkommer så fick jag en chock och jag gillar det inte alls. Däremot är det mysigt med sparkar och att känna att man knyter band på ett obeskrivligt sätt.  
 
- Att blivande mammor flippar ur för ingenting
Jag tycker att jag är too much ibland när jag vill att bebis ska komma, men det finns dem som jag bara vill slå till för att dem beter sig som idioter. Bebisen kommer när den är redo, punkt slut.

Likes

Comments